Hi. Today I'm going to share my personal journey with female genital mutilation, FGM. Feel free to cry, laugh, cross your legs, or do anything your body feels like doing. I'm not going to name the things your body does.
Hej. Idag vill jag dela med mig av min egen historia om kvinnlig könsstympning, KKS. Det är okej att gråta, skratta, lägga benen i kors eller vad nu din kropp känner för att göra. Jag kommer inte att prata om vad din kropp gör.
I was born in Sierra Leone. Did anybody watch "Blood Diamond"? If you have any thoughts -- I don't have any diamonds on me, by the way. If you have heard of Ebola, well, that's in Sierra Leone as well. I don't have Ebola. You're all safe. Don't rush to the door. Be seated. You're fine. I was checked before I got here.
Jag föddes i Sierra Leone. Är det någon som har sett "Blood Diamond"? Om ni skulle undra... ... så har jag inga diamanter, så ni vet. Ni kanske har hört om ebola, som också finns i Sierra Leone, jag har inte ebola, så ni kan vara lugna, spring inte härifrån, sitt ner, ni är säkra. Jag blev kollad innan jag kom hit.
My grandfather had three wives. Don't ask me why a man needs more than one wife. Men, do you need more than one wife? I don't think so. There you go. He was looking for a heart attack, that's what I say. Oh yeah, he was.
Min farfar hade tre fruar. Fråga mig inte varför han behövde mer än en fru. Killar, behöver ni mer än en fru? Jag skulle inte tro det. "Han ville väl ha en hjärtattack", brukar jag säga. Ja, det ville han.
When I was three, war broke out in Sierra Leone in 1991. I remember literally going to bed one night, everything was good. The next day, I woke up, bombs were dropping everywhere, and people were trying to kill me and my family. We escaped the war and ended up in Gambia, in West Africa. Ebola is there as well. Stay away from it. While we were there as refugees, we didn't know what was going to become of us. My mom applied for refugee status. She's a wonderful, smart woman, that one, and we were lucky. Australia said, we will take you in. Good job, Aussies.
År 1991, när jag var tre år, bröt ett krig ut i Sierra Leone. Jag kommer ihåg hur jag la mig en kväll och allt var frid och fröjd. Nästa dag när jag vaknade föll bomber ner överallt, och folk försökte döda mig och min familj. Vi lyckades fly och hamnade i Gambia i Västafrika. Ebola finns där också, åk inte dit. Medan vi var flyktingar där visste vi inte vad som skulle hända med oss. Min mamma ansökte om flyktingstatus, hon är en fantastisk och smart kvinna. Och vi hade tur, för Australien sa: "Vi tar in er!" Bra där, australiensare.
Before we were meant to travel, my mom came home one day, and said, "We're going on a little holiday, a little trip." She put us in a car, and we drove for hours and ended up in a bush in a remote area in Gambia. In this bush, we found two huts. An old lady came towards us. She was ethnic-looking, very old. She had a chat with my mom, and went back. Then she came back and walked away from us into a second hut. I'm standing there thinking, "This is very confusing. I don't know what's going on." The next thing I knew, my mom took me into this hut. She took my clothes off, and then she pinned me down on the floor. I struggled and tried to get her off me, but I couldn't. Then the old lady came towards me with a rusty-looking knife, one of the sharp knives, orange-looking, has never seen water or sunlight before. I thought she was going to slaughter me, but she didn't. She slowly slid down my body and ended up where my vagina is. She took hold of what I now know to be my clitoris, she took that rusty knife, and started cutting away, inch by inch. I screamed, I cried, and asked my mom to get off me so this pain will stop, but all she did was say, "Be quiet." This old lady sawed away at my flesh for what felt like forever, and then when she was done, she threw that piece of flesh across the floor as if it was the most disgusting thing she's ever touched. They both got off me, and left me there bleeding, crying, and confused as to what just happened.
