I'm here to share my photography. Or is it photography? Because, of course, this is a photograph that you can't take with your camera.
Jag är här för att dela med mig av mitt fotograferande. Eller är det fotografi? Eftersom det är självklart att det här är ett foto som man inte kan ta med sin kamera.
Yet, my interest in photography started as I got my first digital camera at the age of 15. It mixed with my earlier passion for drawing, but it was a bit different, because using the camera, the process was in the planning instead. And when you take a photograph with a camera, the process ends when you press the trigger. So to me it felt like photography was more about being at the right place and the right time. I felt like anyone could do that.
Men trots det så började mitt intresse för fotografi när jag fick min första digitalkamera när jag var 15. Det passade ihop med min tidigare passion för att rita, men det var lite annorlunda, eftersom när man använder en kamera så är processen i planerandet istället. Och när man tar en bild med en kamera så slutar den processen när du trycker på utlösaren. Så för mig så kändes det som att fota handlade mer om att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt Jag tyckte att vem som helst kunde göra det.
So I wanted to create something different, something where the process starts when you press the trigger. Photos like this: construction going on along a busy road. But it has an unexpected twist. And despite that, it retains a level of realism. Or photos like these -- both dark and colorful, but all with a common goal of retaining the level of realism. When I say realism, I mean photo-realism. Because, of course, it's not something you can capture really, but I always want it to look like it could have been captured somehow as a photograph. Photos where you will need a brief moment to think to figure out the trick. So it's more about capturing an idea than about capturing a moment really.
Så jag ville skapa något annorlunda, något där processen börjar när du trycker på utlösaren. Foton som det här: ett vägarbete längs en trafikerad väg. Men det har en oväntad vändning. Och trots det så har det fortfarande en viss realism. Eller foton som de här: både mörka och färggranna men alla med ett gemensamt mål av att behålla en viss realism. När jag säger realism så menar jag fotorealism. För självklart så är det inte något som kan man kan fånga egentligen, men jag vill alltid att det ska se ut som att det kunde ha fångats på något vis som ett fotografi. Foton där du behöver ett ögonblick för att tänka till, för att klura ut tricket. Så det handlar egentligen mer om att fånga en idé än att fånga ett ögonblick.
But what's the trick that makes it look realistic? Is it something about the details or the colors? Is it something about the light? What creates the illusion? Sometimes the perspective is the illusion. But in the end, it comes down to how we interpret the world and how it can be realized on a two-dimensional surface. It's not really what is realistic, it's what we think looks realistic really.
Men vad är tricket som gör att det ser verkligt ut? Är det något med detaljerna eller färgerna? Är det något med ljussättningen? Vad är det som skapar illusionen? Ibland ligger illusionen i perspektivet. Men i slutändan så kommer det till hur vi ser och tolkar världen och hur den kan framtsällas på en tvådimensionell yta. Det är inte riktigt vad som är realistiskt, det är egentligen vad vi tycker ser realistiskt ut.
So I think the basics are quite simple. I just see it as a puzzle of reality where you can take different pieces of reality and put it together to create alternate reality. And let me show you a simple example. Here we have three perfectly imaginable physical objects, something we all can relate to living in a three-dimensional world. But combined in a certain way, they can create something that still looks three-dimensional, like it could exist. But at the same time, we know it can't. So we trick our brains, because our brain simply doesn't accept the fact that it doesn't really make sense. And I see the same process with combining photographs. It's just really about combining different realities.
Så jag tycker grunderna är ganska enkla. Jag ser det bara som ett verklighetspussel där du kan ta flera olika delar av verkligheten och sätta ihop dem för att skapa en alternativ verklighet. Och låt mig visa er ett enkelt exempel. Här har vi tre helt tänkbara fysiska objekt, något som vi kan relatera till i en tredimensionell värld. Men sammansatta i ett särskilt sätt så kan de skapa något som ser tredimensionellt ut, som det skulle kunna existera. Men samtidigt så vet vi att det kan det inte. Så vi lurar våra hjärnor för våra hjärnor kan helt enkelt inte acceptera det faktum att det inte riktigt går ihop. Och jag ser samma process med att kombinera fotografier. Det handlar egentligen bara om att kombinera olika verkligheter.
