I wanted to be a rock star. I dreamed of it, and that's all I dreamed of. To be more accurate, I wanted to be a pop star. This was in the late '80s. And mostly I wanted to be the fifth member of Depeche Mode or Duran Duran. They wouldn't have me. I didn't read music, but I played synthesizers and drum machines. And I grew up in this little farming town in northern Nevada. And I was certain that's what my life would be.
Jag ville bli en rockstjärna Jag drömde om det, och det var allt jag drömde om. För att vara mer exakt, ville jag bli en popstjärna. Detta var på det sena 80-talet. Och mest av allt ville jag bli den femte medlemmen i Depeche Mode eller Duran Duran. Men de ville inte ha med mig. Jag läste inte noter, men jag spelade på synthar och trummaskiner. Och jag växte upp i en liten jordbruksort i norra Nevada. Och jag var säker på att det var så mitt liv skulle bli.
And when I went to college at the University of Nevada, Las Vegas when I was 18, I was stunned to find that there was not a Pop Star 101, or even a degree program for that interest. And the choir conductor there knew that I sang and invited me to come and join the choir. And I said, "Yes, I would love to do that. It sounds great." And I left the room and said, "No way." The choir people in my high school were pretty geeky, and there was no way I was going to have anything to do with those people. And about a week later, a friend of mine came to me and said, "Listen, you've got to join choir. At the end of the semester, we're taking a trip to Mexico, all expenses paid. And the soprano section is just full of hot girls." And so I figured for Mexico and babes, I could do just about anything.
Och när jag for till college vid University of Nevada i Las Vegas, som artonåring blev jag förbluffad över att det inte fanns någon Popstjärnans A-Ö eller ens ett kandidatprogram med den inriktningen. Och körledaren där visste att jag sjöng och bjöd in mig till att gå med i kören. Och jag sa: "Ja, jag skulle älska det. Det låter toppen." Och jag lämnade rummet och sa: "Inte en chans." Körmänniskorna på min high school var rätt nördiga och det fanns inte en chans att jag skulle vilja ha något med dem att göra. Och ungefär en vecka senare, kom en vän till mig och sa: "Kom igen, du måste börja i kören. Mot slutet av terminen skall vi resa till Mexico, med allt betalt. Och sopranstämman är helt fylld av heta tjejer." Så jag tänkte att för Mexico och brudar kunde jag göra nästintill vadsomhelst.
And I went to my first day in choir, and I sat down with the basses and sort of looked over my shoulder to see what they were doing. They opened their scores, the conductor gave the downbeat, and boom, they launched into the Kyrie from the "Requiem" by Mozart. In my entire life I had seen in black and white, and suddenly everything was in shocking Technicolor. The most transformative experience I've ever had -- in that single moment, hearing dissonance and harmony and people singing, people together, the shared vision. And I felt for the first time in my life that I was part of something bigger than myself. And there were a lot of cute girls in the soprano section, as it turns out.
Och jag gick till min första dag i kören och satte mig ned med basarna och tittade över axeln för att se vad de höll på med. Dom öppnade sina partitur, dirigenten slog in, och, pang, fyrade de av Kyriesatsen från Mozarts "Requiem". I hela mitt liv hade jag sett saker i svartvitt, och plötsligt var allting färglagt i chockerande Technicolor. Den mest omvandlande erfarenhet jag nånsin haft -- i detta enda ögonblick, att höra dissonansen och harmonin och människor som sjöng, människor förenade, den delade visionen. Och jag kände för första gången i mitt liv att jag var del av någonting större än mig själv. Och det fanns en hel del söta tjejer i sopranstämman, visade det sig.
I decided to write a piece for choir a couple of years later as a gift to this conductor who had changed my life. I had learned to read music by then, or slowly learning to read music. And that piece was published, and then I wrote another piece, and that got published. And then I started conducting, and I ended up doing my master's degree at the Juilliard School. And I find myself now in the unlikely position of standing in front of all of you as a professional classical composer and conductor.
