Well after many years working in trade and economics, four years ago, I found myself working on the front lines of human vulnerability. And I found myself in the places where people are fighting every day to survive and can't even obtain a meal. This red cup comes from Rwanda from a child named Fabian. And I carry this around as a symbol, really, of the challenge and also the hope. Because one cup of food a day changes Fabian's life completely. But what I'd like to talk about today is the fact that this morning, about a billion people on Earth -- or one out of every seven -- woke up and didn't even know how to fill this cup. One out of every seven people.
Efter många års arbete inom handel och ekonomi, fyra år sedan, fann jag mig själv arbetande i frontlinjerna av mänsklig sårbarhet. Och jag fann mig själv på de ställen där folk kämpar varje dag för att överleva och kan inte ens få tag på ett mål mat. Denna röda kopp kommer från Rwanda från ett barn vid namn Fabian. Och jag bär denna omkring som en symbol för utmaningen men också för hopp. För att en kopp mat per dag förändrar Fabians liv fullständigt. Men vad jag är här för att tala om idag är det faktum att i morse vaknade ungefär en miljard människor på jorden -- eller en av sju -- och visste inte ens hur de skulle fylla denna kopp. En av sju människor.
First, I'll ask you: Why should you care? Why should we care? For most people, if they think about hunger, they don't have to go far back on their own family history -- maybe in their own lives, or their parents' lives, or their grandparents' lives -- to remember an experience of hunger. I rarely find an audience where people can go back very far without that experience. Some are driven by compassion, feel it's perhaps one of the fundamental acts of humanity. As Gandhi said, "To a hungry man, a piece of bread is the face of God." Others worry about peace and security, stability in the world. We saw the food riots in 2008, after what I call the silent tsunami of hunger swept the globe when food prices doubled overnight. The destabilizing effects of hunger are known throughout human history. One of the most fundamental acts of civilization is to ensure people can get enough food.
Först, frågar jag er varför borde ni bry er? Varför borde vi bry oss? De flesta människor, när de tänker på hunger, behöver de inte gå långt bak i sin egen familjs historia -- kanske i deras egna liv, eller deras föräldrars liv, eller deras farföräldrars liv -- för att minnas en upplevelse av hunger. Det är sällan jag träffar en publik där folk kan gå långt bak utan denna upplevelse. Vissa är drivna av medlidande känner att det kanske är en av de fundamentala handlingar av mänsklighet. Som Gandhi sa, "En som svälter hittar Guds ansikte i en bit bröd." Andra oroar sig över fred och säkerhet, stabilitet i världen. Vi såg livsmedelsupproren i 2008, efter vad jag kallar den tysta tsunamin av hunger svepte över jorden när priset på livsmedel dubblades över en natt. Svältens destabiliserande effekt är välkända i människans historia. En av de mest fundamentala handlingarna i ett civiliserat samhälle är att försäkra att medborgarna kan få tillräckligt med mat.
Others think about Malthusian nightmares. Will we be able to feed a population that will be nine billion in just a few decades? This is not a negotiable thing, hunger. People have to eat. There's going to be a lot of people. This is jobs and opportunity all the way up and down the value chain. But I actually came to this issue in a different way. This is a picture of me and my three children. In 1987, I was a new mother with my first child and was holding her and feeding her when an image very similar to this came on the television. And this was yet another famine in Ethiopia. One two years earlier had killed more than a million people. But it never struck me as it did that moment, because on that image was a woman trying to nurse her baby, and she had no milk to nurse. And the baby's cry really penetrated me, as a mother. And I thought, there's nothing more haunting than the cry of a child that cannot be returned with food -- the most fundamental expectation of every human being. And it was at that moment that I just was filled with the challenge and the outrage that actually we know how to fix this problem.