Innan vi skulle resa kom min mamma hem en dag och sa: "Vi ska på en liten resa, en liten tur." Hon satte oss i bilen och vi åkte i flera timmar och stannade ute i vildmarken i en avlägsen del av Gambia. Där ute fanns två hyddor. En gammal kvinna kom och mötte oss. Hon såg väldigt gambisk ut, och var väldigt gammal. Hon pratade med min mamma och gick sedan tillbaka. Sedan kom hon tillbaka och gick förbi oss in till den andra hyddan. Jag stod där och tänkte: "Det här är väldigt förvirrande, vad är det som händer?" Nästa sak som hände var att mamma ledde mig in i hyddan. Hon tog av mina kläder, och höll fast mig mot golvet. Jag försökte slita mig loss, men det gick inte. Sedan kom den gamla kvinnan mot mig med en rostig kniv, en väldigt kort kniv, alldeles orange, den hade aldrig varit i kontakt med vatten eller solljus förut. Jag trodde att hon skulle mörda mig, men det gjorde hon inte. Hon rörde sakta vid min kropp och stannade vid min vagina. Hon tog tag i det som jag nu vet var min klitoris. Hon tog den rostiga kniven och började skära, bit för bit. Jag skrek, jag grät, och bönföll min mamma att släppa mig så att smärtan kunde upphöra, men hon sa bara: "Var tyst". Den där gamla kvinnan skar i min hud i vad som kändes som en evighet, och när hon sedan var klar kastade hon köttslamsan över golvet som om det var det äckligaste hon någonsin hade tagit i. Båda två släppte mig och lät mig ligga där blödandes, gråtandes och förvirrad över vad som just hade hänt.
We never talked about this again. Very soon, we found that we were coming to Australia, and this is when you had the Sydney Olympics at the time, and people said we were going to the end of the world, there was nowhere else to go after Australia. Yeah, that comforted us a bit. It took us three days to get here. We went to Senegal, then France, and then Singapore. We went to the bathroom to wash our hands. We spent 15 minutes opening the tap like this. Then somebody came in, slid their hand under and water came out, and we thought, is this what we're in for? Like, seriously.
Vi pratade aldrig om detta igen. Strax därefter fick vi veta att vi skulle åka till Australien, och det var när ni hade OS i Sydney. Folk sa att vi åkte till världens ände, det fanns inget mer bortom Australien. Det gjorde oss ju lite lugnare. Det tog tre dagar att komma hit. Vi flög till Senegal, sedan Frankrike och sedan Singapore. Vi gick till toaletten för att tvätta händerna, i en kvart försökte vi att öppna kranen så här. Sedan kom någon in, la handen under och vatten kom ut, och vi tänkte: "Vad har vi gett oss in på egentligen?" Vi kom till Adelaide, en liten stad,
We got to Adelaide, small place, where literally they dumped us in Adelaide, that's what I would say. They dumped us there. We were very grateful. We settled and we liked it. We were like, "We're home, we're here." Then somebody took us to Rundle Mall. Adelaide has only one mall. It's this small place. And we saw a lot of Asian people. My mom said all of a sudden, panicking, "You brought us to the wrong place. You must take us back to Australia." Yeah. It had to be explained to her that there were a lot of Asians in Australia and we were in the right place. So fine, it's all good.
egentligen dumpade de oss i Adelaide, så ska jag säga. De dumpade oss där, vi var väldigt tacksamma. Vi bosatte oss och gillade det. Vi tänkte att nu är vi hemma, vi är här. Sedan visade någon oss Rundle Mall. Adelaide har bara ett köpcenter, det är väldigt litet. Vi såg många asiater där. Min mamma sa plötsligt i panik: "Vi hamnade i fel land, ta oss tillbaka till Australien". Ingen hade berättat för henne att det var många asiater i Australien och att vi hade hamnat rätt. Så allt stämde.
