I was recently traveling in the Highlands of New Guinea, and I was talking with a man who had three wives. I asked him, "How many wives would you like to have?" And there was this long pause, and I thought to myself, "Is he going to say five? Is he going to say 10? Is he going to say 25?" And he leaned towards me and he whispered, "None."
Nyligen reste jag i Nya Guineas högland och jag pratade med en man som hade tre fruar. Jag frågade, "Hur många fruar skulle du vilja ha?" Det blev tyst länge, och jag tänkte, "Kommer han att säga fem? Kommer han att säga tio? Kommer han att säga 25?" Han lutade sig mot mig och viskade, "inga."
(Laughter)
(Skratt)
Eighty-six percent of human societies permit a man to have several wives: polygyny. But in the vast majority of these cultures, only about five or ten percent of men actually do have several wives. Having several partners can be a toothache. In fact, co-wives can fight with each other, sometimes they can even poison each other's children. And you've got to have a lot of cows, a lot of goats, a lot of money, a lot of land, in order to build a harem.
Åttiosex procent av människosamhällen tillåter en man att ha flera fruar: månggifte. Men i de allra flesta av dessa kulturer, har endast omkring fem eller tio procent av män faktiskt flera fruar. Att ha flera partners kan vara en plåga. I själva verket kan samfruar slåss med varandra, ibland kan de förgifta varandras barn. Och du måste ha en massa kor, många getter, mycket pengar, mycket land, för att kunna bygga ett harem.
We are a pair-bonding species. Ninety-seven percent of mammals do not pair up to rear their young; human beings do. I'm not suggesting that we're not -- that we're necessarily sexually faithful to our partners. I've looked at adultery in 42 cultures, I understand, actually, some of the genetics of it, and some of the brain circuitry of it. It's very common around the world, but we are built to love.
Vi är en art som bildar par. Nittiosju procent av däggdjur parar inte ihop sig för att uppfostra sina barn; men människor gör det. Jag menar inte att vi inte... ...att vi är sexuellt trogna vår partner. Jag har tittat på äktenskapsbrott i 42 kulturer, jag förstår faktiskt en del av genetiken bakom det, och en del av hjärnkretsarna i det. Det är väldigt vanligt runt om i världen, men vi är byggda för att älska.
How is technology changing love? I'm going to say almost not at all. I study the brain. I and my colleagues have put over 100 people into a brain scanner -- people who had just fallen happily in love, people who had just been rejected in love and people who are in love long-term. And it is possible to remain "in love" long-term. And I've long ago maintained that we've evolved three distinctly different brain systems for mating and reproduction: sex drive, feelings of intense romantic love and feelings of deep cosmic attachment to a long-term partner. And together, these three brain systems -- with many other parts of the brain -- orchestrate our sexual, our romantic and our family lives.
Hur förändrar tekniken kärleken? Jag tänker säga, nästan inte alls. Jag studerar hjärnan. Jag och mina kolleger har lagt över 100 människor i en hjärnscanner människor som precis hade blivit kära, människor som precis blivit avvisade, och människor som är förälskade länge. Och det är möjligt att förbli "förälskad" länge. Och jag har länge hävdat att vi har utvecklat tre distinkt olika hjärnsystem för parning och reproduktion: sexdrift, känslor av intensiv romantisk kärlek och känslor av djup kosmisk anknytning till en långsiktig partner. Tillsammans orkestrerar dessa tre hjärnsystem, med många andra delar av hjärnan, vårt sexualliv, kärleksliv och familjeliv.
But they lie way below the cortex, way below the limbic system where we feel our emotions, generate our emotions. They lie in the most primitive parts of the brain, linked with energy, focus, craving, motivation, wanting and drive. In this case, the drive to win life's greatest prize: a mating partner. They evolved over 4.4 million years ago among our first ancestors, and they're not going to change if you swipe left or right on Tinder.
Men de ligger långt under hjärnbarken, långt under det limbiska systemet där vi känner våra känslor, skapar våra känslor. De ligger i de mest primitiva delarna av hjärnan, kopplat till energi, fokus, begär, motivation, vilja och handlingskraft. I detta fall, driften att vinna livets största pris: en parningspartner. De utvecklades för mer än 4,4 miljoner år sedan bland våra tidigaste anfäder, och de kommer inte att förändras om du sveper vänster eller höger på Tinder.
