Why do we cheat? And why do happy people cheat? And when we say "infidelity," what exactly do we mean? Is it a hookup, a love story, paid sex, a chat room, a massage with a happy ending? Why do we think that men cheat out of boredom and fear of intimacy, but women cheat out of loneliness and hunger for intimacy? And is an affair always the end of a relationship?
Varför är vi otrogna? Varför är lyckliga människor otrogna? Och när vi säger "otrohet", vad exakt menar vi? Är det ett one night stand, en kärlekshistoria, sex mot betalning, chatt, en massage med happy ending? Varför tror vi att män är otrogna av leda och rädsla för intimitet, men att kvinnor är otrogna på grund av ensamhet och längtan efter intimitet? Och är otrohet alltid slutet för ett förhållande?
For the past 10 years, I have traveled the globe and worked extensively with hundreds of couples who have been shattered by infidelity. There is one simple act of transgression that can rob a couple of their relationship, their happiness and their very identity: an affair. And yet, this extremely common act is so poorly understood. So this talk is for anyone who has ever loved.
De senaste 10 åren har jag rest runt världen och arbetat ingående med hundratals par som har splittrats på grund av otrohet. Det finns en enkel överträdelse som kan beröva ett par deras förhållande, deras lycka och själva identitet: otrohet. Ändå är denna extremt vanliga handling så dåligt förstådd. Så detta föredrag är för alla som någonsin har älskat.
Adultery has existed since marriage was invented, and so, too, the taboo against it. In fact, infidelity has a tenacity that marriage can only envy, so much so, that this is the only commandment that is repeated twice in the Bible: once for doing it, and once just for thinking about it. (Laughter) So how do we reconcile what is universally forbidden, yet universally practiced?
Äktenskapsbrott har existerat ända sedan äktenskapet uppfanns, och så även dess tabubeläggning. Otrohet har en sådan uthållighet att äktenskapet bara kan avundas den, så till den milda grad att det är det enda budordet som upprepas två gånger i Bibeln: en gång för handlingen, och en gång för bara tanken på det. (Skratt) Så hur får vi ihop det som är universellt förbjudet, men som utövas universellt?
Now, throughout history, men practically had a license to cheat with little consequence, and supported by a host of biological and evolutionary theories that justified their need to roam, so the double standard is as old as adultery itself. But who knows what's really going on under the sheets there, right? Because when it comes to sex, the pressure for men is to boast and to exaggerate, but the pressure for women is to hide, minimize and deny, which isn't surprising when you consider that there are still nine countries where women can be killed for straying.
Historiskt sett har män i praktiken haft rätt att vara otrogna utan konsekvenser, stöttade av ett antal biologiska och evolutionära teorier som rättfärdigat deras behov av att ströva fritt, så dubbelmoralen är lika gammal som otroheten själv. Men vem vet egentligen vad som händer under täcket? För när det gäller sex, är män pressade till att skryta och överdriva, medan kvinnor är pressade till att dölja, förminska och förneka, vilket inte är konstigt när man tänker på att det fortfarande finns nio länder där kvinnor kan avrättas för att de vänsterprasslar.
Now, monogamy used to be one person for life. Today, monogamy is one person at a time. (Laughter) (Applause)
Monogami brukade betyda en person resten av livet. Idag är monogami en person åt gången. (Skratt) (Applåder)
I mean, many of you probably have said, "I am monogamous in all my relationships." (Laughter)
Många av er har förmodligen sagt, "Jag är monogam i alla mina förhållanden." (Skratt)
We used to marry, and had sex for the first time. But now we marry, and we stop having sex with others. The fact is that monogamy had nothing to do with love. Men relied on women's fidelity in order to know whose children these are, and who gets the cows when I die.
Vi brukade gifta oss och ha sex för första gången. Men nu gifter vi oss, och slutar ha sex med andra. Faktum är att monogami inte hade något med kärlek att göra. Män litade på kvinnors trohet för att kunna veta vems barn det här är, och vem som får korna när jag dör.