My mom then had this brilliant idea that I should go to a girls school because they were less racist. I don't know where she read that publication. (Laughter) Never found evidence of it to this day. Six hundred white kids, and I was the only black child there. No, I was the only person with a bit of a color on me. Let me say that. Chocolate color. There were no Asians, no indigenous. All we had was some tan girls, girls who felt the need to be under the sun. It wasn't the same as my chocolate, though. Not the same. Settling in Australia was quite hard, but it became harder when I started volunteering for an organization called Women's Health Statewide, and I joined their female genital mutilation program without any awareness of what this program was actually about, or that it related to me in any way. I spent months educating nurses and doctors about what female genital mutilation was and where it was practiced: Africa, the Middle East, Asia, and now, Australia and London and America, because, as we all know, we live in a multicultural society, and people who come from those backgrounds come with their culture, and sometimes they have cultural practices that we may not agree with, but they continue to practice them.
Mamma hade den briljanta idén att jag skulle gå i flickskola eftersom de inte var lika rasistiska. Jag vet inte var hon hade läst det. (Skratt) Än i denna dag har jag inte hittat några bevis för det. Sexhundra vita barn och jag var det enda svarta barnet – – nej, jag var den enda med lite färg, så ska jag säga, chokladfärg. Det fanns inga asiater, inga ursprungsfolk. Vi hade bara några solbrända tjejer, de som kände att de behövde vara i solen. De hade dock inte min chokladfärg, inte alls. Att bosätta sig i Australien var ganska jobbigt, men det blev jobbigare när jag blev volontär inom en organisation som kallas för Women's Health Statewide. Och jag gick med i deras kurs om kvinnlig könsstympning utan någon aning om vad kursen handlade om, eller att jag kunde relatera till den. I flera månader utbildade jag sjuksköterskor och doktorer om vad kvinnlig könsstympning var och var det utövades: Afrika, Mellanöstern, Asien och nu Australien, London och Amerika, för som ni vet lever vi i ett multikulturellt samhälle och folk som kommer från dessa bakgrunder kommer hit med sin kultur och ibland har de kulturella vanor som vi inte håller med om, men de fortsätter att utöva dem.
One day, I was looking at the chart of the different types of female genital mutilation, FGM, I will just say FGM for short. Type I is when they cut off the hood. Type II is when they cut off the whole clitoris and some of your labia majora, or your outer lips, and Type III is when they cut off the whole clitoris and then they sew you up so you only have a little hole to pee and have your period. My eyes went onto Type II. Before all of this, I pretty much had amnesia. I was in so much shock and traumatized by what had happened, I didn't remember any of it. Yes, I was aware something bad happened to me, but I had no recollection of what had happened. I knew I had a scar down there, but I thought everybody had a scar down there. This had happened to everybody else. But when I looked at Type II, it all came back to me. I remembered what was done to me. I remembered being in that hut with that old lady and my mom holding me down.
En gång tittade jag på bilder på olika typer av kvinnlig könsstympning, KKS, jag säger KKS i stället. Typ I är när de skär bort förhuden. Typ II är när de skär bort hela klitoris och lite av "labia majora", de yttre blygdläpparna. Och Typ III är när de skär bort hela klitoris och sedan syr så att du bara har ett litet hål där du kan kissa och ha mens. Min blick föll på Typ II. Före det här hade jag i stort sett minnesförlust. Jag var så chockad och traumatiserad av vad som hade hänt att jag inte kom ihåg något av det. Jag visste att någonting dåligt hade hänt mig, men jag hade inget minne av vad som hände. Jag visste att jag hade ett ärr där nere, men jag trodde att alla hade det, att det här hade hänt alla andra. Men när jag tittade på Typ II kom minnena tillbaka. Jag kom ihåg vad som hade hänt. Jag kom ihåg att jag var i den där hyddan med den där gamla kvinnan och att min mamma höll fast mig.
Words cannot express the pain I felt, the confusion that I felt, because now I realized that what was done to me was a terrible thing that in this society was called barbaric, it was called mutilation. My mother had said it was called circumcision, but here it was mutilation. I was thinking, I'm mutilated? I'm a mutilated person. Oh my God.
Inga ord kan beskriva smärtan jag kände och förvirringen jag kände för nu insåg jag att det som hade hänt mig var hemskt. I det här samhället kallades det för "barbariskt", det hette "stympning". Min mamma sa att det heter "omskärelse", men här är det "stympning". Jag tänkte: "Är jag stympad?" Jag är en stympad person. Herregud. Och sedan kom ilskan.
