On January 26, 2013, a band of al-Qaeda militants entered the ancient city of Timbuktu on the southern edge of the Sahara Desert. There, they set fire to a medieval library of 30,000 manuscripts written in Arabic and several African languages and ranging in subject from astronomy to geography, history to medicine, including one book which records perhaps the first treatment for male erectile dysfunction. Unknown in the West, this was the collected wisdom of an entire continent, the voice of Africa at a time when Africa was thought not to have a voice at all. The mayor of Bamako, who witnessed the event, called the burning of the manuscripts "a crime against world cultural heritage." And he was right -- or he would have been, if it weren't for the fact that he was also lying.
26 januari, 2013 gick en militant al-Qaida-grupp in i den antika staden Timbuktu vid Saharaöknens södra gräns. Där satte de eld på ett medeltida bibliotek med 30 000 handskrifter skrivna på arabiska och flertalet afrikanska språk. De behandlade ämnen från astronomi till geografi, historia till medicin, inklusive en bok som innehåller den sannolikt första behandlingen för impotens. Okänt för västvärlden, det här var en kontinents samlade kunskap. En Afrikas röst vid en tid då man inte ansåg att Afrika hade en röst alls. Bamakos borgmästare, som bevittnade händelsen kallade handskriftsbrännandet "ett brott mot världskulturarvet." Och han hade rätt. Eller han hade haft rätt, om det inte var för det faktum att han ljög.
In fact, just before, African scholars had collected a random assortment of old books and left them out for the terrorists to burn. Today, the collection lies hidden in Bamako, the capital of Mali, moldering in the high humidity. What was rescued by ruse is now once again in jeopardy, this time by climate.
Faktum är, att precis innan hade afrikanska vetenskapsmän samlat ihop en slumpmässig blandning av gamla böcker och lämnat dem framme åt terroristerna. Idag finns samlingen gömd i Bamako, Malis huvudstad, där de möglar i den höga luftfuktigheten. Det som listigt räddades är nu återigen hotat, den här gången av klimatet.
But Africa, and the far-flung corners of the world, are not the only places, or even the main places in which manuscripts that could change the history of world culture are in jeopardy. Several years ago, I conducted a survey of European research libraries and discovered that, at the barest minimum, there are 60,000 manuscripts pre-1500 that are illegible because of water damage, fading, mold and chemical reagents. The real number is likely double that, and that doesn't even count Renaissance manuscripts and modern manuscripts and cultural heritage objects such as maps.
Men Afrika, och världens avlägsna hörn är inte de enda, eller ens de huvudsakliga platserna där handskrifter som skulle kunna ändra världskulturens historia är hotade. För flera år sedan gjorde jag en studie av europeiska forskningsbibliotek och upptäckte att det finns minst 60 000 handskrifter från innan 1500-talet som är oläsliga som ett resultat av vattenskador, blekning, mögel och kemiska reaktanter. Det faktiska antalet är sannolikt det dubbla, och då räknar man inte med handskrifter från renässansen och modern tid och inte med kulturarvsobjekt, som exempelvis kartor.
What if there were a technology that could recover these lost and unknown works? Imagine worldwide how a trove of hundreds of thousands of previously unknown texts could radically transform our knowledge of the past. Imagine what unknown classics we would discover which would rewrite the canons of literature, history, philosophy, music -- or, more provocatively, that could rewrite our cultural identities, building new bridges between people and culture. These are the questions that transformed me from a medieval scholar, a reader of texts, into a textual scientist.
Tänk om det fanns en teknik som kunde återställa de här förlorade och okända verken? Föreställ dig hur hundratusentals tidigare okända texter från hela världen radikalt skulle kunna förändra vår kunskap om dåtiden. Föreställ dig vilka okända klassiker vi skulle upptäcka, som skulle ändra rättesnörena för litteratur, historia, filosofi, musik, eller, mer provokativt, skulle kunna skriva om våra kulturella identiteter och bygga nya broar mellan folk och kultur. Det är de här frågorna som förvandlade mig från en medeltidsvetenskapsman, en textläsare till en textforskare.
What an unsatisfying word "reader" is. For me, it conjures up images of passivity, of someone sitting idly in an armchair waiting for knowledge to come to him in a neat little parcel. How much better to be a participant in the past, an adventurer in an undiscovered country, searching for the hidden text. As an academic, I was a mere reader. I read and taught the same classics that people had been reading and teaching for hundreds of years -- Virgil, Ovid, Chaucer, Petrarch -- and with every scholarly article that I published I added to human knowledge in ever-diminishing slivers of insight. What I wanted to be was an archaeologist of the past, a discoverer of literature, an Indiana Jones without the whip -- or, actually, with the whip.