Now, everyone wants to know what percentage of people cheat. I've been asked that question since I arrived at this conference. (Laughter) It applies to you. But the definition of infidelity keeps on expanding: sexting, watching porn, staying secretly active on dating apps. So because there is no universally agreed-upon definition of what even constitutes an infidelity, estimates vary widely, from 26 percent to 75 percent. But on top of it, we are walking contradictions. So 95 percent of us will say that it is terribly wrong for our partner to lie about having an affair, but just about the same amount of us will say that that's exactly what we would do if we were having one. (Laughter)
Nu vill alla veta hur många som är otrogna. Jag har fått den frågan många gånger sedan jag kom hit. (Skratt) Det gäller er alla. Men definitionen av otrohet fortsätter att breddas: sex-sms, att se på porr, att vara hemligt aktiv på dejtingsidor. Så eftersom det inte finns någon universell definition av vad otrohet egentligen är, varierar uppskattningarna stort, från 26 till 75 procent. Men vi är dessutom vandrande motsägelser. 95 procent av oss säger att det är fruktansvärt fel av vår partner att ljuga om sin otrohet, men lika många av oss säger att vi skulle göra exakt samma sak om vi själva var otrogna. (Skratt)
Now, I like this definition of an affair -- it brings together the three key elements: a secretive relationship, which is the core structure of an affair; an emotional connection to one degree or another; and a sexual alchemy. And alchemy is the key word here, because the erotic frisson is such that the kiss that you only imagine giving, can be as powerful and as enchanting as hours of actual lovemaking. As Marcel Proust said, it's our imagination that is responsible for love, not the other person.
Jag gillar den här definitionen av otrohet - den samlar de tre nycklarna: ett hemligt förhållande, kärnan i en otrohetsaffär; en känslomässig anknytning i någon utsträckning; och en sexuell alkemi. Alkemi är nyckelordet här, för den erotiska skälvningen är sådan att kyssen du bara föreställer dig kan vara lika kraftfull och förhäxande som timmar av verklig älskog. Som Marcel Proust sa, det är vår fantasi som är ansvarig för kärleken, inte den andra personen.
So it's never been easier to cheat, and it's never been more difficult to keep a secret. And never has infidelity exacted such a psychological toll. When marriage was an economic enterprise, infidelity threatened our economic security. But now that marriage is a romantic arrangement, infidelity threatens our emotional security. Ironically, we used to turn to adultery -- that was the space where we sought pure love. But now that we seek love in marriage, adultery destroys it.
Det har aldrig varit enklare att vara otrogen, och det har aldrig varit svårare att behålla en hemlighet. Och aldrig förut har otrohet haft så stor psykologisk påverkan. När äktenskap var en ekonomisk överenskommelse, var otrohet ett hot mot vår ekonomiska trygghet. Men nu, när äktenskap är ett romantiskt arrangemang, hotar otrohet vår emotionella trygghet. Ironiskt nog brukade vi vara otrogna - det var där vi sökte äkta kärlek. Men nu när vi söker kärlek i äktenskapet, krossas den av otrohet.
Now, there are three ways that I think infidelity hurts differently today. We have a romantic ideal in which we turn to one person to fulfill an endless list of needs: to be my greatest lover, my best friend, the best parent, my trusted confidant, my emotional companion, my intellectual equal. And I am it: I'm chosen, I'm unique, I'm indispensable, I'm irreplaceable, I'm the one. And infidelity tells me I'm not. It is the ultimate betrayal. Infidelity shatters the grand ambition of love. But if throughout history, infidelity has always been painful, today it is often traumatic, because it threatens our sense of self.
