The Internet, the Web as we know it, the kind of Web -- the things we're all talking about -- is already less than 5,000 days old. So all of the things that we've seen come about, starting, say, with satellite images of the whole Earth, which we couldn't even imagine happening before, all these things rolling into our lives, just this abundance of things that are right before us, sitting in front of our laptop, or our desktop. This kind of cornucopia of stuff just coming and never ending is amazing, and we're not amazed. It's really amazing that all this stuff is here. (Laughter) It's in 5,000 days, all this stuff has come. And I know that 10 years ago, if I had told you that this was all coming, you would have said that that's impossible. There's simply no economic model that that would be possible. And if I told you it was all coming for free, you would say, this is simply -- you're dreaming. You're a Californian utopian. You're a wild-eyed optimist. And yet it's here.
Internet, webben som vi känner den-- allt det här som vi pratar om-- faktiskt inte funnits längre än 5000 dagar. Alla de saker vi sett uppstå-- med början i exempelvis satellitbilder på jorden, som vi tidigare inte ens kunde föreställa oss-- alla dessa företeelser som nu börjar bli en del av våra liv-- detta överflöd av företeelser som ligger framför oss-- när vi sitter vid våra datorer. Den rikedom av företeelser som bara fortsätter att komma är förbluffande, men vi är inte förbluffade. Det är verkligen otroligt att alla dessa företeelser är här. (Skratt) Allt detta har kommit på bara 5000 dagar. Jag vet att om jag för tio år sedan, hade sagt till er att allt detta var på väg, så hade ni sagt att det var omöjligt. Det saknas helt enkelt en ekonomisk modell som skulle kunna stödja det. Och om jag hade sagt att allt som kom skulle vara gratis-- så hade ni sagt att jag var galen. Att jag var en utopist från Kalifornien, en vildögd optimist. Och ändå är det här.
The other thing that we know about it was that 10 years ago, as I looked at what even Wired was talking about, we thought it was going to be TV, but better. That was the model. That was what everybody was suggesting was going to be coming. And it turns out that that's not what it was. First of all, it was impossible, and it's not what it was. And so one of the things that I think we're learning -- if you think about, like, Wikipedia, it's something that was simply impossible. It's impossible in theory, but possible in practice. And if you take all these things that are impossible, I think one of the things that we're learning from this era, from this last decade, is that we have to get good at believing in the impossible, because we're unprepared for it.
Den andra saken vi känner till är att det var tio år sedan-- som jag tittade på samma sak som Wired pratade om-- att vi trodde att det skulle vara som TV, fast bättre. Det var modellen. Det var vad alla trodde skulle komma Och det visade sig att så inte var fallet. Till att börja med var det omöjligt och att det inte var vad det var. En sak som jag tror att vi lärt oss-- om man tänker på exempelvis Wikipedia-- så är det något som helt enkelt var omöjligt. Det är omöjligt i teorin, men möjligt i praktiken. Och om man tar alla dessa saker som är omöjliga-- så tror jag att det vi lärt oss från den här perioden-- under det senaste decenniet, är att det vi måste bli bättre på att tro på det omöjliga, eftersom vi är oförberedda på det.
So, I'm curious about what's going to happen in the next 5,000 days. But if that's happened in the last 5,000 days, what's going to happen in the next 5,000 days? So, I have a kind of a simple story, and it suggests that what we want to think about is this thing that we're making, this thing that has happened in 5,000 days -- that's all these computers, all these handhelds, all these cell phones, all these laptops, all these servers -- basically what we're getting out of all these connections is we're getting one machine. If there is only one machine, and our little handhelds and devices are actually just little windows into those machines, but that we're basically constructing a single, global machine.
Så jag är nyfiken på vad som kommer att hända under de kommande 5000 dagarna. Om allt det här hände under de gångna 5000 dagarna, vad kommer då att hända under de kommande 5000 dagarna? Jag har en enkel liten historia som säger att det vi borde tänka på är vad det är vi håller på att skapa, detta som har hänt under de senaste 5000 dagarna. Alla datorer och handburna enheter, alla mobiltelefoner, laptops, servrar -- vad vi i grunden kommer att få ut av alla dessa kopplingar är att vi får en maskin. Det finns bara en maskin och våra handburna enheter är bara små fönster som leder in i maskinen. Vad vi i grund och botten gör är att skapa en enda global maskin.
