I am going to talk about myself, which I rarely do, because I -- well for one thing, I prefer to talk about things I know nothing about. And secondly, I'm a recovering narcissist. (Laughter) I didn't know I was a narcissist actually. I thought narcissism meant you loved yourself. And then someone told me there is a flip side to it. So it's actually drearier than self-love; it's unrequited self-love. (Laughter) I don't feel I can afford a relapse.
Jag ska prata om mig själv vilket jag sällan gör, eftersom jag -- ja, en anledning är att jag föredrar att prata om saker jag inte vet något om. Och dessutom så är jag en narcissist som håller på att tillfriskna. (skratt) Jag visste faktiskt inte att jag var en narcissist. Jag trodde att narcissism betyder att du älskar dig själv. Men sedan var det någon som sa att det finns en baksida på den saken. Så det är faktiskt dystrare än själv-kärlek. Det är obesvarad själv-kärlek. (skratt) Så jag känner att jag inte kan riskera ett återfall.
But I want to, though, explain how I came to design my own particular brand of comedy because I've been through so many different forms of it. I started with improvisation, in a particular form of improvisation called theater games, which had one rule, which I always thought was a great rule for an ethic for a society. And the rule was, you couldn't deny the other person's reality, you could only build on it.
Men jag vill ändå förklara hur det kom sig att jag skapade min egen speciella form av komedi då jag gått igenom så många olika slags former av det. Jag började med improvisation. I en särskild form av improvisation som kallas teaterspel, som hade en regel, som jag alltid har tyckt vore en fantastisk regel som etik för ett samhälle. Och regeln var att du kan inte förneka den andra personens verklighet, du kan bara bygga på den.
And of course we live in a society that's all about contradicting other peoples' reality. It's all about contradiction, which I think is why I'm so sensitive to contradiction in general. I see it everywhere. Like polls. You know, it's always curious to me that in public opinion polls the percentage of Americans who don't know the answer to any given question is always two percent. 75 percent of Americans think Alaska is part of Canada. But only two percent don't know the effect that the debacle in Argentina will have on the IMF's monetary policy -- (Laughter) seems a contradiction. Or this ad that I read in the New York Times: "Wearing a fine watch speaks loudly of your rank in society. Buying it from us screams good taste." (Laughter) Or this that I found in a magazine called California Lawyer, in an article that is surely meant for the lawyers at Enron. "Surviving the Slammer: Do's and Don'ts." (Laughter) "Don't use big words." (Laughter) "Learn the lingua franca." (Laughter) Yeah. "Lingua this, Frankie."
Och vi bor förstås i ett samhälle som enbart handlar om att motsäga andra människors verkligheter. Allt handlar om motsägelser, vilket jag tror är anledningen till varför jag generellt är så känslig för motsägelser. Jag ser det överallt. Som i opinionsundersökningar. Ni vet, jag kan inte riktigt förstå varför det i allmänna opinionsundersökningar alltid slutar med att andelen amerikaner som inte vet svaret på en given fråga är två procent. 75 procent av amerikanarna tror att Alaska är en del av Kanada. Men endast två procent vet inte effekten som fiaskot i Argentina kommer att ha på IMFs monetära policy -- (skratt) det verkar vara en motsägelse där. Eller den här annonsen som jag fann i New York Times: "Att bära en fin klocka säger högt något om din rank i samhället. Att köpa den av oss skriker god smak." (skratt) Eller detta som jag fann i en tidskrift som heter California Lawyer, i en artikel som säkert är avsedd för advokaterna hos Enron. "Hur du överlever kåken: vad du bör göra och inte göra." (skratt) "Använd inga svåra ord." (skratt) "Lär dig slangspråket." (skratt) Javisst. Snacka dig ur det Frankie.
(Laughter)
(skratt)
And I suppose it's a contradiction that I talk about science when I don't know math. You know, because -- and by the way to I was so grateful to Dean Kamen for pointing out that one of the reasons, that there are cultural reasons that women and minorities don't enter the fields of science and technology -- because for instance, the reason I don't do math is, I was taught to do math and read at the same time. So you're six years old, you're reading Snow White and the Seven Dwarves, and it becomes rapidly obvious that there are only two kinds of men in the world: dwarves and Prince Charmings. And the odds are seven to one against your finding the prince. (Laughter) That's why little girls don't do math. It's too depressing.