Andra tänker på Malthus mardröm. Kommer vi kunna skaffa mat åt en befolkning som kommer att nå nio biljoner inom bara ett par årtionden? Svält är inte något som kan förhandlas. Folk måste äta. Det kommer finnas många människor. Detta medför arbete och möjligheter hela vägen upp och ner värdekedjan. Men jag kom faktiskt till detta ämne på ett annorlunda sätt. Detta är en foto av mig och mina tre barn. I 1987, blev jag en ny mamma till mitt första barn och jag höll henne och matade henne när en bild mycket likt denna visades på TV:n. Och detta var ännu en svältkatastrof i Etiopien. En annan, två år tidigare, hade dödat mer än en miljon människor. Men det slog mig aldrig som det gjorde detta ögonblick, för på denna bild visades en kvinna som försökte amma sitt spädbarn, men hon hade ingen mjölk att ge. Och barnets skrik penetrerade mig, som en mor. Och jag tänkte, det finns inget mer hjärtskärande än gråten från ett barn som inte kan bli besvarad med mat -- den mest fundamentala förväntningen för varje mänsklig varelse. Och det var i detta ögonblick då jag var fylld med utmaning och förargelse över att vi faktiskt vet hur vi ska fixa detta problem.
This isn't one of those rare diseases that we don't have the solution for. We know how to fix hunger. A hundred years ago, we didn't. We actually have the technology and systems. And I was just struck that this is out of place. At our time in history, these images are out of place. Well guess what? This is last week in northern Kenya. Yet again, the face of starvation at large scale with more than nine million people wondering if they can make it to the next day. In fact, what we know now is that every 10 seconds we lose a child to hunger. This is more than HIV/AIDS, malaria and tuberculosis combined. And we know that the issue is not just production of food.
Detta är inte en av de där ovanliga sjukdommarna som vi inte har någon lösning för. Vi vet hur vi löser hunger. 100 år sedan, visste vi inte. Vi har faktiskt teknologin och system. Och det slog mig att situationen är så fel. Att i vår tid i historien, dessa bilder är så fel. Och vad sker sedan? Detta är förra veckan i norra Kenya. Ännu en gång, ansiktet av hunger i stor skala med mer än nio miljoner människor som undrar om de kommer klara sig till dagen därpå. Faktiskt, vet vi nu att vart tionde sekund förlorar vi ett barn till svält. Detta är mer än HIV/AIDS, malaria och tuberkulos sammanlagt. Och vi vet att problemet är inte endast produktionen av mat.
One of my mentors in life was Norman Borlaug, my hero. But today I'm going to talk about access to food, because actually this year and last year and during the 2008 food crisis, there was enough food on Earth for everyone to have 2,700 kilocalories. So why is it that we have a billion people who can't find food? And I also want to talk about what I call our new burden of knowledge. In 2008, Lancet compiled all the research and put forward the compelling evidence that if a child in its first thousand days -- from conception to two years old -- does not have adequate nutrition, the damage is irreversible. Their brains and bodies will be stunted. And here you see a brain scan of two children -- one who had adequate nutrition, another, neglected and who was deeply malnourished. And we can see brain volumes up to 40 percent less in these children. And in this slide you see the neurons and the synapses of the brain don't form. And what we know now is this has huge impact on economies, which I'll talk about later. But also the earning potential of these children is cut in half in their lifetime due to the stunting that happens in early years.
En av mina mentorer i livet var Norman Borlaug, min hjälte. Men idag ska jag tala om tillgängligheten till mat, för faktiskt detta år och förra året och under livsmedelskrisen i 2008 fanns det tillräckligt med mat på jorden för att alla att ha 2 700 kilokalorier Så varför får det ske att vi har en miljard människor som inte får tag på mat? Och jag vill också tala om vad jag kallar "kunskapens nya last". I 2008 sammanställde tidningen "Lancet" all forskning och framställde övertygande bevis att om ett barn i sina första tusen dagar, från befruktning fram till två års ålder, inte får tillräckligt med näring, är skadan är permanent. Hjärnan och kroppen blir hämmad. Här ser du en hjärnskanning på två barn en som hade tillräcklig näring, en annan, försummad och som var svårt undernärd. Och vi kan se hjärnvolymen upp till 40 procent mindre i dessa barn. Och på denna dia ser du nervceller och synopser i hjärnan formas inte Och vad vi vet nu är att detta har enorm effekt på ekonomier, som vi kommer tala om senare. Men även på inkomstpotentialen av dessa barn är halverat i deras livstid på grund av hämmandet som händer i tidiga år.