And so I began to think about that. And it turned out that this machine happens to be the most reliable machine that we've ever made. It has not crashed; it's running uninterrupted. And there's almost no other machine that we've ever made that runs the number of hours, the number of days. 5,000 days without interruption -- that's just unbelievable. And of course, the Internet is longer than just 5,000 days; the Web is only 5,000 days. So, I was trying to basically make measurements. What are the dimensions of this machine? And I started off by calculating how many billions of clicks there are all around the globe on all the computers. And there is a 100 billion clicks per day. And there's 55 trillion links between all the Web pages of the world.
Så jag började tänka på det. Och det visade sig att den här maskinen råkar vara den mest pålitliga maskin som någonsin konstruerats. Den har aldrig kraschat, den har fungerat oinskränkt. Och det finns nästan ingen annan maskin som vi någonsin skapat som fungerat lika många timmar, lika många dagar. 5000 dagar utan avbrott -- det är helt otroligt. Men naturligtvis är Internet äldre än 5000 dagar -- det är webben som är 5000 dagar gammal. Jag försökte göra ett antal mätningar. Vilka är egentligen maskinens mått? Jag började med att beräkna hur många miljarder klick som utförs globalt på alla dessa datorer. Det utförs 100 miljarder klick om dagen. Och det finns 55 triljoner länkar mellan världens alla webbsidor.
And so I began thinking more about other kinds of dimensions, and I made a quick list. Was it Chris Jordan, the photographer, talking about numbers being so large that they're meaningless? Well, here's a list of them. They're hard to tell, but there's one billion PC chips on the Internet, if you count all the chips in all the computers on the Internet. There's two million emails per second. So it's a very big number. It's just a huge machine, and it uses five percent of the global electricity on the planet. So here's the specifications, just as if you were to make up a spec sheet for it: 170 quadrillion transistors, 55 trillion links, emails running at two megahertz itself, 31 kilohertz text messaging, 246 exabyte storage. That's a big disk. That's a lot of storage, memory. Nine exabyte RAM. And the total traffic on this is running at seven terabytes per second. Brewster was saying the Library of Congress is about twenty terabytes. So every second, half of the Library of Congress is swooshing around in this machine. It's a big machine.
Sedan började jag tänka på andra typer av mått, och jag tog fram en lista -- var det fotografen, Chris Jordan, som pratade om tal som är så stora att de är meningslösa? Här är i alla fall en lista på dem. De är svåra att beskriva, men det finns en miljard PC-chip på internet, om du räknar alla chip i alla datorer som utgör internet. Det skickas två miljoner e-postmeddelanden per sekund. Det är ett mycket stort antal. Det är helt enkelt en enorm maskin, som använder fem procent av världens energi. Här är specifikationerna, precis som om man skulle göra en uppräkning av det: 170 kvadriljoner transistorer, 55 triljoner länkar, e-postmeddelanden upp mot två megahertz i sig själva, 31 kilohertz textmeddelanden, 246 hexabyte lagring - det är en riktigt stor hårddisk. Det finns gott om minne -- nio hexabyte RAM. Och den totala trafiken uppgår till sju terabyte per sekund. Brewster angav att hela "Library of Congress" uppgår till ca 20 terabyte. Varje sekund så swischar halva Library of Congress omkring i den här maskinen. Det är en stor maskin.
