I grew up diagnosed as phobically shy, and, like at least 20 other people in a room of this size, I was a stutterer. Do you dare raise your hand?
Jag växte upp diagnostiserad som sjukligt blyg, och, precis som minst 20 andra personer i ett rum av denna storlek, stammade jag. Vågar ni räcka upp handen?
And it sticks with us. It really does stick with us, because when we are treated that way, we feel invisible sometimes, or talked around and at. And as I started to look at people, which is mostly all I did, I noticed that some people really wanted attention and recognition. Remember, I was young then. So what did they do? What we still do perhaps too often. We talk about ourselves. And yet there are other people I observed who had what I called a mutuality mindset. In each situation, they found a way to talk about us and create that "us" idea.
Och det klistrar sig fast, det förföljer oss, för när vi blir behandlade på ett visst sätt, känner vi oss ibland osynliga, eller att andra talar förbi oss. När jag började betrakta människor, vilket oftast var det enda jag gjorde, upptäckte jag att en del människor verkligen ville ha uppmärksamhet och erkänsla. Ni får komma ihåg, jag var ung då. Så vad gjorde de? Det vi fortfarande gör, kanske för ofta. Vi pratar om oss själva. Och andra som jag observerade hade vad jag kallar ett gemensamt tankesätt. I varje situation hittade de ett sätt att prata om oss och skapa den där känslan av "vi".
So my idea to reimagine the world is to see it one where we all become greater opportunity-makers with and for others. There's no greater opportunity or call for action for us now than to become opportunity-makers who use best talents together more often for the greater good and accomplish things we couldn't have done on our own. And I want to talk to you about that, because even more than giving, even more than giving, is the capacity for us to do something smarter together for the greater good that lifts us both up and that can scale. That's why I'm sitting here. But I also want to point something else out: Each one of you is better than anybody else at something. That disproves that popular notion that if you're the smartest person in the room, you're in the wrong room. (Laughter)
Min idé för att göra om vår bild av världen är att se den som en plats där vi alla blir möjlighetsskapare, både med och för varandra. Det finns inget bättre tillfälle eller en bättre utmaning för oss nu än att bli möjlighetsskapare som tillsammans använder våra förmågor för det allmännas bästa, för att åstadkomma resultat vi inte skulle nått på egen hand. Jag vill prata med er om det, därför att mer än att ge, än mer än att ge, är det vår förmåga att göra saker smartare tillsammans för allas bästa, som lyfter oss båda och som kan göras i stor skala. Det är därför jag sitter här. Men jag vill också peka på följande: Var och en av er är bättre än någon annan på nånting. Detta förkastar den populära uppfattningen att är du den smartaste personen i rummet, då är du i fel rum. (Skratt)
So let me tell you about a Hollywood party I went to a couple years back, and I met this up-and-coming actress, and we were soon talking about something that we both felt passionately about: public art. And she had the fervent belief that every new building in Los Angeles should have public art in it. She wanted a regulation for it, and she fervently started — who is here from Chicago? — she fervently started talking about these bean-shaped reflective sculptures in Millennium Park, and people would walk up to it and they'd smile in the reflection of it, and they'd pose and they'd vamp and they'd take selfies together, and they'd laugh. And as she was talking, a thought came to my mind. I said, "I know someone you ought to meet. He's getting out of San Quentin in a couple of weeks" — (Laughter) — "and he shares your fervent desire that art should engage and enable people to connect." He spent five years in solitary, and I met him because I gave a speech at San Quentin, and he's articulate and he's rather easy on the eyes because he's buff. He had workout regime he did every day. (Laughter) I think she was following me at that point. I said, "He'd be an unexpected ally." And not just that. There's James. He's an architect and he's a professor, and he loves place-making, and place-making is when you have those mini-plazas and those urban walkways and where they're dotted with art, where people draw and come up and talk sometimes. I think they'd make good allies. And indeed they were. They met together. They prepared. They spoke in front of the Los Angeles City Council. And the council members not only passed the regulation, half of them came down and asked to pose with them afterwards. They were startling, compelling and credible. You can't buy that.