"Läsare" är ett så otillfredsställande ord. För mig framkallar det en bild av passivitet, av någon som sitter sysslolös i en fåtölj och väntar på att kunskap ska komma till honom i ett prydligt litet paket. Så mycket bättre är det att vara en deltagare av det förflutna, en äventyrare i ett okänt land, som söker efter den gömda texten. Som akademiker var jag bara en läsare. Jag läste och lärde ut samma klassiker som folk har läst och lärt ut under hundratals år, Virgil, Ovid, Chaucer, Petrarch. Och med varje vetenskaplig artikel jag publicerade bidrog jag med allt mindre flisor till den mänskliga kunskapen. Vad jag ville vara var en arkeolog från förr, en upptäckare av litteratur, en Indiana Jones utan piskan, eller, faktiskt, med piskan.
(Laughter) And I wanted it not just for myself but I wanted it for my students as well.
(Skratt) Jag önskade det inte bara för mig själv, utan även för mina studenter.
And so six years ago, I changed the direction of my career. At the time, I was working on "The Chess of Love," the last important long poem of the European Middle Ages never to have been edited. And it wasn't edited because it existed in only one manuscript which was so badly damaged during the firebombing of Dresden in World War II that generations of scholars had pronounced it lost. For five years, I had been working with an ultraviolet lamp trying to recover traces of the writing and I'd gone about as far as technology at the time could actually take me.
Så för sex år sedan ändrade jag riktning på min karriär. Just då arbetade jag med "Kärlekens schack", den europeiska medeltidens sista viktiga långa dikt som aldrig har redigerats. Och den var inte redigerad eftersom den bara fanns i en handskrift som blev så illa skadad under bombningen av Dresden under andra världskriget att generationer av vetenskapsmän har förklarat den förlorad. Under fem år hade jag jobbat med en ultraviolett lampa i ett försök att återfinna spår av texten och jag hade kommit så långt som den tidens teknik faktiskt kunde ta mig.
And so I did what many people do. I went online, and there I learned about how multispectral imaging had been used to recover two lost treatises of the famed Greek mathematician Archimedes from a 13th-century palimpsest. A palimpsest is a manuscript which has been erased and overwritten.
Så jag gjorde som många gör. Jag gick online och där lärde jag mig om hur multispektral avbildning hade använts för att återskapa två förlorade avhandlingar av den berömda grekiska matematikern Arkimedes från en 1200-talspalimpsest. En palimpsest är en handskrift som har blivit bortskrapad och skrivits över.
And so, out of the blue, I decided to write to the lead imaging scientist on the Archimedes palimpsest project, Professor Roger Easton, with a plan and a plea. And to my surprise, he actually wrote back. With his help, I was able to win a grant from the US government to build a transportable, multispectral imaging lab, And with this lab, I transformed what was a charred and faded mess into a new medieval classic.
Plötsligt bestämde jag mig för att skriva till den ledande avbildningsforskaren på Arkimedes palimpsest-projektet, professor Roger Easton, med en plan och en vädjan. Och till min förvåning så skrev han faktiskt tillbaka. Med hans hjälp lyckades jag få anslag från USA:s regering för att bygga ett flyttbart multispektralt avbildningslabb. Och med det här labbet kunde jag förvandla vad som var en bränd och blekt röra till en ny medeltida klassiker.
So how does multispectral imaging actually work? Well, the idea behind multispectral imaging is something that anyone who is familiar with infrared night vision goggles will immediately appreciate: that what we can see in the visible spectrum of light is only a tiny fraction of what's actually there. The same is true with invisible writing. Our system uses 12 wavelengths of light between the ultraviolet and the infrared, and these are shown down onto the manuscript from above from banks of LEDs, and another multispectral light source which comes up through the individual leaves of the manuscript. Up to 35 images per sequence per leaf are imaged this way using a high-powered digital camera equipped with a lens which is made out of quartz. There are about five of these in the world. And once we capture these images, we feed them through statistical algorithms to further enhance and clarify them, using software which was originally designed for satellite images and used by people like geospatial scientists and the CIA.
Så hur funkar egentligen multispektral avbildning? Tja, tanken bakom multispektral avbildning är något som den som är bekant med mörkerseende glasögon kommer förstå direkt: Att det vi kan se i det synbara ljusspektrat bara är en liten del av det som faktiskt är där. Samma sak gäller för osynlig skrift. Vårt system använder 12 våglängder av ljus mellan ultraviolett och infrarött, de lyser ner på handskriften ovanifrån från LED-kluster och en annan multispektral ljuskälla som lyser upp genom handskriftens separata sidor. Upp till 35 bilder per sekvens per blad är avbildade på så sätt, med hjälp av en kraftfull digitalkamera, med en lins som är gjort av kvarts. Det finns drygt fem av de här i hela världen. Och när vi väl har de här bilderna så kör vi dem genom statistiska algoritmer för att ytterligare intensifiera och klargöra dem med hjälp av mjukvara som från början är gjord för satellitbilder och används av sådana som geospatialforskare och CIA.