So I did something else. I figured out 100 billion clicks per day, 55 trillion links is almost the same as the number of synapses in your brain. A quadrillion transistors is almost the same as the number of neurons in your brain. So to a first approximation, we have these things -- twenty petahertz synapse firings. Of course, the memory is really huge. But to a first approximation, the size of this machine is the size -- and its complexity, kind of -- to your brain. Because in fact, that's how your brain works -- in kind of the same way that the Web works. However, your brain isn't doubling every two years. So if we say this machine right now that we've made is about one HB, one human brain, if we look at the rate that this is increasing, 30 years from now, there'll be six billion HBs. So by the year 2040, the total processing of this machine will exceed a total processing power of humanity,
Sen gjorde jag en annan sak. Jag tänkte på att 100 miljarder klick om dagen och 55 triljoner länkar, är ungefär detsamma som antalet synapser i våra hjärnor. En kvadriljon transistorer är ungefär samma sak som antalet neuroner i våra hjärnor. Vid en första uppskattning, har vi följande saker - synapser som kommunicerar i en hastighet om 20 petahertz. Naturligtvis är minnet oerhört stort. Vid en första uppskattning, är storleken på maskinen -- och dess komplexitet, snarlik vår hjärna. Faktum är att det är så våra hjärnor fungerar - på ett liknande sätt som webben. Å andra sidan, din hjärna dubblar inte sin kapacitet vartannat år. Om vi säger att denna maskin som vi byggt, utgör en MH, en mänsklig hjärna, och om vi beaktar den hastighet den ökar sin kapacitet, så kommer vi om 30 år ha en kapacitet på sex miljarder MH. Omkring 2040, kommer maskinens processorkraft överträffa mänsklighetens sammanlagda processorkraft
in raw bits and stuff. And this is, I think, where Ray Kurzweil and others get this little chart saying that we're going to cross. So, what about that? Well, here's a couple of things. I have three kind of general things I would like to say, three consequences of this. First, that basically what this machine is doing is embodying. We're giving it a body. And that's what we're going to do in the next 5,000 days -- we're going to give this machine a body. And the second thing is, we're going to restructure its architecture. And thirdly, we're going to become completely codependent upon it.
över hela taget. Och detta är, skulle jag tro, var Ray Kurzweil och andra får sitt diagram ifrån. Vad betyder då det? Här är några saker. Jag har tre generella saker som jag skulle vilja prata om; tre konsekvenser. För det första, vad den här maskinen gör är att förkroppsliga -- vi ger den en kropp. Det är vad vi kommer att göra under de kommande 5000 dagarna -- vi kommer att ge maskinen en kropp. Nästa sak är att vi kommer att konstruera om maskinens arkitektur. Och den tredje saken; vi kommer att bli fullkomligt beroende av den.
So let me go through those three things. First of all, we have all these things in our hands. We think they're all separate devices, but in fact, every screen in the world is looking into the one machine. These are all basically portals into that one machine. The second thing is that -- some people call this the cloud, and you're kind of touching the cloud with this. And so in some ways, all you really need is a cloudbook. And the cloudbook doesn't have any storage. It's wireless. It's always connected. There's many things about it. It becomes very simple, and basically what you're doing is you're just touching the machine, you're touching the cloud and you're going to compute that way. So the machine is computing.
Låt mig gå igenom dessa tre saker. För det första har vi alla dessa saker i vår hand. Vi tror att de alla är separata enheter, men i själva verket är varje skärm i världen ett fönster in i maskinen. Dessa enheter är i själva verket portaler in i samma maskin. Nästa sak är att -- vissa kallar det för molnet, och vi berör detta moln med det. Vad vi i själva verket kommer att behöva är en "cloudbook". Och vår "cloudbook" kommer inte att behöva något lagringsutrymme. Den kommer att vara trådlös. Den kommer alltid att vara uppkopplad. Det finns många saker kring detta. Men det blir mycket enkelt, och vad vi i själva verket kommer att göra är att röra vid maskinen, du kommer att röra vid molnet och göra beräkningar på det viset. Maskinen kommer att göra beräkningar.
And in some ways, it's sort of back to the kind of old idea of centralized computing. But everything, all the cameras, and the microphones, and the sensors in cars and everything is connected to this machine. And everything will go through the Web. And we're seeing that already with, say, phones. Right now, phones don't go through the Web, but they are beginning to, and they will. And if you imagine what, say, just as an example, what Google Labs has in terms of experiments with Google Docs, Google Spreadsheets, blah, blah, blah -- all these things are going to become Web based. They're going through the machine. And I am suggesting that every bit will be owned by the Web. Right now, it's not. If you do spreadsheets and things at work, a Word document, they aren't on the Web, but they are going to be. They're going to be part of this machine. They're going to speak the Web language. They're going to talk to the machine. The Web, in some sense, is kind of like a black hole that's sucking up everything into it. And so every thing will be part of the Web. So every item, every artifact that we make, will have embedded in it some little sliver of Web-ness and connection, and it will be part of this machine, so that our environment -- kind of in that ubiquitous computing sense -- our environment becomes the Web. Everything is connected.
