Hey guys. It's funny, someone just mentioned MacGyver, because that was, like, I loved it, and when I was seven, I taped a fork to a drill and I was like, "Hey, Mom, I'm going to Olive Garden." And -- (Drilling noise) (Laughter) And it worked really well there. And you know, it had a profound effect on me. It sounds silly, but I thought, okay, the way the world works can be changed, and it can be changed by me in these small ways. And my relationship to especially human-made objects which someone else said they work like this, well, I can say they work a different way, a little bit.
Hej på er. Intressant, någon nämnde just MacGyver, för det var, jag bara älskade det, när jag var sju år tejpade jag ihop en gaffel och en borrmaskin, jag sa: ”Mamma, jag ska till Olive Garden-restaurangen.” Och... (Borrljud) (Skratt) Och det funkade väldigt bra. Och det påverkade mig på djupet. Det låter fånigt, men jag tänkte: Okej, sättet som världen fungerar på kan förändras och den kan förändras av mig med bara små medel. Och min relation speciellt till saker som gjorts av människor och någon sa att de fungerade så här, då kunde jag säga att de fungerade lite annorlunda.
And so, about 20 years later, I didn't realize the full effect of this, but I went to Costa Rica and I stayed with these Guaymí natives there, and they could pull leaves off of trees and make shingles out of them, and they could make beds out of trees, and they could -- I watched this woman for three days. I was there. She was peeling this palm frond apart, these little threads off of it, and she'd roll the threads together and make little thicker threads, like strings, and she would weave the strings together, and as the materiality of this exact very bag formed before my eyes over those three days, the materiality of the way the world works, of reality, kind of started to unravel in my mind, because I realized that this bag and these clothes and the trampoline you have at home and the pencil sharpener, everything you have is made out of either a tree or a rock or something we dug out of the ground and did some process to, maybe a more complicated one, but still, everything was made that way.
Och ungefär 20 år senare när jag inte förstått det här än, åkte jag till Costa Rica och bodde hos Guaymí-folket där, de kunde dra av löv från träden och göra långa remsor av dem, och de kunde göra sängar av träd, de kunde också... Jag följde en kvinna i tre dar. Jag var där. Hon plockade isär ett palmblad och gjorde det till små trådar, hon rullade ihop trådarna och gjorde tjockare trådar, som snören och hon vävde ihop snörena, och när just den här väskan tog form inför mina ögon under de tre dagarna, började sättet som världen fungerar på rent materiellt, i verkllga livet ta plats i mitt inre, för jag insåg att den här väskan och de här kläderna och trampolinen man har hemma, eller pennvässaren, allt man har är gjort av antingen ett träd eller en sten eller något vi grävde upp ur jorden och behandlade på något sätt, kanske en komplicerad process, men ändå, allting är gjort på det sättet.
And so I had to start studying, who is it that's making these decisions? Who's making these things? How did they make them? What stops us from making them? Because this is how reality is created. So I started right away. I was at MIT Media Lab, and I was studying the maker movement and makers and creativity. And I started in nature, because I saw these Guaymís doing it in nature, and there just seems to be less barriers.
Jag var tvungen att ta reda på, vem tar de här besluten? Vem gör de här sakerna? Hur gjorde de dem? Vad hindrar oss från att göra dem? För det är så verkligheten skapas. Jag började direkt. Jag var på MIT Media Lab, och jag studerade maker-rörelsen och de som skapade, och kreativitet. Jag började i naturen, för jag såg Guaymí-folket göra det i naturen och det verkade finnas färre hinder där.
So I went to Vermont to Not Back to School Camp, where there's unschoolers who are just kind of hanging out and willing to try anything. So I said, "Let's go into the woods near this stream and just put stuff together, you know, make something, I don't care, geometrical shapes, just grab some junk from around you. We won't bring anything with us. And, like, within minutes, this is very easy for adults and teens to do. Here's a triangle that was being formed underneath a flowing stream, and the shape of an oak leaf being made by other small oak leaves being put together. A leaf tied to a stick with a blade of grass. The materiality and fleshiness and meat of the mushroom being explored by how it can hold up different objects being stuck into it. And after about 45 minutes, you get really intricate projects like leaves sorted by hue, so you get a color fade and put in a circle like a wreath.