So this burden of knowledge drives me. Because actually we know how to fix it very simply. And yet, in many places, a third of the children, by the time they're three already are facing a life of hardship due to this. I'd like to talk about some of the things I've seen on the front lines of hunger, some of the things I've learned in bringing my economic and trade knowledge and my experience in the private sector. I'd like to talk about where the gap of knowledge is.
Så denna bördan av kunskap driver mig. För faktiskt så vet vi hur vi skall fixa detta mycket enkelt. Trots detta, på många ställen, en tredjedel av barnen, då de når sitt tredje år redan då står inför ett liv av möda på grund av detta. Jag skulle vilja tala om något av det jag sett på fronten av hunger, något av det jag lärt i att frambringa min ekonomi- och handelskunskap och min erfarenhet i privata sektorn. Jag skulle vilja tala om var gapet av kunskap är.
Well first, I'd like to talk about the oldest nutritional method on Earth, breastfeeding. You may be surprised to know that a child could be saved every 22 seconds if there was breastfeeding in the first six months of life. But in Niger, for example, less than seven percent of the children are breastfed for the first six months of life, exclusively. In Mauritania, less than three percent. This is something that can be transformed with knowledge. This message, this word, can come out that this is not an old-fashioned way of doing business; it's a brilliant way of saving your child's life. And so today we focus on not just passing out food, but making sure the mothers have enough enrichment, and teaching them about breastfeeding.
Fast först, skulle jag vilja tala om den äldsta metoden av näring på jorden, amning. Du blir kanske överraskad att höra att ett barn kunde räddas varje 22 sekunder om där fanns amning under de första sex månaderna i livet. Men i Niger, till exempel, mindre än sju procent av barnen är ammade under de första sex månaderna av deras liv, exklusivt. I Mauretanien, mindre än tre procent. Detta är något som kan förändras med kunskap. Detta budskap, detta ord, kan komma ut att det inte är ett gammaldags sätt; det är ett genialt sätt att rädda ditt barns liv. Så idag fokuserar vi inte endast på att dela ut mat, men att säkerställa att modern har tillräcklig näring, och lära dem om amning.
The second thing I'd like to talk about: If you were living in a remote village somewhere, your child was limp, and you were in a drought, or you were in floods, or you were in a situation where there wasn't adequate diversity of diet, what would you do? Do you think you could go to the store and get a choice of power bars, like we can, and pick the right one to match? Well I find parents out on the front lines very aware their children are going down for the count. And I go to those shops, if there are any, or out to the fields to see what they can get, and they cannot obtain the nutrition. Even if they know what they need to do, it's not available.
Det andra jag vill tala om: om du bodde i en avlägsen by någonstans, ditt barn var halt, och du var mitt i en torka, eller mitt i en översvämning, eller du var i en situation där det inte fanns tillräcklig mångfald av kost, vad skulle du göra? Tror du att du skulle kunna gå till en affär och få ett val av "PowerBars", som vi kan, och välja den rätta sorten som passar? Jag kan finna föräldrar på fronten som är väl underfund med att deras barn är på på väg att tyna bort. Och jag går till dessa affärer, om det finns några, eller ut på fälten för att se vad de kan få, och de kan inte finna näringen. Även om de vet vad det ska göra, finns det inte tillgängligt.
And I'm very excited about this, because one thing we're working on is transforming the technologies that are very available in the food industry to be available for traditional crops. And this is made with chickpeas, dried milk and a host of vitamins, matched to exactly what the brain needs. It costs 17 cents for us to produce this as, what I call, food for humanity. We did this with food technologists in India and Pakistan -- really about three of them. But this is transforming 99 percent of the kids who get this. One package, 17 cents a day -- their malnutrition is overcome. So I am convinced that if we can unlock the technologies that are commonplace in the richer world to be able to transform foods. And this is climate-proof. It doesn't need to be refrigerated, it doesn't need water, which is often lacking. And these types of technologies, I see, have the potential to transform the face of hunger and nutrition, malnutrition out on the front lines.
