Hans Rosling: I'm going to ask you three multiple choice questions. Use this device. Use this device to answer. The first question is, how did the number of deaths per year from natural disaster, how did that change during the last century? Did it more than double, did it remain about the same in the world as a whole, or did it decrease to less than half? Please answer A, B or C. I see lots of answers. This is much faster than I do it at universities. They are so slow. They keep thinking, thinking, thinking. Oh, very, very good.
Hans Rosling: Jag kommer ge er tre flervalsfrågor. Använd denna apparat. Använd apparaten för att svara. Första frågan, hur gick det med antalet döda per år, av naturkatastrofer? Hur ändrade det sig under det senaste seklet? Mer än fördubblades det, var det i stort sett oförändrat i världen som helhet, eller minskade det till mindre än hälften? Varsågoda, svara A, B eller C. Jag ser många svar, det går mycket fortare här än på universitetet. De är så långsamma, de bara tänker, tänker och tänker.
And we go to the next question. So how long did women 30 years old in the world go to school: seven years, five years or three years? A, B or C? Please answer.
Mycket, mycket bra. Vi går till nästa fråga. Hur lång tid har 30-åriga kvinnor i världen gått i skola: sju år, fem år eller tre år? A, B eller C? Varsågoda att svara.
And we go to the next question. In the last 20 years, how did the percentage of people in the world who live in extreme poverty change? Extreme poverty — not having enough food for the day. Did it almost double, did it remain more or less the same, or did it halve? A, B or C?
Nu går vi till nästa fråga. Under de sista 20 åren, hur förändrades procentandelen av människor i världen som lever under extrem fattigdom? Extrem fattigdom - att inte ha mat för dagen. Fördubblades den nästan, var den mer eller mindre samma, eller halverades den? A, B eller C?
Now, answers. You see, deaths from natural disasters in the world, you can see it from this graph here, from 1900 to 2000. In 1900, there was about half a million people who died every year from natural disasters: floods, earthquakes, volcanic eruption, whatever, droughts. And then, how did that change?
Nu svaren. Ni ser, dödsfall från naturkatastrofer, ni ser det från grafen här, från 1900 till 2000. Under 1900-talet så var det ungefär en halv miljon som dog varje år av naturkatastrofer; översvämningar, jordbävningar, vulkanutbrott eller torkperioder. Hur förändras detta då?
Gapminder asked the public in Sweden. This is how they answered. The Swedish public answered like this: Fifty percent thought it had doubled, 38 percent said it's more or less the same, 12 said it had halved. This is the best data from the disaster researchers, and it goes up and down, and it goes to the Second World War, and after that it starts to fall and it keeps falling and it's down to much less than half. The world has been much, much more capable as the decades go by to protect people from this, you know. So only 12 percent of the Swedes know this.
Gapminder frågade folk i Sverige. Så här svarade de. Den svenska befolkningen svarade så här: 50% trodde på fördubbling, 38% sa att det är ungefär samma, 12 sa att det hade halverats. Detta är de bästa data från katastrofforskarna, och det går upp och ned och det går upp fram till andra världskriget, därefter faller det, fortsätter falla och det har gått ned till hälften. Världen har varit mycket, mycket mer kapabel över årtiondena att skydda folk mot detta, vet ni. Så bara 12 procent av svenskarna vet detta.
So I went to the zoo and I asked the chimps. (Laughter) (Applause) The chimps don't watch the evening news, so the chimps, they choose by random, so the Swedes answer worse than random. Now how did you do? That's you. You were beaten by the chimps. (Laughter) But it was close. You were three times better than the Swedes, but that's not enough. You shouldn't compare yourself to Swedes. You must have higher ambitions in the world.
Jag gick till en djurpark och frågade chimpanserna. (Skratt) (Applåder) Chimpanserna tittar inte på kvällsnyheterna, (Skratt) så chimpanserna de väljer slumpmässigt, alltså väljer svenskarna sämre än slumpen. Men hur gick det för er? Det här är ni. Ni är slagna av chimpanserna. (Skratt) Men det var nära. Ni var tre gånger bättre än svenskarna, det är inte tillräckligt. Ni borde inte jämföra er med svenskarna. Ni måste ha högre ambitioner i världen.
