I want you to imagine what a breakthrough this was for women who were victims of violence in the 1980s. They would come into the emergency room with what the police would call "a lovers' quarrel," and I would see a woman who was beaten, I would see a broken nose and a fractured wrist and swollen eyes. And as activists, we would take our Polaroid camera, we would take her picture, we would wait 90 seconds, and we would give her the photograph. And she would then have the evidence she needed to go to court. We were making what was invisible visible.
Jag vill att ni föreställer er vilket genombrott det här var för kvinnor som föll offer för våld på 80-talet. De kom till akutmottagningen med något som polisen kallade för "kärleksgnabb". Det jag såg var en kvinna som var slagen, jag såg en bruten näsa, en skadad handled och svullna ögon. Som aktivister tog vi vår polaroidkamera, tog en bild av henne, väntade i 90 sekunder och gav henne sedan fotot. Och då hade hon beviset hon behövde för att kunna gå till domstolen. Vi gjorde det osynliga synligt.
I've been doing this for 30 years. I've been part of a social movement that has been working on ending violence against women and children. And for all those years, I've had an absolutely passionate and sometimes not popular belief that this violence is not inevitable, that it is learned, and if it's learned, it can be un-learned, and it can be prevented. (Applause)
Jag har gjort det här i 30 år, jag har varit en del av en social rörelse som jobbar för att stoppa våld mot kvinnor och barn. Och under alla dessa år har jag haft en väldigt brinnande, men kanske inte alltid så populär, tro på att våldet inte är oundvikligt. Det är inlärt, och om det är inlärt kan man lära sig av med det och förebygga det. (Applåder)
Why do I believe this? Because it's true. It is absolutely true. Between 1993 and 2010, domestic violence among adult women in the United States has gone down by 64 percent, and that is great news. (Applause)
Varför tror jag på detta? För att det är sant. Det är helt sant. Mellan 1993 och 2010 har våld i hemmet bland vuxna kvinnor i USA gått ner med 64 procent, och det är fantastiska nyheter. (Applåder)
Sixty-four percent. Now, how did we get there? Our eyes were wide open. Thirty years ago, women were beaten, they were stalked, they were raped, and no one talked about it. There was no justice. And as an activist, that was not good enough. And so step one on this journey is we organized, and we created this extraordinary underground network of amazing women who opened shelters, and if they didn't open a shelter, they opened their home so that women and children could be safe. And you know what else we did? We had bake sales, we had car washes, and we did everything we could do to fundraise, and then at one point we said, you know, it's time that we went to the federal government and asked them to pay for these extraordinary services that are saving people's lives. Right? (Applause)
64 procent. Hur kom vi dit? Vi såg problemet. För 30 år sedan blev kvinnor slagna, de förföljdes och våldtogs men ingen pratade om det. Det fanns ingen rättvisa. Och som aktivist var det inte bra nog. Så första steget på denna resa var att vi organiserade oss och skapade ett enastående nätverk med fantastiska kvinnor som anordnade skyddade boenden, och de som inte anordnade skyddade boenden öppnade sina hem så att kvinnor och barn kunde få vara säkra. Vet ni vad vi gjorde mer? Vi hade kakförsäljning, biltvättning, och vi gjorde allt för att samla in pengar men till slut sade vi: "Det är dags att gå till regeringen och be dem betala för dessa enastående tjänster som räddar liv." (Applåder)
And so, step number two, we knew we needed to change the laws. And so we went to Washington, and we lobbied for the first piece of legislation. And I remember walking through the halls of the U.S. Capitol, and I was in my 30s, and my life had purpose, and I couldn't imagine that anybody would ever challenge this important piece of legislation. I was probably 30 and naive. But I heard about a congressman who had a very, very different point of view. Do you know what he called this important piece of legislation? He called it the Take the Fun Out of Marriage Act. The Take the Fun Out of Marriage Act. Ladies and gentlemen, that was in 1984 in the United States, and I wish I had Twitter. (Laughter)
Andra steget blev att försöka ändra lagen. Vi reste till Washington och övade påtryckningar för den första lagstiftningen. Jag kommer ihåg hur jag gick genom salarna i USA:s huvudstad. Jag var 30 år och livet hade en mening. Jag kunde inte ens föreställa mig att någon någonsin skulle ifrågasätta denna viktiga lagstiftning. Jag var väl 30 år och naiv. Men jag fick höra om en parlamentsledamot som hade en helt annan syn på saken. Vet ni vad han kallade denna viktiga lagstiftning? Han kallade den för "Lagen som tar bort det roliga ur äktenskapet". "Lagen som tar bort det roliga ur äktenskapet". Mina damer och herrar, det här var 1984 i USA och jag önskar att jag hade haft Twitter. (Skratt)
Ten years later, after lots of hard work, we finally passed the Violence Against Women Act, which is a life-changing act that has saved so many lives. (Applause) Thank you. I was proud to be part of that work, and it changed the laws and it put millions of dollars into local communities.
