In my industry, we believe that images can change the world. Okay, we're naive, we're bright-eyed and bushy-tailed. The truth is that we know that the images themselves don't change the world, but we're also aware that, since the beginning of photography, images have provoked reactions in people, and those reactions have caused change to happen.
I min branch tror vi att bilder kan förändra världen. Okej, vi är naiva, vi är blåögda och överambitiösa. Sanningen är att vi vet att bilder i sig självt inte förändrar världen, men vi är också medvetna om att, sedan fotografins början, har bilder provocerat fram reaktioner hos människor och de reaktionerna har framkallat förändringar.
So let's begin with a group of images. I'd be extremely surprised if you didn't recognize many or most of them. They're best described as iconic: so iconic, perhaps, they're cliches. In fact, they're so well-known that you might even recognize them in a slightly or somewhat different form.
Så låt oss börja med en samling fotografier. Jag skulle bli väldigt överraskad om ni inte känner igen de flesta. De kan bäst beskrivas som ikoniska: så ikoniska, att de kanske är klichéer. faktum är att de är så välkända att du kanske känner igen dem i en smått annorlunda form.
(Laughter)
(skratt)
But I think we're looking for something more. We're looking for something more. We're looking for images that shine an uncompromising light on crucial issues, images that transcend borders, that transcend religions, images that provoke us to step up and do something -- in other words, to act. Well, this image you've all seen. It changed our view of the physical world. We had never seen our planet from this perspective before. Many people credit a lot of the birth of the environmental movement to our seeing the planet like this for the first time -- its smallness, its fragility.
Men jag tror att vi letar efter något annat. Vi letar efter nåt annat. vi letar efter bilder som kompromisslöst belyser avgörande frågor, bilder som överskrider gränser, som överskrider religoner, bilder som provocerar oss att kliva fram och göra något -- med andra ord, att agera. Den här bilden har ni alla sett. Den förändrade vårt sätt att se på den fysiska världen. Vi hade aldrig sett vår planet från det här perspektivet förut. många anser att miljörörelsens födelse till mångt och mycket beror på att vi ser planeten så här för första gången -- dess litenhet, dess bräcklighet.
Forty years later, this group, more than most, are well aware of the destructive power that our species can wield over our environment. And at last, we appear to be doing something about it. This destructive power takes many different forms. For example, these images taken by Brent Stirton in the Congo. These gorillas were murdered, some would even say crucified, and unsurprisingly, they sparked international outrage. Most recently, we've been tragically reminded of the destructive power of nature itself with the recent earthquake in Haiti.
40 år senare är den här gruppen, mer än de flesta, medvetna om den förstörande kraft som vår art kan utöva på vår miljö. Och tillslut verkar det som att vi gör något åt det. Denna förstörande kraft tar sig många uttryck. Som exempel dessa bilder, tagna av Brent Stirton i Kongo. Dessa gorillor blev mördade, en del skulle säga korsfästa och, inte så överaskande, väckte de internationell avsky Alldeles nyligen blev vi, tragiskt nog, påminda om naturens egna förstörande krafter i och med jordbävningen i Haiti.
Well, I think what is far worse is man's destructive power over man. Samuel Pisar, an Auschwitz survivor, said, and I'll quote him, "The Holocaust teaches us that nature, even in its cruelest moments, is benign in comparison with man, when he loses his moral compass and his reason."
Men vad jag tycker är mycket värre är människans förstörande kraft över människan. Samuel Pisar, en överlevande från Auschwitz sa, och jag citerar honom, "Förintelsen lär oss att naturen, även i sina grymmaste stunder, är godartad i jämförelse med människan, när han förlorar sin moraliska kompass och sitt förnuft."
There's another kind of crucifixion. The horrifying images from Abu Ghraib as well as the images from Guantanamo had a profound impact. The publication of those images, as opposed to the images themselves, caused a government to change its policies. Some would argue that it is those images that did more to fuel the insurgency in Iraq than virtually any other single act. Furthermore, those images forever removed the so-called moral high ground of the occupying forces.
Där är en annan typ av korsfästelse. De fruktansvärda bilderna från Abu Ghraib så väl som bilderna från Guantanamo gjorde djupa intryck. Publiceringen av de bilderna, snarare än bilderna själva, fick en regering att ändra sin politik. En del hävdar att dessa bilder gjorde mer för att göda upproret i Irak än praktiskt taget nån annan enskild handling. Dessutom tog de bilderna bort de så kallade höga moraliska värderingarna hos de ockuperande styrkorna.
Let's go back a little. In the 1960s and 1970s, the Vietnam War was basically shown in America's living rooms day in, day out. News photos brought people face to face with the victims of the war: a little girl burned by napalm, a student killed by the National Guard at Kent State University in Ohio during a protest. In fact, these images became the voices of protest themselves.