Jag tror att otrohet skadar annorlunda idag på tre sätt. Vi har ett romantiskt ideal där vi litar till en person för att uppfylla en oändligt lång lista med behov: att vara den bästa älskaren, min bästa vän, den bästa föräldern, min förtrogne, min känslomässige ledsagare, min intellektuelle jämlike. Och jag är det: jag är utvald, unik, jag är oumbärlig, jag är oersättlig, jag är den enda. Och otrohet säger att jag inte är det. Det är det yttersta sveket. Otroheten krossar den stora strävan efter kärleken. Men om otrohet genom historien alltid har varit smärtsam, så är den idag ofta traumatisk, för den hotar vår självuppfattning.
So my patient Fernando, he's plagued. He goes on: "I thought I knew my life. I thought I knew who you were, who we were as a couple, who I was. Now, I question everything." Infidelity -- a violation of trust, a crisis of identity. "Can I ever trust you again?" he asks. "Can I ever trust anyone again?"
Min patient Fernando, han plågas. Han säger: "Jag trodde jag kände mitt liv. Jag trodde att jag visste vem du var, vilka vi var som par, vem jag var. Nu ifrågasätter jag allt." Otrohet - en tillitskränkning, en identitetskris. "Kan jag någonsin lita på dig igen?" frågar han. "Kan jag någonsin lita på någon igen?"
And this is also what my patient Heather is telling me, when she's talking to me about her story with Nick. Married, two kids. Nick just left on a business trip, and Heather is playing on his iPad with the boys, when she sees a message appear on the screen: "Can't wait to see you." Strange, she thinks, we just saw each other. And then another message: "Can't wait to hold you in my arms." And Heather realizes these are not for her. She also tells me that her father had affairs, but her mother, she found one little receipt in the pocket, and a little bit of lipstick on the collar. Heather, she goes digging, and she finds hundreds of messages, and photos exchanged and desires expressed. The vivid details of Nick's two-year affair unfold in front of her in real time, And it made me think: Affairs in the digital age are death by a thousand cuts.
Och det är samma sak som min patient Heather säger, när hon pratar med mig om sin historia med Nick. Gifta, två barn. Nick har just åkt på tjänsteresa, och Heather spelar på hans iPad med pojkarna, när ett meddelande visar sig på skärmen: "Jag kan inte vänta tills vi ses." Underligt, tänker hon, vi sågs ju nyss. Och så ett till meddelande: "Jag kan inte vänta tills du är i mina armar." Och Heather inser att de inte är till henne. Hon berättar också att hennes pappa var otrogen, men hennes mamma hittade ett kvitto i hans ficka och lite läppstift på hans krage. Heather börjar gräva, och hittar hundratals meddelanden, utväxlade bilder, uttryckta önskningar. Levande detaljer om Nicks två år långa otrohet uppenbarar sig framför henne i realtid. Och det fick mig att tänka: Otrohet i den digitala åldern är som döden genom tusentals knivhugg.
But then we have another paradox that we're dealing with these days. Because of this romantic ideal, we are relying on our partner's fidelity with a unique fervor. But we also have never been more inclined to stray, and not because we have new desires today, but because we live in an era where we feel that we are entitled to pursue our desires, because this is the culture where I deserve to be happy. And if we used to divorce because we were unhappy, today we divorce because we could be happier. And if divorce carried all the shame, today, choosing to stay when you can leave is the new shame. So Heather, she can't talk to her friends because she's afraid that they will judge her for still loving Nick, and everywhere she turns, she gets the same advice: Leave him. Throw the dog on the curb. And if the situation were reversed, Nick would be in the same situation. Staying is the new shame.
Men så har vi en annan paradox som vi får hantera nuförtiden. På grund av det här romantiska idealet, litar vi på vår partners trohet med en unik iver. Men samtidigt har vi aldrig varit mer benägna att vänsterprassla, inte för att vi har andra begär idag, utan för att vi lever i en tid då vi känner att vi har rätt att följa våra begär, för det är en kultur där jag förtjänar att vara lycklig. Och om vi brukade skilja oss för att vi var olyckliga, skiljer vi oss idag för att vi skulle kunna vara lyckligare. Och om skilsmässa bar med sig skam, är det idag mer skamfyllt att stanna när man kan lämna. Heather kan inte prata med sina vänner, hon är rädd att de ska döma henne för att hon fortfarande älskar Nick, och vart hon än vänder sig får hon samma råd: Lämna honom, sparka ut fähunden. Om situationen var omvänd, skulle Nick vara i samma läge. Att stanna kvar är den nya skammen.