På ett sätt är det att gå tillbaka till den gamla idén om centraliserad kalkylering. Men allt, alla kameror, alla mikrofoner, alla sensorer i bilar och allting annat kommer att vara sammanlänkat till den här maskinen. All kommunikation kommer att gå via webben. Det här är något vi redan upplever med exempelvis telefoner För närvarande kommunicerar inte telefoner via webben, men de börjar att göra det och de kommer att göra det. Om du tänker på vad exempelvis Google Labs har i termer av experiment med Google Docs, Google Spreadsheets etc -- så kommer alla dessa saker att bli webbaserade. De kommer att vara tillgängliga via maskinen. Jag tror att varje del kommer att ägas av webben. För närvarande är det inte så -- om du skapar exceldokument på arbetet, eller ett worddokument, så finns de inte på webben, men de kommer att finnas på webben. De kommer att bli en del av maskinen. De kommer att prata webbens språk. De kommer att prata med maskinen. Webben är, i någon mån, som ett svart hål, som drar in allt i sig. På så sätt kommer allt att vara en del av webben. Allt, varje liten sak som vi skapar, kommer i sig att ha någon liten del av webbighet och sammanlänkadhet, och det kommer att vara en del av maskinen, så att vår miljö -- på ett fullkomligt genomsyrat sätt - kommer att bli webben. Allt är sammanlänkat.
Now, with RFIDs and other things -- whatever technology it is, it doesn't really matter. The point is that everything will have embedded in it some sensor connecting it to the machine, and so we have, basically, an Internet of things. So you begin to think of a shoe as a chip with heels, and a car as a chip with wheels, because basically most of the cost of manufacturing cars is the embedded intelligence and electronics in it, and not the materials. A lot of people think about the new economy as something that was going to be a disembodied, alternative, virtual existence, and that we would have the old economy of atoms. But in fact, what the new economy really is is the marriage of those two, where we embed the information, and the digital nature of things into the material world. That's what we're looking forward to. That is where we're going -- this union, this convergence of the atomic and the digital.
Om vi beaktar RFID och andra saker - vad det nu må vara, så spelar det ingen roll. Poängen är att allt kommer att bäddas in på ett sätt som kopplar det till maskinen, och på så sätt kommer vi i grund och botten att få ett Internet av saker. Så man börjar tänka på en sko som ett chip med hälar, och en bil som ett chip med hjul. För i grunden är den största kostnaden med att tillverka bilar inbäddad i intelligensen och elektroniken i dem - inte i materialen. Många människor tänker på den nya ekonomin som något som skulle vara okroppsligt eller virtuellt, och att vi skulle ha en gammal ekonomi som byggde på atomer. Men i själva verket, vad den nya ekonomin egentligen är, är giftermålet mellan de två där vi bäddar in information, och digitalitet i världens material. Det är det som vi kan se fram emot. Det är ditåt vi är på väg -- denna förbindelse eller sammanfallande av det atomära och det digitala.
And so one of the consequences of that, I believe, is that where we have this sort of spectrum of media right now -- TV, film, video -- that basically becomes one media platform. And while there's many differences in some senses, they will share more and more in common with each other. So that the laws of media, such as the fact that copies have no value, the value's in the uncopiable things, the immediacy, the authentication, the personalization. The media wants to be liquid. The reason why things are free is so that you can manipulate them, not so that they are "free" as in "beer," but "free" as in "freedom." And the network effects rule, meaning that the more you have, the more you get. The first fax machine -- the person who bought the first fax machine was an idiot, because there was nobody to fax to. But here she became an evangelist, recruiting others to get the fax machines because it made their purchase more valuable. Those are the effects that we're going to see. Attention is the currency.