(Laughter)
(Skratt)
(Applåder)
(Applause)
Det råder inga tvivel om att teknik förändrar sättet som vi uppvaktar på:
There's no question that technology is changing the way we court: emailing, texting, emojis to express your emotions, sexting, "liking" a photograph, selfies ... We're seeing new rules and taboos for how to court. But, you know -- is this actually dramatically changing love? What about the late 1940s, when the automobile became very popular and we suddenly had rolling bedrooms?
mejlande, sms, emoijer för att uttrycka våra känslor, sex-sms, "gilla" en bild, selfies ... Vi ser nya regler och tabun över hur man uppvaktar. Men, ni vet, förändrar detta dramatiskt kärlek? Det sena 40-talet då, när bilen blev väldigt populär och vi plötsligt hade rullande sovrum?
(Laughter)
(Skratt)
How about the introduction of the birth control pill? Unchained from the great threat of pregnancy and social ruin, women could finally express their primitive and primal sexuality.
Och introduktionen av p-piller? Inte längre kedjad av det stora hotet av graviditet och socialt fördärv, kunde kvinnor äntligen uttrycka sin primitiva och primala sexualitet.
Even dating sites are not changing love. I'm Chief Scientific Advisor to Match.com, I've been it for 11 years. I keep telling them and they agree with me, that these are not dating sites, they are introducing sites. When you sit down in a bar, in a coffee house, on a park bench, your ancient brain snaps into action like a sleeping cat awakened, and you smile and laugh and listen and parade the way our ancestors did 100,000 years ago. We can give you various people -- all the dating sites can -- but the only real algorithm is your own human brain. Technology is not going to change that.
Inte heller dejtingsidor förändrar kärlek. Jag är Chief Scientific Advisor på Match.com, det har jag varit i 11 år. Jag fortsätter berätta för dem och de håller med mig, att dessa inte är dejtingsidor, de är introduktionssidor. När du sitter i en bar, på ett kafé, på en parkbänk, vaknar din urgamla hjärna likt en sovande katt som väcks, och du ler och skrattar och lyssnar och paraderar så som våra anfäder gjorde för 100 000 år sedan. Vi kan ge dig olika människor, alla dejtingsidor kan det, men den sanna algoritmen är din egna mänskliga hjärna. Teknik kommer inte förändra det.
Technology is also not going to change who you choose to love. I study the biology of personality, and I've come to believe that we've evolved four very broad styles of thinking and behaving, linked with the dopamine, serotonin, testosterone and estrogen systems. So I created a questionnaire directly from brain science to measure the degree to which you express the traits -- the constellation of traits -- linked with each of these four brain systems. I then put that questionnaire on various dating sites in 40 countries. Fourteen million or more people have now taken the questionnaire, and I've been able to watch who's naturally drawn to whom.
Teknik kommer inte heller förändra vem du väljer att älska. Jag studerar personlighetsbiologi, och jag har kommit att tro, att vi har utvecklat fyra breda sätt att tänka på och bete oss, länkat till dopamin, serotonin, testosteron och östrogena system. Så jag skapade ett frågeformulär baserat på hjärnvetenskap, för att mäta till vilken grad du uttrycker dragen, konstellationen av dragen, länkade till var och en av dessa fyra hjärnsystem. Sedan sätter jag detta frågeformulär på olika Match-dejtingsidor i 40 länder. Fjorton miljoner eller fler personer har nu svarat på enkäten, och jag har kunnat se vem som naturligt dras till vem.
And as it turns out, those who were very expressive of the dopamine system tend to be curious, creative, spontaneous, energetic -- I would imagine there's an awful lot of people like that in this room -- they're drawn to people like themselves. Curious, creative people need people like themselves. People who are very expressive of the serotonin system tend to be traditional, conventional, they follow the rules, they respect authority, they tend to be religious -- religiosity is in the serotonin system -- and traditional people go for traditional people. In that way, similarity attracts. In the other two cases, opposites attract. People very expressive of the testosterone system tend to be analytical, logical, direct, decisive, and they go for their opposite: they go for somebody who's high estrogen, somebody who's got very good verbal skills and people skills, who's very intuitive and who's very nurturing and emotionally expressive. We have natural patterns of mate choice. Modern technology is not going to change who we choose to love.