Jag bestämde mig för att skriva ett stycke för kören ett par år senare som en present till den dirigent som hade förändrat mitt liv. Jag hade lärt mig att läsa noter då, eller höll sakta på att lära mig noter. Och det stycket blev utgivet och sen skrev jag ett annat stycke, som också blev utgivet. Och sen började jag dirigera, och det slutade med att jag tog en magistersgrad vid Julliard School. Och jag befinner mig nu i den osannolika positionen att stå framför alla er som en professionell klassisk tonsättare och dirigent.
Well a couple of years ago, a friend of mine emailed me a link, a YouTube link, and said, "You have got to see this." And it was this young woman who had posted a fan video to me, singing the soprano line to a piece of mine called "Sleep."
Nåväl för ett par år sedan mejlade en vän till mig en länk, från YouTube, och sa: "Du måste se det här." Och det var en ung kvinna som hade laddat upp en fanvideo till mig, sjungandes sopranstämman från ett stycke av mig som heter "Sleep."
(Video) Britlin Losee: Hi Mr. Eric Whitacre. My name is Britlin Losee, and this is a video that I'd like to make for you. Here's me singing "Sleep." I'm a little nervous, just to let you know. ♫ If there are noises ♫ ♫ in the night ♫
(Video) Britlin Losee: Hej, herr Eric Whitacre. Jag heter Britlin Losee, och det här är en video som jag skulle vilja göra åt dig. Här sjunger jag "Sleep." Jag är litet nervös, bara så du vet. ♫ Om det är ljud ♫ ♫ i natten ♫
Eric Whitacre: I was thunderstruck. Britlin was so innocent and so sweet, and her voice was so pure. And I even loved seeing behind her; I could see the little teddy bear sitting on the piano behind her in her room. Such an intimate video.
Eric Whitacre: Jag blev förbluffad. Britlin var så oskyldig och så rar, och hennes röst var så ren. Och jag älskade att titta bakom henne. Jag kunde se den lilla teddybjörnen sitta på pianot bakom henne i hennes rum. En så intim video.
And I had this idea: if I could get 50 people to all do this same thing, sing their parts -- soprano, alto, tenor and bass -- wherever they were in the world, post their videos to YouTube, we could cut it all together and create a virtual choir. So I wrote on my blog, "OMG OMG." I actually wrote, "OMG," hopefully for the last time in public ever. (Laughter) And I sent out this call to singers. And I made free the download of the music to a piece that I had written in the year 2000 called "Lux Aurumque," which means "light and gold." And lo and behold, people started uploading their videos.
Och jag fick en idé: Om jag kunde få 50 människor att alla göra samma sak, sjunga sina stämmor -- sopran, alt, tenor och bas -- var än de befann sig i världen, lägga upp sina videor på YouTube, så kunde vi klippa ihop allting och skapa en virtuell kör. Så jag skrev på min blogg, "Herregud Herregud" Jag skrev faktiskt, "Herregud," förhoppningsvis för sista gången offentligt. (Skratt) Och jag skickade ut bud till sångare. Och jag frigjorde möjligheten att ladda ned musiken till ett stycke jag hade skrivit år 2000 som heter "Lux Aurumque", som betyder "ljus och guld." Och hör och häpna, människor började ladda upp sina filmer.
Now I should say, before that, what I did is I posted a conductor track of myself conducting. And it's in complete silence when I filmed it, because I was only hearing the music in my head, imagining the choir that would one day come to be. Afterwards, I played a piano track underneath so that the singers would have something to listen to. And then as the videos started to come in ...
Nu bör jag säga, att innan det, laddade jag upp ett dirigentspår räd jag själv dirigerade. Och det var total tystnad när jag filmade det, för jag hörde bara musiken i mitt huvud, föreställande mig kören som en dag skulle bli till. Efteråt, spelade jag ett pianospår under så att sångarna skulle ha någonting att lyssna på. Och så, när videorna började dyka upp...
