I'm a gamer, so I like to have goals. I like special missions and secret objectives. So here's my special mission for this talk: I'm going to try to increase the life span of every single person in this room by seven and a half minutes. Literally, you will live seven and a half minutes longer than you would have otherwise, just because you watched this talk.
Jag är en dataspelsfantast som gillar ha mål. Jag gillar specialuppdrag och hemliga mål. Detta är mitt speciella mål med detta föredrag: Jag kommer försöka förlänga livet på varenda person i detta rum med sju och en halv minut. Du kommer bokstavligen leva sju och en halv minut längre än du annars skulle gjort, enbart för att du tittat på detta föredrag.
Some of you are looking a little bit skeptical. That's okay, because check it out -- I have math to prove that it is possible. It won't make much sense now. I'll explain it all later, just pay attention to the number at the bottom: +7.68245837 minutes. That will be my gift to you if I'm successful in my mission.
Ok, några av er ser lite skeptiska ut. Det är ok, för kolla på detta -- jag har siffrorna som bevisar att det är möjligt. Och just nu har ni inte tillräcklig information för att det ska vara förståeligt. Jag förklarar allt lite senare, men försök komma ihåg siffrorna nederst: plus 7.68245837 minuter kommer bli min gåva till er om jag lyckas med min målsättning.
Now, you have a secret mission too. Your mission is to figure out how you want to spend your extra seven and a half minutes. And I think you should do something unusual with them, because these are bonus minutes. You weren't going to have them anyway.
Nu har även du en hemlig uppgift. Din uppgift är att klura ut vad du vill spendera dina extra sju och en halv minuter på. Och jag tycker du borde göra något ovanligt med dem, eftersom de är bonusminuter. Som du inte skulle haft annars. Eftersom jag nu är speldesigner, så tänker du kanske för dig själv
Now, because I'm a game designer, you might be thinking to yourself, I know what she wants us to do with those minutes, she wants us to spend them playing games. Now this is a totally reasonable assumption, given that I have made quite a habit of encouraging people to spend more time playing games. For example, in my first TED Talk, I did propose that we should spend 21 billion hours a week, as a planet, playing video games.
jag vet vad hon vill att vi gör med dessa minutrar, hon vill att vi lägger dem på att spela spel. Det är ett fullständigt rimligt antagande givet att jag gjort till lite av en vana att uppmuntra folk att lägga mer tid på att spela spel. Som till exempel i mitt första TEDTalk, föreslog jag att vi borde spendera 21 miljarder timmar per vecka på jorden till att spela dataspel.
Now, 21 billion hours, it's a lot of time. It's so much time, in fact, that the number one unsolicited comment that I have heard from people all over the world since I gave that talk, is this: Jane, games are great and all, but on your deathbed, are you really going to wish you spent more time playing Angry Birds?
Nu är 21 miljarder timmar en hel del tid. Det är faktiskt så mycket tid att den mest förekommande kommentaren som jag fått från människor över hela världen ända sen jag gav det föredraget, är denna: Jane, spel är bra och så, men på din dödsbädd, kommer du verkligen önska att du lagt ned mer tid på att spela Angry Birds?
(Laughter)
Denna idé har fått så stort genomslag -- att spelande är att kasta bort tiden,
This idea is so pervasive -- that games are a waste of time that we will come to regret -- that I hear it literally everywhere I go. For example, true story: Just a few weeks ago, this cab driver, upon finding out that a friend and I were in town for a game developers' conference, turned around and said -- and I quote -- "I hate games. Waste of life. Imagine getting to the end of your life and regretting all that time."
något som vi kommer ångra -- att jag får höra det bokstavligen vart jag än åker. Till exempel, en sann berättelse: För bara några veckor sen när denna taxichaufför förstod att jag och min vän var i stan för en spelutvecklarkonferens så vände han sig om och sa - Jag citerar -- "Jag hatar spel. Det är att kasta bort livet. Föreställ dig att du är vid livets slut och att du ångrar all den tiden."
Now, I want to take this problem seriously. I want games to be a force for good in the world. I don't want gamers to regret the time they spent playing, time that I encouraged them to spend. So I have been thinking about this question a lot lately. When we're on our deathbeds, will we regret the time we spent playing games?
Jag vill ta detta problem seriöst. Jag menar, jag vill att spelen ska vara en god kraft i världen. Jag vill inte att spelare ska ångra tiden de lagt på spelande, tid som jag uppmuntrat dem att lägga på detta. Så jag har tänkt en hel del på detta under den senaste tiden. När vi ligger på våra dödsbäddar, kommer vi då ångra tiden vi lagt ned på att spela spel?