En av konsekvenserna av detta, tror jag, är att vi har detta spektrum av media idag -- TV, film, video -- som i grunden kommer att bli en enda platform. Även om det finns många olikheter, så kommer de att få mer och mer gemensamt. De lagar som styr media, som exempelvis att kopior inte har något värde. Värdet ligger i det som inte kan kopieras. Omedelbarheten, autentiseringen, tillpassningsmöjligheterna -- media vill vara flytande; skälet till varför dessa saker är gratis är för att du ska kunna anpassa dem, inte att de är gratis som i gratis öl, utan gratis som i frihet. Nätverkseffekten kommer att regera -- vilket innebär att ju mer du har, desto mer kommer du att få. Den första faxmaskinen -- personen som köpte den första faxen var en idiot eftersom det inte fanns någon att faxa saker till. Men hon blev en evangelist som rekryterade andra till att köpa en faxmaskin eftersom det gjorde deras köp mer värdefullt. Detta är effekterna vi kommer att se. Uppmärksamhet är valutan.
So those laws are going to kind of spread throughout all media. And the other thing about this embodiment is that there's kind of what I call the McLuhan reversal. McLuhan was saying, "Machines are the extensions of the human senses." And I'm saying, "Humans are now going to be the extended senses of the machine," in a certain sense. So we have a trillion eyes, and ears, and touches, through all our digital photographs and cameras. And we see that in things like Flickr, or Photosynth, this program from Microsoft that will allow you to assemble a view of a touristy place from the thousands of tourist snapshots of it. In a certain sense, the machine is seeing through the pixels of individual cameras.
Dessa lagar kommer att sprida sig genom all media. Den andra saker som rör detta förkroppsligande är att det finns något som jag kallar för McLuhan-upphävningen. McLuhan sa att "maskiner är förlängningen av de mänskliga sinnena." Jag säger att "människor kommer att bli maskinernas förlängda sinnen", på ett sätt. Vi har en triljon ögon och öron, genom alla våra digitala foton och kameror. Vi ser att i tjänster som Flickr, eller Microsofts program Photosynth, att det kommer att vara möjligt att sammanställa en bild av ett turistmål från de bilder som tusentals turister tagit. På ett sätt kan man säga att maskinen ser genom våra kameror.
Now, the second thing that I want to talk about was this idea of restructuring, that what the Web is doing is restructuring. And I have to warn you, that what we'll talk about is -- I'm going to give my explanation of a term you're hearing, which is a "semantic Web."
Den andra saken som jag vill prata om var tanken på rekonstruktion -- att vad webben gör är att rekonstruera. Jag vill varna er för att vad vi kommer att prata om är -- min förklaring på en term som ni hört talas om - den semantiska webben.
So first of all, the first stage that we've seen of the Internet was that it was going to link computers. And that's what we called the Net; that was the Internet of nets. And we saw that, where you have all the computers of the world. And if you remember, it was a kind of green screen with cursors, and there was really not much to do, and if you wanted to connect it, you connected it from one computer to another computer. And what you had to do was -- if you wanted to participate in this, you had to share packets of information. So you were forwarding on. You didn't have control. It wasn't like a telephone system where you had control of a line: you had to share packets.
Till att börja med, det första stadiet vi sett av Internet var att det började sammanlänka datorer. Det är det vi kallade för nätet -- det var ett Internet av nät. Vi såg att det var var alla datorer i världen fanns -- om ni kommer ihåg, så var det en liten grön skärm med en prompt. Det fanns inte mycket att göra och om du ville koppla ihop det, så kopplade du ihop en dator med en annan dator. Om du ville delta i detta behövde du dela informationspaket. Så du började vidarebefordra information och hade ingen kontroll. Det var inte som ett telefonsystem där du hade kontrollen över en linje -- du var tvungen att dela paket.
The second stage that we're in now is the idea of linking pages. So in the old one, if I wanted to go on to an airline Web page, I went from my computer, to an FTP site, to another airline computer. Now we have pages -- the unit has been resolved into pages, so one page links to another page. And if I want to go in to book a flight, I go into the airline's flight page, the website of the airline, and I'm linking to that page. And what we're sharing were links, so you had to be kind of open with links. You couldn't deny -- if someone wanted to link to you, you couldn't stop them. You had to participate in this idea of opening up your pages to be linked by anybody. So that's what we were doing.