Let's look at the next answer here: women in school. Here, you can see men went eight years. How long did women go to school? Well, we asked the Swedes like this, and that gives you a hint, doesn't it? The right answer is probably the one the fewest Swedes picked, isn't it? (Laughter) Let's see, let's see. Here we come. Yes, yes, yes, women have almost caught up. This is the U.S. public. And this is you. Here you come. Ooh. Well, congratulations, you're twice as good as the Swedes, but you don't need me —
Låt oss titta på nästa svar: kvinnor i skolor. Här ser man, männen gick åtta år i skolan. Hur lång tid gick kvinnorna i skolan? Vi frågade svenskarna detta och det ger er en ledtråd eller hur? Det rätta svaret är förmodligen det som minst svenskar valde eller hur? (Skratt) Vi kollar, vi kollar. Här är det. Ja, ja, ja, kvinnorna har kommit i kapp. Så här säger amerikanerna. Det här är ni, här ser ni. Aha. (Skratt) Grattis, ni är nästan dubbelt så bra som svenskarna, så ni behöver inte mig -
So how come? I think it's like this, that everyone is aware that there are countries and there are areas where girls have great difficulties. They are stopped when they go to school, and it's disgusting. But in the majority of the world, where most people in the world live, most countries, girls today go to school as long as boys, more or less. That doesn't mean that gender equity is achieved, not at all. They still are confined to terrible, terrible limitations, but schooling is there in the world today. Now, we miss the majority. When you answer, you answer according to the worst places, and there you are right, but you miss the majority.
Hur kan det bli så här? Jag tror det är så att alla är medvetna om länderna och de områden där flickor har störst svårigheter. De hindras från att gå i skola och det är upprörande. Men den stora majoriteten i världen, där de flesta bor i världen, flest länder, går flickorna i skola i stort sett lika länge som pojkarna. Det betyder inte att jämställdhet har nåtts, överhuvudtaget inte. De omfattas av ruskiga begränsningar men de skolas i världen i dag. Vi tappar det stora flertalet. När ni svarar, så svarar ni baserat på de värsta platserna, och där har ni rätt men ni missar det stora flertalet.
What about poverty? Well, it's very clear that poverty here was almost halved, and in U.S., when we asked the public, only five percent got it right. And you? Ah, you almost made it to the chimps. (Laughter) (Applause) That little, just a few of you! There must be preconceived ideas, you know. And many in the rich countries, they think that oh, we can never end extreme poverty. Of course they think so, because they don't even know what has happened. The first thing to think about the future is to know about the present.
Men fattigdom då? Det är tydligt att fattigdomen nästan har halverats, och när vi frågade amerikanerna, så svarade bara fem procent rätt. Hur är det med er? Ni har klarat det nästan lika bra som chimpanserna. (Skratt) (Applåder) Så lite, bara några få av er! Ni vet det finns förutfattade meningar. I många rika länder tänker man att vi aldrig kommer att få ett slut på extrem fattigdom. Naturligtvis tänker de så, för att de inte ens vet vad som hänt. Första kravet för förstå framtiden är förstå nuet.
These questions were a few of the first ones in the pilot phase of the Ignorance Project in Gapminder Foundation that we run, and it was started, this project, last year by my boss, and also my son, Ola Rosling. (Laughter) He's cofounder and director, and he wanted, Ola told me we have to be more systematic when we fight devastating ignorance. So already the pilots reveal this, that so many in the public score worse than random, so we have to think about preconceived ideas, and one of the main preconceived ideas is about world income distribution.
Dessa frågor var de bland de första som ställdes i pilotfasen av Ignoransprojektet som vi kör på stiftelsen Gapminder, och projektet som startades förra året av min chef och son Ola Rosling. (Skratt) Han är medgrundare och direktör och han ville, Ola sa åt mig att vi måste bli mer systematiska när vi kämpar mot den förödande okunnigheten. Redan nu har pilotfasen avslöjat att så många av svaren är sämre slumpen, så vi måste fundera över förutfattade idéer och en av de stora förutfattade idéerna är den om inkomstfördelningen i världen.