Now, this may surprise you, but it turns out there is actually some scientific research on this question. It's true. Hospice workers, the people who take care of us at the end of our lives, recently issued a report on the most frequently expressed regrets that people say when they are literally on their deathbeds. And that's what I want to share with you today -- the top five regrets of the dying.
Detta kommer kanske förvåna dig, men det visar sig att det faktiskt finns vetenskaplig forskning kring denna fråga. Det är sant. Hospis-arbetare, människorna som tar hand om oss vid livets slut, presenterade nyligen en rapport om de vanligaste sakerna som folk säger att de ångrar när de bokstavligen ligger på dödsbädden. Och det är detta jag vill dela med mig till dig i dag -- topp fem saker man ångrar i sitt liv när man är döende.
Number one: I wish I hadn't worked so hard. Number two: I wish I had stayed in touch with my friends. Number three: I wish I had let myself be happier. Number four: I wish I'd had the courage to express my true self. And number five: I wish I'd lived a life true to my dreams, instead of what others expected of me.
Nummer ett: Jag önskar att jag inte hade jobbat så mycket. Nummer två: Jag önskar jag hade hållit kontakten med mina vänner. Nummer tre: Jag önskar jag hade tillåtit mig själv att vara gladare. Nummer fyra: Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mitt sanna jag. Och nummer fem: Jag önskar jag hade levt ett liv mer i linje med mina drömmar, istället för att göra vad andra förväntade sig av mig.
Now, as far as I know, no one ever told one of the hospice workers, "I wish I'd spent more time playing video games," but when I hear these top five regrets of the dying, I can't help but hear five deep human cravings that games actually help us fulfill.
Såvitt jag vet har ingen någonsin sagt till hospispersonalen, jag önskar att jag lagt mer tid på att spela dataspel, men när jag hörde om de här fem vanligaste sakerna man ångrar när man är döende, kan jag inte hjälpa att jag hör fem grundläggande mänskliga behov som spel verkligen hjälper oss uppfylla.
For example, I wish I hadn't worked so hard. For many people, this means, I wish I'd spent more time with my family, with my kids when they were growing up. Well, we know that playing games together has tremendous family benefits. A recent study from Brigham Young University School of Family Life reported that parents who spend more time playing video games with their kids have much stronger real-life relationships with them.
Till exempel: Jag önskar att jag inte hade jobbat så mycket. För många betyder detta: Jag önskar jag varit mer tillsammans med min familj och mina barn när de växte upp. Nu vet vi att spela de spelen tillsammans har enorm nytta för familjer. Nyligen kom en studie från Brigham Young University och Skolan för Familjeliv, där det rapporterades att föräldrar som spenderar mer tid med att spela dataspel med sina barn har mycket starkare band i verkliga livet med barnen.
"I wish I'd stayed in touch with my friends." Hundreds of millions of people use social games like FarmVille or Words With Friends to stay in daily contact with real-life friends and family. A recent study from the University of Michigan showed that these games are incredibly powerful relationship-management tools. They help us stay connected with people in our social network that we would otherwise grow distant from, if we weren't playing games together.
Jag önskar jag hade hållit kontakten med mina vänner. Nåväl, hundratals miljoner människor använder sociala mediaspel som "FarmVille" eller "Words With Friends" för att dagligen hålla kontakt med riktiga vänner och familj. En studie som nyligen kom från [Universitetet i Michigan] visade att dessa spel är otroligt kraftfulla verktyg för att underhålla relationer. De hjälper oss att hålla kontakten med människor i våra sociala nätverk som annars skulle vuxit ifrån oss, om vi inte spelat spel tillsammans.
"I wish I'd let myself be happier." Well, here I can't help but think of the groundbreaking clinical trials recently conducted at East Carolina University that showed that online games can outperform pharmaceuticals for treating clinical anxiety and depression. Just 30 minutes of online game play a day was enough to create dramatic boosts in mood and long-term increases in happiness.
Jag önskar att jag hade varit gladare. Här kan jag inte hjälpa att jag tänker på de banbrytande kliniska försöken som nyligen utfördes vid East Carolina University och som visade att onlinespel kan utklassa läkemedel som behandling av ångest och depression. Bara 30 minuter av onlinespelande per dag var tillräckligt för skapa en kraftfull förbättring av humöret och även en långsiktig ökning av lyckokänslan.