Det andra stadiet som vi nu är i är idén om att länka samma sidor. I det gamla systemet, om jag vill gå till ett flygbolags hemsida, så gick jag från min dator, via en FTP-sida, till ett annat flygbolags dator. Nuförtiden har vi sidor. En sidan länkar till en annan sida. Och om du vill gå in för att boka en resa, så går man in på flygbolagets hemsida, och jag länkar till den sidan. Vad vi delade med oss av var länkar, så man behövde vara öppen med dem. Du kunde inte hindra att någon länkade till dig, det fanns inget sätt att stoppa dem - du var tvungen att delta i tanken att öppna upp dina sidor för att länkas till av vem som helst. Det var vad vi höll på med.
We're now entering to the third stage, which is what I'm talking about, and that is where we link the data. So, I don't know what the name of this thing is. I'm calling it the one machine. But we're linking data. So we're going from machine to machine, from page to page, and now data to data. So the difference is, is that rather than linking from page to page, we're actually going to link from one idea on a page to another idea, rather than to the other page. So every idea is basically being supported -- or every item, or every noun -- is being supported by the entire Web. It's being resolved at the level of items, or ideas, or words, if you want. So besides physically coming out again into this idea that it's not just virtual, it's actually going out to things. So something will resolve down to the information about a particular person, so every person will have a unique ID. Every person, every item will have a something that will be very specific, and will link to a specific representation of that idea or item. So now, in this new one, when I link to it, I would link to my particular flight, my particular seat. And so, giving an example of this thing, I live in Pacifica, rather than -- right now Pacifica is just sort of a name on the Web somewhere. The Web doesn't know that that is actually a town, and that it's a specific town that I live in, but that's what we're going to be talking about. It's going to link directly to -- it will know, the Web will be able to read itself and know that that actually is a place, and that whenever it sees that word, "Pacifica," it knows that it actually has a place, latitude, longitude, a certain population.
Nu är vi på väg in i det tredje stadiet, som är det jag pratar om. Det innebär att vi länkar data. Jag vet inte vad detta kallas. Jag kallar det för maskinen. Vad vi gör är att länka data. Vi går från maskin till maskin, från sida till sida och nu från data till data. Skillnaden är att det istället för att länka från sida till sida, kommer att länka till en idé på en sida med en annan idé på en annan sida snarare än sidor. Varje idé kommer att underhållas-- eller varje sak eller varje subjekt -- underhålls av hela webben. Det bestäms på saknivå, idénivå eller ordnivå. Vid sidan av att fysiskt komma tillbaka till den här idén så är den inte bara virtuell, den kommer att nå ut till saker. Något kommer att bestämmas ner till informationen om en specifik person, så att varje person kommer att ha ett unikt ID. Varje person, varje element kommer att ha någonting som är specifikt och det kommer att länkas till en specifik representation för den idén eller det elementet. Så nu i detta nya tänkande, när jag länkar till något, så kommer jag att länka till min specifika flight och mitt specifika säte. Och vidare -- för att exemplifiera -- jag bor i Pacifica, snarare än -- just nu är Pacifica bara ett namn på webben någonstans. Webben vet inte att det är en stad och att det är den stad jag bor i, men det är det vi kommer att prata om. Det kommer att länka direkt till -- webben kommer själv att kunna läsa datat -- och veta att det i själva verket är en plats, och varje gång det ser ordet "Pacifica", kommer det att veta att det är en plats, latitud, longitud, befolkning.
So here are some of the technical terms, all three-letter things, that you'll see a lot more of. All these things are about enabling this idea of linking to the data. So I'll give you one kind of an example. There's like a billion social sites on the Web. Each time you go into there, you have to tell it again who you are and all your friends are. Why should you be doing that? You should just do that once, and it should know who all your friends are. So that's what you want, is all your friends are identified, and you should just carry these relationships around. All this data about you should just be conveyed, and you should do it once and that's all that should happen. And you should have all the networks of all the relationships between those pieces of data. That's what we're moving into -- where it sort of knows these things down to that level. A semantic Web, Web 3.0, giant global graph -- we're kind of trying out what we want to call this thing. But what's it's doing is sharing data. So you have to be open to having your data shared, which is a much bigger step than just sharing your Web page, or your computer. And all these things that are going to be on this are not just pages, they are things. Everything we've described, every artifact or place, will be a specific representation, will have a specific character that can be linked to directly. So we have this database of things. And so there's actually a fourth thing that we have not get to, that we won't see in the next 10 years, or 5,000 days, but I think that's where we're going to. And as the Internet of things -- where I'm linking directly to the particular things of my seat on the plane -- that that physical thing becomes part of the Web. And so we are in the middle of this thing that's completely linked, down to every object in the little sliver of a connection that it has.