Tio år senare, efter mycket hårt arbete fick vi igenom lagen om våld mot kvinnor. Det är en livsförändrande lag som har räddat så många liv. (Applåder) Tack. Jag var stolt över att vara en del av detta arbete, och det ändrade lagen och vi fick miljoner dollar till små samhällen.
And you know what else it did? It collected data. And I have to tell you, I'm passionate about data. In fact, I am a data nerd. I'm sure there are a lot of data nerds here. I am a data nerd, and the reason for that is I want to make sure that if we spend a dollar, that the program works, and if it doesn't work, we should change the plan.
Vi samlade också in data. Jag är väldigt intresserad av data. Jag är faktiskt en datanörd. Det finns säkert många datanördar här. Jag är en datanörd och anledningen till det är att jag vill vara säker på att pengarna läggs på ett program som fungerar, och om det inte fungerar måste vi förändra vår idé.
And I also want to say one other thing: We are not going to solve this problem by building more jails or by even building more shelters. It is about economic empowerment for women, it is about healing kids who are hurt, and it is about prevention with a capital P.
(Applåder) Jag vill säga en till sak: Vi kommer inte att lösa det här problemet genom att bygga fler fängelser eller bygga fler skyddade boenden. Det handlar om ekonomisk självständighet för kvinnor, om att hjälpa barn som har farit illa och om förebyggande med stort F.
And so, step number three on this journey: We know, if we're going to keep making this progress, we're going to have to turn up the volume, we're going to have to increase the visibility, and we're going to have to engage the public. And so knowing that, we went to the Advertising Council, and we asked them to help us build a public education campaign. And we looked around the world to Canada and Australia and Brazil and parts of Africa, and we took this knowledge and we built the first national public education campaign called There's No Excuse for Domestic Violence. Take a look at one of our spots.
Så, tredje steget på denna resa: Vi vet att om vi ska fortsätta med denna utveckling måste vi höras mer, vi måste få fler att se och vi måste engagera allmänheten. Så vi gick till Advertising Council och bad dem att hjälpa oss med att starta en kampanj för offentlig utbildning. Vi kollade upp hur det såg ut i världen, Kanada, Australien, Brasilien och delar av Afrika. Vi använde den kunskapen och startade den första nationella kampanjen för offentlig utbildning som heter There's No Excuse for Domestic Violence. Titta på en av våra reklamer.
(Video) Man: Where's dinner?
(Video) Man: Var är middagen?
Woman: Well, I thought you'd be home a couple hours ago, and I put everything away, so—
Kvinna: Jag trodde du skulle vara hemma tidigare, så jag slängde allt...
Man: What is this? Pizza. Woman: If you had just called me, I would have known—
Man: Vad är det här? Pizza? Kvinna: Om du bara hade ringt så...
Man: Dinner? Dinner ready is a pizza? Woman: Honey, please don't be so loud. Please don't—Let go of me!
Man: När maten är klar så är det pizza? Kvinna: Älskling, skrik inte. Nej, snälla. Släpp mig!
Man: Get in the kitchen! Woman: No! Help!
Man: In i köket! Kvinna: Nej, hjälp mig!
Man: You want to see what hurts? (Slaps woman)
Man: Vill du veta vad som gör ont? (Slår kvinnan)
That's what hurts! That's what hurts! (Breaking glass)
Det där gör ont! (Glas krossas)
Woman: Help me!
Kvinna: Hjälp mig!
["Children have to sit by and watch. What's your excuse?"]
["Barn tvingas sitta och titta på. Vad är din ursäkt?"]
Esta Soler: As we were in the process of releasing this campaign, O.J. Simpson was arrested for the murder of his wife and her friend. We learned that he had a long history of domestic violence. The media became fixated. The story of domestic violence went from the back page, but actually from the no-page, to the front page. Our ads blanketed the airwaves, and women, for the first time, started to tell their stories. Movements are about moments, and we seized this moment. And let me just put this in context. Before 1980, do you have any idea how many articles were in The New York Times on domestic violence? I'll tell you: 158. And in the 2000s, over 7,000. We were obviously making a difference.
Esta Soler: Medan vi höll på att publicera denna kampanj blev O.J. Simpson arresterad för mordet på sin fru och hennes vän. Vi fick veta att han hade en lång bakgrund av våld i hemmet. Media blev fixerat. Berättelsen om våld i hemmet gick från sista sidan, eller från ingen sida alls, till första sidan. Våra annonser fyllde alla utrymmen och för första gången började kvinnor berätta. Utveckling handlar om ögonblick och vi tog vara på detta ögonblick. Jag ska sätta det här i kontext. Före 1980, vet ni hur många artiklar New York Times hade om våld i hemmet? Jag ska berätta: det var 158 stycken. Och kring år 2000, över 7000 artiklar. Vi gjorde uppenbarligen skillnad.