(Singing) This is Cheryl Ang from Singapore.
(Sjunger) Det är är Cheryl Ang från Singapore.
(Singing) This is Evangelina Etienne
(Sjunger) Det här är Evangelina Etienne
(Singing) from Massachusetts.
(Sjunger) från Massachusetts.
(Singing) Stephen Hanson from Sweden.
(Siunger) Stephen Hanson från Sverige.
(Singing) This is Jamal Walker from Dallas, Texas.
(Sjunger) Det här är Jamal Walker från Dallas i Texas.
(Singing)
(Sjunger)
There was even a little soprano solo in the piece, and so I had auditions. And a number of sopranos uploaded their parts. I was told later, and also by lots of singers who were involved in this, that they sometimes recorded 50 or 60 different takes until they got just the right take -- they uploaded it. Here's our winner of the soprano solo. This is Melody Myers from Tennessee. (Singing) I love the little smile she does right over the top of the note -- like, "No problem, everything's fine."
Det fanns även ett litet sopransolo i stycket, så jag höll provsjungningar. Och ett antal sopraner laddade upp sina stämmor. Jag fick höra senare, och också av en hel del sångare som var inblandade i det här, att de ibland spelade in 50 till 60 olika tagningar innan de fick just den rätta tagningen -- och laddade upp den. Här är vår vinnare av sopransolot. Det är Melanie Myers från Tennesee. (Sjunger) Jag älskar det lilla leendet hon gör just ovan tonens höjdpunkt -- som om "Inga problem, allt är lugnt."
(Laughter)
(Skratt)
And from the crowd emerged this young man, Scott Haines. And he said, "Listen, this is the project I've been looking for my whole life. I'd like to be the person to edit this all together." I said, "Thank you, Scott. I'm so glad that you found me." And Scott aggregated all of the videos. He scrubbed the audio. He made sure that everything lined up. And then we posted this video to YouTube about a year and a half ago. This is "Lux Aurumque" sung by the Virtual Choir.
Och ur mängden, sprang en sprang en ung man, Scott Haines. och han sa: "Hör på detta, det här är projektet som jag letat efter hela mitt liv. Jag skulle vilja vara den som redigerar allt det här." Jag sa: "Tack, Scott. Jag är så glad att du funnit mig." Och Scott sammanfogade alla videorna. Han putsade ljudet. Han gjorde klart att allting hängde ihop. Och sedan laddade vi upp den här videon till YouTube för ungefär ett och ett halvt år sedan. Det här är "Lux Aurumque" sjunget av den Virtuella Kören.
(Singing)
(Sjunger)
I'll stop it there in the interest of time. (Applause)
Jag stannar den här på grund av tiden. (Applåder)
Thank you. Thank you.
Tack. Tack.
(Applause)
(Applåder)
Thank you. So there's more. There's more. Thank you so much.
Tack. Men det finns mer. Det finns mer. Tack så mycket.
And I had the same reaction you did. I actually was moved to tears when I first saw it. I just couldn't believe the poetry of all of it -- these souls all on their own desert island, sending electronic messages in bottles to each other. And the video went viral. We had a million hits in the first month and got a lot of attention for it. And because of that, then a lot of singers started saying, "All right, what's Virtual Choir 2.0?" And so I decided for Virtual Choir 2.0 that I would choose the same piece that Britlin was singing, "Sleep," which is another work that I wrote in the year 2000 -- poetry by my dear friend Charles Anthony Silvestri. And again, I posted a conductor video, and we started accepting submissions. This time we got some more mature members. (Singing) And some younger members.