"I wish I'd had the courage to express my true self." Well, avatars are a way to express our true selves, our most heroic, idealized version of who we might become. You can see that in this alter ego portrait by Robbie Cooper of a gamer with his avatar. And Stanford University has been doing research for five years now to document how playing a game with an idealized avatar changes how we think and act in real life, making us more courageous, more ambitious, more committed to our goals.
Jag önskar jag hade modet att uttrycka mitt sanna jag. Men, avatarer är ett sätt att uttrycka vårt sanna jag, vår mest heroiska och idealiserade version av av vad vi vill bli. Du kan se det i detta alter-ego porträtt av Robbie Cooper av en spelare med hans avatar. Och på Stanford har man gjort sådan forskning i fem år nu för att dokumentera hur spelande med en idealiserad avatar förändrar hur vi tänker och agerar i verkliga livet, hur det gör oss modigare, ambitiösare och mer målinriktade.
"I wish I'd led a life true to my dreams, and not what others expected of me." Are games doing this yet? I'm not sure, so I've left a Super Mario question mark. We're going to come back to this one.
Jag önskar jag hade levt ett liv mer i linje med mina drömmar och inte gjort vad andra förväntade sig av mig. Har spelen kommit så lång än? Jag är inte säker, så jag lämnade ett frågetecken, ett Super Mario frågetecken. Vi kommer tillbaka till detta.
But in the meantime, perhaps you're wondering, who is this game designer to be talking to us about deathbed regrets? And it's true, I've never worked in a hospice, I've never been on my deathbed. But recently I did spend three months in bed, wanting to die. Really wanting to die.
Men under tiden så undrar du kanske, vem är denna speldesigner som talar till oss om ånger på dödsbädden? Och det stämmer, jag har aldrig arbetat på ett hospis och jag har aldrig legat på min dödsbädd. Men nyligen låg jag till sängs i tre månader, och jag ville dö. Jag ville verkligen dö.
Now let me tell you that story. It started two years ago, when I hit my head and got a concussion. The concussion didn't heal properly, and after 30 days, I was left with symptoms like nonstop headaches, nausea, vertigo, memory loss, mental fog. My doctor told me that in order to heal my brain, I had to rest it. So I had to avoid everything that triggered my symptoms. For me that meant no reading, no writing, no video games, no work or email, no running, no alcohol, no caffeine. In other words -- and I think you see where this is going -- no reason to live.
så låt mig nu berätta denna historia för dig. Det började för två år sen, när mitt huvud fick en smäll och jag fick en hjärnskakning. Nu läkte inte hjärnskakningen som den skulle, efter 30 dagar hade jag kvar symptom som ihållande huvudvärk, illamående, yrsel, minnesförlust och mentaldimma. Min doktor sa att för att min hjärna skulle läkas, behövde jag låta den vila. Så jag var tvungen undvika allt som triggade mina symptom. Det innebar för mig ingen läsning, inget skrivande, inga dataspel, inget arbete eller e-post, ingen löpning, ingen alkohol och inget koffein. Men andra ord -- jag tror du ser vart jag är på väg med detta -- ingen anledning att leva.
(Laughter)
Naturligtvis försöker jag vara lustig,
Of course it's meant to be funny, but in all seriousness, suicidal ideation is quite common with traumatic brain injuries. It happens to one in three, and it happened to me. My brain started telling me, "Jane, you want to die." It said, "You're never going to get better." It said, "The pain will never end."
men för att vara allvarlig, självmordstankar är ganska vanliga hos personer med traumatiska hjärnskador. Det händer hos en av tre och det hände mig. Min hjärna började tala om för mig, Jane du vill dö. Och den sa, du kommer aldrig bli bättre. Och den sa, smärtan kommer aldrig ta slut.
And these voices became so persistent and so persuasive that I started to legitimately fear for my life, which is the time that I said to myself after 34 days -- and I will never forget this moment -- I said, "I am either going to kill myself or I'm going to turn this into a game."
Och dessa röster blev så påträngande och övertalande att jag med rätta började oroa mig för mitt liv, och det var då jag sa till mig själv, efter 34 dagar -- och jag kommer aldrig glömma detta tillfälle -- Jag sa, antingen kommer jag ta ihjäl mig själv eller så kommer jag göra detta till ett spel.
