My name is Katrina Spade, and I grew up in a medical family where it was fairly normal to talk about death and dying at the dinner table. But I didn't go into medicine like so many of my family members. Instead, I went to architecture school to learn how to design. And while I was there, I began to be curious about what would happen to my physical body after I died. What would my nearest and dearest do with me?
Mitt namn är Katrina Spade och jag växte upp i en läkarfamilj där det var vanligt att prata om döden vid middagsbordet. Jag studerade dock inte medicin likt många i min familj. Istället började jag studera arkitektur för att lära mig formgivning. Medan jag studerade där blev jag nyfiken på vad som händer med min fysiska kropp efter att jag dött. Vad skulle mina nära och kära göra med min kropp?
So if the existence and the fact of your own mortality doesn't get you down, the state of our current funerary practices will. Today, almost 50 percent of Americans choose conventional burial. Conventional burial begins with embalming, where funeral staff drain bodily fluid and replace it with a mixture designed to preserve the corpse and give it a lifelike glow. Then, as you know, bodies are buried in a casket in a concrete-lined grave in a cemetery. All told, in US cemeteries, we bury enough metal to build a Golden Gate Bridge, enough wood to build 1,800 single family homes, and enough formaldehyde-laden embalming fluid to fill eight Olympic-size swimming pools.
Om inte livet och vår dödlighet gör dig nedstämd, så kommer vår nuvarande begravningspraxis att göra det. Nästan 50% av amerikanerna väljer i dagsläget en traditionell begravning. Den börjar med balsamering, där begravningspersonalen tömmer kroppen på kroppsvätskor och ersätter dem med en blandning som ska konservera kroppen och ge den en livslyster. Sedan, som ni vet, begravs kroppen i en kista i en betongkantad grav på en begravningsplats. I USA:s begravningsplatser gräver vi ned tillräckligt med metall för att bygga en Golden Gate Bridge, tillräckligt med virke för att bygga 1800 egnahemshus, och tillräckligt med formaldehydrik balsameringsvätska för att fylla hela åtta OS-simbassänger.
In addition, cemeteries all over the world are reaching capacity. Turns out, it doesn't really make good business sense to sell someone a piece of land for eternity.
Dessutom är begravningsplatser runtom i världen snart fulla. Det har visat sig vara en dålig affärsidé att sälja en jordlott åt någon för all evighet.
(Laughter)
(Skratt)
Whose idea was that?
Vem hittade på det?
In some places, you can't buy a plot no matter how much money you have. As a result, cremation rates have risen fast. In 1950, if you suggested your grandmother be incinerated after she died, you'd probably be kicked from the family deathbed. But today, almost half of Americans choose cremation, citing simpler, cheaper and more ecological as reasons. I used to think that cremation was a sustainable form of disposition, but just think about it for a second. Cremation destroys the potential we have to give back to the earth after we've died. It uses an energy-intensive process to turn bodies into ash, polluting the air and contributing to climate change. All told, cremations in the US emit a staggering 600 million pounds of carbon dioxide into the atmosphere annually. The truly awful truth is that the very last thing that most of us will do on this earth is poison it.
På vissa ställen kan du inte köpa en jordlott, hur rik du än är. Därför har antalet kremeringar ökat i snabb takt. Om du 1950 föreslog att din mormor skulle brännas efter hennes död skulle du nog blivit utsparkad från familjegraven. Men idag väljer nästan hälften av amerikanerna kremering, eftersom det är enklare, billigare och mer ekologiskt, enligt dem. Förut trodde jag att kremering var ett mer hållbart alternativ, men tänk nu efter. Kremering förstör den möjlighet vi har att ge tillbaka till jorden efter att vi dött. Den använder en energirik process för att omvandla våra kroppar till aska, samtidigt som den förorenar luften och bidrar till klimatförändringen. Sammanlagt släpper USA:s kremeringar årligen ut hela 270 miljoner kg koldioxid i atmosfären. Den hemska sanningen är att det sista de flesta av oss gör här på jorden är att förgifta den.