Och jag är väldigt ivrig över detta, för att en sak vi arbetar på är omvandling av teknologier som är väldigt tillgängligt i livsmedelsindustrin för att vara tillgängligt för traditionella grödor. Och detta är tillverkat med kikärtor, torkad mjölk och ett antal vitaminer, matchad till exakt vad hjärnan behöver. Det kostar 17 cents för oss att producera detta som, vad jag kallar, mat för mänsklighet. Vi gjorde detta tillsammans med kost-teknologer i Indien och Pakistan -- faktiskt ungefär tre av dem. Men detta förvandlar 99 procent av barn som får detta. Ett paket, 17 cents per dag -- deras undernäring är överkommen. Så jag är övertygad att om vi kan låsa upp teknologierna som är vanliga i den rika världen för att kunna omdana mat. Och detta är klimat-säkrat Det behöver inte vara kylt, det behöver inte vatten, som ofta saknas. Och dessa typer av teknologier, ser jag, har potential till att förvandla ansiktet av hunger och näring, undernäring ute på fronten.
The next thing I want to talk about is school feeding. Eighty percent of the people in the world have no food safety net. When disaster strikes -- the economy gets blown, people lose a job, floods, war, conflict, bad governance, all of those things -- there is nothing to fall back on. And usually the institutions -- churches, temples, other things -- do not have the resources to provide a safety net. What we have found working with the World Bank is that the poor man's safety net, the best investment, is school feeding. And if you fill the cup with local agriculture from small farmers, you have a transformative effect. Many kids in the world can't go to school because they have to go beg and find a meal. But when that food is there, it's transformative. It costs less than 25 cents a day to change a kid's life.
Nästa sak jag vill tala om är skolmaten. 80 procent av människor i världen har inga säkerhetsnät för mat. När katastrofen slår till -- ekonomin tar ett slag, folk förlorar ett jobb, översvämningar, krig, konflikt, dålig styrning, alla av dessa saker -- det finns inget att falla tillbaka på. Och normalt har institutionerna -- kyrkor, tempel, och andra har inte resurserna till att förse med ett säkerhetsnät. Vad vi har funnit när vi arbetat med Världsbanken är att den fattiga människans säkerhetsnät, den bästa investeringen, är skolmaten. Och du fyller koppen med lokalt jordbruk från små bönder, har du en omvandlande effekt. Många barn i denna värld kan inte gå till skolan för att de måste gå och tigga för att finna ett mål mat. Men om maten finns där, är det omvandlande. Det kostar mindre än 25 cents per dag för att ändra ett barns liv.
But what is most amazing is the effect on girls. In countries where girls don't go to school and you offer a meal to girls in school, we see enrollment rates about 50 percent girls and boys. We see a transformation in attendance by girls. And there was no argument, because it's incentive. Families need the help. And we find that if we keep girls in school later, they'll stay in school until they're 16, and won't get married if there's food in school. Or if they get an extra ration of food at the end of the week -- it costs about 50 cents -- will keep a girl in school, and they'll give birth to a healthier child, because the malnutrition is sent generation to generation.
Men vad som är mest fantastiskt är påverkan på flickor. I land där flickor inte går till skolan där du erbjuder mat till flickor i skola, där ser vi inskrivnings grad till ungefär 50 procent flickor och pojkar. Vi ser en förvandling i närvarandet av flickor. Och det fanns inga argument, för att det är sporrande. Familjer behöver hjälpen. Och vi ser att om vi behåller flickorna i skolan längre, stannar de i skolan tills de är 16, och blir inte gifta om det finns mat i skolan. Eller om de får en extra ranson av mat i slutet av veckan -- det kostar cirka 50 cents -- kommer hålla flickan i skolan, och de föder hälsosammare barn, för undernäring är skickad från generation till generation
We know that there's boom and bust cycles of hunger. We know this. Right now on the Horn of Africa, we've been through this before. So is this a hopeless cause? Absolutely not. I'd like to talk about what I call our warehouses for hope. Cameroon, northern Cameroon, boom and bust cycles of hunger every year for decades. Food aid coming in every year when people are starving during the lean seasons. Well two years ago, we decided, let's transform the model of fighting hunger, and instead of giving out the food aid, we put it into food banks. And we said, listen, during the lean season, take the food out. You manage, the village manages these warehouses. And during harvest, put it back with interest, food interest. So add in five percent, 10 percent more food. For the past two years, 500 of these villages where these are have not needed any food aid -- they're self-sufficient. And the food banks are growing. And they're starting school feeding programs for their children by the people in the village. But they've never had the ability to build even the basic infrastructure or the resources. I love this idea that came from the village level: three keys to unlock that warehouse. Food is gold there. And simple ideas can transform the face, not of small areas, of big areas of the world.