Och jag antar att det är en motsägelse att jag pratar om vetenskap när jag inte vet något om matematik. Ni vet, eftersom -- och förresten är jag så tacksam mot Dean Kamen som berättade om den orsaken, det finns kulturella skäl till varför kvinnor och minoriteter inte försöker klättra inom vetenskap och teknologi -- eftersom skälet till varför jag till exempel inte gillar matte är att jag fick lära mig matte och läsning samtidigt. Så när man är sex år gammal, och man läser Snövit och de sju dvärgarna. Då blir det rätt snabbt uppenbart att det endast finns två slags män i världen, dvärgar och prinsar. Och oddsen är sju mot ett att du hittar din prins. (skratt) Därför gillar inte små flickor matte. Det är för deprimerande.
(Laughter)
(skratt)
Of course, by talking about science I also may, as I did the other night, incur the violent wrath of some scientists who were very upset with me. I used the word postmodern as if it were OK. And they got very upset. One of them, to his credit, I think really just wanted to engage me in a serious argument. But I don't engage in serious arguments. I don't approve of them because arguments, of course, are all about contradiction, and they're shaped by the values that I have questions with.
Och naturligtvis, när jag pratar om vetenskap så kanske jag, som jag gjorde en annan kväll, drar på mig några vetenskapsmäns våldsamma vrede då de blev väldigt upprörda på mig. Jag använde ordet "postmodern" som om det var OK. Och de blev väldigt upprörda. En av dem, ska erkännas, tror jag enbart ville dra in mig i en seriös debatt. Men jag låter mig inte dras in i seriösa debatter. Jag uppskattar dem inte eftersom debatter naturligtvis endast handlar om motsägelser. Och de formas av värderingar.
I have questions with the values of Newtonian science, like rationality. You're supposed to be rational in an argument. Well rationality is constructed by what Christie Hefner was talking about today, that mind-body split, you know? The head is good, body bad. Head is ego, body id. When we say "I," -- as when Rene Descartes said, "I think therefore I am," -- we mean the head. And as David Lee Roth sang in "Just a Gigolo," "I ain't got no body." That's how you get rationality. And that's why so much of humor is the body asserting itself against the head. That's why you have toilet humor and sexual humor. That's why you have the Raspyni Brothers whacking Richard in the genital area. And we're laughing doubly then because he's the body, but it's also --
Jag ifrågasätter värderingar som finns i Newtons typ av vetenskap. Som till exempel rationalitet, då du antas vara rationell i en debatt. Rationalitet är konstruerad av det som Christie Hefner pratade om idag, uppdelningen mellan intellekt och kropp. Minns ni? Intellektet är bra, kroppen är dålig. Intellektet är ego, kroppen identitet. Och när vi säger "jag" -- som när Rene Descartes sa "Jag tänker, därför finns jag" -- så menar vi intellektet. Och som David Lee Roth sjöng i "Just a Gigolo", "Jag har ingen kropp". Det är så du blir rationell. Och det är därför så mycket av humorn handlar om kroppen som kämpar för sin rätt gentemot intellektet. Det är därför det finns toaletthumor och sexskämt. Det är därför bröderna Raspyni smäller till Richard på hans könsorgan. Och vi skrattar högt eftersom han är kroppen, men det handlar också om --
Voice offstage: Richard.
En röst utanför scenen: Richard.
Emily Levine: Richard. What did I say? (Laughter) Richard. Yes but it's also the head, the head of the conference.
Emily Levine: Richard. Vad sa jag? (skratt) Richard. Ja, men det handlar också om intellektet, intellektet där överläggningarna sker.
That's the other way that humor -- like Art Buchwald takes shots at the heads of state. It doesn't make quite as much money as body humor I'm sure -- (Laughter) but nevertheless, what makes us treasure you and adore you.
Det är det andra sättet som humor -- som när Art Buchwald skämtar om makthavarna. Det ger säkert inte lika mycket pengar som kroppshumor, tror jag -- (skratt) men det är i alla fall det som gör att vi uppskattar dem och beundrar dem.
There's also a contradiction in rationality in this country though, which is, as much as we revere the head, we are very anti-intellectual. I know this because I read in the New York Times, the Ayn Rand foundation took out a full-page ad after September 11, in which they said, "The problem is not Iraq or Iran, the problem in this country, facing this country is the university professors and their spawn." (Laughter) So I went back and re-read "The Fountainhead." (Laughter) I don't know how many of you have read it. And I'm not an expert on sadomasochism. (Laughter) But let me just read you a couple of random passages from page 217.