Och som det visar sig, de som uttryckte dopaminsystemet tenderar att vara nyfikna, kreativa, spontana, energiska – Jag skulle tro att det finns en massa sådana människor i det här rummet – de dras till människor som liknar dem själva. Nyfikna, kreativa människor behöver människor som dem själva. Människor som uttrycker serotoninsystemet tenderar att vara traditionella, konventionella, de följer regler, de respekterar auktoriteter, de tenderar att vara religiösa, religiositet finns i serotoninsystemet... och traditionella människor söker sig till traditionella människor. På det sättet attraheras lika till lika. I de två andra fallen attraheras motsatser. Människor som uttrycker testosteronsystemet tenderar att vara analytiska, logiska, direkta, beslutsamma, och de söker sig till motsatsen: de söker någon med mycket östrogen, någon som har goda verbala färdigheter och social kompetens, som är väldigt intuitiva och som är mycket vårdande och känslomässigt uttrycksfulla. Vi har naturliga mönster av partnerval. Modern teknik kommer inte att ändra vem vi väljer att älska.
But technology is producing one modern trend that I find particularly important. It's associated with the concept of paradox of choice. For millions of years, we lived in little hunting and gathering groups. You didn't have the opportunity to choose between 1,000 people on a dating site. In fact, I've been studying this recently, and I actually think there's some sort of sweet spot in the brain; I don't know what it is, but apparently, from reading a lot of the data, we can embrace about five to nine alternatives, and after that, you get into what academics call "cognitive overload," and you don't choose any.
Men tekniken producerar en modern trend som jag tycker är särskilt viktig. Den associeras med begreppet valfrihetens paradox. I miljontals år levde vi i små jägare- och samlaregrupper. Du hade inte möjligheten att välja mellan 1 000 personer på en dejtingsajt. I själva verket har jag studerat detta nyligen, och jag tror att det finns en känslig punkt i hjärnan; Jag vet inte vad det är, men tydligen, efter att ha läst en del av uppgifterna, kan vi omfamna ca fem till nio alternativ, och efter det, kan man hamna i vad akademiker kallar "kognitiv överbelastning" och man väljer inte någon.
So I've come to think that due to this cognitive overload, we're ushering in a new form of courtship that I call "slow love." I arrived at this during my work with Match.com. Every year for the last six years, we've done a study called "Singles in America." We don't poll the Match population, we poll the American population. We use 5,000-plus people, a representative sample of Americans based on the US census.
Så jag har kommit att tro att på grund denna kognitiv överbelastning inleder vi en ny form av uppvaktning som jag kallar "långsam kärlek." Jag kom fram till detta under mitt arbete med Match.com. Varje år under de senaste sex åren, har vi gjort en studie som kallas "Singlar i Amerika." Vi undersöker inte Match-befolkningen, vi undersöker den amerikanska befolkningen. Vi använder fler än 5 000 människor, ett representativt stickprov av amerikaner baserat på USA:s folkräkning.
We've got data now on over 30,000 people, and every single year, I see some of the same patterns. Every single year when I ask the question, over 50 percent of people have had a one-night stand -- not necessarily last year, but in their lives -- 50 percent have had a friends with benefits during the course of their lives, and over 50 percent have lived with a person long-term before marrying. Americans think that this is reckless. I have doubted that for a long time; the patterns are too strong. There's got to be some Darwinian explanation -- Not that many people are crazy.
Vi har nu data från fler än 30 000 människor, och vartenda år ser jag samma mönster. Varje år när jag ställer frågan, har mer än 50 procent av människorna haft ett engångsligg, inte nödvändigtvis förra året, men under sina liv, 50 procent har haft knullkompisar under sitt liv, och mer än 50 procent har levt med en person långsiktigt innan de gift sig. Amerikaner anser att det är vårdslöst. Jag har tvivlat på det under en lång tid; mönsterna är för starka. Det måste finnas någon darwinistisk förklaring, för så många människor är inte galna.
And I stumbled, then, on a statistic that really came home to me. It was a very interesting academic article in which I found that 67 percent of singles in America today who are living long-term with somebody, have not yet married because they are terrified of divorce. They're terrified of the social, legal, emotional, economic consequences of divorce. So I came to realize that I don't think this is recklessness; I think it's caution. Today's singles want to know every single thing about a partner before they wed. You learn a lot between the sheets, not only about how somebody makes love, but whether they're kind, whether they can listen and at my age, whether they've got a sense of humor.