Här är några tekniska termer, samtliga i tre ord, som du kommer att få se mycket mer från. Alla dessa saker handlar om att möjliggöra idén om att länka till data. Jag ger er ett exempel. Det finns ungefär en miljard sociala sajter på webben.♫ Varje gång du går in, måste du berätta vem du är, och vilka alla dina vänner är. Varför ska du behöva göra det? Du borde bara göra det en gång, och den skulle veta vilka alla dina vänner är. Vad du vill är att alla dina vänner redan är identifierade, och att du bara behöver bära dessa relationer med dig. All data om dig borde överföras och du borde bara behöva göra detta en gång. Och du borde ha alla nätverk från alla dessa relationer mellan dessa element av data. Det är det vi är på väg in i -- En semantisk webb, webb 3.0, en jättelik global graf. Vi testar vad vi ska kalla det för. Vad det gör är att dela data. Så du måste vara öppen med att din data delas, vilket är ett mycket större steg än att bara dela din webbsida eller din dator. Allt det som kommer att omfattas av detta är inte bara sidor, det är element. Allt vi beskrivit, alla artefakter eller platser, kommer att representeras på ett specifikt sätt, och kommer att ha en specifik egenskap som kan länkas till direkt. Vi har denna databas av element. Och det är ytterligare en fjärde sak som vi ännu inte kommit till, som vi inte kommer att se under de kommande tio åren eller 5000 dagarna, men som jag tror att vi är på väg mot. Och det är elementens Internet -- där jag direkt länkar till de specifika elementen förknippade med sätet på planet -- att fysiska ting blir en del av webben. Vi är i mitt uppe i allt detta som är fullkomligt länkat ner till varje objekt i den lilla del av kopplingsbarhet som den har.
So, the last thing I want to talk about is this idea that we're going to be codependent. It's always going to be there, and the closer it is, the better. If you allow Google to, it will tell you your search history. And I found out by looking at it that I search most at 11 o'clock in the morning. So I am open, and being transparent to that. And I think total personalization in this new world will require total transparency. That is going to be the price. If you want to have total personalization, you have to be totally transparent. Google. I can't remember my phone number, I'll just ask Google. We're so dependent on this that I have now gotten to the point where I don't even try to remember things -- I'll just Google it. It's easier to do that. And we kind of object at first, saying, "Oh, that's awful." But if we think about the dependency that we have on this other technology, called the alphabet, and writing, we're totally dependent on it, and it's transformed culture. We cannot imagine ourselves without the alphabet and writing. And so in the same way, we're going to not imagine ourselves without this other machine being there. And what is happening with this is some kind of AI, but it's not the AI in conscious AI, as being an expert, Larry Page told me that that's what they're trying to do, and that's what they're trying to do. But when six billion humans are Googling, who's searching who? It goes both ways. So we are the Web, that's what this thing is. We are going to be the machine. So the next 5,000 days, it's not going to be the Web and only better. Just like it wasn't TV and only better. The next 5,000 days, it's not just going to be the Web but only better -- it's going to be something different. And I think it's going to be smarter. It'll have an intelligence in there, that's not, again, conscious. But it'll anticipate what we're doing, in a good sense. Secondly, it's become much more personalized. It will know us, and that's good. And again, the price of that will be transparency. And thirdly, it's going to become more ubiquitous in terms of filling your entire environment, and we will be in the middle of it. And all these devices will be portals into that.