And then the anger came. I was a black angry woman. (Laughter) Oh yeah. A little one, but angry nevertheless. I went home and said to my mom, "You did something." This is not the African thing to do, pointing at your mother, but hey, I was ready for any consequences. "You did something to me." She's like, "What are you talking about, Khadija?" She's used to me mouthing off. I'm like, "Those years ago, You circumcised me. You cut away something that belonged to me." She said, "Yes, I did. I did it for your own good. It was in your best interest. Your grandmother did it to me, and I did it to you. It's made you a woman." I'm like, "How?" She said, "You're empowered, Khadija. Do you get itchy down there?" I'm like, "No, why would I get itchy down there?" She said, "Well, if you were not circumcised, you would get itchy down there. Women who are not circumcised get itchy all the time. Then they sleep around with everybody. You are not going to sleep around with anybody." And I thought, her definition of empowerment was very strange. (Laughter) That was the end of our first conversation. I went back to school. These were the days when we had Dolly and Girlfriend magazines. There was always the sealed section. Anybody remember those sealed sections? The naughty bits, you know? Oh yeah, I love those. (Laughter) Anyway, there was always an article about pleasure and relationships and, of course, sex. But it always assumed that you had a clitoris, though, and I thought, this doesn't fit me. This doesn't talk about people like me. I don't have a clitoris. I watched TV and those women would moan like, "Oh! Oh!" I was like, these people and their damned clitoris. (Laughter) What is a woman without a clitoris supposed to do with her life? That's what I want to know. I want to do that too -- "Oh! Oh!" and all of that. Didn't happen.
Jag var en svart, arg kvinna. (Skratt) Jodå. Inte så stor, men ändå arg. En gång när jag var hemma sa till min mamma: "Du gjorde någonting..." Så här gör man inte i Afrika, pekar mot sin mamma, men jag var beredd på konsekvenserna. "Du gjorde något mot mig". Hon sa: "Vad pratar du om, Khadija?" Hon är van vid att jag babblar. Jag sa: "När jag var liten omskar du mig, du skar bort någonting som var mitt". Hon sa: "Ja, det gjorde jag. Jag gjorde det för din skull. Det var för ditt eget bästa. Din mormor gjorde det mot mig och jag gjorde det mot dig. Det har gjort dig till en kvinna." Jag frågade: "Hur då?" Hon sa: "Du har makt nu, Khadija, brukar det klia där nere?" Jag sa: "Nej, varför skulle det klia där?" Hon sa: "Om du inte var omskuren skulle det klia där. Hos kvinnor som inte är omskurna kliar det hela tiden, och så ligger de runt med alla. Du kommer inte att ligga runt med någon." Och jag tänkte att hennes definition av makt var väldigt märklig. (Skratt) Det var vårt första samtal. Jag fortsatte gå i skolan. Det var på den tiden då vi hade Dolly- och Girlfriend-tidningarna. De hade alltid de där hemliga sidorna, kommer ni ihåg dem? Sidorna om snusk, ni vet? Ja, dom älskar jag. (Skratt) De hade alltid någon artikel om lust och relationer, och så klart sex. Med det förväntades alltid att man hade en klitoris, och jag tänkte: "Det här passar inte in på mig. De pratar inte om sådana som jag, jag har ingen klitoris." På tv brukade kvinnorna stöna: "Åh! Åh!" Jag tänkte: "De där människorna och deras himla klitoris!" (Skratt) Vad ska en kvinna utan klitoris göra med sitt liv? Det vill jag veta. Jag vill också göra det där: "Åh! Åh!" och sånt. Men det hände inte.