So the things that make a photograph look realistic, I think it's the things that we don't even think about, the things all around us in our daily lives. But when combining photographs, this is really important to consider, because otherwise it just looks wrong somehow. So I would like to say that there are three simple rules to follow to achieve a realistic result. As you can see, these images aren't really special. But combined, they can create something like this.
Så sakerna som göra att ett fotografi ser realistiskt ut tror jag är sakerna som vi inte ens tänker på, alla sakerna runt omkring oss i vår vardag. Men när man ska kombinera fotografier så är det väldigt viktigt att tänka på, för annars så ser det på något sätt bara fel ut. Så jag skulle vilja säga att det finns tre enkla regler att följa för att åstadkomma ett realistiskt resultat. Som ni kan se så är det ingenting speciellt med de här bilderna. Men tillsammans kan de skapa något som det här.
So the first rule is that photos combined should have the same perspective. Secondly, photos combined should have the same type of light. And these two images both fulfill these two requirements -- shot at the same height and in the same type of light. The third one is about making it impossible to distinguish where the different images begin and end by making it seamless. Make it impossible to say how the image actually was composed. So by matching color, contrast and brightness in the borders between the different images, adding photographic defects like depth of field, desaturated colors and noise, we erase the borders between the different images and make it look like one single image, despite the fact that one image can contain hundreds of layers basically.
Så den första regeln är att foton som kombineras ska ha samma perspektiv. För det andra, foton som kombineras ska ha samma typ av ljussättning. Och de här bilderna uppfyller båda kraven, tagna på samma höjd med samma ljussättning. Den tredje regeln är att göra det omöjligt att särskilja var de olika bilderna börjar och slutar genom att göra övergången sömlös. Göra det omöjligt att säga hur bilden egentligen var komponerad. Så genom att matcha färger, kontrast och ljusstyrka i gränserna mellan de olika bilderna, lägga till fotografiska defekter som skärpedjup, desaturerade färger och brus, så suddar vi ut gränserna mellan de olika bilderna och gör det så att det ser ut som en bild, trots att en bild egentligen kan innehålla hundratals olika lager.
So here's another example. (Laughter) One might think that this is just an image of a landscape and the lower part is what's manipulated. But this image is actually entirely composed of photographs from different locations. I personally think that it's easier to actually create a place than to find a place, because then you don't need to compromise with the ideas in your head. But it does require a lot of planning. And getting this idea during winter, I knew that I had several months to plan it, to find the different locations for the pieces of the puzzle basically. So for example, the fish was captured on a fishing trip. The shores are from a different location. The underwater part was captured in a stone pit. And yeah, I even turned the house on top of the island red to make it look more Swedish.
Så här är ett annat exempel. (Skratt) Man kan tro att det här bara är en bild av ett landskap och att det är den nedre delen som är manipulerad. Men den här bilden är egentligen helt komponerad av fotografier från olika platser. Personligen tycker jag att det faktiskt är enklare att skapa en plats än att hitta en plats, för då behöver du inte kompromissa med de idéer du har. Men det kräver mycket planerande. Och eftersom jag fick den här idén under vintern så visste jag att jag hade flera månader att planera för att hitta de olika platserna för att helt enkelt hitta bitarna till pusslet. Så till exempel så är fisken tagen på en fiskeresa. Stränderna kommer från olika platser. Undervattensdelen togs i ett stenbrott. Och jag gjorde även huset på toppen av ön rött så att det skulle se mer svenskt ut.
So to achieve a realistic result, I think it comes down to planning. It always starts with a sketch, an idea. Then it's about combining the different photographs. And here every piece is very well planned. And if you do a good job capturing the photos, the result can be quite beautiful and also quite realistic. So all the tools are out there, and the only thing that limits us is our imagination.
Så för att åstadkomma ett realistiskt resultat så tror jag det kommer till planering. Det börjar alltid med en skiss, en idé. Sen gäller det att kombinera de olika fotografierna. Och här är varje detalj välplanerad. Och om du gör ett bra jobb med att ta fotografierna så kan resultatet vara vara rätt så vackert och likväl realistiskt. Så alla verktygen finns därute och det enda som begränsar oss är vår fantasi.
Thank you.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)