It's like we've created, accepted and death-denied our way into a status quo that puts as much distance between ourselves and nature as is humanly possible. Our modern funerary practices are designed to stave off the natural processes that happen to a body after death. In other words, they're meant to prevent us from decomposing. But the truth is that nature is really, really good at death. We've all seen it. When organic material dies in nature, microbes and bacteria break it down into nutrient-rich soil, completing the life cycle. In nature, death creates life.
Det är som om vi skapat, accepterat och dödsförnekat oss till en situation som fjärmar oss från naturen så mycket som möjligt. Dagens begravningspraxis är skapad för att avvärja den naturliga processen som en död kropp genomgår. Med andra ord hindrar den oss från att sönderfalla. Men sanningen är att naturen är väldigt bra på döden. Vi har alla sett det. När organiskt material dör i naturen bryter mikrober och bakterier ner det till näringsrik jord och på så vis sluts livscykeln. I naturen skapar döden liv.
Back in architecture school, I was thinking about all this, and I set out on a plan to redesign death care. Could I create a system that was beneficial to the earth and that used nature as a guide rather than something to be feared? Something that was gentle to the planet? That planet, after all, supports our living bodies our whole lives.
Jag tänkte på allt detta under mina arkitektstudier och jag började ta fram en plan för att omforma dödsvården. Kunde jag skapa ett system som var bra för jorden och som tog lärdom av naturen istället för att skrämmas? Något som var skonsamt för vår planet? Denna planet upprätthåller ju våra levande kroppar under hela vårt liv.
And while I was mulling this all over over the drawing board, the phone rang. It was my friend Kate. She was like, "Hey, have you heard about the farmers who are composting whole cows?" And I was like, "Mmmm."
Och medan jag funderade på detta vid mitt arbetsbord ringde telefonen. Det var min vän Kate. Hon sade: "Hej, har du hört om de här bönderna som komposterar hela kor?" Och jag bara: "Mmmm."
(Laughter)
(Skratt)
Turns out that farmers in agricultural institutions have been practicing something called livestock mortality composting for decades. Mortality composting is where you take an animal high in nitrogen and cover it with co-composting materials that are high in carbon. It's an aerobic process, so it requires oxygen, and it requires plenty of moisture as well. In the most basic setup, a cow is covered with a few feet of wood chips, which are high in carbon, and left outside for nature, for breezes to provide oxygen and rain to provide moisture. In about nine months, all that remains is a nutrient-rich compost. The flesh has been decomposed entirely, as have the bones. I know.
Det visade sig att bönder i agrara institutioner idkat något som kallas mortalitetskompostering av boskap i årtionden. Mortalitetskompostering går ut på att du tar ett kväverikt djur och täcker det med samkomposterande, kolrika material. Det är en aerobisk process, så den kräver syre och mycket fukt. I det enklaste systemet täcks en ko med en halv meter träflis som är rikt på kol, och sedan lämnas den ute där vinden tillför syre och regnet fukt till processen. Efter ungefär nio månader finns bara näringsrik kompost kvar. Köttet har sönderfallit helt och det har också skelettet. Jag vet.
(Laughter)
(Skratt)
So I would definitely call myself a decomposition nerd, but I am far, far from a scientist, and one way you can tell this is true is that I have often called the process of composting "magic."
Så jag kallar definitivt mig själv en förruttnelsenörd, men jag är långt ifrån en vetenskapsman, och ett sätt det märks på är att jag ofta kallat komposteringsprocessen "magi".
(Laughter)
(Skratt)
So basically, all we humans need to do is create the right environment for nature to do its job. It's like the opposite of antibacterial soap. Instead of fighting them, we welcome microbes and bacteria in with open arms. These tiny, amazing creatures break down molecules into smaller molecules and atoms, which are then incorporated into new molecules. In other words, that cow is transformed. It's no longer a cow. It's been cycled back into nature. See? Magic.
Så det vi människor i princip behöver göra är att skapa den rätta miljön för naturen att göra sitt. Det är som motsatsen till antibakteriell tvål. Istället för bekämpa dem välkomnar vi mikroberna och bakterierna med öppna armar. Dessa små fantastiska varelser bryter sönder molekyler till mindre molekyler och atomer som sedan bildar nya molekyler. Med andra ord omformas kon. Den är inte längre en ko. Den har återvunnits till naturen. Märker ni? Magi.