Och jag reagerade på samma sätt som ni. Jag blev faktiskt rörd till tårar första gången jag såg den. Jag kunde inte fatta poesin i det hela -- dessa själar var och en på sin egen öde ö skickandes elekroniska meddelanden i flaskor till varandra. Och videon fick eget liv. Vi hade en miljon träffar under den första månaden och fick mycket uppmärksamhet för denl. Och på grund av det började många sångare fråga: "Okej, var blir den Virtuella Kören 2.0?" Så jag bestämde mig för att till Virtuella Kören 2.0 skulle jag välja samma stycke som Britlin sjöng, "Sleep", som är ett annat verk som jag skrev år 2000 -- poesi av min kära vän Charles Anthony Silvestri. Och återigen laddade jag upp en dirigeringsvideo och vi började ta emot bidrag. Den här gången fick vi några mer mogna medlemmar. (Sjunger) Och några yngre medlemmar.
(Video) Soprano: ♫ Upon my pillow ♫ ♫ Safe in bed ♫ EW: That's Georgie from England. She's only nine. Isn't that the sweetest thing you've ever seen?
(Video) Sopran: ♫ Uppå min kudde ♫ ♫ Trygg i min säng ♫ EW: Det där var Georgie från England. Hon är bara nio. Är inte det det sötaste ni nånsin sett?
Someone did all eight videos -- a bass even singing the soprano parts. This is Beau Awtin. (Video) Beau Awtin: ♫ Safe in bed ♫
Någon gjorde alla åtta videorna -- en bas som till och med sjöng sopranstämmorna. Det här är Beau Awtin. (Video) Beau Awtin: ♫ Trygg i min säng ♫
EW: And our goal -- it was sort of an arbitrary goal -- there was an MTV video where they all sang "Lollipop" and they got people from all over the world to just sing that little melody. And there were 900 people involved in that. So I told the singers, "That's our goal. That's the number for us to beat." And we just closed submissions January 10th, and our final tally was 2,051 videos from 58 different countries. Thank you. (Applause) From Malta, Madagascar, Thailand, Vietnam, Jordan, Egypt, Israel, as far north as Alaska and as far south as New Zealand.
EW: Och vårt mål -- det var ett slags arbetsmål -- det fanns en MTV-video där de allihop sjöng "Lollipop" och de fick människor från hela världen att sjunga bara den lilla melodin. Och det var 900 människor med i den. Så jag sa till sångarna: "Det är vårt mål. Det är siffran vi ska slå." Och vi slutade ta emot bidrag den 10:e januari och vår slutgiltiga siffra var 2051 videor från 58 olika länder. Tack. (Applåder) Från Malta, Madagaskar, Thailand, Vietnamn, Jordan, Egypten, Israel, så lång norr ut som Alaska och så långt söderut som Nya Zeeland.
And we also put a page on Facebook for the singers to upload their testimonials, what it was like for them, their experience singing it. And I've just chosen a few of them here. "My sister and I used to sing in choirs together constantly. Now she's an airman in the air force constantly traveling. It's so wonderful to sing together again!" I love the idea that she's singing with her sister. "Aside from the beautiful music, it's great just to know I'm part of a worldwide community of people I never met before, but who are connected anyway." And my personal favorite, "When I told my husband that I was going to be a part of this, he told me that I did not have the voice for it." Yeah, I'm sure a lot of you have heard that too. Me too. "It hurt so much, and I shed some tears, but something inside of me wanted to do this despite his words. It is a dream come true to be part of this choir, as I've never been part of one. When I placed a marker on the Google Earth Map, I had to go with the nearest city, which is about 400 miles away from where I live. As I am in the Great Alaskan Bush, satellite is my connection to the world."