But we were still missing a critical element. So, step four: We needed to engage men. We couldn't solve this problem with 50 percent of the population on the sidelines. And I already told you I'm a data nerd. National polling told us that men felt indicted and not invited into this conversation. So we wondered, how can we include men? How can we get men to talk about violence against women and girls? And a male friend of mine pulled me aside and he said, "You want men to talk about violence against women and girls. Men don't talk." (Laughter) I apologize to the men in the audience. I know you do. But he said, "Do you know what they do do? They do talk to their kids. They talk to their kids as parents, as coaches." And that's what we did. We met men where they were at and we built a program. And then we had this one event that stays in my heart forever where a basketball coach was talking to a room filled with male athletes and men from all walks of life. And he was talking about the importance of coaching boys into men and changing the culture of the locker room and giving men the tools to have healthy relationships. And all of a sudden, he looked at the back of the room, and he saw his daughter, and he called out his daughter's name, Michaela, and he said, "Michaela, come up here." And she's nine years old, and she was kind of shy, and she got up there, and he said, "Sit down next to me." She sat right down next to him. He gave her this big hug, and he said, "People ask me why I do this work. I do this work because I'm her dad, and I don't want anyone ever to hurt her." And as a parent, I get it. I get it, knowing that there are so many sexual assaults on college campuses that are so widespread and so under-reported. We've done a lot for adult women. We've got to do a better job for our kids. We just do. We have to. (Applause)
Men vi saknade fortfarande en viktig del. Så fjärde steget: Vi behövde engagera män. Vi kan inte lösa det här problemet med 50 procent av befolkningen ståendes utanför. Jag har redan sagt att jag är en datanörd. En nationell undersökning visade att män kände sig anklagade och oinbjudna till denna konversation. Så vi funderade, hur kan vi inkludera män? Hur kan vi få män att prata om våld mot kvinnor och flickor? Och en av mina killkompisar drog mig åt sidan och sade: "Du vill att män ska prata om våld mot kvinnor och flickor, men män pratar inte". (Skratt) Jag ber om ursäkt till männen i publiken, jag vet att ni pratar. Han sade: "Vet du vad de däremot gör? De pratar med sina barn". De pratar med sina barn som föräldrar och tränare. Så det är vad vi gjorde. Vi träffade män på deras arena och byggde upp ett program. En gång hade vi ett evenemang som ligger mig varmt om hjärtat. En baskettränare höll tal i ett rum fullt av manliga atleter, män med många olika bakgrunder. Han pratade om hur viktigt det är att coacha pojkar till män, förändra jargongen i omklädningsrummen, och att ge män verktyg de behöver för hälsosamma relationer. Och helt plötsligt tittade han längst bak i rummet och såg sin dotter och han ropade på henne, Michaela, och sade: "Michaela, kom hit". Hon var nio år, lite blyg och hon gick till honom. Han sade: "Sitt här bredvid mig". Hon satte sig bredvid honom. Han gav henne en stor kram och sade: "Folk frågar varför jag gör detta arbete. Jag gör det för att jag är hennes pappa och jag vill inte att någon någonsin ska göra henne illa." Och som förälder förstår jag honom. Jag förstår. När man vet att det sker sexuella trakasserier på högskolors campus-områden som är så omfattande och så underrapporterade. Vi har gjort mycket för vuxna kvinnor. Vi måste jobba hårdare för barnen. Vi måste bara göra det.
We've come a long way since the days of the Polaroid. Technology has been our friend. The mobile phone is a global game changer for the empowerment of women, and Facebook and Twitter and Google and YouTube and all the social media helps us organize and tell our story in a powerful way. And so those of you in this audience who have helped build those applications and those platforms, as an organizer, I say, thank you very much. Really. I clap for you. (Applause)
(Applåder) Vi har kommit långt sedan polaroidkamerans glansdagar. Tekniken har varit vår vän. Mobiltelefonen har totalförändrat kvinnors maktställning på global nivå och Facebook, Twitter, Google och Youtube och alla sociala medier hjälper oss att organisera och berätta vår historia på ett maktfullt sätt. Och till de av er i publiken som har hjälpt till att bygga dessa appar och plattformar, som organisatör säger jag tack så mycket. Jag applåderar för er. (Applåder)
I'm the daughter of a man who joined one club in his life, the Optimist Club. You can't make that one up. And it is his spirit and his optimism that is in my DNA. I have been doing this work for over 30 years, and I am convinced, now more than ever, in the capacity of human beings to change. I believe we can bend the arc of human history toward compassion and equality, and I also fundamentally believe and passionately believe that this violence does not have to be part of the human condition. And I ask you, stand with us as we create futures without violence for women and girls and men and boys everywhere.
Jag är dotter till en man som gick med i en klubb under hela sin livstid, Optimistklubben. Det är inget jag har hittat på. Det är hans anda och hans optimism som finns i mitt DNA. Jag har gjort det här i över 30 år och jag är helt övertygad om att människor kan förändras. Jag tror att vi kan ändra riktningen på historiens kurva mot medmänsklighet och jämställdhet. Jag har också en grundläggande tro, en brinnande tro på att våld inte behöver vara en del av mänsklighetens villkor. Jag ber dig att gå med oss medan vi skapar en framtid utan våld för kvinnor, flickor, män och pojkar, överallt.
Thank you very much.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)