So I came home once again and said to my mom, "Dolly and Girlfriend said I deserve pleasure, that I should be having orgasms, and that white men should figure out how to find the clitoris." Apparently, white men have a problem finding the clitoris. (Laughter) Just saying, it wasn't me. It was Dolly that said that. And I thought to myself, I had an inner joke in my head that said, "I will marry a white man. He won't have that problem with me." (Laughter) So I said to my mom, "Dolly and Girlfriend said I deserve pleasure, and do you know what you have taken away from me, what you have denied me? You have invaded me in the most sacred way. I want pleasure. I want to get horny, dammit, as well." And she said to me, "Who is Dolly and Girlfriend? Are they your new friends, Khadija?" I was like, "No, they're not. That's a magazine, mom, a magazine."
Så än en gång när jag var hemma sa jag till min mamma: "Dolly och Girlfriend säger att jag förtjänar lust att jag borde få ha orgasmer och att vita män borde lära sig att hitta klitoris." Tydligen har vita män svårt för att hitta klitoris. (Skratt) Det var inte jag, det var Dolly som sa det. Jag brukade skoja för mig själv och tänka: "Jag ska gifta mig med en vit man, han kommer inte att ha det problemet med mig." (Skratt) Jag sa till min mamma: "Dolly och Girlfriend säger att jag förtjänar lust och vet du vad du har tagit från mig, vad du har nekat mig? Du har kränkt mig på det värsta sättet. Jag vill känna lust, jag vill ju också bli kåt." Och då sa hon: "Vilka är Dolly och Girlfriend? Är det dina nya kompisar, Khadija?" Jag sa: "Nej, det är det inte. Det är tidningar mamma, tidningar."
She didn't get it. We came from two different worlds. When she was growing up, not having a clitoris was the norm. It was celebrated. I was an African Australian girl. I lived in a society that was very clitoris-centric. It was all about the damn clitoris! And I didn't have one! That pissed me off.
Hon förstod inte. Vi kom från olika världar. När hon växte upp var det normalt att inte ha klitoris, det hyllades. Jag var en afrikansk-australiensk tjej. Jag levde i ett samhälle som var väldigt klitorisfixerat. Allt handlade om den där himla klitoris! Och jag hade ingen! Det gjorde mig förbannad.
So once I went through this strange phase of anger and pain and confusion, I remember booking an appointment with my therapist. Yes, I'm an African who has a therapist. There you go. And I said to her, "I was 13. I was a child. I was settling in a new country, I was dealing with racism and discrimination, English is my third language, and then there it was." I said to her, "I feel like I'm not a woman because of what was done to me. I feel incomplete. Am I going to be asexual?" Because from what I knew about FGM, the whole aim of it was to control the sexuality of women. It's so that we don't have any sexual desire. And I said, "Am I asexual now? Will I just live the rest of my life not feeling like having sex, not enjoying sex?" She couldn't answer my questions, so they went unanswered.
Så när jag gick igenom denna period av ilska, smärta och förvirring bokade jag en tid hos min terapeut. Ja, jag är en afrikan som har en terapeut, se där. Jag sa till henne... – jag var tretton år, bara ett barn, jag försökte vänja mig vid ett nytt land, jag hade att göra med rasism och diskriminering, engelska är mitt tredje språk, och så detta, – jag sa till henne: "Jag känner mig inte som en kvinna på grund av det som hände mig. Jag känner mig ofullständig. Kommer jag att bli asexuell?" Utifrån vad jag visste om KKS, så var målet med det att kontrollera kvinnors sexualitet så att vi inte har några sexuella begär. Så jag frågade: "Är jag asexuell nu? Kommer jag att leva resten av mitt liv utan sexlust, utan att kunna njuta av sex?" Hon hade inga svar på det, så frågorna blev obesvarade.
When I started having my period around the age of 14, I realized I didn't have normal periods because of FGM. My periods were heavy, they were long, and they were very painful. Then they told me I had fibroids. They're like these little balls sitting there. One was covering one of my ovaries.
När jag började ha mens, runt fjortonårsåldern, insåg jag att den inte var normal, på grund av KKS. Jag hade mycket mens, den var lång och gjorde väldigt ont. Sedan fick jag veta att jag hade myom. Det är som små bollar som sitter där, en av dem täckte en av mina äggstockar.