Now, why a game? I knew from researching the psychology of games for more than a decade that when we play a game -- and this is in the scientific literature -- we tackle tough challenges with more creativity, more determination, more optimism, and we're more likely to reach out to others for help. I wanted to bring these gamer traits to my real-life challenge, so I created a role-playing recovery game called Jane the Concussion Slayer.
Varför ett spel? Jag visste från mer än ett årtionde av forskning om psykologin kring spel att när vi spelar ett spel -- och det finns i den vetenskapliga litteraturen -- tar vi oss igenom tuffa utmaningar genom mer kreativitet, mer målinriktning, mer optimism och vi är mer benägna att be om hjälp från andra. Och jag vill föra in dessa spelvanor som stöd för mina livsutmaningar, så jag skapade ett återhämtningsrollspel som jag kallade Jane Hjärnskakningsdräparen.
Now this became my new secret identity, and the first thing I did as a slayer was call my twin sister -- I have an identical twin sister named Kelly -- and tell her, "I'm playing a game to heal my brain, and I want you to play with me." This was an easier way to ask for help.
Detta blev nu min nya hemliga identitet och det första jag gjorde som dräpare var att ringa min tvillingsyster -- Jag har en enäggstvillingsyster som heter Kelly -- och berätta för henne att jag spelar ett spel som ska hela min hjärna, och jag vill du ska spela med mig. Detta var ett enklare sätt att fråga efter hjälp på.
She became my first ally in the game, my husband Kiyash joined next, and together we identified and battled the bad guys. Now this was anything that could trigger my symptoms and therefore slow down the healing process, things like bright lights and crowded spaces. We also collected and activated power-ups. This was anything I could do on even my worst day to feel just a little bit good, just a little bit productive. Things like cuddling my dog for 10 minutes, or getting out of bed and walking around the block just once.
Hon blev min första allierade i spelet, min man Kiyash följde därpå, och tillsammans identifierade vi och slogs mot bovarna. Dessa var sånt som triggade mina symptom och som därför kunde göra läkandeprocessen långsammare, saker som starka ljus och överfyllda platser. Vi samlade ihop och aktiverade kraftförstärkare. Det var saker jag kunde göra till och med på en riktigt dålig dag bara för att må bara lite bättre och vara bara en smula produktiv. Saker som att kela med min hund i 10 minuter eller få mig ur sängen och gå runt kvarteret endast en gång.
Now the game was that simple: Adopt a secret identity, recruit your allies, battle the bad guys, activate the power-ups. But even with a game so simple, within just a couple days of starting to play, that fog of depression and anxiety went away. It just vanished. It felt like a miracle. Now it wasn't a miracle cure for the headaches or the cognitive symptoms. That lasted for more than a year, and it was the hardest year of my life by far. But even when I still had the symptoms, even while I was still in pain, I stopped suffering.
För så enkelt var spelet: Anta en hemlig identitet, rekrytera dina allierade, slås mot bovarna och aktivera kraftförstärkarna. Trots att spelet var så enkelt, inom några dagar från det jag började spela, så försvann dimman av depression och ångest. Den bara försvann. Det kändes som ett mirakel. Men det var inte en mirakelkur för huvudvärken eller de kognitiva symptomen. De varade i över ett år. och det var det svåraste året i mitt liv så här långt. Trots att jag fortfarande hade symptomen, trots att jag fortfarande kände smärta så stoppade jag lidandet.
Now what happened next with the game surprised me. I put up some blog posts and videos online, explaining how to play. But not everybody has a concussion, obviously, not everyone wants to be "the slayer," so I renamed the game SuperBetter.
Vad som hände med spelet efter det förvånade mig. Jag la ut några blogginlägg och videos på nätet, där jag förklarade hur man spelade. Men alla har ju uppenbarligen inte hjärnskakning, och alla vill inte vara "dräparen", så jag döpte om det till SuperBetter ("JätteKryare")
And soon, I started hearing from people all over the world who were adopting their own secret identity, recruiting their own allies, and they were getting "super better," facing challenges like cancer and chronic pain, depression and Crohn's disease. Even people were playing it for terminal diagnoses like ALS. And I could tell from their messages and their videos that the game was helping them in the same ways that it helped me. They talked about feeling stronger and braver. They talked about feeling better understood by their friends and family. And they even talked about feeling happier, even though they were in pain, even though they were tackling the toughest challenge of their lives.
Och snart började människor från hela världen att höra av sig, alla antog sin egen hemliga identitet, rekryterade sina egna allierade, och de höll alla på att bli "Jätte Kryare" de utmanade saker som cancer eller kronisk smärta, depression eller Crohns sjukdom. Till och med människor med obotliga diagnoser som ALS. Jag kan berätta från deras meddelanden och deras videos att spelet hjälpte dem på samma sätt som det hjälpte mig. De berättade om hur de kände sig starkare och modigare. De berättade att de kände sig bättre förstådda av sin familj och sina vänner. Och berättade även om att de kände sig gladare, trots att de de hade smärtor, trots att de kämpade mot de tuffaste utmaningarna i sina liv.
Now at the time, I'm thinking to myself, what is going on here? I mean, how could a game so trivial intervene so powerfully in such serious, and in some cases life-and-death, circumstances? I mean, if it hadn't worked for me, there's no way I would have believed it was possible. Well, it turns out there's some science here, too. Some people get stronger and happier after a traumatic event. And that's what was happening to us.
Vid den tiden tänker jag för mig själv, vart är detta på väg? Jag menar, hur kan ett spel som är så trivialt gripa in med en så stor kraft i så allvarliga fall och ibland också i ett sammanhang av liv och död? Jag menar, om det inte hade funkat för mig, så hade jag aldrig trott att det skulle varit möjligt. Nåväl, det visar sig att det finns lite vetenskap bakom det här också. En del människor blir starkare och gladare efter en traumatisk händelse. Och det var det som hände oss.
The game was helping us experience what scientists call post-traumatic growth, which is not something we usually hear about. We usually hear about post-traumatic stress disorder. But scientists now know that a traumatic event doesn't doom us to suffer indefinitely. Instead, we can use it as a springboard to unleash our best qualities and lead happier lives.
Spelet hjälpte oss att gå igenom vad vetenskapsmän kallar post-traumatisk tillväxt vilket inte är något vi brukar höra talas om. Vi brukar höra om post-traumatiskt stressyndrom. Men vetenskapsmän vet att traumatiska händelser inte dömer oss till ett evigt lidande. Det kan istället användas som en trampolin för att frigöra våra bästa kvaliteer och leda till lyckligare liv.
Here are the top five things that people with post-traumatic growth say: "My priorities have changed." "I'm not afraid to do what makes me happy." "I feel closer to my friends and family." "I understand myself better. I know who I really am now." "I have a new sense of meaning and purpose in my life." "I'm better able to focus on my goals and dreams."
Här är topp fem saker som människor med post-traumatisk tillväxt säger: Mina prioriteringar har ändrats. Jag är inte rädd att göra det som gör mig glad. Jag känner mig närmare min familj och mina vänner. Jag förstår mig själv bättre och vet vem jag verkligen är nu. Jag har en ny känsla av mening och syfte med mitt liv. Jag är kan bättre fokusera på mina mål och mina drömmar.
Now, does this sound familiar? It should, because the top five traits of post-traumatic growth are essentially the direct opposite of the top five regrets of the dying. Now this is interesting, right? It seems that somehow, a traumatic event can unlock our ability to lead a life with fewer regrets.
Låter det bekant? Det borde det, efter som toppsärdragen hos post-traumatisk tillväxt i huvudsak är direkta motsatser till de fem vanligaste sakerna man ångrar när döden närmar sig. Det är ganska intressant eller hur? Det verkar på något sätt som att en traumatisk händelse kan låsa upp vår förmåga att leva ett liv med mindre ånger.
But how does it work? How do you get from trauma to growth? Or better yet, is there a way to get all the benefits of post-traumatic growth without the trauma, without having to hit your head in the first place? That would be good, right?
Men hur fungerar det? Hur går man från trauma till tillväxt? Eller än bättre, finns det ett sätt att nå alla dessa fördelar som post-traumatiskt tillväxt men utan traumat, utan att behöva slå huvudet från början? Det skulle vara bra, eller hur?
I wanted to understand the phenomenon better, so I devoured the scientific literature, and here's what I learned. There are four kinds of strength, or resilience, that contribute to post-traumatic growth, and there are scientifically validated activities that you can do every day to build up these four kinds of resilience, and you don't need a trauma to do it.
Jag ville förstå detta fenomen bättre, så jag dök ned i den vetenskapliga litteraturen och det här är vad jag lärde mig. Det finns fyra olika styrkor eller motståndskrafter som bidrar till post-traumatisk tillväxt och dessa är vetenskapligt validerade aktiviteter som man kan göra varje dag för att forma dessa fyra motståndskrafter och du behöver inte ett trauma för göra detta.
I could tell you what these four types of strength are, but I'd rather you experience them firsthand. I'd rather we all start building them up together right now. Here's what we're going to do. We'll play a quick game together. This is where you earn the seven and a half minutes of bonus life that I promised you earlier. All you have to do is successfully complete the first four SuperBetter quests. And I feel like you can do it. I have confidence in you.
Nu kunde jag berätta för dig vad dessa fyra motståndskrafter är, men jag skulle hellre vilja låta dig uppleva dem själv. Jag skulle hellre vilja börja bygga dessa på en gång. Så här kommer vi göra det. Vi kommer att spela ett snabbt spel tillsammans. Det är här du kommer tjäna in de där sju och en halv minuter av bonusliv som jag lovade dig tidigare. Allt du behöver göra är att framgångsrikt slutföra de första fyra SuperBetter ("JätteKryare") uppdragen. Jag tror du kommer klara av det. Jag tror på dig.
So, everybody ready? This is your first quest. Here we go. Pick one: Stand up and take three steps, or make your hands into fists, raise them over your head as high as you can for five seconds, go! All right, I like the people doing both. You are overachievers. Very good.
Så allihopa, är ni redo? Detta är den första uppgiften. Då kör vi! Uppgift ett: Kliv upp och ta tre steg, eller knyt era nävar, höj dem över huvudet så högt ni kan i fem sekunder. Sätt igång! Bra, jag gillar människor som gör båda två. Ni är överpresterande. Mycket bra. (Skratt)
(Laughter)
Mycket bra gjort, allihopa. Det ger plus ett på
Well done, everyone. That is worth +1 physical resilience, which means that your body can withstand more stress and heal itself faster. We know from the research that the number one thing you can do to boost your physical resilience is to not sit still. That's all it takes. Every single second that you are not sitting still, you are actively improving the health of your heart, and your lungs and brains.
fysisk motståndskraft, vilket betyder att din kropp kan utstå mera stress och läka sig själv snabbare. Nu vet man från forskningen att det bästa du kan göra för att förbättra din fysiska motståndskraft är att inte sitta still. Det är allt som krävs. Varje sekund som du inte sitter still, förbättrar du aktivt din hjärthälsa, dina lungor och din hjärna.
Everybody ready for your next quest? I want you to snap your fingers exactly 50 times, or count backwards from 100 by seven, like this: 100, 93... Go!
Är alla redo för nästa uppgift? Jag vill att ni knäpper med fingrarna exakt 50 gånger, eller räknar baklänges från 100 med sjusteg, så här: 100, 93 ... Kör!
(Snapping)
(Det knäpper)
Don't give up.
Ge inte upp.
(Snapping)
(Det knäpper)
Don't let the people counting down from 100 interfere with your counting to 50.
Låt inte folket som räknar ned från 100 störa ditt räknande ned till 50.
(Snapping)
(Skratt)
(Laughter)
Nice. Wow. That's the first time I've ever seen that. Bonus physical resilience. Well done, everyone. Now that's worth +1 mental resilience, which means you have more mental focus, more discipline, determination and willpower. We know from the scientific research that willpower actually works like a muscle. It gets stronger the more you exercise it. So tackling a tiny challenge without giving up, even one as absurd as snapping your fingers exactly 50 times or counting backwards from 100 by seven is actually a scientifically validated way to boost your willpower.
Trevligt. Wow. Det är första gången någonsin jag har sett det. Bonus för fysisk motståndskraft. Mycket bra gjort, allihopa. Det var värt en pluspoäng i mental motståndskraft, vilket betyder du har högre mentalt fokus, är mer disciplinerad, är beslutsammare och har större viljestyrka. Vi vet från vetenskaplig forskning att viljestyrka i själva verket fungerar som en muskel. Den blir starkare ju mer du tränar den. Så att ta sig an en liten utmaning utan ge upp även något så absurt som knäppa med fingrarna exakt 50 gånger eller baklänges från 100 med sjusteg är faktiskt ett vetenskapligt bevisat sätt att förbättra din viljestyrka.
So good job. Quest number three. Pick one: Because of the room, fate's really determined this for you, but here are the two options. If you're inside, find a window and look out of it. If you're outside, find a window and look in. Or do a quick YouTube or Google image search for "baby [your favorite animal.]"