Och vi lade också upp en sida på Facebook där sångarna kunde lägga upp sina vittnesmål om hur det varit för dem, hur de upplevt att sjunga det. Och jag har bara valt ett fåtal av dem här. "Min syster och jag brukade sjunga tillsammans i körer jämt, men nu är hon flygare i luftvapnet och reser ständigt. Det är så fantastiskt att sjunga tillsammans igen!" Jag älskar idén om att hon sjunger med sin syster. "Förutom den fantastiska musiken, är det fantastiskt att veta att jag är del av en världsvid samling människor jag aldrig tidigare mött, men som är sammankopplade hursomhelst." Och min personliga favorit: "När jag sa till min make att jag skulle vara dela av det här sa han till mig att jag inte hade rösten till det." Yeah, jag är säker på att en hel del av er också har hört det. Även jag. "Det gjorde så ont och jag grät litet grann men någonting inuti mig ville göra det här trots vad han sa. Det är en dröm som förverkligats att vara del av den här kören, då jag aldrig har varit med i någon. När jag placerade en markering på Google Earth-kartan fick jag gå till den närmaste staden, som är ungefär 40 mil bort från var jag bor. Eftersom jag bor i den stora alaskabushen är satelliten min länk till världen."
So two things struck me deeply about this. The first is that human beings will go to any lengths necessary to find and connect with each other. It doesn't matter the technology. And the second is that people seem to be experiencing an actual connection. It wasn't a virtual choir. There are people now online that are friends; they've never met. But, I know myself too, I feel this virtual esprit de corps, if you will, with all of them. I feel a closeness to this choir -- almost like a family.
Så två saker i det här slog djup an hos mig. Det första är att människor gör vadsomhelst för att hitta och kommunicera med varandra. Teknologin spelar ingen roll. Och det andra är att människor verkar uppleva en faktisk kommunikation. Det var inte en virtuell kör. Där finns människor online nu som är vänner, fast de aldrig möts. Men, jag vet själv också, jag känner den här virtuella esprit de corps, om ni så vill, med dem allihop. Jag känner en närhet till den här kören -- nästan som en familj.
What I'd like to close with then today is the first look at "Sleep" by Virtual Choir 2.0. This will be a premiere today. We're not finished with the video yet. You can imagine, with 2,000 synchronized YouTube videos, the render time is just atrocious. But we do have the first three minutes. And it's a tremendous honor for me to be able to show it to you here first. You're the very first people to see this. This is "Sleep," the Virtual Choir.
Vad jag så skulle vilja avsluta med idag är den första titten på "Sleep" av Virtuella Kören 2.0. Det blir premiär idag. Vi är inte färdiga med videon än. Ni kan föreställa er, med 2000 synkroniserade YouTube-videor, att sammanfogningstiden är ohygglig. Men vi har de första tre minuterna. Och det är en otrolig ära för mig att kunna visa dem först för er här. Ni är de allra första människorna som ser detta. Det här är "Sleep", den Virtuella Kören.
(Video) Virtual Choir: ♫ The evening hangs ♫ ♫ beneath the moon ♫ ♫ A silver thread on darkened dune ♫ ♫ With closing eyes and resting head ♫ ♫ I know that sleep is coming soon ♫ ♫ Upon my pillow, ♫ ♫ safe in bed, ♫ ♫ a thousand pictures fill my head ♫ ♫ I cannot sleep ♫ ♫ my mind's aflight ♫ ♫ and yet my limbs seem made of lead ♫ ♫ If there are noises in the night ♫
(Video) Virtuella Kören ♫ Kvällen hänger ♫ ♫ nedan månen ♫ ♫ En silvertråd på mörknad dyn ♫ ♫ Med slutande ögon och vilande huvud ♫ ♫ vet jag att sömnen kommer snart ♫ ♫ Uppå min kudde, ♫ ♫ trygg i min säng, ♫ ♫ fyller tusen bilder mitt huvud ♫ ♫ Jag kan ej sova ♫ ♫ mitt sinne flyr ♫ ♫ och ändå känns minna lemmar som bly ♫ ♫ Om det är ljud i natten ♫
Eric Whitacre: Thank you very, very much. Thank you. (Applause) Thank you very much. Thank you. Thank you.
Eric Whitacre: Tack, så hemskt, hemskt mycket. Tack. (Applåder) Tack så hemskt mycket. Tack. Tack.
(Applause)
(Applåder)