Vi vet att det finns hög- och lågkonjunktur cyklar av hunger Vi vet detta. Just nu på Afrikas Horn, vi har gått igenom detta förut. Så är detta en hopplös sak? Absolut inte. Jag skulle vilja tala om vad jag kallar lager för hopp. Kamerun, norra Kamerun, hög- och lågkonjunktur cyklar av hunger. varje år i årtionden. Livsmedel bistånd som kommer in varje år när folk svälter under magra säsonger. Nå, två år sedan, vi beslöt, låt oss omvandla formen för att slås mot hunger, och istället för att ge ut mat, lägger vi det i matbanker. Och vi sa, lyssna, under de magra säsongerna, ta ut maten. Du hanterar, byborna hanterar dessa lager. Och under skörden, lägg tillbaka det med ränta, mat ränta. Så lägg in fem procent, tio procent mer mat. De senaste två åren, 500 av dessa bybor var dessa finns har inte haft behov av livsmedel bistånd -- de är självförsörjande. Och matbankerna växer. Och skolmat program för deras barn startades av folket i byn. Men de har aldrig haft förmågan att bygga ens grundläggande infrastruktur eller resurserna. Jag älskar idén som kom från byfolket: tre nycklar för att låsa upp lagret. Mat är guld där. Och enkla idéer kan förvandla ansiktet, inte av små områden, av stora områden i världen.
I'd like to talk about what I call digital food. Technology is transforming the face of food vulnerability in places where you see classic famine. Amartya Sen won his Nobel Prize for saying, "Guess what, famines happen in the presence of food because people have no ability to buy it." We certainly saw that in 2008. We're seeing that now in the Horn of Africa where food prices are up 240 percent in some areas over last year. Food can be there and people can't buy it.
Jag skulle vilja tala om vad jag kallar digital mat. Teknologi omvandlar ansiktet av matsårbarhet på ställen där du ser klassisk svält. Amartya Sen vann sitt Nobel Pris för han sa, "Så här är det, svält sker i befintlighet av mat för folk inte har möjlighet att köpa det." Vi såg detta definitivt i 2008. Vi ser det nu på Afrikas Horn där priset på mat har gått upp till 240 procent i vissa områden under förra året. Mat kan kan finnas där och folk kan inte köpa det.
Well this picture -- I was in Hebron in a small shop, this shop, where instead of bringing in food, we provide digital food, a card. It says "bon appetit" in Arabic. And the women can go in and swipe and get nine food items. They have to be nutritious, and they have to be locally produced. And what's happened in the past year alone is the dairy industry -- where this card's used for milk and yogurt and eggs and hummus -- the dairy industry has gone up 30 percent. The shopkeepers are hiring more people. It is a win-win-win situation that starts the food economy moving. We now deliver food in over 30 countries over cell phones, transforming even the presence of refugees in countries, and other ways.
Denna bild -- Jag befann mig i Hebron i en liten butik, denna butik, där vi istället för att ta in mat, vi ger ut digital mat, ett kort. Det säger "bon appetit" på arabiska. Och kvinnan kan gå in och dra kortet och få nio matvaror. De måste vara näringsrika, och de måste vara lokalproducerade. Och vad som har hänt endast det senaste året är att mejeri industrin -- där detta kort använts för mjölk och yoghurt och ägg och hummus -- mejeriindustrin har gått upp med 30 procent. Butiksägarna anställer mer personal. Alla vinner på detta som får igång livsmedelsindustrin. Vi levererar nu mat till över 30 länder via mobiltelefoner, omvandlar även närvaron av flyktingar i länder, och på andra sätt.