The results can be spectacular. You may already have heard of what's been done for the Dead Sea Scrolls, which are slowly gelatinizing. Using infrared, we've been able to read even the darkest corners of the Dead Sea Scrolls. You may not be aware, however, of other Biblical texts that are in jeopardy.
Resultaten kan vara spektakulära. Ni har kanske redan hört vad man har gjort med Dödahavsrullarna som långsamt gelatinerar. Genom att använda infrarött ljus har vi kunnat läsa även de mörkaste hörnen av Dödahavsrullarna. Ni är kanske däremot inte medvetna om andra bibliska texter som är hotade.
Here, for example, is a leaf from a manuscript that we imaged, which is perhaps the most valuable Christian Bible in the world. The Codex Vercellensis is the oldest translation of the Gospels into Latin, and it dates from the first half of the fourth century. This is the closest we can come to the Bible at the time of the foundation of Christendom under Emperor Constantine, and at the time also of the Council of Nicaea, when the basic creed of Christianity was being agreed upon. This manuscript, unfortunately, has been very badly damaged, and it's damaged because for centuries it had been used and handled in swearing in ceremonies in the church. In fact, that purple splotch that you see in the upper left hand corner is Aspergillus, which is a fungus which originates in the unwashed hands of a person with tuberculosis. Our imaging has enabled me to make the first transcription of this manuscript in 250 years.
Här, till exempel, är ett blad från en handskrift som vi avbildade, som möjligtvis är den mest värdefulla kristna bibeln i världen. Codex Vercellensis är den äldsta översättningen av evangelierna till latin och den dateras från den första halvan av trehundratalet. Det är så nära vi kan komma bibeln på den tid då kristendomen grundades under kejsar Konstantin och även vid tidpunkten för Första konciliet i Nicaea då man kom överens om den grundläggande kristna trosbekännelsen. Den här handskriften har, olyckligtvis, blivit rejält skadad och det för att man i århundraden har använt och rört den vid insvärjningsceremonier i kyrkan. Faktum är att den lila fläcken som man ser längst upp till vänster är aspergillus, en mögelsvamp som kommer från otvättade händer hos personer med tuberkulos. Vår avbildning har möjliggjort för mig att göra den första kopian av handskriften på 250 år.
Having a lab that can travel to collections where it's needed, however, is only part of the solution. The technology is expensive and very rare, and the imaging and image processing skills are esoteric. That means that mounting recoveries is beyond the reach of most researchers and all but the wealthiest institutions. That's why I founded the Lazarus Project, a not-for-profit initiative to bring multispectral imaging to individual researchers and smaller institutions at little or no cost whatsoever. Over the past five years, our team of imaging scientists, scholars and students has travelled to seven different countries and have recovered some of the world's most valuable damaged manuscripts, included the Vercelli Book, which is the oldest book of English, the Black Book of Carmarthen, the oldest book of Welsh, and some of the most valuable earliest Gospels located in what is now the former Soviet Georgia.
Att ha ett laboratorium som kan resa till samlingar där det behövs är dock bara en del av lösningen. Tekniken är väldigt dyr och väldigt ovanlig, och kunskap i avbildning och bildbehandling är svårtillgänglig. Att återskapa verken är utom räckhåll för de flesta forskare och alla förutom de rikaste institutionerna. Därför grundade jag Lazarus-projektet, ett icke vinstdrivande initiativ för att ta multispektral avbildning till individuella forskare och mindre institutioner för en liten, eller ingen, kostnad. Under de senaste fem åren har vårt team av vetenskapsmän, forskare och studenter rest till sju olika länder och återskapat några av världens mest värdefulla skadade handskrifter, inklusive Vercelliboken, som är den äldsta boken på engelska, den svarta boken från Carmarthen, den äldsta boken på walesiska, och några av de mest värdefulla tidiga evangelierna som finns i den före detta sovjetrepubliken Georgien.
So, spectral imaging can recover lost texts. More subtly, though, it can recover a second story behind every object, the story of how, when and by whom a text was created, and, sometimes, what the author was thinking at the time he wrote. Take, for example, a draft of the Declaration of Independence written in Thomas Jefferson's own hand, which some colleagues of mine imaged a few years ago at the Library of Congress. Curators had noticed that one word throughout had been scratched out and overwritten. The word overwritten was "citizens." Perhaps you can guess what the word underneath was. "Subjects." There, ladies and gentlemen, is American democracy evolving under the hand of Thomas Jefferson.