Det finns också en motsägelse i rationalitet i detta landet, vilket går ut på att oavsett hur mycket vi vördar intellektet, så är vi väldigt anti-intellektuella. Jag vet att detta är sant eftersom jag läste i New York Times, att Ayn Rand fonden köpte en helsidesannons efter 11 september, där de skrev, "Problemet är inte Irak eller Iran, problemet i detta landet, som landet nu får möta är universitetslektorerna och deras efterföljare". (skratt) Så jag läste om "Urkällan". (skratt) Jag vet inte hur många av er som har läst den. Och jag är inte en expert på sadomasochism. (skratt) Men låt mig bara få läsa upp några slumpvalda stycken från sidan 217.
"The act of a master taking painful contemptuous possession of her, was the kind of rapture she wanted. When they lay together in bed it was, as it had to be, as the nature of the act demanded, an act of violence. It was an act of clenched teeth and hatred. It was the unendurable. Not a caress, but a wave of pain. The agony as an act of passion."
"Mästarens handling när han smärtsamt och föraktfullt ägde henne, var den typ av begeistring hon sökte. När de låg tillsammans i sängen så var det, som det måste vara, som handlingens natur krävde, en våldsam handling. Det var en handling med ihopbitna tänder och hat. Det var något outhärdligt. Inte en smekning, men en våg av smärta. Ångest som en passionerad handling."
So you can imagine my surprise on reading in The New Yorker that Alan Greenspan, Chairman of the Federal Reserve, claims Ayn Rand as his intellectual mentor. (Laughter) It's like finding out your nanny is a dominatrix. (Laughter) Bad enough we had to see J. Edgar Hoover in a dress. Now we have to picture Alan Greenspan in a black leather corset, with a butt tattoo that says, "Whip inflation now."
Så ni kan föreställa er min överraskning när jag läste i The New Yorker att Alan Greenspan, Ordförande i Centralbanken, hävdar att Ayn Rand är hans intellektuella mentor. (skratt) Det är som att komma på att din barnvakt är en dominatrix. (skratt) Det var tillräckligt jobbigt när vi tvingades see J. Edgar Hoover bära en klänning. Nu måste vi föreställa oss Alan Greenspan i en svart läderkorsett, med en tatuering på skinkan som säger, "Piska inflationen nu."
(Laughter)
(skratt)
And Ayn Rand of course, Ayn Rand is famous for a philosophy called Objectivism, which reflects another value of Newtonian physics, which is objectivity. Objectivity basically is constructed in that same S&M way. It's the subject subjugating the object. That's how you assert yourself. You make yourself the active voice. And the object is the passive no-voice.
Och Ayn Rand förstås, Ayn Rand är känd för en filosofi som kallas Objektivism, som reflekterar ett annorlunda perspektiv av den Newtonska fysiken, som är objektivitet. Objektivitet är i grunden konstruerad på samma sätt som S/M. Det är subjektet som underordnar objektet. Det är också hur du står upp för dig själv. Du gör dig själv till den aktiva rösten. Och objektet är den passiva nej-rösten.
I was so fascinated by that Oxygen commercial. I don't know if you know this but -- maybe it's different now, or maybe you were making a statement -- but in many hospital nurseries across the country, until very recently anyway, according to a book by Jessica Benjamin, the signs over the little boys cribs read, "I'm a boy," and the signs over the little girls cribs read, "It's a girl." Yeah. So the passivity was culturally projected onto the little girls.
Jag blev så fascinerad över den där Oxygenreklamen. Jag vet inte om ni vet detta men -- kanske det är annorlunda nu, eller kanske det bara var ett påstående -- men i många barnavdelningar på sjukhus genom hela landet, i alla fall tills väldigt nyligen, enligt en bok av Jessica Benjamin, så stod det på skyltarna över de små sängarna där pojkarna låg, "Jag är en pojke." Och på skyltarna över de små flickornas säng stod det, "Det är en flicka." Ja. Så passiviteten blev kulturellt projicerad in i de små flickorna.