So if we can divorce, why do we still have affairs? Now, the typical assumption is that if someone cheats, either there's something wrong in your relationship or wrong with you. But millions of people can't all be pathological. The logic goes like this: If you have everything you need at home, then there is no need to go looking elsewhere, assuming that there is such a thing as a perfect marriage that will inoculate us against wanderlust. But what if passion has a finite shelf life? What if there are things that even a good relationship can never provide? If even happy people cheat, what is it about?
Men om vi kan skilja oss, varför är vi fortfarande otrogna? Det vanliga antagandet är att om någon är otrogen, är det antingen något fel i förhållandet eller något fel på dig. Men miljoner människor kan inte vara sjuka. Logiken är: Om du har allt du behöver hemma, så behöver du inte leta någon annanstans, vilket utgår från att det perfekta äktenskapet existerar och att det vaccinerar oss mot äventyrslusta. Men tänk om passion har en begränsad hållbarhetstid? Tänk om det finns saker som inte ens ett bra förhållande kan tillhandahålla? Om lyckliga människor är otrogna, vad handlar det om?
The vast majority of people that I actually work with are not at all chronic philanderers. They are often people who are deeply monogamous in their beliefs, and at least for their partner. But they find themselves in a conflict between their values and their behavior. They often are people who have actually been faithful for decades, but one day they cross a line that they never thought they would cross, and at the risk of losing everything. But for a glimmer of what? Affairs are an act of betrayal, and they are also an expression of longing and loss. At the heart of an affair, you will often find a longing and a yearning for an emotional connection, for novelty, for freedom, for autonomy, for sexual intensity, a wish to recapture lost parts of ourselves or an attempt to bring back vitality in the face of loss and tragedy.
En stor majoritet av de människor som jag jobbar med är inte alls kroniskt otrogna. De är ofta personer som är djupt monogama i sin tankevärld, åtminstone för sin partner. Men de finner sig själva i en konflikt mellan sina värderingar och sitt beteende. De är ofta människor som varit trogna i årtionden, men som en dag går över en gräns som de aldrig trodde att de skulle korsa, med risk för att förlora allt. För en glimt av vad? Otrohet är en svekhandling, och också ett uttryck för längtan och förlust. I hjärtat av en otrohetsaffär hittar man ofta en önskan och längtan efter en känslomässig anknytning, något nytt, frihet, autonomi, sexuell intensitet, en önskan att återerövra förlorade delar av oss själva eller ett försök att få återta vitaliteten när man står inför förlust och tragedi.
I'm thinking about another patient of mine, Priya, who is blissfully married, loves her husband, and would never want to hurt the man. But she also tells me that she's always done what was expected of her: good girl, good wife, good mother, taking care of her immigrant parents. Priya, she fell for the arborist who removed the tree from her yard after Hurricane Sandy. And with his truck and his tattoos, he's quite the opposite of her. But at 47, Priya's affair is about the adolescence that she never had. And her story highlights for me that when we seek the gaze of another, it isn't always our partner that we are turning away from, but the person that we have ourselves become. And it isn't so much that we're looking for another person, as much as we are looking for another self.
Jag tänker på en annan patient, Priya, som är lyckligt gift, älskar sin man och aldrig skulle vilja såra honom. Men hon berättar också att hon alltid har gjort det som förväntats av henne: duktig flicka, bra hustru, bra mamma, tagit hand om sina invandrade föräldrar. Priya föll för arboristen som tog bort ett träd i hennes trädgård efter orkanen Sandy. Med sin lastbil och sina tatueringar är han hennes motsats. Men vid 47 handlar Priyas otrohet om ungdomen hon aldrig hade. Hennes historia sätter fingret på att när vi söker någon annans blick, är det inte alltid vår partner vi vänder oss bort från, utan personen vi själva har blivit. Och det handlar inte så mycket om att vi letar en annan person, utan om att vi letar ett annat jag.