Perhaps most exciting to me is an idea that Bill Gates, Howard Buffett and others have supported boldly, which is to ask the question: What if, instead of looking at the hungry as victims -- and most of them are small farmers who cannot raise enough food or sell food to even support their own families -- what if we view them as the solution, as the value chain to fight hunger? What if from the women in Africa who cannot sell any food -- there's no roads, there's no warehouses, there's not even a tarp to pick the food up with -- what if we give the enabling environment for them to provide the food to feed the hungry children elsewhere? And Purchasing for Progress today is in 21 countries. And guess what? In virtually every case, when poor farmers are given a guaranteed market -- if you say, "We will buy 300 metric tons of this. We'll pick it up. We'll make sure it's stored properly." -- their yields have gone up two-, three-, fourfold and they figure it out, because it's the first guaranteed opportunity they've had in their life. And we're seeing people transform their lives. Today, food aid, our food aid -- huge engine -- 80 percent of it is bought in the developing world. Total transformation that can actually transform the very lives that need the food.
Kanske det mest spännande för mig är en idé som Bill Gates, Howard Buffett och andra har modigt stöttat, vilket får oss att ställa frågan: Vad om vi istället för att se de svältande som offer -- och de flesta av dem är små jordbruk som kan inte samla tillräckligt med mat eller sälja mat för att ens kunna försörja sina egna familjer -- vad så om vi ser dom som lösningen, som värdekedjan i slaget mot hunger? Vad om, för kvinnorna i Afrika som kan inte sälja någon mat -- där finns inga vägar, inga lager, där finns inte ens en hacka att få upp grödan med -- vad om vi ger dem den möjliggörande miljön för dem att skaffa maten för att mata de hungriga barnen på annat håll? Och programmet "Handla för Framgång" finns idag i 21 länder. Och tro det eller ej. I nästan varje fall, när fattiga bönder blir garanterade en marknad -- om du säger, "Vi vill köpa 300 ton av detta." Vi kommer och hämtar det. Vi ser till att det lagras ordentligt." -- deras avkastning har gått upp två, tre, fyra gånger så mycket och de löser det, för det är den första garanterade möjligheten de har fått i sina liv. Och vi ser folk som förvandlar sina liv. Idag, livsmedelsbistånd, vårt livsmedelsbistånd -- en stor motor -- 80 procent av det är köpt i den utvecklande världen. Total omförvandling som faktiskt kan förvandla livet som är i behov av mat.
Now you'd ask, can this be done at scale? These are great ideas, village-level ideas. Well I'd like to talk about Brazil, because I've taken a journey to Brazil over the past couple of years, when I read that Brazil was defeating hunger faster than any nation on Earth right now. And what I've found is, rather than investing their money in food subsidies and other things, they invested in a school feeding program. And they require that a third of that food come from the smallest farmers who would have no opportunity. And they're doing this at huge scale after President Lula declared his goal of ensuring everyone had three meals a day. And this zero hunger program costs .5 percent of GDP and has lifted many millions of people out of hunger and poverty. It is transforming the face of hunger in Brazil, and it's at scale, and it's creating opportunities. I've gone out there; I've met with the small farmers who have built their livelihoods on the opportunity and platform provided by this.
Nu undrar ni, kan detta göras i stor skala? Dessa är fantastiska idéer, bybornas idéer. Jag skulle vilja tala om Brasilien, för jag har rest till Brasilien under de senaste åren, när jag läste att Brasilien hade besegrat hunger snabbare än någon annan nation på jorden just nu. Och vad jag funnit är, istället för att investerat sina pengar i matunderstöd och andra saker, de investerade i skolmat-program. Och de begärde att en tredjedel av denna mat kom från de minsta jordbruken som normalt inte skulle ha någon möjlighet. Och de gör detta i en enorm skala efter att president Lila deklarerade sitt mål att se till att alla fick tre mål mat per dag. Och denna nolltolerans för hunger program kostade .5 procent av BNP och har lyft många miljoner människor ut från hunger och fattigdom. Det omvandlar ansiktet av hunger i Brasilien, och det är i stor skala, och det skapar möjligheter. Jag har rest ut dit; Jag har träffat de små bönderna som har byggt sin försörjning på möjligheten och plattformen detta försett.