Så multispektral avbildning kan återskapa förlorade texter. Men, mer subtilt, så kan det återskapa en andra historia bakom varje objekt, historien om hur, när, och av vem en text skapats, och, ibland, vad författaren tänkte under tiden han skrev. Ta till exempel ett utkast till USA:s självständighetsförklaring, skriven av Thomas Jefferson själv, som några av mina kollegor avbildade för några år sedan, vid USA:s kongressbibliotek. Museiintendenter hade noterat att ett ord genomgående hade skrapats bort och skrivits över. Det överskrivna ordet var "medborgare." Kanske kan ni gissa vilket som var ordet under? "Undersåtar." Där, mina damer och herrar, utvecklas den amerikanska demokratin under Thomas Jeffersons hand.
Or consider the 1491 Martellus Map, which we imaged at Yale's Beinecke Library. This was the map that Columbus likely consulted before he traveled to the New World and which gave him his idea of what Asia looked like and where Japan was located. The problem with this map is that its inks and pigments had so degraded over time that this large, nearly seven-foot map, made the world look like a giant desert. Until now, we had very little idea, detailed idea, that is, of what Columbus knew of the world and how world cultures were represented. The main legend of the map was entirely illegible under normal light. Ultraviolet did very little for it. Multispectral gave us everything. In Asia, we learned of monsters with ears so long that they could cover the creature's entire body. In Africa, about a snake who could cause the ground to smoke. Like starlight, which can convey images of the way the Universe looked in the distant past, so multispectral light can take us back to the first stuttering moments of an object's creation. Through this lens, we witness the mistakes, the changes of mind, the naïvetés, the uncensored thoughts, the imperfections of the human imagination that allow these hallowed objects and their authors to become more real, that make history closer to us.
Eller beakta Martellus karta från 1419, som vi avbildade vid Beineckebiblioteket, Yale. Det var kartan som Columbus sannolikt tittade på innan han reste till den Nya världen och som gav honom hans idé om hur Asien såg ut, och var Japan låg. Problemet med den här kartan är att dess bläck och pigment genom tiderna brutits ner så mycket att den här stora, över två meter breda kartan fick världen att se ut som en enorm öken. Fram tills nu har vi haft väldigt dålig aning om vad Columbus visste om världen och hur världskulturer var representerade. Det mesta av teckenförklaringen på kartan var oläsligt i vanligt ljus. Ultraviolett hjälpte föga. Multispektralt ljus gav oss allt. I Asien fick vi kunskap om monster som hade så långa öron att de kunde täcka varelsens hela kropp. I Afrika, om en orm som kunde få marken att ryka. Som stjärnljus, som kan förmedla bilder av hur universum såg ut i den avlägsna dåtiden så kan multispektralt ljus ta oss tillbaka till de första stammande ögonblicken av ett objekts skapande. Genom den här linsen kan vi bevittna misstagen, sinnesändringarna naiviteter, de ocensurerade tankarna, den mänskliga fantasins imperfektioner, som tillåter dessa helgade objekt och deras upphovsmän att bli mer verkliga och att föra historien närmre oss.
What about the future? There's so much of the past, and so few people with the skills to rescue it before these objects disappear forever. That's why I have begun to teach this new hybrid discipline that I call "textual science." Textual science is a marriage of the traditional skills of a literary scholar -- the ability to read old languages and old handwriting, the knowledge of how texts are made in order to be able to place and date them -- with new techniques like imaging science, the chemistry of inks and pigments, computer-aided optical character recognition.
Hur ser framtiden ut? Det finns så mycket av det förflutna och så få personer som har verktygen att rädda det innan objekten försvinner för alltid. Det är därför jag har börjat lära ut ett nytt tvärvetenskapligt ämne som jag kallar "textvetenskap." Textvetenskap är en kombination av de traditionella färdigheterna hos en litteraturvetare - att kunna läsa gamla språk och gamla handskrifter, kunskapen om hur texter skapas för att kunna placera och datera dem - med nya tekniker som avbildningsvetenskap, bläckens och pigmentens kemi, och datorstödd optisk teckenigenkänning.
Last year, a student in my class, a freshman, with a background in Latin and Greek, was image-processing a palimpsest that we had photographed at a famous library in Rome. As he worked, tiny Greek writing began to appear from behind the text. Everyone gathered around, and he read a line from a lost work of the Greek comic dramatist Menander. This was the first time in well over a thousand years that those words had been pronounced aloud. In that moment, he became a scholar.
Förra året var det en elev i min klass, en förstaårselev, med en bakgrund i latin och grekiska, som bildbehandlade en palimsest som vi hade fotograferat på ett berömt bibliotek i Rom. Under tiden han jobbade började en liten grekisk skrift skymta bakom texten. Alla samlades runtom och han läste en rad från ett förlorat verk av den grekiska komiska dramatikern Menander. Det var den första gången på över tusen år som de orden hade blivit uttalade. I det ögonblicket blev han en vetenskapsman.
Ladies and gentlemen, that is the future of the past.
Mina damer och herrar, det är framtiden för dåtiden.
Thank you very much.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)