And there came then the big news. "We don't think you can have children, Khadija." And once again, I was an angry black woman.
Och sedan kom den stora smällen: "Vi tror inte att du kan få barn, Khadija." Ännu en gång blev jag en arg, svart kvinna.
I went home and I said to my mom, "Your act, your action, no matter what your may defense may be" -- because she thought she did it out love -- "what you did out of love is harming me, and it's hurting me. What do you have to say for that?" She said, "I did what I had to do as a mother." I'm still waiting for an apology, by the way.
Jag gick hem och sa till min mamma: "Det du gjorde, det spelar ingen roll vad du har att säga till ditt försvar" – för hon tyckte att det hon gjorde var utav kärlek – "det du gjorde utav kärlek sårar mig, det gör mig illa. Vad har du att säga om det?" Hon sa: "Jag gjorde vad jag förväntades göra som mamma." Jag väntar fortfarande på en ursäkt, förresten.
Then I got married. And once again -- FGM is like the gift that keeps giving. You figure that out very soon. Sex was very painful. It hurt all the time. And of course I realized, they said, "You can't have kids." I thought, "Wow, is this my existence? Is this what life is all about?" I'm proud to tell you, five months ago, I was told I was pregnant. (Applause)
Sedan gifte jag mig. Och återigen – KKS kommer hela tiden med nya överraskningar, det märker man ganska snabbt. Sex var väldigt smärtsamt, det gjorde ont hela tiden. Och jag insåg ju också, jag kan inte få barn. Jag tänkte: "Oj, ska detta vara mitt liv? Är det här allt livet handlar om?" Jag kan stolt berätta att för fem månader sedan fick jag veta att jag är gravid. (Applåder)
I am the lucky girl. There are so many women out there who have gone through FGM who have infertility. I know a nine-year-old girl who has incontinence, constant infections, pain. It's that gift. It doesn't stop giving. It affects every area of your life, and this happened to me because I was born a girl in the wrong place. That's why it happened to me.
Jag är lyckligt lottad. Det finns så många kvinnor som har genomlidit KKS som är infertila. Jag känner en nioårig flicka som har inkontinens, ständiga infektioner, smärta. Fullt av överraskningar, de slutar inte komma. Det påverkar hela ditt liv och det hände mig för att jag föddes som flicka på fel ställe. Det är därför det hände mig. Jag använder all min ilska och smärta till att påverka andra,
I channel all that anger, all that pain, into advocacy because I needed my pain to be worth something. So I'm the director of an organization called No FGM Australia. You heard me right. Why No FGM Australia? FGM is in Australia. Two days ago, I had to call Child Protective Services, because somewhere in Australia, there's a four-year old there's a four-year-old whose mom is planning on performing FGM on her. That child is in kindy. I'll let that sink in: four years old. A couple of months ago, I met a lady who is married to a Malaysian man. Her husband came home one day and said he was going to take their daughters back to Malaysia to cut off their clitoris. And she said, "Why?" He said they were dirty. And she said, "Well, you married me." He said, "Oh, this is my cultural belief." They then went into a whole discussion where she said to him, "Over my dead body will you do that to my daughters." But imagine if this woman wasn't aware of what FGM was, if they never had that conversation? Her children would have been flown over to Malaysia and they would have come back changed for the rest of their lives. Do you know the millions of dollars it would take us to deal with an issue like that? [Three children per day] in Australia are at risk of having FGM performed on them. This is an Australian problem, people. It's not an African problem. It's not a Middle Eastern problem. It's not white, it's not black, it has no color, it's everybody's problem. FGM is child abuse. It's violence against women. It's saying that women don't have a right to sexual pleasure. It says we don't have a right to our bodies. Well, I say no to that, and you know what? Bullshit. That's what I have to say to that. (Applause)