Now if we look at the economic imperative here, this isn't just about compassion. The fact is studies show that the cost of malnutrition and hunger -- the cost to society, the burden it has to bear -- is on average six percent, and in some countries up to 11 percent, of GDP a year. And if you look at the 36 countries with the highest burden of malnutrition, that's 260 billion lost from a productive economy every year. Well, the World Bank estimates it would take about 10 billion dollars -- 10.3 -- to address malnutrition in those countries. You look at the cost-benefit analysis, and my dream is to take this issue, not just from the compassion argument, but to the finance ministers of the world, and say we cannot afford to not invest in the access to adequate, affordable nutrition for all of humanity.
Om vi nu tittar på de ekonomiska nödvändigheten här, det handlar inte bara om medlidande. Faktum är att forskningen visar att kostnaden av undernäring och hunger -- kostnaden för samhället, bördan den måste bära -- är i genomsnitt sex procent, och i vissa länder upp till elva procent, av BNP per år. Om vi ser på de 36 länder med högsta bördan av undernäring, det är 260 biljoner förlorade från en produktiv ekonomi varje år. Nå, världsbanken uppskattar det skulle ta cirka tio biljoner dollars, 10,3, för att ta itu med undernäring i dessa länder. Du ser på kostnads-lönsamhet analysen, och min dröm är ta denna fråga, inte bara från ett medlidande argument, men till finansministrarna i världen, och säga att vi inte har råd att inte investera i tillgången till tillfredsställande, prisvärd näring för all mänsklighet.
The amazing thing I've found is nothing can change on a big scale without the determination of a leader. When a leader says, "Not under my watch," everything begins to change. And the world can come in with enabling environments and opportunities to do this. And the fact that France has put food at the center of the G20 is really important. Because food is one issue that cannot be solved person by person, nation by nation. We have to stand together. And we're seeing nations in Africa. WFP's been able to leave 30 nations because they have transformed the face of hunger in their nations.
Det fantastiska jag funnit är att inget kan ändras på en stor skala utan beslutsamheten av en ledare. När en ledare säger, "Inte på min vakt", börjar allt ändras Och världen kan komma in med möjliggörande miljöer och möjligheter att göra detta. Och det faktum att Frankrike har lagt fokus på livsmedel i centrum av G20 är väldigt viktigt. För mat är ett problem som kan inte lösas person till person, nation till nation. Vi måste samarbeta. Och vi ser nationer i Afrika. Världslivsmedelsprogrammet har fått möjlighet att lämna 30 nationer, 30 nationer för de har omvandlat ansiktet av hunger i deras nationer.
What I would like to offer here is a challenge. I believe we're living at a time in human history where it's just simply unacceptable that children wake up and don't know where to find a cup of food. Not only that, transforming hunger is an opportunity, but I think we have to change our mindsets. I am so honored to be here with some of the world's top innovators and thinkers. And I would like you to join with all of humanity to draw a line in the sand and say, "No more. No more are we going to accept this." And we want to tell our grandchildren that there was a terrible time in history where up to a third of the children had brains and bodies that were stunted, but that exists no more.
Vad jag skulle vilja erbjuda här är en utmaning. Jag tror att vi lever i en tid i människans historia när det är helt enkelt oacceptabelt att barn vaknar och vet inte var de ska finna en kopp mat. Inte bara det att omvandla hunger är en möjlighet, men jag tror vi måste ändra vårt tankesätt. Jag är hedrad av att vara här men några av världens bästa innovatörer och tänkare. Och jag skulle vilja att ni sluter upp med hela mänskligheten för att dra en linje i sanden och säga, "Aldrig igen. Aldrig igen ska vi acceptera detta." Och vi vill säga till våra barnbarn att det fanns en hemsk tid i historien där en tredjedel av alla barn hade hämmade hjärnor och kroppar, men det existerar inte längre.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåd)