So it was about four years ago, five years ago, I was sitting on a stage in Philadelphia, I think it was, with a bag similar to this. And I was pulling a molecule out of this bag. And I was saying, you don't know this molecule really well, but your body knows it extremely well. And I was thinking that your body hated it, at the time, because we are very immune to this. This is called alpha-gal epitope. And the fact that pig heart valves have lots of these on them is the reason that you can't transplant a pig heart valve into a person easily.
För ungefär fyra eller fem år sedan, satt jag på en scen i Philadelphia, men en väska ungefär som den här. Jag drog fram en molekyl ur väskan. Och jag sa, du känner inte till den här molekylen, men din kropp känner den väldigt väl. Och jag tänkte då att kroppen hatar den, eftersom vi är immuna mot den, den kallas alpha-gal epitop. Och det faktum att grisars hjärtklaffar är fulla med den är orsaken till att klaffar från gris inte enkelt kan transplanteras till människor
Actually our body doesn't hate these. Our body loves these. It eats them. I mean, the cells in our immune system are always hungry. And if an antibody is stuck to one of these things on the cell, it means "that's food." Now, I was thinking about that and I said, you know, we've got this immune response to this ridiculous molecule that we don't make, and we see it a lot in other animals and stuff. But I said we can't get rid of it, because all the people who tried to transplant heart valves found out you can't get rid of that immunity.
Faktum är att vår kropp inte hatar dem. Vår kropp älskar dem, den äter dem. Jag menar, cellerna i vårt immunsystem är alltid hungriga. Och om en antikropp fästs på en av dessa på cellen, betyder det "detta är mat". Och jag sa, vi har ju den här immunreaktionen på den här löjliga molekylen som vi inte tillverkar, och vi hittar den i flera andra djur och så. Men jag sa att vi inte kan bli av med den. Alla som har försökt transplantera klaffar vet att man inte blir av med immuniteten.
And I said, why don't you use that? What if I could stick this molecule, slap it onto a bacteria that was pathogenic to me, that had just invaded my lungs? I mean I could immediately tap into an immune response that was already there, where it was not going to take five or six days to develop it -- it was going to immediately attack whatever this thing was on. It was kind of like the same thing that happens when you, like when you're getting stopped for a traffic ticket in L.A., and the cop drops a bag of marijuana in the back of your car, and then charges you for possession of marijuana. It's like this very fast, very efficient way to get people off the street.
Så varför inte använda detta? Tänk om jag skulle kunna fästa molekylen, smeta den på en bakterie som är sjukdomsframkallande för mig, och som just invaderat mina lungor. Jag skulle omedelbart utnyttja en immunrespons som redan var färdig, så det inte skulle behövas 5-6 dagar att utveckla den-- den skulle omedelbart attackera allt som den här var fäst vid. Det skulle vara ungefär samma sak som om du blev stoppad för en trafikförseelse i LA, och polisen lägger en väska med marijuana bak i bilen, och sedan åtalar dig för innehav av marijuana. Det är ett snabbt och effektivt sätt att få bort folk från gatorna.
(Laughter)
(Skratt)
So you can take a bacteria that really doesn't make these things at all, and if you could clamp these on it really well you have it taken off the street. And for certain bacteria we don't have really efficient ways to do that anymore. Our antibiotics are running out. And, I mean, the world apparently is running out too. So probably it doesn't matter 50 years from now -- streptococcus and stuff like that will be rampant -- because we won't be here. But if we are -- (Laughter) we're going to need something to do with the bacteria.
Så du kan ta en bakterie som inte gör sådana här alls, och om du kunde sätta fast dem ordentligt så får du bort dem från gatorna. Och för vissa bakterier har vi inte något effektivt sätt längre. Våra olika antibiotika tar slut. Och det gör tydligen världen också. Så det spelar antagligen ingen roll om 50 år-- streptokocker och annat kommer att frodas då vi inte kommer vara här, men är vi det- (Skratt) så måste vi göra någonting åt bakterierna.
So I started working with this thing, with a bunch of collaborators. And trying to attach this to things that were themselves attached to certain specific target zones, bacteria that we don't like. And I feel now like George Bush. It's like "mission accomplished." So I might be doing something dumb, just like he was doing at the time. But basically what I was talking about there we've now gotten to work. And it's killing bacteria. It's eating them.
Så jag började arbeta med det här, tillsammans med några medarbetare. Och försökte fästa det här till saker som själv var fästa vid speciella målzoner, bakterier som vi inte gillar. Och jag känner mig nu som George Bush. Det är som "Uppdraget utfört". Så jag kanske gör något dumt, precis som han gjorde då. Men i grund och botten, det jag talade om, har vi nu fått att fungera. Och det dödar bakterier, det äter upp dem.
This thing can be stuck, like that little green triangle up there, sort of symbolizing this right now. You can stick this to something called a DNA aptamer. And that DNA aptamer will attach specifically to a target that you have selected for it. So you can find a little feature on a bacterium that you don't like, like Staphylococcus -- I don't like it in particular, because it killed a professor friend of mine last year. It doesn't respond to antibiotics. So I don't like it. And I'm making an aptamer that will have this attached to it. That will know how to find Staph when it's in your body, and will alert your immune system to go after it.
Den här saken kan fästas, som den där lilla gröna triangeln där uppe, symboliserar just nu. Du kan fästa detta till något som kallas en DNA-aptamer. Och DNA-aptameren fäster specifikt till det mål som du har valt ut till den. Så du kan hitta ett litet särdrag på en bakterie som du inte gillar, som Stafylokocker - jag gillar den verkligen inte, eftersom de dödade en av mina vänner förra året. Den svarar inte på antibiotika, så jag gillar den inte. Så jag gör en aptamer som ska ha den här fäst på sig. Som kommer att kunna hitta stafylokocker om de finns i din kropp, och kommer att få ditt immunsystem att ge sig på dem.
Here's what happened. See that line on the very top with the little dots? That's a bunch of mice that had been poisoned by our scientist friends down in Texas, at Brooks Air Base, with anthrax. And they had also been treated with a drug that we made that would attack anthrax in particular, and direct your immune system to it. You'll notice they all lived, the ones on the top line -- that's a 100 percent survival rate. And they actually lived another 14 days, or 28 when we finally killed them, and took them apart and figured out what went wrong. Why did they not die? And they didn't die because they didn't have anthrax anymore. So we did it. Okay?
Här är vad som händer, ser ni linjen längst upp med de små prickarna? Det är några möss som hade blivit förgiftade av våra forskarvänner i Texas, på Brooks Air Base, med mjältbrand. De hade också behandlats med ett läkemedel som vi tillverkat. som skulle attackera mjältbrandsbakterier, och dirigera immunsystemet mot dem. Lägg märke till att de alla lever det är 100 procentig överlevnadgrad. Och de levde faktiskt i ytterligare 14 dagar, eller 28 tills vi slutligen avlivade dem, och öppnade upp dem och klurade ut vad som gått fel. Varför dog de inte? Och det var för att de inte längre hade mjältbrand. Så vi lyckades, okej?
(Applause)
(Applåder)
Mission accomplished!
Uppdraget slutfört!
(Applause)
(Applåder)