You can probably imagine the light bulb that went off in my head after I received that phone call. I began designing a system based on the principles of livestock mortality composting that would take human beings and transform them into soil.
Ni kan säkert föreställa er den aha-upplevelse jag hade efter telefonsamtalet. Jag började skapa ett system baserat på principerna av mortalitetskompostering av boskap som skulle omforma människokroppar till jord.
Fast-forward five years and the project has grown in ways I truly never could have imagined. We've created a scalable, replicable non-profit urban model based on the science of livestock mortality composting that turns human beings into soil. We've partnered and collaborated with experts in soil science, decomposition, alternative death care, law and architecture. We've raised funds from foundations and individuals in order to design a prototype of this system, and we've heard from tens of thousands of people all over the world who want this option to be available. OK. In the next few years, it's our goal to build the first full-scale human composting facility right in the city of Seattle.
Fem år senare hade projektet utvidgats på sätt jag aldrig kunde ha föreställt mig. Vi har skapat en skalbar, reproducerbar icke-vinstdrivande urban modell baserad på vetenskapen bakom mortalitetskompostering av boskap som omformar människor till jord. Vi har samarbetat med experter av jord, förruttnelse, alternativ dödsvård, juridik och arkitektur. Fonder och privatpersoner har finansierat oss för att skapa en prototyp av detta system och tiotusentals människor runtom i världen har kontaktat oss och visat sitt intresse för detta. Okej. Under de kommande åren är vårt mål att bygga det första fullskaliga komposteringsverket för människor mitt i Seattle.
(Applause)
(Applåder)
Imagine it, part public park, part funeral home, part memorial to the people we love, a place where we can reconnect with the cycles of nature and treat bodies with gentleness and respect.
Tänk er, dels allmän park, dels begravningsbyrå, dels en minneslund för våra kära, ett ställe där vi kan återkoppla till naturens kretslopp och behandla kroppar med ömhet och respekt.
The infrastructure is simple. Inside a vertical core, bodies and wood chips undergo accelerated natural decomposition, or composting, and are transformed into soil. When someone dies, their body is taken to a human composting facility. After wrapping the deceased in a simple shroud, friends and family carry the body to the top of the core, which contains the natural decomposition system. During a laying in ceremony, they gently place the body into the core and cover it with wood chips. This begins the gentle transformation from human to soil. Over the next few weeks, the body decomposes naturally. Microbes and bacteria break down carbon, then protein, to create a new substance, a rich, earthy soil. This soil can then be used to grow new life. Eventually, you could be a lemon tree.
Infrastrukturen är enkel. Inuti en upprätt stomme genomgår kroppar och träflis en försnabbad naturlig upplösning, eller kompostering, och omvandlas till jord. När en person dör, tas deras kropp till ett komposteringsverk för människor. Efter att den avlidne virats in i ett enkelt tyg bär familj och vänner kroppen till toppen av stommen som innehåller det naturliga upplösningssystemet. Under insänkningsceremonin placerar de närmaste kroppen i stommen och täcker den med träflis. Detta är början till den milda omvandlingen från kropp till jord. Under de kommande veckorna sönderfaller kroppen naturligt. Mikrober och bakterier bryter ned kol, sedan protein, för att skapa nytt material: en rik, fyllig jord. Jorden kan sedan användas till att skapa nytt liv. Du blir kanske ett citronträd.
(Applause)
(Applåder)
Yeah, thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)
Who's thinking about lemon meringue pie right now?
Vem tänker på citronmarängpaj just nu?
(Laughter)
(Skratt)
A lemon drop? Something stronger?
Kanske en citronkaramell? Något starkare?
So in addition to housing the core, these buildings will function to support the grieving by providing space for memorial services and end-of-life planning. The potential for repurposing is huge. Old churches and industrial warehouses can be converted into places where we create soil and honor life.
Förutom att inhysa stommen fungerar byggnaderna som ett stöd för de sörjande genom att erbjuda utrymmen för minnesstunder och planering inför döden. Möjligheterna för ombyggnad är stora. Gamla kyrkor och industrihallar kan byggas om till ställen där vi skapar jord och ärar liv.