Look here. This is how it was in 1975. It's the number of people on each income, from one dollar a day — (Applause) See, there was one hump here, around one dollar a day, and then there was one hump here somewhere between 10 and 100 dollars. The world was two groups. It was a camel world, like a camel with two humps, the poor ones and the rich ones, and there were fewer in between.
Se här, så här såg det ut 1975. Det är hur många människor som finns på varje inkomst från en dollar per dag-- (Applåder) Se här, det fanns en puckel här runt en dollar per dag, och sen fanns en puckel nånstans här emellan 10 och 100 dollar. Världen bestod av två grupper. Det var en kamelvärld, som en kamel som har två pucklar, en för de fattiga och en för de rika, och det var få däremellan.
But look how this has changed: As I go forward, what has changed, the world population has grown, and the humps start to merge. The lower humps merged with the upper hump, and the camel dies and we have a dromedary world with one hump only. The percent in poverty has decreased. Still it's appalling that so many remain in extreme poverty. We still have this group, almost a billion, over there, but that can be ended now.
Men se hur detta har förändrats: När jag går framåt, det som ändrats är, befolkningen i världen har ökat, och pucklarna har börjat att sammanfalla. Den nedre puckeln har slagits ihop med den övre puckeln, kamelen har dött och vi har nu en dromedarvärld med bara en puckel. Fattigdomsprocenten har minskat. Men fortfarande är det skrämmande att så många fortsätter vara extremt fattiga. Vi har fortfarande denna grupp, över en miljard, här borta, men den kan börja försvinna nu.
The challenge we have now is to get away from that, understand where the majority is, and that is very clearly shown in this question. We asked, what is the percentage of the world's one-year-old children who have got those basic vaccines against measles and other things that we have had for many years: 20, 50 or 80 percent? Now, this is what the U.S. public and the Swedish answered. Look at the Swedish result: you know what the right answer is. (Laughter) Who the heck is a professor of global health in that country? Well, it's me. It's me. (Laughter) It's very difficult, this. It's very difficult. (Applause)
Utmaningen vi har nu är att komma bort från detta och förstå vart majoriteten ligger nu och det visas klart av denna fråga. Vi frågade hur många procent av världens ettåriga barn som har fått grundläggande vaccin mot mässling och andra saker som vi har haft i många år: 20, 50 eller 80 procent? Här är vad folk i Amerika och Sverige svarade. Titta på det svenska resultatet så vet ni vilka de rätta svaren är. (Skratt) Men vem fasen är professor i globalhälsa i det landet? Nåväl, det är nog jag, det är jag. (Skratt) Det är väldig svårt det här, det är väldigt svårt. (Applåder)
However, Ola's approach to really measure what we know made headlines, and CNN published these results on their web and they had the questions there, millions answered, and I think there were about 2,000 comments, and this was one of the comments. "I bet no member of the media passed the test," he said.
Men Olas angreppsätt att mäta det vi vet, skapade rubriker, CNN publicerade resultaten på sin webbplats, och de hade frågorna där, miljontals svarade, jag tror det var omkring 2 000 kommentarer och detta var en av kommentarerna. "Jag slår vad om att ingen från media klarade testet" skrev han.
So Ola told me, "Take these devices. You are invited to media conferences. Give it to them and measure what the media know." And ladies and gentlemen, for the first time, the informal results from a conference with U.S. media. And then, lately, from the European Union media. (Laughter) You see, the problem is not that people don't read and listen to the media. The problem is that the media doesn't know themselves.
Ola sa till mig, "Ta med dessa dosor. Du ska prata på en mediakonferens. Ge dem dosorna och mät vad media vet." Mina damer och herrar, för första gången, de informella resultaten från en amerikansk mediakonferens. Men även från en senare konferens med europeiska medier. (Skratt) Ni ser, det är inte ett problem att folk inte läser och lyssnar på media. Problemet är media själva inte vet.