Låt oss gå tillbaka lite. På 60- och 70-talen visades vietnamkriget i stort sett dagligen i amerikanska vardagsrum. Nyhetsfotografier förde folk ansikte mot ansikte med krigets offer: en liten flicka bränd av napalm, en student dödad av nationalgardet vid Kent State University i Ohio under en protest. Faktum är att dessa bilder blev protestens röster i sig själva.
Now, images have power to shed light of understanding on suspicion, ignorance, and in particular -- I've given a lot of talks on this but I'll just show one image -- the issue of HIV/AIDS. In the 1980s, the stigmatization of people with the disease was an enormous barrier to even discussing or addressing it. A simple act, in 1987, of the most famous woman in the world, the Princess of Wales, touching an HIV/AIDS infected baby did a great deal, especially in Europe, to stop that. She, better than most, knew the power of an image.
Bilder har kraft att skina ett ljus av förståelse på misstänksamhet, ignorans, och i synnerhet -- jag har talat om detta ofta men jag ska bara vissa en bild -- frågan om HIV/AIDS. Under 1980-talet var stigmatiseringen av människor med sjukdomen en enorm barriär för att ens diskutera eller rikta uppmärksamhet mot den. En enkel handling, 1987, av den mest välkända kvinnan i världen, prinsessan av Wales, som rör en HIV/AIDS-smittad bäbis gjorde mycket, speciellt i europa, för att stoppa det. Hon kände, bättre än de flesta, till kraften hos en bild.
So when we are confronted by a powerful image, we all have a choice: We can look away, or we can address the image. Thankfully, when these photos appeared in The Guardian in 1998, they put a lot of focus and attention and, in the end, a lot of money towards the Sudan famine relief efforts. Did the images change the world? No, but they had a major impact. Images often push us to question our core beliefs and our responsibilities to each other. We all saw those images after Katrina, and I think for millions of people they had a very strong impact. And I think it's very unlikely that they were far from the minds of Americans when they went to vote in November 2008.
Så när vi konfronteras av en kraftfull bild måste vi alla välja: Vi kan titta bort, eller så kan vi rikta vår uppmärksamhet med bilden. Tacksamt nog, när dessa foton visades i The Guardian 1998, så lades mycket fokus och uppmärksamhet, och i slutändan, mycket pengar på hjälpinsatserna i svältens Sudan. Förändrade bilderna världen? Nej, men de hade en stor inverkan. Bilder får oss ofta att ifrågasätta våra djupaste föreställningar och vårt ansvar gentemot varandra. Alla såg vi de där bilderna efter Katrina och jag tror att de, på miljoner människor, gjorde ett starkt intryck. Och jag tror att det är högst osannolikt att de var långt från amerikanernas minne när de gick för att rösta i november 2008.
Unfortunately, some very important images are deemed too graphic or disturbing for us to see them. I'll show you one photo here, and it's a photo by Eugene Richards of an Iraq War veteran from an extraordinary piece of work, which has never been published, called War Is Personal. But images don't need to be graphic in order to remind us of the tragedy of war. John Moore set up this photo at Arlington Cemetery. After all the tense moments of conflict in all the conflict zones of the world, there's one photograph from a much quieter place that haunts me still, much more than the others.
Tyvärr har några mycket viktiga bilder bedömts vara för målande eller stötande för att vi ska få se dem. Jag visar ett foto här, ett fotografi av Eugene Richards föreställande en veteran från irakkriget från ett fantastiskt arbete som aldrig har publicerats, kallad War Is Personal (kriget är personligt). Men bilder behöver inte vara målande för att påminna oss om krigets tragik. John Moore riggade detta foto på Arlington kyrkogården. Efter alla spända stunder av konflikt i alla konflikthärdar i världen är det ett fotografi från ett mycket tystare ställe som fortfarande förföljer mig, mycket mer än de andra.
Ansel Adams said, and I'm going to disagree with him, "You don't take a photograph, you make it." In my view, it's not the photographer who makes the photo, it's you. We bring to each image our own values, our own belief systems, and as a result of that, the image resonates with us. My company has 70 million images. I have one image in my office. Here it is. I hope that the next time you see an image that sparks something in you, you'll better understand why, and I know that speaking to this audience, you'll definitely do something about it.
Ansel Adams sa, och jag kommer inte att hålla med honom nu, "Du tar inte ett fotografi, du skapar det." Enligt mig är det inte fotografen som skapar fotot, det är du. Till varje bild för vi våra egna värderingar, våra egna övertygelser, och som ett resultat av det ekar bilden hos oss. Mitt företag har 70 miljoner bilder. Jag har en bild på mitt kontor. Här är den. Jag hoppas att nästa gång du ser en bild som slår an någonting i dig så kommer du bättre att förstå varför, och jag vet när jag talar till den här publiken så kommer ni definitivt att göra något åt det.
And thank you to all the photographers.
Och tack till alla fotografer.
(Applause)
(Applåder)