Den sista saker som jag vill prata om är idén att vi kommer att vara symbiotiskt beroende av varandra. Det kommer alltid att vara det och ju närmare desto bättre. Om du tillåter Google, så kommer det att berätta din sökhistorik. Och genom att titta på det har jag kommit fram till att jag oftast söker vid klockan 11 på förmiddagarna. Jag är öppen och transparent med det. Och jag tror att fullkomligt tillpassning i den nya världen kommer att kräva fullkomligt transparens. Det kommer att vara priset. Om du vill ha total personalisering, måste du också vara totalt transparent. Google. Om jag inte kan komma ihåg mitt telefonnummer, så kommer jag bara att fråga Google. Vi är så beroende av detta att jag nu kommit till en punkt där jag inte ens försöker att komma ihåg saker -- Jag googlar. Det är mycket enklare. Till en början protesterar vi och säger att det är hemskt. Men om vi tänker på beroendet vi har till den teknologi som kallas alfabet och skrift -- så är vi helt och hållet bereonde av det - och det har ändrat kulturen. Vi kan inte föreställa oss sakna alfabet och skrift. På samma sätt kommer vi inte att kunna föreställa oss själva en tillvaro utan maskinen. Det som händer med detta är något slags artificiell intelligens, men inte AI som i medveten AI, som i - att vara en expert, som Larry Page berättade. att det är vad de försöker göra Och det är precis det som de försöker att göra. Men när sex miljarder människor googlar, vem söker efter vem? Det går åt båda hållen. Vi är webben. Det är det som detta är. Vi kommer att vara maskinen. Under de kommande 5000 dagarna -- så kommer det inte att vara webben, men bättre. Precis som det inte var en bättre form av TV.Det kommer inte att vara TV men bättre. Under de kommande 5000 dagarna, kommer det inte bara att vara webben, men bättre - det kommer att vara någonting annat. Jag tror att det kommer att vara smartare. Det kommer att finnas en intelligens i det som, återigen, inte är självmedveten. Men det kommer kunna förutse vad vi gör. För det andra kommer det att bli mycket mer personaliserat. Det kommer att känna oss och det är bra. Återigen kommer priset att vara transparens. För det tredje kommer det att genomsyra allt. I termer av att fylla miljön och vi kommer att vara i mitten av det. Alla våra enheter kommmer att vara portaler in i det.
So the single idea that I wanted to leave with you is that we have to begin to think about this as not just "the Web, only better," but a new kind of stage in this development. It looks more global. If you take this whole thing, it is a very big machine, very reliable machine, more reliable than its parts. But we can also think about it as kind of a large organism. So we might respond to it more as if this was a whole system, more as if this wasn't a large organism that we are going to be interacting with. It's a "One." And I don't know what else to call it, than the One. We'll have a better word for it. But there's a unity of some sort that's starting to emerge. And again, I don't want to talk about consciousness, I want to talk about it just as if it was a little bacteria, or a volvox, which is what that organism is.
Den tanke som jag vill lämna kvar med er är att vi måste börja tänka på det som något annat än "webben, fast bättre". mer som ett nytt steg i utvecklingen. det är mer globalt - om du tar hela den här saken. det är en mycket stor maskin, en mycket pålitlig maskin. mer pålitlig än dess delar. Men vi kan också betrakta den som ett slags organism. Så vi kan agera på det som om det rörde sig om ett helt nytt system, mer som om det var en stor organism. som vi kommer att interagera med. Det är en enhet. Jag vet inte vad vi ska kalla den annan än "Den" Vi kommer att hitta ett bättre ord för det. Men det är en enhet av något slag som håller på att resa sig. Och återigen vill jag inte kalla det för medvetenhet. Jag vill tala om det som om det var en liten bakterie, eller en volvox, vilket är vad en bakterie är.
So, to do, action, take-away. So, here's what I would say: there's only one machine, and the Web is its OS. All screens look into the One. No bits will live outside the Web. To share is to gain. Let the One read it. It's going to be machine-readable. You want to make something that the machine can read. And the One is us. We are in the One. I appreciate your time. (Applause)
Så, för att fatta mig kort så vill jag säga detta: det finns bara en maskin och webben är dess operativsystem. Alla monitorer tittar in i Den. Inga delar kommer att finnas utanför webben. Att dela med sig är att tjäna på det. Låt Den läsa det. Det kommer att vara läsbart för maskinen, du kommer att vilja åstadkomma något som maskinen kan ta till sig. Den är i oss och vi är i Den. Jag är tacksam för er tid (Applåder)