What shall we do about this, Ola? Do we have any ideas? (Applause)
Vad ska vi göra åt detta, Ola? Har du några idéer? (Applåder)
Ola Rosling: Yes, I have an idea, but first, I'm so sorry that you were beaten by the chimps. Fortunately, I will be able to comfort you by showing why it was not your fault, actually. Then, I will equip you with some tricks for beating the chimps in the future. That's basically what I will do.
Ola Rosling: Jag har en idé men först, jag beklagar att ni blev slagna av chimpanserna. Lyckligtvis kan jag trösta er med genom att faktiskt visa er att det är inte är ert fel. Sen kommer jag ger några verktyg för att kunna slå chimpanserna framöver. Det är i grund och botten vad jag kommer göra.
But first, let's look at why are we so ignorant, and it all starts in this place. It's Hudiksvall. It's a city in northern Sweden. It's a neighborhood where I grew up, and it's a neighborhood with a large problem. Actually, it has exactly the same problem which existed in all the neighborhoods where you grew up as well. It was not representative. Okay? It gave me a very biased view of how life is on this planet. So this is the first piece of the ignorance puzzle. We have a personal bias.
Men först en titt på varför vi är så okunniga, och allt startar på denna plats. Det är Hudiksvall, det är en stad i norra Sverige. Det är bostadsområdet jag växte upp i och det är ett bostadsområde med ett stort problem. Faktiskt så har det exakt samma problem som fanns i alla samhällen som ni också växte upp i. Det var inte representativt. Okej? Det gav mig en väldigt skev bild om hur livet är på denna planet. Detta är första biten i okunnighetspusslet. Personliga förutfattade meningar.
We have all different experiences from communities and people we meet, and on top of this, we start school, and we add the next problem. Well, I like schools, but teachers tend to teach outdated worldviews, because they learned something when they went to school, and now they describe this world to the students without any bad intentions, and those books, of course, that are printed are outdated in a world that changes. And there is really no practice to keep the teaching material up to date. So that's what we are focusing on. So we have these outdated facts added on top of our personal bias.
Vi har alla olika erfarenheter från samhällen och människor vi mött och på det lägger vi skolan och där lägger vi till nästa problem. Jag gillar skolor men lärare tenderar att lära ut en föråldrad världsbild, för de lärde sig någonting när de själva gick i skolan, och nu ska de beskriva världen för eleverna, utan några onda avsikter, och tryckta böcker förstås, de är föråldrade i en värld som förändras. Det finns ingen riktig praxis för att hålla läromedlen uppdaterade. Så det är vad vi fokuserar på. Vi har dessa föråldrade fakta som adderas till personliga förutfattade meningar.
What happens next is news, okay? An excellent journalist knows how to pick the story that will make headlines, and people will read it because it's sensational. Unusual events are more interesting, no? And they are exaggerated, and especially things we're afraid of. A shark attack on a Swedish person will get headlines for weeks in Sweden.
Så nästa steg är nyheterna eller hur? En utomordentlig journalist vet hur man väljer storyn som ger rubriker, och folk läser den för att den är sensationell. Ovanliga händelser är mer intressanta, eller hur? De är överdrivna och speciellt om saker vi är rädda för. En hajattack på en svensk kommer att ge rubriker i veckor i Sverige.
So these three skewed sources of information were really hard to get away from. They kind of bombard us and equip our mind with a lot of strange ideas, and on top of it we put the very thing that makes us humans, our human intuition. It was good in evolution. It helped us generalize and jump to conclusions very, very fast. It helped us exaggerate what we were afraid of, and we seek causality where there is none, and we then get an illusion of confidence where we believe that we are the best car drivers, above the average. Everybody answered that question, "Yeah, I drive cars better."
Så dessa tre skeva informationskällor är verkligt svåra att komma bort från. De liksom bombarderar oss och ger våra hjärnor konstiga idéer, och till det lägger vi det som gör oss mänskliga, vår intuition. Den var bra under evolutionen. Den hjälpte oss generalisera och dra slutsatser väldigt, väldigt snabbt. Den hjälpte oss överdriva det vi var rädda för och vi söker samband där inga existerar och genom detta får vi en villfarelse av självförtroende, som att vi tror att vi är den bästa bilföraren, bättre än genomsnittet. Alla svarade på den frågan "Ja, jag kör bil bättre."
Okay, this was good evolutionarily, but now when it comes to the worldview, it is the exact reason why it's upside down. The trends that are increasing are instead falling, and the other way around, and in this case, the chimps use our intuition against us, and it becomes our weakness instead of our strength. It was supposed to be our strength, wasn't it?
Men OK, det här var bra evolutionärt, men när det kommer till vår världsbild är det en precis förklaring till att allt är upp och nedvänt. Trenderna som stiger faller egentligen, och omvänt, och i detta fall så använder chimpanserna vår intuition mot oss och den blir vår svaghet istället för vår styrka. Den borde ha varit vår styrka, eller hur?
So how do we solve such problems? First, we need to measure it, and then we need to cure it. So by measuring it we can understand what is the pattern of ignorance. We started the pilot last year, and now we're pretty sure that we will encounter a lot of ignorance across the whole world, and the idea is really to scale it up to all domains or dimensions of global development, such as climate, endangered species, human rights, gender equality, energy, finance. All different sectors have facts, and there are organizations trying to spread awareness about these facts. So I've started actually contacting some of them, like WWF and Amnesty International and UNICEF, and asking them, what are your favorite facts which you think the public doesn't know?
Så hur löser vi dessa problem? Först behöver vi mäta det, och sen behöver vi bota det. Genom att mäta förstår vi hur mönstret av okunnighet ser ut. Pilotfasen startades förra året och nu är vi säkra på att vi kommer möta en hel del okunnighet på olika platser i världen och tanken är att vi skalar upp detta till alla domäner eller dimensioner av global utveckling, som klimatet, utrotningshotade arter, mänskliga rättigheter, jämställdhet, energi och finans. Alla olika sektorer har fakta, och organisationer som försöker sprida kunskap om dessa fakta. Så vi har faktiskt börjat kontakta några av dem som WWF, Amnesty och UNICEF, och frågat dem, vad är era favoritfakta som ni inte tror att folk känner till?
Okay, I gather those facts. Imagine a long list with, say, 250 facts. And then we poll the public and see where they score worst. So we get a shorter list with the terrible results, like some few examples from Hans, and we have no problem finding these kinds of terrible results. Okay, this little shortlist, what are we going to do with it? Well, we turn it into a knowledge certificate, a global knowledge certificate, which you can use, if you're a large organization, a school, a university, or maybe a news agency, to certify yourself as globally knowledgeable. Basically meaning, we don't hire people who score like chimpanzees. Of course you shouldn't. So maybe 10 years from now, if this project succeeds, you will be sitting in an interview having to fill out this crazy global knowledge.
Jag samlar ihop dessa fakta. Föreställ er en lång lista med 250 faktapunkter. Sen frågar vi folk och ser vilka frågor som får sämst svar. Så får vi en kortare lista, de sämsta resultaten som de exempel Hans visade, och vi har inga problem hitta dessa förskräckliga resultat. OK, så vad ska vi göra med denna kortlista? Vi tänker göra den till ett kunskapscertifikat, ett globalt kunskapscertifikat, som man kan använda om man är en stor organisation, en skola, ett universitet eller kanske en nyhetsbyrå, för att certifiera sig som globalt kunnig. Vilket i grund och botten innebär att vi inte anställer folk som får resultat som chimpanser. Naturligtvis borde man inte det. Så om tio år, om vi lyckas med detta projekt, så kommer du kanske att sitta på en intervju och kan komma att behöva redovisa din globalkunskap.
So now we come to the practical tricks. How are you going to succeed? There is, of course, one way, which is to sit down late nights and learn all the facts by heart by reading all these reports. That will never happen, actually. Not even Hans thinks that's going to happen. People don't have that time. People like shortcuts, and here are the shortcuts. We need to turn our intuition into strength again. We need to be able to generalize. So now I'm going to show you some tricks where the misconceptions are turned around into rules of thumb.
Så nu till praktiska tillvägagångssätt. Hur ska man klara av detta? Det finns förstås ett sätt, där man sätter sig ner sena kvällar och lär in alla fakta utantill genom att läsa alla rapporter. Men det kommer faktiskt aldrig ske. Inte ens Hans tror att det kommer ske. Folk har inte den tiden. Folk gillar genvägar och här är genvägarna. Vi måste omforma intuitionen så den blir vår styrka igen. Vi måste kunna generalisera. Så nu kommer jag ge er några knep där missuppfattningar omformas till tumregler.
Let's start with the first misconception. This is very widespread. Everything is getting worse. You heard it. You thought it yourself. The other way to think is, most things improve. So you're sitting with a question in front of you and you're unsure. You should guess "improve." Okay? Don't go for the worse. That will help you score better on our tests. (Applause) That was the first one.
Låt oss börja med den första missuppfattningen. Den är mycket vanlig. Allting blir värre. Du har hört det, du har tänkt det själv. De omvända sättet att tänka är att det mesta blir bättre. Så när du sitter med en fråga framför dig och du är osäker, gissa "förbättring". OK? Välj inte försämring. Det här kommer hjälpa er få bättre poäng på våra test. (Applåder) Det var den första.
There are rich and poor and the gap is increasing. It's a terrible inequality. Yeah, it's an unequal world, but when you look at the data, it's one hump. Okay? If you feel unsure, go for "the most people are in the middle." That's going to help you get the answer right.
Det finns rika och fattiga och skillnaden ökar. Det är förskräcklig ojämlikhet. Jo det är en ojämlik värld. men data visar att det bara finns en puckel. OK? Om du känner dig osäker, välj "de flesta människor är i mitten." Det kommer hjälpa er att svara rätt.
Now, the next preconceived idea is first countries and people need to be very, very rich to get the social development like girls in school and be ready for natural disasters. No, no, no. That's wrong. Look: that huge hump in the middle already have girls in school. So if you are unsure, go for the "the majority already have this," like electricity and girls in school, these kinds of things. They're only rules of thumb, so of course they don't apply to everything, but this is how you can generalize.
Nu till nästa förutfattade mening, först måste länder och folk bli väldigt, väldigt rika innan de får social utveckling, som flickor i skolan och att kunna klara av naturkatastrofer. Nej, nej, nej, det är helt fel. Titta på den stora puckeln i mitten, de har redan flickor i skolan. Så om du är osäker, välj "majoriteten har redan detta", som elektricitet och flickor i skolan, sådana saker. Dessa är de enda tumreglerna, och naturligtvis håller det inte för allt men så här man man generalisera.
Let's look at the last one. If something, yes, this is a good one, sharks are dangerous. No — well, yes, but they are not so important in the global statistics, that is what I'm saying. I actually, I'm very afraid of sharks. So as soon as I see a question about things I'm afraid of, which might be earthquakes, other religions, maybe I'm afraid of terrorists or sharks, anything that makes me feel, assume you're going to exaggerate the problem. That's a rule of thumb. Of course there are dangerous things that are also great. Sharks kill very, very few. That's how you should think.
Låt oss titta på den sista. Detta om något är en goding, hajar är farliga. Nej, eller jo, men nåväl, de är inte så viktiga i den globala statistiken, det är detta jag säger. Men jag är faktiskt rädd för hajar. Så så fort jag ser en fråga om saker jag är rädd för, vilket kan vara jordbävningar, andra religioner. Jag är kanske rädd för terrorister eller hajar, vad som helst som får mig känna, anta att du kommer att överdriva problemet. Det är en tumregel. Men farliga saker kan vara fantastiska. Hajar dödar väldigt, väldigt få, det är så du borde tänka.
With these four rules of thumb, you could probably answer better than the chimps, because the chimps cannot do this. They cannot generalize these kinds of rules. And hopefully we can turn your world around and we're going to beat the chimps. Okay? (Applause) That's a systematic approach.