Så jag åkte till Vermont, till ”Not Back to School Camp”, där det fanns ”oskolade” som liksom bara var där, redo att prova vad som helst. Så jag sa, ”Vi går in i skogen nära den här bäcken och sätter ihop grejor och gör någonting, kanske geometriska former, ta bara vad ni kommer över. Vi tar inte med oss någonting. Inom ett par minuter, det här är lätt för vuxna eller tonåringar att göra. Här är en triangel som formades under en flytande ström, och formen av ett eklöv som bildades av andra små eklöv som sattes ihop. Ett löv som sattes fast på en pinne med ett grässtrå. Materialet och köttigheten och kroppen hos svampen utforskas genom hur den kan hålla upp olika objekt som sticks in i den. Och efter 45 minuter får man fram riktigt intrikata projekt som löv som sorterats efter färgton, så att man får en färgskala som är lagd i cirkel som en krans.
And the creator of this, he said, "This is fire. I call this fire."
Skaparen av den här sa, ”Det här är eld. Jag kallar den eld.”
And someone asked him, "How do you get those sticks to stay on that tree?"
Någon frågade honom, ”Hur får du de där pinnarna att stanna kvar på trädet?”
And he's like, "I don't know, but I can show you."
Han sa, ”Jag vet inte, men jag kan visa dig.”
And I'm like, "Wow, that's really amazing. He doesn't know, but he can show you." So his hands know and his intuition knows, but sometimes what we know gets in the way of what could be, especially when it comes to the human-made, human-built world. We think we already know how something works, so we can't imagine how it could work. We know how it's supposed to work, so we can't suppose all the things that could be possible.
Jag tänkte, ”Det är fantastiskt. Han vet inte, men han kan visa.” Hans händer vet och hans intuition vet, men ibland kommer det vi vet i vägen för något som skulle kunna bli av, speciellt när det handlar om det som är gjort av människor. Vi tror vi redan vet hur något fungerar, så vi kan inte tänka oss hur det skulle kunna fungera. Vi vet hur det borde fungera, så vi kan inte tänka oss alla saker som kunde vara möjliga.
So kids don't have as hard of a time with this, and I saw in my own son, I gave him this book. I'm a good hippie dad, so I'm like, "Okay, you're going to learn to love the moon. I'm going to give you some building blocks and they're nonrectilinear cactus building blocks, so it's totally legit." But he doesn't really know what to do with these. I didn't show him. And so he's like, "Okay, I'll just mess around with this." This is no different than the sticks are to the teens in the forest. Just going to try to put them in shapes and push on them and stuff. And before long, he's kind of got this mechanism where you can almost launch and catapult objects around, and he enlists us in helping him.
Barn har inte lika svårt för det här, och jag såg det hos min son när jag gav honom en bok. Jag är riktig hippie-pappa, så jag sa, ”Du ska få lära dig älska månen. Jag ska ge dig några klossar och de är rundade kaktusklossar så det är helt okej.” Men han vet inte riktigt vad han ska göra med de här. Jag visade honom inte. ”Okej, jag grejar lite med dem.” Det här skiljer sig inte från vad pinnarna är för tonåringarna i skogen. Testar bara att lägga dem i olika former och trycka på dem och så där. Och efter en kort stund kom han på en slags mekanism som gör att han kan skjuta iväg objekt från en slags katapult, och han anlitar oss för att hjälpa honom.
And at this point, I'm starting to wonder, what kind of tools can we give people, especially adults, who know too much, so that they can see the world as malleable, so they see themselves as agents of change in their everyday lives. Because the most advanced scientists are really just kind of pushing the way the world itself works, pushing what matter can do, the most advanced artists are just pushing the medium, and any sufficiently complicated task, whether you're a cook or a carpenter or you're raising a child -- anything that's complicated -- comes up with problems that aren't solved in the middle of it, and you can't do a good job getting it done unless you can say, "Okay, well we're just going to have to refigure this. I don't care that pencils are supposed to be for writing. I'm going to use them a different way."
Vid det här laget började jag fundera över vilka slags verktyg vi kan ge till människor, speciellt vuxna, som vet för mycket, så att de kan se världen som formbar, så att de ser hur de kan skapa förändring i sitt vardagsliv. För de mest avancerade vetenskapsmännen utvidgar faktiskt bara sättet som världen fungerar på, tänjer på vad materia kan göra, de mest avancerade konstnärerna tänjer på mediet, och varje komplex uppgift, oavsett om man är kock eller snickare, eller barnuppfostrare, vad som helst som är invecklat... kommer göra att man stöter på olösta problem och man kan inte lösa uppgiften om man inte säger ”Okej, vi får helt enkelt tänka om här. Jag struntar i att pennor är till för att skriva med.
So let me show you a little demo.
Jag tänker använda dem på ett annat sätt.”
This is a little piano circuit right in here, and this is an ordinary paintbrush that I smashed it together with. (Beeping) And so, with some ketchup, — (musical notes) — and then I can kind of — (musical notes) — (Laughter) (Applause)
Jag skulle vilja visa er en liten demo. Det finns en liten pianokrets här inne, och det här är en vanlig målarpensel som jag slog ihop den med. (Pipljud) Och med lite ketchup (Toner) och sen kan jag liksom... (Toner) (Skratt) (Applåder)
And that's awesome, right? But this is not what's awesome. What's awesome is what happens when you give the piano circuit to people. A pencil is not just a pencil. Look what it has in the middle of it. That's a wire running down the middle, and not only is it a wire, if you take that piano circuit, you can thumbtack into the middle of a pencil, and you can lay out wire on the page, too, and get electrical current to run through it. And so you can kind of hack a pencil, just by thumbtacking into it with a little piano electrical circuit.
Ganska coolt, eller hur? Men det är inte det här som är coolt. Det som är coolt är vad som händer när man ger pianokretsen till folk. En penna är inte bara en penna. Titta vad som finns inuti den. Det finns en sladd där i mitten, och det är inte bara en sladd, om man tar pianokretsen så kan man sätta ett häftstift mitt i pennan, och man kan lägga ut sladden på papperet också, och få elektrisk ström att flyta genom den. Så man kan hacka en penna bara genom att sätta in ett häftstift som är kopplad till en liten pianokrets.
And the electricity runs through your body too. And then you can take the little piano circuit off the pencil. You can make one of these brushes just on the fly. All you do is connect to the bristles, and the bristles are wet, so they conduct, and the person's body conducts, and leather is great to paint on, and then you can start hooking to everything, even the kitchen sink. The metal in the sink is conductive. Flowing water acts like a theremin or a violin.
Elektriciteten går genom kroppen också. Då kan du ta bort den lilla pianokretsen från pennan. Du kan göra en sån här pensel på en gång. Du behöver bara koppla ihop dig med penselstråna, och de är våta, så de leder ström, och personens kropp leder ström, och läder är perfekt att måla på, och sen kan du koppla upp dig mot vad som helst till och med diskhon. Metallen i diskhon är ledande. Strömmande vatten fungerar som en theremin eller en fiol.
(Musical notes)
(Toner)
And you can even hook to the trees. Anything in the world is either conductive or not conductive, and you can use those together.
Man kan till och med koppla upp sig mot träd. Allt i världen är antingen ledande eller icke-ledande, och man kan kombinera dem.
So — (Laughter) — I took this to those same teens, because those teens are really awesome, and they'll try things that I won't try. I don't even have access to a facial piercing if I wanted to. And this young woman, she made what she called a hula-looper, and as the hula hoop traveled around her body, she has a circuit taped to her shirt right there. You can see her pointing to it in the picture. And every time the hula hoop would smush against her body, it would connect two little pieces of copper tape, and it would make a sound, and the next sound, and it would loop the same sounds over and over again.
Så... (Skratt) Jag tog med det här till samma tonåringar, för de är verkligen så coola och de provar saker som inte ens jag gör. Jag kanske vill, men jag har inte tillgång till en ansiktspiercing. Och den här unga kvinnan gjorde något som hon kallar en rockringare och medan rockringen färdas runt hennes kropp har hon en krets fasttejpad på linnet där. Ni kan se att hon pekar på den på bilden. Och varje gång rockringen trycks mot hennes kropp kopplar den samman två små bitar av kopparband och ett ljud uppstår, och nästa, och samma ljud loopar så att det hörs om och om igen.
I ran these workshops everywhere. In Taiwan, at an art museum, this 12-year-old girl made a mushroom organ out of some mushrooms that were from Taiwan and some electrical tape and hot glue. And professional designers were making artifacts with this thing strapped onto it. And big companies like Intel or smaller design firms like Ideo or startups like Bump, were inviting me to give workshops, just to practice this idea of smashing electronics and everyday objects together. And then we came up with this idea to not just use electronics, but let's just smash computers with everyday objects and see how that goes over.
Jag gjorde såna här workshopar överallt. I Taiwan, på ett konstmuseum, var det en 12-årig flicka som gjorde en orgel av några taiwanesiska svampar och ledande tejp och varmt lim. Och professionella designers gjorde saker med den här prylen fastsatt. Stora företag som Intel och mindre designfirmor som Ideo eller startups som Bump bjöd in mig för att hålla workshops, för att öva oss i att slå ihop elektronik och vardagsföremål. Då kom vi på idén att inte bara använda elektronik, utan vi slog också ihop datorer med vardagsföremål och kolla vad som händer.
And so I just want to do a quick demo. So this is the MaKey MaKey circuit, and I'm just going to set it up from the beginning in front of you. So I'll just plug it in, and now it's on by USB. And I'll just hook up the forward arrow. You guys are facing that way, so I'll hook it to this one. And I'll just hook up a little ground wire to it. And now, if I touch this piece of pizza, the slides that I showed you before should go forward. And now if I hook up this wire just by connecting it to the left arrow, I'm kind of programming it by where I hook it up, now I have a left arrow and a right arrow, so I should be able to go forwards and backwards and forwards and backwards. Awesome.
Jag ska bara visa er en kort demo. Det är ”MaKey MaKey”-kretsen och jag tänker sätta ihop den från grunden här framför er. Jag sticker bara in den, och nu är den inkopplad med USB. Då kopplar jag upp framåtpilen. Ni tittar åt det där hållet, så jag sätter den på den här. Och jag kopplar fast en liten jordledning på den. Och nu, om jag rör den här pizzabiten, kommer jag att gå framåt i presentationen. Och om jag kopplar in den här sladden bara genom att sätta ihop den med vänsterpilen, jag programmerar den via stället där jag sätter den, och nu har jag en vänsterpil och en högerpil, så jag borde kunna gå framåt och bakåt och framåt och bakåt. Coolt.
And so we're like, "We gotta put a video out about this." Because no one really believed that this was important or meaningful except me and, like, one other guy.
Så vi sa, ”Vi måste lägga ut en video om det här.” För det fanns ingen som tyckte att det här var viktigt eller meningsfullt förutom jag och typ en annan kille.
So we made a video to prove that there's lots of stuff you can do. You can kind of sketch with Play-Doh and just Google for game controllers. Just ordinary Play-Doh, nothing special. And you can literally draw joysticks and just find Pacman on your computer and then just hook it up. (Video game noises) And you know the little plastic drawers you can get at Target? Well, if you take those out, they hold water great, but you can totally cut your toes, so yeah, just be careful.