Så bra jobbat. Uppgift nummer tre. Välj en: På grund av hur detta rummet ser ut så har ödet verkligen förutbestämt det för dig, men det finns två val. Om du är inomhus, hitta ett fönster och titta ut genom det. Om du är utomhus, hitta ett fönster och titta in genom det. Eller gör en snabb YouTube- eller bildsökning på Google på "baby [ditt favorit djur.]"
Do it on your phones, or just shout out some baby animals, and I'll put them on the screen. So, what do we want to see? Sloth, giraffe, elephant, snake. Okay, let's see what we got. Baby dolphin and baby llamas. Everybody look. Got that? Okay, one more. Baby elephant.
Ni skulle kunna göra det på era telefoner, eller så ropar ni bara ut namnet på något baby-djur, Jag kommer ta fram några och visa dem på skärmen. Så, vad vill vi gärna se? Sengångare,giraff, elefant, orm. Okej, vi tar och ser vad vi har. Babydelfiner och babylamor. Titta allihopa. Såg ni det? Okej, en gång till. En babyelefant.
(Audience) Oh!
We're clapping for that? That's amazing.
Vi applåderar för det? Det är underbart.
(Laughter)
All right, what we're just feeling there is plus-one emotional resilience, which means you have the ability to provoke powerful, positive emotions like curiosity or love, which we feel looking at baby animals, when you need them most.
Eller hur, nu har vi alla just den känslan här det ger plus ett i emotionell motståndskraft, vilket betyder att du har förmågan att framkalla kraftfulla positiva känslor som nyfikenhet eller kärlek, vilket vi känner när vi ser baby-djur, när du som bäst behöver det.
Here's a secret from the scientific literature for you. If you can manage to experience three positive emotions for every one negative emotion over the course of an hour, a day, a week, you dramatically improve your health and your ability to successfully tackle any problem you're facing. And this is called the three-to-one positive emotion ratio. It's my favorite SuperBetter trick, so keep it up.
Och här är en hemlighet för dig från den vetenskapliga litteraturen. Om du har förmågan att uppleva tre positiva känslor för varje negativ känsla under loppet av en timme, en dag, en vecka så förbättrar du drastiskt hälsan och din förmåga att framgångsrikt hantera alla problem du möter. Detta kallas tre-till-ett kvoten för positiva känslor. Det är mitt favorittrick i SuperBetter, så jobba på!
All right, pick one, last quest: Shake someone's hand for six seconds, or send someone a quick thank you by text, email, Facebook or Twitter. Go!
Gott, välj en sista utmaning: Skaka hand med någon i sex sekunder, eller skicka någon ett snabbt tack via sms, e-post, Facebook eller Twitter. Sätt i gång!
(Chatting)
(Småprat)
Looking good, looking good. Nice, nice. Keep it up. I love it! All right, everybody, that is +1 social resilience, which means you actually get more strength from your friends, your neighbors, your family, your community. Now, a great way to boost social resilience is gratitude. Touch is even better.
Det ser bra ut, ser väldigt bra ut. Trevlig och fint. Fortsätt så. Jag älskar det! Okej allihopa, det här ger plus ett i social motståndskraft, vilket betyder att du faktiskt kan få än mer motståndskraft från dina vänner, dina grannar, din familj, ditt bostadsområde. Nu är det så att en kanongrej för att förstärka den sociala motståndskraften är tacksamhet. Beröring är till och med bättre.
Here's one more secret for you: Shaking someone's hand for six seconds dramatically raises the level of oxytocin in your bloodstream, now that's the trust hormone. That means that all of you who just shook hands are biochemically primed to like and want to help each other. This will linger during the break, so take advantage of the networking opportunities.
Här är en till hemlighet: Att skaka någons hand i sex sekunder höjer radikalt nivåerna av oxytocin i ditt blodomlopp, det är det som är tillitshormonet. Det betyder att alla ni som nyss skakade hand är biologiskt förberedda att gilla och vilja hjälpa varandra. Detta kommer dröja sig kvar under rasten, så dra nytta av möjligheterna att nätverka.
(Laughter)
(Skratt)
Well, you have successfully completed your four quests, let's see if I've successfully completed my mission to give you seven and a half minutes of bonus life. Now I get to share one more little bit of science with you. It turns out that people who regularly boost these four types of resilience -- physical, mental, emotional and social -- live 10 years longer than everyone else. So this is true. If you are regularly achieving the three-to-one positive emotion ratio, if you are never sitting still for more than an hour at a time, if you are reaching out to one person you care about every single day, if you are tackling tiny goals to boost your willpower, you will live 10 years longer than everyone else, and here's where that math I showed you earlier comes in.
Okej, nu har du framgångsrikt genomfört dina uppdrag, så låt oss se om jag framgångsrikt uppnått mitt mål att ge dig sju och en halv minut i form av ett bonusliv. Det är här jag som får dela med mig av lite vetenskap till dig. Det visar sig att människor som regelbundet förstärker dessa fyra olika motståndskrafter - fysisk, mental, känslomässig och social - lever 10 år längre än alla andra. Så detta är sant. Om du regelbundet åstadkommer en tre-till-ett kvot för positiva känslor, om du aldrig sitter still mer än en timme i taget, om du når en person som du bryr dig om varje dag, om du klarar av att genomföra pyttesmå mål för att höja din viljemotståndskraft, så kommer du leva tio år längre än alla andra, och det är här siffrorna jag visade tidigare kommer in i bilden.
So, the average life expectancy in the U.S. and the U.K. is 78.1 years, but we know from more than 1,000 peer-reviewed scientific studies that you can add 10 years of life by boosting your four types of resilience. So every single year that you are boosting your four types of resilience, you're actually earning .128 more years of life or 46 more days of life, or 67,298 more minutes of life, which means every single day, you are earning 184 minutes of life, or every single hour that you are boosting your four types of resilience, like we just did together, you are earning 7.68245837 more minutes of life.
Nu är medellivslängden i USA och i England 78,1 år, men vi vet från mer än 1000 vetenskapligt granskade studier att du kan lägga till 10 år till livet genom att förstärka dina fyra olika motståndskrafter. Så varenda år som du förstärker dina fyra olika motståndskrafter, så tjänar du faktiskt in 0,128 extra år till ditt liv eller 46 fler dagar av ditt liv eller 67,298 fler minuter till ditt liv, vilket betyder att varenda dag, så tjänar du in 184 minuter av liv, eller varje under en enskild timme som du förstärker de fyra olika motståndskrafterna, som vi gjorde nyss tillsammans, så tjänar du in 7,68245837 minuter av liv.
Congratulations, those seven and a half minutes are all yours. You totally earned them.
Så grattis till dessa sju och en halv minuter, de är dina. Du har förtjänat dem fullständigt.
Yeah!
(Applåder)
(Applause)
Japp! Underbart.
Awesome. Wait, wait, wait. You still have your special mission, your secret mission. How are you going to spend these minutes of bonus life?
Vänta, vänta, vänta. Ni har fortfarande ert speciella mål ert hemliga mål. Hur kommer ni använda dessa sju och en halv
Well, here's my suggestion.
minuter av bonusliv?
These seven and a half bonus minutes are kind of like genie's wishes. You can use your first wish to wish for a million more wishes. Pretty clever, right? So, if you spend these seven and a half minutes today doing something that makes you happy, or that gets you physically active, or puts you in touch with someone you care about, or even just tackling a tiny challenge, you're going to boost your resilience, so you're going to earn more minutes.
Nåväl, här är mitt förslag. Dessa sju och en halv bonusminuter lite som anden-i-flaskan-önskningar. Du kan använda din första önskning för att önska en miljon fler önskningar. Ganska smart eller hur? Så om du lägger dessa sju och en halv minuter i dag på någonting som gör dig glad, eller gör dig fysiskt aktiv, eller som gör att du får kontakt med någon du bryr dig om, eller bara klarar av en jätteliten utmaning, så kommer du att förstärka din motståndskraft, så att du tjänar in fler minuter.
And the good news is, you can keep going like that. Every hour of the day, every day of your life, all the way to your deathbed, which will now be 10 years later than it would have otherwise. And when you get there, more than likely, you will not have any of those top five regrets, because you will have built up the strength and resilience to lead a life truer to your dreams. And with 10 extra years, you might even have enough time to play a few more games.
Och de goda nyheterna är du kan fortsätta så här. Varje timme av varje dag av ditt liv, ända tills du är på din dödsbädd, vilket nu kommer att vara tio år senare än det annars skulle ha vart. Och när du når till denna punkt, så är det mer troligt att du inte kommer ångra någon de där av fem vanligaste sakerna folk ångrar för att du kommer ha byggt upp din motståndskraft och uthållighet så att det lett till ett liv mer i linje med dina drömmar. Och med de 10 extra åren har du kanske till och med tillräckligt med tid till att spela några fler spel.
Thank you.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)