Med dessa fyra tumregler, så kan du förmodligen svara bättre än chimpanserna, för chimpanserna kan inte göra detta. De kan inte generalisera baserat på regler. Förhoppningsvis kan vi vända på er värld och vi kommer kunna slå chimpanserna. OK? (Applåder) Det här är ett systematiskt angreppssätt.
Now the question, is this important? Yeah, it's important to understand poverty, extreme poverty and how to fight it, and how to bring girls in school. When we realize that actually it's succeeding, we can understand it. But is it important for everyone else who cares about the rich end of this scale? I would say yes, extremely important, for the same reason. If you have a fact-based worldview of today, you might have a chance to understand what's coming next in the future.
Men frågan är, är detta viktigt? Jajamän, det är viktigt att förstå fattigdom, extrem fattigdom och förstå hur man bekämpar den, och hur man får flickorna till skolan. När vi verkligen förstår att vi lyckas, kan vi förstå detta. Men är det viktigt för alla andra som bryr sig om den rika delen av skalan? Jag skulle säga att det är extremt viktigt, av samma anledning. Om man har en faktabaserad världsuppfattning idag så kan man ha en chans att förstå
We're going back to these two humps in 1975. That's when I was born, and I selected the West. That's the current EU countries and North America. Let's now see how the rest and the West compares in terms of how rich you are. These are the people who can afford to fly abroad with an airplane for a vacation. In 1975, only 30 percent of them lived outside EU and North America. But this has changed, okay? So first, let's look at the change up till today, 2014. Today it's 50/50. The Western domination is over, as of today. That's nice. So what's going to happen next? Do you see the big hump? Did you see how it moved? I did a little experiment. I went to the IMF, International Monetary Fund, website. They have a forecast for the next five years of GDP per capita. So I can use that to go five years into the future, assuming the income inequality of each country is the same. I did that, but I went even further. I used those five years for the next 20 years with the same speed, just as an experiment what might actually happen. Let's move into the future. In 2020, it's 57 percent in the rest. In 2025, 63 percent. 2030, 68. And in 2035, the West is outnumbered in the rich consumer market. These are just projections of GDP per capita into the future. Seventy-three percent of the rich consumers are going to live outside North America and Europe. So yes, I think it's a good idea for a company to use this certificate to make sure to make fact- based decisions in the future.
vad som kommer att hända i framtiden. Låt oss få tillbaka till de två pucklarna 1975. Det var då jag föddes, och jag valde västvärlden. Det är nuvarande EU och Nordamerika. Låt oss nu se resten jämfört mot västvärlden i termer av hur rika man är. Dessa människor har råd att flyga utomlands med flygplan och semestra. 1975 bodde bara 30 procent av dem utanför EU och Nordamerika. Men det har förändrats, OK? Så låt oss titta på vad som ändrats fram till nu, 2014. Idag är det 50-50. Västvärldens dominans är över från och med nu. Det är trevligt, vad kommer hända härnäst? Ser ni den stora puckeln? Såg ni hur den flyttade på sig? Jag gjorde ett experiment. Jag gick till IMFs, Internationella valutafondens webbplats. De har en prognos för de kommande fem årens BNP per innevånare. Så jag använde detta för gå fem år framåt, jag antog att ojämlikheten i inkomst är lika för varje land. Jag gjorde så och gick ett steg längre. Jag använde dessa fem år för de kommande 20 åren med samma hastighet, bara ett försök att visa på vad som verkligen kan ske. Låt oss gå in i framtiden. 2020 är 57 procent resten av världen. 2025 är det 63 procent. 2030, 68%, och 2035 är västvärlden i minoritet på den rika konsumentmarknaden. Det här är bara beräkningar av BNP per capita in i framtiden. Sjuttiotre procent av de rika konsumenterna kommer att bo utanför Nordamerika och Europa. Så ja, jag tror det är en god idé för företagen att använda detta certifikat för att se till att deras beslut är faktabaserade i framtiden.
Thank you very much. (Applause)
Tack så mycket. (Applåder)
Bruno Giussani: Hans and Ola Rosling!
Bruno Giussani: Hans and Ola Rosling! Tack!