Så låt mig berätta om en Hollywoodfest jag var på för några år sedan, där jag stötte på en lovande skådespelerska, och snart pratade vi om ett ämne som vi båda brann för: offentlig konst. Hon hade en glödande vision att varenda ny byggnad i Los Angeles skulle smyckas med offentlig konst. Hon ville att det skulle regleras, och entusiastiskt började hon - vem kommer från Chicago? - entusiastiskt började hon prata om de bönformade skulpturerna i blankt stål i Millennium-parken, och hur folk brukade gå fram till dem och le åt sin spegelbild, de poserade och fånade sig och tog selfies tillsammans, och de skrattade. Medan hon pratade fick jag en idé. Jag sade, "Jag vet någon som du borde träffa. Han friges från San Quentin om några veckor" - (Skratt) - "och han delar din önskan att konst ska engagera och föra samman människor." Han tillbringade fem år i ensamcell, och jag träffade honom då jag höll ett föredrag i fängelset, han är vältalig och snygg och vältränad. Han hade ett träningsprogram som han utförde varje dag. (Skratt) Jag tror att hon förstod vart jag ville komma. Jag sade, "Han kunde bli en oväntad bundsförvant." Och inte bara han; vi har James, han är arkitekt och professor, och han älskar placemaking, placemaking är när man har de där små torgen och urbana gångvägarna och de är fulla med informell konst, där folk målar och ibland stannar till för att prata. Jag tänkte att de skulle bli bra bundsförvanter. Och det blev de verkligen. De möttes, de förberedde sig. De talade inför Los Angeles stadsfullmäktige. Stadsfullmäktige godkände inte bara förslaget, hälften av dem kom dit för att posera med dem efteråt. (Skratt) De var överraskande, övertygande och trovärdiga. Det kan du inte köpa.
What I'm asking you to consider is what kind of opportunity- makers we might become, because more than wealth or fancy titles or a lot of contacts, it's our capacity to connect around each other's better side and bring it out. And I'm not saying this is easy, and I'm sure many of you have made the wrong moves too about who you wanted to connect with, but what I want to suggest is, this is an opportunity. I started thinking about it way back when I was a Wall Street Journal reporter and I was in Europe and I was supposed to cover trends and trends that transcended business or politics or lifestyle. So I had to have contacts in different worlds very different than mine, because otherwise you couldn't spot the trends. And third, I had to write the story in a way stepping into the reader's shoes, so they could see how these trends could affect their lives. That's what opportunity-makers do.
Det jag ber dig fundera över är vilken typ av möjlighetsskapare vi kan bli, för mer värt än rikedom eller fina titlar eller mängder med kontakter, är vår förmåga att plocka fram och förena våra bästa sidor. Jag säger inte att det är lätt, och jag är säker på att många av er trampat fel när det gäller vem ni ville skapa en relation med, men vad jag vill säga är att detta är en möjlighet. Jag började fundera kring det för länge sedan när jag var reporter på Wall Street Journal och var i Europa för att rapportera om trender och gränsöverskridande trender för företagsamhet eller politik eller livsstilar. Så jag behövde ha kontakter i världar som var väldigt olika min egen, för annars kunde jag inte se trenderna. För det tredje, jag var tvungen att skriva rapporten utifrån läsarnas perspektiv, så att de kunde se hur trenderna kunde påverka deras egna liv. Det är vad möjlighetsskapare gör.
And here's a strange thing: Unlike an increasing number of Americans who are working and living and playing with people who think exactly like them because we then become more rigid and extreme, opportunity-makers are actively seeking situations with people unlike them, and they're building relationships, and because they do that, they have trusted relationships where they can bring the right team in and recruit them to solve a problem better and faster and seize more opportunities. They're not affronted by differences, they're fascinated by them, and that is a huge shift in mindset, and once you feel it, you want it to happen a lot more. This world is calling out for us to have a collective mindset, and I believe in doing that. It's especially important now. Why is it important now? Because things can be devised like drones and drugs and data collection, and they can be devised by more people and cheaper ways for beneficial purposes and then, as we know from the news every day, they can be used for dangerous ones. It calls on us, each of us, to a higher calling.