Now, all over the world, there is one word that people who have affairs always tell me. They feel alive. And they often will tell me stories of recent losses -- of a parent who died, and a friend that went too soon, and bad news at the doctor. Death and mortality often live in the shadow of an affair, because they raise these questions. Is this it? Is there more? Am I going on for another 25 years like this? Will I ever feel that thing again? And it has led me to think that perhaps these questions are the ones that propel people to cross the line, and that some affairs are an attempt to beat back deadness, in an antidote to death.
Runtom i världen finns det ett ord som otrogna personer alltid säger till mig. De känner sig levande. De berättar ofta historier om nyliga förluster - en förälder som dött, en vän som gick bort för tidigt, dåliga nyheter hos doktorn. Död och dödlighet bor ofta i skuggan av otrohet, eftersom de väcker dessa frågor. Är det här allt? Finns det mer? Ska jag fortsätta så här i 25 år till? Kommer jag någonsin att känna det där igen? Och det har fått mig att tro att dessa frågor kanske är de som knuffar folk över gränsen, och att en del affärer är ett försök att slå tillbaka mot livlöshet, som ett motgift mot döden.
And contrary to what you may think, affairs are way less about sex, and a lot more about desire: desire for attention, desire to feel special, desire to feel important. And the very structure of an affair, the fact that you can never have your lover, keeps you wanting. That in itself is a desire machine, because the incompleteness, the ambiguity, keeps you wanting that which you can't have.
Och i motsats till vad man kanske tror, handlar otrohet mycket mindre om sex, och mycket mer om längtan: längtan efter uppmärksamhet, längtan efter att känna sig speciell, längtan efter att känna sig viktig. Och själva upplägget för en otrohetsaffär, det faktum att du aldrig kan få din älskare, får dig att vilja ha mer. Det i sig själv är en längtansmaskin, för ofullständigheten, tvetydigheten, får dig att vilja ha det du inte kan få.
Now some of you probably think that affairs don't happen in open relationships, but they do. First of all, the conversation about monogamy is not the same as the conversation about infidelity. But the fact is that it seems that even when we have the freedom to have other sexual partners, we still seem to be lured by the power of the forbidden, that if we do that which we are not supposed to do, then we feel like we are really doing what we want to. And I've also told quite a few of my patients that if they could bring into their relationships one tenth of the boldness, the imagination and the verve that they put into their affairs, they probably would never need to see me. (Laughter)
En del av er tror förmodligen att otrohet inte förekommer i öppna förhållanden, men det förekommer. Först av allt, samtalet om monogami är inte detsamma som samtalet om otrohet. Men faktum är att det verkar som att till och med när vi har friheten att ha andra sexpartners, verkar vi fortfarande lockas av kraften hos det förbjudna, att om vi gör det vi inte borde, så känner vi att vi gör det vi verkligen vill. Jag har också sagt till flera av mina patienter att om de kunde ta med in i sina förhållanden, en tiondel av den djärvhet, fantasi och entusiasm som de lägger i sina otrohetsaffärer, så skulle de troligen aldrig behöva träffa mig. (Skratt)
So how do we heal from an affair? Desire runs deep. Betrayal runs deep. But it can be healed. And some affairs are death knells for relationships that were already dying on the vine. But others will jolt us into new possibilities. The fact is, the majority of couples who have experienced affairs stay together. But some of them will merely survive, and others will actually be able to turn a crisis into an opportunity. They'll be able to turn this into a generative experience. And I'm actually thinking even more so for the deceived partner, who will often say, "You think I didn't want more? But I'm not the one who did it." But now that the affair is exposed, they, too, get to claim more, and they no longer have to uphold the status quo that may not have been working for them that well, either.