Och jag snubblade då över statistik som verkligen blev tydlig för mig. Det var en väldigt intressant akademisk artikel där jag såg att 67 procent av singlar i Amerika idag som lever långsiktigt med någon ännu inte har gift sig för att de är livrädda för skilsmässa. De är rädda för de sociala, rättsliga, känslomässiga, ekonomiska konsekvenserna av skilsmässa. Så jag kom att inse att jag inte tror detta är hänsynslöshet; jag tror det är försiktighet. Dagens singlar vill veta varje enskild sak om en partner innan de gifter sig. Man lär sig mycket i sängen, inte bara hur någon älskar, utan huruvida de är snälla, om de kan lyssna och i min ålder, om de har sinne för humor.
(Laughter)
(Skratt)
And in an age where we have too many choices, we have very little fear of pregnancy and disease and we've got no feeling of shame for sex before marriage, I think people are taking their time to love.
Och i en tid där vi har alltför många val, och väldigt lite rädsla för graviditet och sjukdom och vi inte har någon skamkänsla för sex före äktenskapet, Jag tror att folk tar sin tid att älska.
And actually, what's happening is, what we're seeing is a real expansion of the precommitment stage before you tie the knot. Where marriage used to be the beginning of a relationship, now it's the finale. But the human brain --
Och faktiskt, vad som händer är, vad vi ser är en verklig utvidgning av trolovningsstadiet innan man gifter sig. Förr var giftermål starten på ett förhållande, nu är det finalen. Men den mänskliga hjärnan ...
(Laughter)
(Skratt)
The human brain always triumphs, and indeed, in the United States today, 86 percent of Americans will marry by age 49. And even in cultures around the world where they're not marrying as often, they are settling down eventually with a long-term partner.
den mänskliga hjärnan segrar alltid, och faktiskt, i USA idag, kan 86 procent av amerikanerna tänka sig att gifta sig vid 49 års ålder. Och även i kulturer runt om i världen där de inte gifter sig så ofta, slår de ner sig sig så småningom med en långsiktig partner.
So it began to occur to me: during this long extension of the precommitment stage, if you can get rid of bad relationships before you marry, maybe we're going to see more happy marriages. So I did a study of 1,100 married people in America -- not on Match.com, of course -- and I asked them a lot of questions. But one of the questions was, "Would you re-marry the person you're currently married to?" And 81 percent said, "Yes."
Så jag började inse: Under denna långa förlängningen av trolovningsstadiet, om man kan bli av med dåliga relationer innan man gifter sig, kommer vi kanske att se fler lyckliga äktenskap. Så jag gjorde en studie på 1 100 gifta människor i Amerika – inte på Match.com, givetvis – och frågade dem massor av frågor. Men en av frågorna var, "Skulle du gifta om dig med den person du är gift med just nu?" Och 81 procent svarade ja.
In fact, the greatest change in modern romance and family life is not technology. It's not even slow love. It's actually women piling into the job market in cultures around the world. For millions of years, our ancestors lived in little hunting and gathering groups. Women commuted to work to gather their fruits and vegetables. They came home with 60 to 80 percent of the evening meal. The double-income family was the rule. And women were regarded as just as economically, socially and sexually powerful as men.
Den största förändringen i modern romantik och familjeliv är inte teknik. Det är inte ens långsam kärlek. Det är faktiskt kvinnor som tränger sig på arbetsmarknaden i kulturer runt världen. I miljontals år levde våra förfäder i små jägar- och samlargrupper. Kvinnor pendlade till jobbet för att samla sina frukter och grönsaker. De kom hem med 60 till 80 procent av kvällsmåltiden. Dubbel-inkomst familjer var vanliga. Och kvinnor ansågs lika ekonomiskt, socialt och sexuellt kraftfulla som män.
Then the environment changed some 10,000 years ago, we began to settle down on the farm and both men and women became obliged, really, to marry the right person, from the right background, from the right religion and from the right kin and social and political connections. Men's jobs became more important: they had to move the rocks, fell the trees, plow the land. They brought the produce to local markets, and came home with the equivalent of money.
Sen förändrades miljön för sådär 10 000 år sedan, vi började bosätta oss på gårdar och både män och kvinnor blev faktiskt tvungna att gifta sig med rätt person, med rätt bakgrund, med rätt religion och från rätt ätt och sociala och politiska kopplingar. Mäns arbeten blev viktigare: de behövde flytta stenarna, fälla träden, ploga landet. De tog sina produkter till lokala marknader, och kom hem med något som liknade pengar.