Så vi gjorde en video för att bevisa att det finns massor man kan göra. Man kan skissa med Play-Doh-lera, Googla bara efter ”game controllers”. Bara vanlig Play-Doh, inga konstigheter. Man kan rita joysticks, bokstavligt talat, leta upp Pac Man på datorn och koppla upp sig. (Dataspelsljud) Och du vet de där plastlådorna som man kan köpa på Target? Om man tar med dem ut, så är de bra att ha vatten i, men man kan verkligen göra illa tårna, så var försiktig.
You know the Happiness Project, where the experts are setting up the piano stairs, and how cool that is? Well, I think it's cool, but we should be doing that stuff ourselves. It shouldn't be a set of experts engineering the way the world works. We should all be participating in changing the way the world works together.
Har ni hört talas om Lyckoprojektet, där experter satte upp pianotrappor, hur coolt var inte det? Jag tycker iallafall det, men vi borde göra sånt här själva. Det ska inte bara vara experter som bestämmer hur världen fungerar. Vi borde alla delta
Aluminum foil. Everybody has a cat. Get a bowl of water. This is just Photo Booth on your Mac OS. Hover the mouse over the "take a photo" button, and you've got a little cat photo booth.
i att förändra den tillsammans. Aluminiumfolie. Alla har en katt. Skaffa en skål med vatten. Det här är Photo Booth på en Macdator. För musen över ”Ta ett foto”-knappen,
And so we needed hundreds of people to buy this. If hundreds of people didn't buy this, we couldn't put it on the market. And so we put it up on Kickstarter, and hundreds of people bought it in the first day. And then 30 days later, 11,000 people had backed the project.
så har du en fotoautomat för katter. Vi ville att hundratals människor skulle köpa det här. Annars kunde vi inte lansera det på marknaden. Så vi lade upp det som ett projekt på Kickstarter, och hundratals människor köpte det den första dagen. Och 30 dagar senare hade 11 000 människor bidragit till projektet.
And then what the best part is, we started getting a flood of videos in of people doing crazy things with it. So this is "The Star-Spangled Banner" by eating lunch, including drinking Listerine. And we actually sent this guy materials. We're like, "We're sponsoring you, man. You're, like, a pro maker."
Och det bästa var att det började välla in en flod av filmer från människor som gjorde galna saker med det. Det här är USA:s nationalsång som spelas genom att äta lunch och dricka munvattnet Listerine. Vi skickade honom material. Vi sa, ”Vi sponsrar dig grabben. Du är en proffsfixare.” (Skratt)
Okay, just wait for this one. This is good.
Håll i er nu. Det här är bra.
(Laughter) (Applause)
(Skratt) (Applåder)
And these guys at the exploratorium are playing house plants as if they were drums. And dads and daughters are completing circuits in special ways.
De här killarna på ”Exploratorium” spelar på krukväxter som om de var trummor. Och döttrar och pappor sluter kretsar på speciella sätt.
And then this brother -- look at this diagram. See where it says "sister"? I love when people put humans on the diagram. I always add humans to any technical -- if you're drawing a technical diagram, put a human in it. And this kid is so sweet. He made this trampoline slideshow advancer for his sister so that on her birthday, she could be the star of the show, jumping on the trampoline to advance the slides. And this guy rounded up his dogs and he made a dog piano.
Och den här brodern - titta på ritningen. Ser ni var det står ”syster”? Jag älskar när folk sätter in människor i ritningen. Jag sätter alltid in människor i varje teknisk... om du gör en teknisk ritning, sätt dit en människa. Den här ungen är så fin. Han gjorde en trampolinstyrd bildväxlare åt sin syster så att hon fick vara stjärnan på sin födelsedag och hoppa på studsmattan för att byta bild. Den här killen samlade ihop sina hundar och gjorde ett hundpiano. (Pianoljud)
And this is fun,
(Skratt)
and what could be more useful than feeling alive and fun? But it's also very serious because all this accessibility stuff started coming up, where people can't use computers, necessarily. Like this dad who wrote us, his son has cerebral palsy and he can't use a normal keyboard. And so his dad couldn't necessarily afford to buy all these custom controllers. And so, with the MaKey MaKey, he planned to make these gloves to allow him to navigate the web. And a huge eruption of discussion around accessibility came, and we're really excited about that. We didn't plan for that at all.