Så hur läker man efter en otrohet? Åtrå skär djupt. Svek skär djupt. Men det kan läka. En del otrohetsaffärer är dödsryckningar hos förhållanden som redan var döende. Men andra kastar oss in i nya möjligheter. Faktum är att majoriteten av par som har har upplevt otrohet, fortsätter tillsammans. En del av dem överlever bara, andra kommer faktiskt att kunna vända kris till möjlighet. De kommer att kunna vända detta till en produktiv upplevelse. Kanske än mer för den bedragna parten, som ofta säger, "Tror du inte att jag ville mer? Men det var inte jag som gjorde det." Men när affären är avslöjad, kan de också kräva mer, och måste inte längre upprätthålla status quo som kanske inte har funkat så bra för dem heller.
I've noticed that a lot of couples, in the immediate aftermath of an affair, because of this new disorder that may actually lead to a new order, will have depths of conversations with honesty and openness that they haven't had in decades. And, partners who were sexually indifferent find themselves suddenly so lustfully voracious, they don't know where it's coming from. Something about the fear of loss will rekindle desire, and make way for an entirely new kind of truth.
Jag har märkt att många par, i kölvattnet av en otrohet, på grund av denna nya oordning, som faktiskt kan leda till ny ordning, har djupa konversationer med ärlighet och öppenhet som de inte haft på årtionden. Och partners som var sexuellt likgiltiga upptäcker plötsligt att de är så lustfyllt omättliga och de vet inte var det kommer ifrån. Något med rädslan för förlust väcker åtrån, och banar väg för en helt ny sorts sanning.
So when an affair is exposed, what are some of the specific things that couples can do? We know from trauma that healing begins when the perpetrator acknowledges their wrongdoing. So for the partner who had the affair, for Nick, one thing is to end the affair, but the other is the essential, important act of expressing guilt and remorse for hurting his wife. But the truth is that I have noticed that quite a lot of people who have affairs may feel terribly guilty for hurting their partner, but they don't feel guilty for the experience of the affair itself. And that distinction is important. And Nick, he needs to hold vigil for the relationship. He needs to become, for a while, the protector of the boundaries. It's his responsibility to bring it up, because if he thinks about it, he can relieve Heather from the obsession, and from having to make sure that the affair isn't forgotten, and that in itself begins to restore trust.
Så när en otrohet avslöjas, vad kan par göra, specifikt? Vi vet från trauman, att läkningen börjar när förövaren erkänner sin missgärning. Så för parten som var otrogen, för Nick, är en grej att avsluta affären, en annan är den nödvändiga, viktiga handlingen att uttrycka skuld och ånger för att han sårat sin fru. Men sanningen är att jag har noterat att rätt många personer som är otrogna kan känna skuld över att ha sårat sin partner, men de känner inte skuld över själva otroheten. Den distinktionen är viktig. Nick behöver vaka över förhållandet. Han behöver för en tid bli beskyddaren av gränserna. Det är hans ansvar att ta upp det, för om han tänker på det kan han avlasta Heathers besatthet med att behöva försäkra sig om att affären inte är bortglömd, och det i sig självt börjar att återuppbygga tilliten.
But for Heather, or deceived partners, it is essential to do things that bring back a sense of self-worth, to surround oneself with love and with friends and activities that give back joy and meaning and identity. But even more important, is to curb the curiosity to mine for the sordid details -- Where were you? Where did you do it? How often? Is she better than me in bed? -- questions that only inflict more pain, and keep you awake at night. And instead, switch to what I call the investigative questions, the ones that mine the meaning and the motives -- What did this affair mean for you? What were you able to express or experience there that you could no longer do with me? What was it like for you when you came home? What is it about us that you value? Are you pleased this is over?