Along with this, we see a rise of a host of beliefs: the belief of virginity at marriage, arranged marriages -- strictly arranged marriages -- the belief that the man is the head of the household, that the wife's place is in the home and most important, honor thy husband, and 'til death do us part. These are gone. They are going, and in many places, they are gone.
Tillsammans med detta ser vi en ökning av en mängd trosföreställningar: tron på oskuld vid giftermål, arrangerade giftermål, strikt arrangerade giftermål, tron på att mannen var ansvarig för hushållet, att kvinnans plats var i hemmet och viktigast av allt, hedra din man, och tills döden skiljer oss åt. Dessa är borta. De försvinner, och på många platser, är de borta.
We are right now in a marriage revolution. We are shedding 10,000 years of our farming tradition and moving forward towards egalitarian relationships between the sexes -- something I regard as highly compatible with the ancient human spirit.
Vi befinner oss i en giftermålsrevolution. Vi kastar bort 10 000 år av vår jordbrukstradition och går vidare mot jämlika relationer mellan könen något som jag anser vara kompatibelt med den gamla mänskliga anden.
I'm not a Pollyanna; there's a great deal to cry about. I've studied divorce in 80 cultures, I've studied, as I say, adultery in many -- there's a whole pile of problems. As William Butler Yeats, the poet, once said, "Love is the crooked thing." I would add, "Nobody gets out alive."
Jag är ingen Pollyanna; det finns mycket att gråta över. Jag har studerat skilsmässor i 80 kulturer, Jag har studerat äktenskapsbrott i många, det finns en hel hög problem. Som William Butler Yeats, poeten, en gång sa, "Kärlek är skev." Jag skulle tillägga, "Ingen kommer ut levande."
(Laughter)
(Skratt)
We all have problems. But in fact, I think the poet Randall Jarrell really sums it up best. He said, "The dark, uneasy world of family life -- where the greatest can fail, and the humblest succeed."
Vi har alla problem. Men i själva verket tror jag poeten Randall Jarrell sammanfattar det bäst. Han sa, "Familjelivets mörka, oroliga värld, där den största kan misslyckas, och den ringaste lyckas."
But I will leave you with this: love and attachment will prevail, technology cannot change it. And I will conclude by saying any understanding of human relationships must take into account one the most powerful determinants of human behavior: the unquenchable, adaptable and primordial human drive to love.
Men jag lämnar er med detta: kärlek och anknytning kommer att segra, teknik kan inte ändra det. Och jag kommer att avsluta med att säga all förståelse för mänskliga relationer måste ta hänsyn till en av de mest kraftfulla och avgörande faktorerna hos mänskligt beteende: den outsläckliga, anpassningsbara och ursprungliga mänskliga strävan att älska.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)
Kelly Stoetzel: Thank you so much for that, Helen. As you know, there's another speaker here with us that works in your same field. She comes at it from a different perspective. Esther Perel is a psychotherapist who works with couples. You study data, Esther studies the stories the couples tell her when they come to her for help. Let's have her join us on the stage. Esther?
Tack för det, Helen. Som du vet finns det en till talare bland oss som arbetar i samma fält. Hon har ett annat perspektiv på det. Esther Perel är en psykoterapeut som arbetar med par. Du studerar data, Esther studerar berättelserna som par berättar för henne, när de kommer till henne för hjälp. Vi tar upp henne till oss på scenen. Esther?
(Applause)
(Applåder)
So Esther, when you were watching Helen's talk, was there any part of it that resonated with you through the lens of your own work that you'd like to comment on?
Så, Esther, när du såg Helens föredrag, fanns det någon del i det som genljöd med dig genom linsen av ditt eget arbete som du vill kommentera?
Esther Perel: It's interesting, because on the one hand, the need for love is ubiquitous and universal. But the way we love -- the meaning we make out of it -- the rules that govern our relationships, I think, are changing fundamentally.
Det är intressant, för å ena sidan, är behovet av kärlek allestädes närvarande och universell. Men sättet vi älskar på, innebörden vi gör av det, reglerna som styr våra relationer, tror jag, håller på att förändras fundamentalt.
We come from a model that, until now, was primarily regulated around duty and obligation, the needs of the collective and loyalty. And we have shifted it to a model of free choice and individual rights, and self-fulfillment and happiness. And so, that was the first thing I thought, that the need doesn't change, but the context and the way we regulate these relationships changes a lot.