Här är en märklig iakttagelse: Olikt en ökande mängd amerikaner som jobbar, lever och umgås med människor som tänker likadant som de själva och därmed tenderar att bli mer rigida och extrema, söker möjlighetsskapare aktivt situationer med människor som inte är som de själva, och de skapar relationer, och eftersom de gör det, skapar de pålitliga relationer där de kan ta in rätt team och engagera dem i att hitta lösningar både bättre och snabbare och fånga fler möjligheter. De upprörs inte av åsiktsskillnader, de fascineras av dem, och det är en stor skillnad i tankesätt, och när du väl upplevt detta, vill du att det händer igen. Världen uppmanar oss till att förena våra tankesätt och jag tror på att ha det. Det är särskilt viktigt nu. Varför är det särskilt viktigt idag? För att saker kan utvecklas, som drönare läkemedel och datainsamling, och de kan utvecklas av fler människor på billigare sätt med ett gott syfte och sen, som vi hör i nyheterna varje dag, kan de användas i farliga syften. Världen vädjar till oss, varenda en av oss, att ha ett högre kall.
But here's the icing on the cake: It's not just the first opportunity that you do with somebody else that's probably your greatest, as an institution or an individual. It's after you've had that experience and you trust each other. It's the unexpected things that you devise later on you never could have predicted. For example, Marty is the husband of that actress I mentioned, and he watched them when they were practicing, and he was soon talking to Wally, my friend the ex-con, about that exercise regime. And he thought, I have a set of racquetball courts. That guy could teach it. A lot of people who work there are members at my courts. They're frequent travelers. They could practice in their hotel room, no equipment provided. That's how Wally got hired. Not only that, years later he was also teaching racquetball. Years after that, he was teaching the racquetball teachers. What I'm suggesting is, when you connect with people around a shared interest and action, you're accustomed to serendipitous things happening into the future, and I think that's what we're looking at. We open ourselves up to those opportunities, and in this room are key players in technology, key players who are uniquely positioned to do this, to scale systems and projects together.
Men här kommer pricken över i: Det är inte den första gången du skapar något med någon annan som förmodligen blir den bästa, antingen som institution eller individuellt. Det ögonblicket kommer efter den erfarenheten, då ni har förtroende för varandra. Det är de oväntade tillfällena du skapar i efterhand och som du aldrig kunnat förutse. Som exempel, Marty är gift med skådespelerskan jag nämnde, och han betraktade henne och Wally när de tränade, och snart pratade han med Wally, min vän fängelsekunden, om hans träningsupplägg. Han tänkte, jag har några racketbollbanor. Den där killen kunde undervisa. Många som jobbar där är medlemmar i min klubb. De reser regelbundet. De skulle kunna träna på hotellrummet, utrustning behövs inte. Det var så Wally blev anställd. Inte bara det, flera år senare var han också racketbolltränare. Flera år efter denna händelse tränade han racketbolltränarna. Det jag föreslår är att, när du förenas med människor kring ett gemensamt intresse, är du van vid att slumpen styr vad som händer, och jag tror att det är det vi ser nu. Vi öppnar upp oss själva för dessa möjligheter, och i detta rum finns nyckelspelare och teknik, nyckelspelare som är utvalda för uppgiften att länka samman system och projekt.
So here's what I'm calling for you to do. Remember the three traits of opportunity-makers. Opportunity-makers keep honing their top strength and they become pattern seekers. They get involved in different worlds than their worlds so they're trusted and they can see those patterns, and they communicate to connect around sweet spots of shared interest.
Så detta är vad jag uppmanar er till. Kom ihåg möjlighetsskaparens tre karaktärsdrag. Möjlighetsskapare finslipar hela tiden sin styrka och de blir mönstersökare. De involverar sig i världar som är olika deras egna, så att de bygger upp tillit och kan se mönstren. De kommunicerar för att enas kring kopplingar mellan gemensamma intressen.
So what I'm asking you is, the world is hungry. I truly believe, in my firsthand experience, the world is hungry for us to unite together as opportunity-makers and to emulate those behaviors as so many of you already do — I know that firsthand — and to reimagine a world where we use our best talents together more often to accomplish greater things together than we could on our own. Just remember, as Dave Liniger once said, "You can't succeed coming to the potluck with only a fork." (Laughter)
Så det jag vill säga er är, världen är redo. Jag tror uppriktigt, utifrån mitt första experiment, att världen suktar efter att vi förenas som möjlighetsskapare för att eftersträva de beteenden som så många av er redan har - jag vet det - för att omtolka en värld där vi tillsammans använder våra bästa egenskaper oftare för att åstadkomma större förändringar än vi kan göra på egen hand. Så kom ihåg, vad Dave Liniger en gång sade, "Du gör inte succé om du kommer till knytkalaset med bara en gaffel." (Skratt)
Thank you very much. Thank you. (Applause)
Tack så mycket. Tack. (Applåder)