Men för Heather eller bedragna parters, är det nödvändigt att göra saker som ger tillbaka en känsla av egenvärde, att omge sig med kärlek och vänner och aktiviteter som ger glädje, mening och identitet. Men än mer viktigt är att tygla nyfikenheten att gräva efter solkiga detaljer - Var var ni? Var gjorde ni det? Hur ofta? Är hon bättre än jag i sängen? Frågor som bara orsakar mer smärta, och håller en vaken om natten. Och istället byta till det jag kallar undersökande frågor, såna som gräver efter mening och motiv - Vad betydde affären för dig? Vad kände du att du kunde uttrycka eller uppleva där som du inte längre kunde med mig? Hur var det för dig att komma hem? Vad värdesätter du med oss? Är du glad att det är över?
Every affair will redefine a relationship, and every couple will determine what the legacy of the affair will be. But affairs are here to stay, and they're not going away. And the dilemmas of love and desire, they don't yield just simple answers of black and white and good and bad, and victim and perpetrator. Betrayal in a relationship comes in many forms. There are many ways that we betray our partner: with contempt, with neglect, with indifference, with violence. Sexual betrayal is only one way to hurt a partner. In other words, the victim of an affair is not always the victim of the marriage.
Varje otrohetsaffär kommer att omdefiniera ett förhållande, och varje par bestämmer vad arvet efter otroheten ska bli. Men otrohet är här för att stanna, det försvinner inte. Dilemman om kärlek och åtrå ger inte enkla svar som är svartvita, goda eller onda, offer och förövare. Svek i ett förhållande kommer i många skepnader. Det finns många sätt att svika sin partner på: med förakt, med försummelse, med likgiltighet, med våld. Sexuellt svek är bara ett sätt att såra en partner. Med andra ord, offret för otrohet är inte alltid äktenskapets offer.
Now, you've listened to me, and I know what you're thinking: She has a French accent, she must be pro-affair. (Laughter) So, you're wrong. I am not French. (Laughter) (Applause) And I'm not pro-affair. But because I think that good can come out of an affair, I have often been asked this very strange question: Would I ever recommend it? Now, I would no more recommend you have an affair than I would recommend you have cancer, and yet we know that people who have been ill often talk about how their illness has yielded them a new perspective. The main question that I've been asked since I arrived at this conference when I said I would talk about infidelity is, for or against? I said, "Yes." (Laughter)
Nu har ni lyssnat på mig, och jag vet vad ni tänker: Hon har fransk brytning, hon måste vara för otrohet. (Skratt) Men ni har fel. Jag är inte fransk. (Skratt) (Applåder) Och jag är inte för otrohet. Men eftersom jag tror att otrohet kan föra gott med sig, har jag ofta fått denna märkliga fråga: Skulle jag någonsin rekommendera det? Jag skulle inte rekommendera er att vara otrogna mer än jag skulle rekommendera er att ha cancer, men ändå vet vi att människor som varit sjuka ofta pratar om hur deras sjukdom gett dem ett nytt perspektiv. Den vanligaste frågan jag fått sedan jag kom till den här konferensen, när jag sagt att jag ska prata om otrohet, är "för eller emot?" Jag svarar, "Ja." (Skratt)
I look at affairs from a dual perspective: hurt and betrayal on one side, growth and self-discovery on the other -- what it did to you, and what it meant for me. And so when a couple comes to me in the aftermath of an affair that has been revealed, I will often tell them this: Today in the West, most of us are going to have two or three relationships or marriages, and some of us are going to do it with the same person. Your first marriage is over. Would you like to create a second one together?
Jag ser på otrohet från två perspektiv: å ena sidan smärta och svek, å andra sidan utveckling och självinsikt - vad det gjorde med dig och vad det betydde för mig. Så när par kommer till mig i efterdyningarna av en otrohet som har avslöjats, säger jag ofta detta till dem: I västvärlden idag, kommer de flesta av oss att ha två eller tre förhållanden eller äktenskap, och en del kommer att göra det med samma person. Ert första äktenskap är över. Skulle ni vilja skapa ett andra tillsammans?
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)