Vi kommer från en modell som, fram tills nu, främst reglerades runt plikt och skyldighet, behoven hos den kollektiva och lojalitet. Och vi har skiftat det till en modell för fritt val och individuella rättigheter, och självförverkligande och lycka. Och så var det det första jag tänkte, att behovet inte ändras, men sammanhanget och hur vi reglerar dessa relationer förändras mycket.
On the paradox of choice -- you know, on the one hand we relish the novelty and the playfulness, I think, to be able to have so many options. And at the same time, as you talk about this cognitive overload, I see many, many people who ... who dread the uncertainty and self-doubt that comes with this massa of choice, creating a case of "FOMO" and then leading us -- FOMO, fear of missed opportunity, or fear of missing out -- it's like, "How do I know I have found 'the one' -- the right one?"
Angående valfrihetens paradox, ni vet, å ena sidan uppskattar vi nyheten att kunna ha så många alternativ. Och på samma gång, när du pratar om den här kognitiva överbelastningen, ser jag många, många människor som ... fruktar den osäkerhet och det tvivel på dem själva som kommer med denna mängd av val, som skapar ett fall av "FOMO" och sedan leder oss - "FOMO", rädslan för att missa något viktigt eller roligt - det är som typ, "Hur vet jag att jag hittat den rätte, den ende?"
So we've created what I call this thing of "stable ambiguity." Stable ambiguity is when you are too afraid to be alone but also not really willing to engage in intimacy-building. It's a set of tactics that kind of prolong the uncertainty of a relationship but also the uncertainty of the breakup. So, here on the internet you have three major ones. One is icing and simmering, which are great stalling tactics that offer a kind of holding pattern that emphasizes the undefined nature of a relationship but at the same time gives you enough of a comforting consistency and enough freedom of the undefined boundaries.
Så vi har skapat vad jag kallar denna sak "stabil tvetydighet." Stabil tvetydighet är när du är för rädd för att vara ensam men också inte riktigt villig att engagera dig i intimitetsbyggande. Det är en uppsättning taktiker som förlänger osäkerheten i en relation men också osäkerheten i uppbrottet. Så, här på internet finns tre stora sådana. En isbildning och kokande, vilka är bra fördröjningstaktiker som erbjuder ett slags vänteläge som betonar den odefinierade karaktären hos en relation men på samma gång ger dig tillräckligt mycket tröstande stabilitet och tillräcklig frihet genom de odefinierade gränserna.
(Laughter)
(Skratt)
Yeah?
Ja?
And then comes ghosting. And ghosting is, basically, you disappear from this massa of texts on the spot, and you don't have to deal with the pain that you inflict on another, because you're making it invisible even to yourself.
Och sedan kommer ghosting. Ghosting är, i grund och botten, att man hux flux försvinner från en konversation och man behöver inte handskas med den smärta som man tillfogar en annan, eftersom man gör det osynligt även för sig själv.
(Laughter)
(Skratt)
Yeah?
Ja?
So I was thinking -- these words came up for me as I was listening to you, like how a vocabulary also creates a reality, and at the same time, that's my question to you: Do you think when the context changes, it still means that the nature of love remains the same?
Så jag tänkte - dessa ord kom till mig när jag lyssnade på dig, hur en vokabulär också skapar en verklighet, och på samma gång, det är min fråga till dig: Tror du, när sammanhanget förändras, att det fortfarande innebär att kärlekens natur förblir densamma?
You study the brain and I study people's relationships and stories, so I think it's everything you say, plus. But I don't always know the degree to which a changing context ... Does it at some point begin to change -- If the meaning changes, does it change the need, or is the need clear of the entire context?
Du studerar hjärnan och jag studerar människors relationer och berättelser, så jag tror att det är allt du säger, plus... Men jag vet inte alltid till vilken grad en föränderlig kontext ... Börjar det vid någon punkt att förändras, om innebörden förändras, förändras behovet, eller är behovet oavhängigt av hela sammanhanget?
HF: Wow! Well --
Wow! Tja ...