We want to bring back the aspect of ritual that's been diluted over the past hundred years as cremation rates have risen and religious affiliation has declined. Our Seattle facility will function as a model for these places all over the world. We've heard from communities in South Africa, Australia, the UK, Canada and beyond. We're creating a design toolkit that will help others design and build facilities that will contain technical specifications and regulatory best practices. We want to help individuals, organizations, and down the road, municipalities design and build facilities in their own cities. The idea is that every one of these places should look and feel completely different with the same system inside. They're really meant to be designed for the neighborhood in which they reside and the community which they serve.
Vi vill återskapa den rituella sidan som urvattnats under det senaste århundradet då antalet kremeringar ökat och anknytning till religioner minskat. Anläggningen i Seattle kommer att fungera som en modell för resten av världen. Samhällen i bl.a. Sydafrika, Australien, Storbritannien och Kanada har kontaktat oss. Vi skapar en designverktygslåda som hjälper andra att formge och bygga anläggningar, som innehåller teknisk information och regelgivande god praxis. Vi vill hjälpa individer, föreningar, och längre fram, kommuner, att formge och bygga anläggningar i sina egna städer. Tanken är att varje ställe ska se ut och kännas olika men ha samma system inuti. De är menade att byggas för området de placeras i och samhället de ska tjäna.
The other idea is for supportive staff to be on hand to help families with the care and preparation of loved ones' bodies. We're banishing practices that bewilder and disempower and creating a system that is beautiful and meaningful and transparent. We believe that access to ecological death care is a human right.
Den andra tanken är att stödpersonal ska finnas på plats för att hjälpa familjer med vården och förberedelserna av kroppen. Vi utesluter praxis som förbryllar och försvagar och skapar ett system som är vackert och meningsfullt och transparent. Vi tror på att tillgång till ekologisk dödsvård är en mänsklig rättighet.
OK, so you know the old saying, if you can compost a cow, you can compost a human?
Okej, känner ni till det gamla ordspråket kan du kompostera en ko kan du kompostera en människa?
(Laughter)
(Skratt)
Turns out, it's true. Since 2014, we've been running a pilot project in the hills of North Carolina with the Forensic Anthropology Department at Western Carolina University. Six donor bodies have been covered in wood chips, oxygen provided by breezes, microbes and bacteria doing their jobs. This pilot program has allowed us to demonstrate that it's possible to harness the incredible power of natural decomposition to turn human bodies into soil, and we're working with other universities as well. Soil scientists at Washington State University, the grad students, anyway, are working to compost teeth with amalgam fillings so that we can understand what happens to the mercury therein. Next up, we'll be beginning experiments to determine what happens to chemo drugs and pharmaceuticals during the composting process, and whether additional remediation will be needed.
Det har visat sig vara sant. Sedan 2014 genomför vi ett pilotprojekt i North Carolinas berg tillsammans med Forensic Anthropology Department vid Western Carolina University. Sex stycken donerade kroppar har täckts med träflis, vindarna tillför syre och mikrober och bakterier gör sitt jobb. Pilotprojektet har låtit oss bevisa att det är möjligt att utnyttja den fantastiska styrkan i naturlig förruttnelse till att omvandla kroppar till jord, och vi samarbetar även med andra universitet. Experter på jord vid Washington State University, eller deras doktorander, arbetar med att kompostera tänder med amalgamfyllningar så att vi får veta vad som händer med kvicksilvret i dem. Härnäst kommer vi att utföra experiment för att bestämma vad som sker med olika slags mediciner under komposteringsprocessen, och ifall de kräver extra åtgärder.
By the way, composting creates a great deal of heat, especially this particular type of composting. One week after we began composting our fifth donor body, the temperature inside that mound of wood chips reached 158 degrees Fahrenheit. Imagine harnessing that heat to create energy or comfort the grieving on a cold day.
För övrigt, kompostering utsöndrar en hel del värme, framförallt den här typens kompostering. En vecka efter att vi börjat kompostera vår femte donationskropp hade temperaturen i träflishögen stigit till 70 grader Celsius. Tänk om man utnyttjade värmen till att skapa energi eller till att trösta de sörjande en kall dag.
The death care revolution has begun. It's an exciting time to be alive.
Revolutionen inom dödsvård har börjat. Vi lever i spännande tider.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)