för min smärta måste vara värd någonting. Så nu är jag direktör för en organisation som heter No FGM Australia. Ni hörde rätt, varför behövs No FGM Australia? KKS finns i Australien. För två dagar sedan var jag tvungen att ringa Child Protective Services eftersom det någonstans i Australien finns en fyraåring vars mamma planerar att utföra KKS på henne. Barnet går bara på dagis. Låt det sjunka in, fyra år gammal. För några månader sedan träffade jag en kvinna som är gift med en malajer. Han kom hem en dag och sa att han skulle ta deras döttrar till Malaysia för att skära bort deras klitoris. Hon frågade: "Varför då?" Han sa att de var orena. Hon sa: "Men du gifte dig ju med mig." Han svarade: "Ja, men det här är min tro." Sedan började de diskutera och hon sa till honom: "Över min döda kropp att du gör så mot mina döttrar." Men tänk om den här kvinnan inte visste vad KKS var. Om de aldrig hade det där samtalet? Då skulle hennes barn ha flugits till Malaysia och kommit tillbaka, för evigt förändrade. Vet ni hur många miljoner dollar som skulle krävas för att hantera ett sådant problem? Vart tredje barn i Australien riskerar att bli offer för KKS. Detta är ett problem i Australien, hörni. Det är inte ett problem bara i Afrika eller Mellanöstern, det är inte vitt eller svart, det har ingen färg, problemet berör alla. KKS är barnmisshandel. Det är våld mot kvinnor. Det antyder att kvinnor inte har rätt till sexuell lust. Det antyder att vi inte har rätt till våra egna kroppar. Jag säger nej till det. Vet ni vad? Skitsnack! Det är vad jag har att säga om det. (Applåder)
I am proud to say that I'm doing my part in ending FGM. What are you going to do? There may be a child in your classroom who is at risk of FGM. There may be a patient who comes to your hospital who is at risk of FGM. But this is the reality, that even in our beloved Australia, the most wonderful place in the world, children are being abused because of a culture. Culture should not be a defense for child abuse. I want ever single one of you to see FGM as an issue for you. Make it personal. It could be your daughter, your sister, your cousin.
Jag kan stolt säga att jag gör vad jag kan för att stoppa KKS. Vad tänker du göra? Det kanske finns ett barn i ditt klassrum som riskerar att råka ut för KKS. Det kanske finns en patient på ditt sjukhus som riskerar att råka ut för KKS. Men verkligheten ser ut så här: till och med i vårt älskade Australien, världens mest fantastiska ställe, blir barn misshandlade på grund av en kultur. Kultur borde aldrig vara en anledning till barnmisshandel. Jag vill att alla ni ser KKS som ett problem som berör er. Gör det personligt, det kunde ha varit din dotter, din syster, din kusin.
I can't fight FGM alone. I could try, but I can't. So my appeal to you is, please join me. Sign my petition on Change.org and type in Khadija, my name, and it'll come up, and sign it. The aim of that is to get support for FGM victims in Australia and to protect little girls growing up here to not have this evil done to them, because every child has a right to pleasure. Every child has a right to their bodies being left intact, and dammit, ever child has a right to a clitoris. So please join me in ending this act.
Jag kan inte kämpa mot KKS ensam. Jag kan försöka, men det går inte. Så min vädjan till er är att gå med. Skriv under min namninsamling på change.org och skriv in mitt namn. Då dyker den upp, och skriv under. Målet med den är att ge stöd för KKS-offer i Australien och att skydda unga flickor som växer upp här, så att denna ondska inte ska hända dem. Alla barn har rätt till lust. Alla barn har rätt till att få ha orörda kroppar, och alla barn har rätt till en klitoris. Så snälla, gå med och hjälp till att stoppa detta.
My favorite quote is, "All it takes for evil to prevail is for a few good men and women to do nothing." Are you going to let this evil of female genital mutilation to prevail in Australia? I don't think so, so please join me in ensuring that it ends in my generation.
Mitt favoritcitat är: "Allt som krävs för att onskan ska segra är att några få bra män och kvinnor väljer att göra ingenting." Tänker du tillåta att denna ondska som kallas kvinnlig könsstympning segrar i Australien? Jag tror inte det, så snälla gå med och se till att det stoppas under min generation.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)