(Laughter)
(Skratt)
(Applause)
(Applåder)
Well, I've got three points here, right? First of all, to your first one: there's no question that we've changed, that we now want a person to love, and for thousands of years, we had to marry the right person from the right background and right kin connection. And in fact, in my studies of 5,000 people every year, I ask them, "What are you looking for?" And every single year, over 97 percent say --
Jag har tre poänger här, eller hur? Först av allt, till din första: Vi har förändrats, att vi nu vill ha en person att älska, och i tusentals år var vi tvungna att gifta oss med rätt person med rätt bakgrund med rätt kopplingar. Och faktum är att, i mina studier av 5 000 människor varje år, frågar jag dem, "Vad letar du efter?" Och varje år säger över 97 procent att ...
EP: The list grows --
Listan växer ...
HF: Well, no. The basic thing is over 97 percent of people want somebody that respects them, somebody they can trust and confide in, somebody who makes them laugh, somebody who makes enough time for them and somebody who they find physically attractive. That never changes. And there's certainly -- you know, there's two parts --
Tja, nej. Den grundläggande saken är att över 97 procent av människor vill ha någon som respekterar dem, någon de kan lita på och anförtro sig åt, någon som får dem att skratta, någon som ger tillräckligt med tid och någon som de finner fysiskt attraktiv. Det förändras aldrig. Och det är verkligen ... du vet, Det finns två delar...
EP: But you know how I call that? That's not what people used to say --
Men du vet vad jag kalla det? Det är inte vad folk brukade säga.
HF: That's exactly right.
Det är rätt.
EP: They said they wanted somebody with whom they have companionship, economic support, children. We went from a production economy to a service economy.
De sa att de ville ha någon med vilken de har kamratskap, ekonomiskt stöd, barn. Vi gick från produktionsekonomi till tjänsteekonomi.
(Laughter)
(Skratt)
We did it in the larger culture, and we're doing it in marriage.
Vi gjorde det i kulturen och vi gör det i äktenskap.
HF: Right, no question about it. But it's interesting, the millennials actually want to be very good parents, whereas the generation above them wants to have a very fine marriage but is not as focused on being a good parent. You see all of these nuances.
Ja, ingen tvekan om det. Det är intressant, millenniegenerationen vill faktiskt vara mycket bra föräldrar, medan generationen bakom dem ville ha ett mycket bra äktenskap men är inte lika fokuserad på att vara en bra förälder. Man ser alla dessa nyanser.
There's two basic parts of personality: there's your culture -- everything you grew up to do and believe and say -- and there's your temperament. Basically, what I've been talking about is your temperament. And that temperament is certainly going to change with changing times and changing beliefs.
Det finns två grundläggande delar av personlighet: Det är din kultur, allt du växte upp att göra och tro och säga, och det är ditt temperament. I grund och botten, vad jag har pratat om är temperamentet. Och att temperament säkert kommer att förändras med föränderliga tider och föränderliga övertygelser.
And in terms of the paradox of choice, there's no question about it that this is a pickle. There were millions of years where you found that sweet boy at the other side of the water hole, and you went for it.
Och när det gäller valfrihetens paradox, Det är ingen tvekan om att det är en klurig situation. Det fanns miljontals år där du hittade den söta pojken på andra sidan av vattenhålet, och du körde på.
EP: Yes, but you --
Ja, men du ...
HF: I do want to say one more thing. The bottom line is, in hunting and gathering societies, they tended to have two or three partners during the course of their lives. They weren't square! And I'm not suggesting that we do, but the bottom line is, we've always had alternatives. Mankind is always -- in fact, the brain is well-built to what we call "equilibrate," to try and decide: Do I come, do I stay? Do I go, do I stay? What are the opportunities here? How do I handle this there? And so I think we're seeing another play-out of that now.
Jag vill säga en sak till. Summan av kardemumman är, i jägar- och samlarsamhällen, tenderade de att ha två eller tre partners under sitt liv. De var inte mossiga! Och jag menar inte att vi gör det, men kontentan är, att vi alltid haft alternativ. Mänskligheten är alltid... hjärnan är byggd för vad vi kallar "ekvilibrera," för att försöka bestämma: Ska jag komma, ska jag stanna? Ska jag gå, stanna? Vilka är möjligheterna här? Hur hanterar jag det där? Och så jag tror att vi ser en annan utveckling av det nu.
KS: Well, thank you both so much. I think you're going to have a million dinner partners for tonight!
Tack så mycket till er båda. Jag tror att ni kommer att ha en miljon middagspartners ikväll!
(Applause)
(Applåder)
Thank you, thank you.
Tack, tack.