Det här är roligt, och vad kan vara mer användbart än att känna sig levande och rolig? Men det är också väldigt allvarligt för vi hörde talas om problem med tillgänglighet, där många kanske inte kan använda datorer. En pappa skrev till oss om att hans son har en CP-skada och inte kan använda ett vanligt tangentbord. Pappan hade inte råd att köpa all specialutrustning som behövdes. Han ville kombinera ett par handskar med MaKey MaKey så att hans son kunde surfa på nätet. Och en enorm diskussion bröt ut omkring tillgänglighet, och det var vi glada över. Vi hade inte alls planerat det.
And then all these professional musicians started using it, like at Coachella, just this weekend Jurassic 5 was using this onstage, and this D.J. is just from Brooklyn, right around here, and he put this up last month. And I love the carrot on the turntable.
Sen började en massa professionella musiker använda det som på Coachella förra helgen, då Jurassic 5 använde det här på scenen, och den här DJ:en som är härifrån Brooklyn, han lade upp den här förra månaden. Jag älskar moroten på skivtallriken.
(Music: Massive Attack — "Teardrop")
(Musik: Massive Attack - Teardrop)
Most people cannot play them that way. (Laughter)
De flesta kan inte spela på dem sådär. (Skratt)
And when this started to get serious, I thought, I'd better put a really serious warning label on the box that this comes in, because otherwise people are going to be getting this and they're going to be turning into agents of creative change, and governments will be crumbling, and I wouldn't have told people, so I thought I'd better warn them. And I also put this little surprise. When you open the lid of the box, it says, "The world is a construction kit."
När det här kom igång på allvar tänkte jag att jag kanske borde sätta en varning på förpackningen för annars kommer folk att få den här och de kommer att förändra världen, regeringar kommer störtas, det hade jag inte sagt, så jag borde varna dem. Jag lade också i en överraskning. När man öppnar lådans lock står det: ”Världen är en byggsats.”
And as you start to mess around this way, I think that, in some small ways, you do start to see the landscape of your everyday life a little bit more like something you could express yourself with, and a little bit more like you could participate in designing the future of the way the world works.
Och när man börjar greja på det här sättet tror jag att man börjar att se sitt vardagsliv lite mer som något som man kan uttrycka sig själv med och lite mer som något man kan delta i för att designa hur världen ska fungera i framtiden.
And so next time you're on an escalator and you drop an M&M by accident, you know, maybe that's an M&M surfboard, not an escalator, so don't pick it up right away. Maybe take some more stuff out of your pockets and throw it down, and maybe some chapstick, whatever.
Så nästa gång du åker rulltrappa och råkar tappa en M&M-godis, kanske det är en M&M-surfbräda, och inte en rulltrappa så plocka inte upp den direkt. Ta ut fler saker ur fickorna och kasta ut dem också, och kanske lite Lypsyl eller nåt.
I used to want to design a utopian society or a perfect world or something like that. But as I'm kind of getting older and kind of messing with all this stuff, I'm realizing that my idea of a perfect world really can't be designed by one person or even by a million experts. It's really going to be seven billion pairs of hands, each following their own passions, and each kind of like a mosaic coming up and creating this world in their backyards and in their kitchens. And that's the world I really want to live in.
Jag brukade vilja designa ett utopiskt samhälle eller en perfekt värld eller något sånt. Men nu när jag blir äldre och håller på med de här sakerna inser jag att min tanke om en perfekt värld faktiskt inte kan designas av en person eller av en miljon experter. Det kommer faktiskt att krävas 7 miljarder par händer, som följer sina egna drömmar, som en mängd olika mosaikbitar som tillsammans skapar världen på sina gårdar och i sina kök. Och det är den värld som jag vill leva i.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)