And this still goes on as I think I told you last year. There's a poll that proves -- there was a poll that was given by Time magazine, in which only men were asked, "Have you ever had sex with a woman you actively disliked?" And well, yeah. Well, 58 percent said yes, which I think is overinflated though because so many men if you just say, "Have you ever had sex ... " "Yes!" They don't even wait for the rest of it. (Laughter) And of course two percent did not know whether they'd had -- (Laughter) That's the first callback, of my attempted quadruple.
Och detta pågår fortfarande som jag tror jag sa till er förra året. Det finns en undersökning som bevisar -- det fanns en undersökning som presenterades av Time tidskrift, där endast män tillfrågades, "Har du någonsin haft sex med en kvinna du verkligen ogillat?" Och ja. Ja, 58 procent sa ja, som jag dock tror är överdrivet för så många män blir det om du bara säger, "Har du någonsin haft sex..." "Ja!" Dom väntar inte ens på resten av meningen. (skratt) Och två procent visste förstås inte ens om de hade gjort det -- (skratt) Det var första motgången, i mitt fyrdubbla försök.
(Laughter)
(skratt)
So this subject-object thing, is part of something I'm very interested in because this is why, frankly, I believe in political correctness. I do. I think it can go too far. I think Ringling Brothers may have gone too far with an ad they took out in the New York Times Magazine. "We have a lifelong emotional and financial commitment to our Asian Elephant partners." (Laughter) Maybe too far. But you know -- I don't think that a person of color making fun of white people is the same thing as a white person making fun of people of color. Or women making fun of men is the same as men making fun of women. Or poor people making fun of rich people, the same as rich people.
Så detta med subjekt-objekt, är en del av något som jag är väldigt intresserad av eftersom detta ärligt talat är varför jag tror på politisk korrekthet. Jag gör det. Jag tror det kan gå för långt. Jag tror att Ringling Brothers kan ha gått för långt med en annons som de satte in i New York Times. "Vi har ett livslångt känslomässigt och ekonomiskt åtagande till vår partner Asian Elephant." (skratt) Det kanske var att gå för långt. Men ni vet -- Jag tror inte att en färgad person som skämtar om vita människor är samma sak som en vit person som skämtar om färgade människor. Eller kvinnor som skämtar om män, som inte är samma som män som skämtar om... Eller fattiga människor som skämtar om rika personer, som det motsatta av rika människor.
I think you can make fun of the have but not the have-nots, which is why you don't see me making fun of Kenneth Lay and his charming wife. (Laughter) What's funny about being down to four houses? (Laughter) And I really learned this lesson during the sex scandals of the Clinton administration or, Or as I call them, the good ol' days. (Laughter) When people I knew, you know, people who considered themselves liberal, and everything else, were making fun of Jennifer Flowers and Paula Jones. Basically, they were making fun of them for being trailer trash or white trash. It seems, I suppose, a harmless prejudice and that you're not really hurting anybody. Until you read, as I did, an ad in the Los Angeles Times. "For sale: White trash compactor." (Laughter)
Jag tror du kan skämta om de som har, men inte om de som inte har, vilket är skälet till varför ni inte kommer höra mig skämta om Kenneth Lay och hans charmerande fru. (skratt) Vad är det för roligt med att ha kommit ner till fyra hus? (skratt) Och denna läxa lärde jag mig ordentligt under sexskandalerna i Clintons administration. Eller som jag kallar dem, de goda gamla dagarna. (skratt) När människor jag känner, ni vet människor som ser sig själva som liberala, och allt annat, skämtade om Jennifer Flowers och Paula Jones. I grunden skämtade de om dem för att de var husvagnspack eller vitt slödder. Det kan tyckas antar jag som en harmlös fördom som egentligen inte sårar någon. Tills du läser, som jag gjorde, en annons i Los Angeles Times. "Till salu: Vitt slödder förminskare." (skratt)
So this whole subject-object thing has relevance to humor in this way. I read a book by a woman named Amy Richlin, who is the chair of the Classics department at USC. And the book is called "The Garden of Priapus." And she says that Roman humor mirrors the construction of Roman society. So that Roman society was very top/bottom, as ours is to some degree. And so was humor. There always had to be the butt of a joke. So it was always the satirist, like Juvenal or Martial, represented the audience, and he was going to make fun of the outsider, the person who didn't share that subject status.
Så hela den här subjekt-objekt saken får relevans för humorn på det här sättet. Jag läste en bok av en kvinna vid namn Amy Richlin, som är prefekt för Institutionen för studier av antika Grekland och Rom vid USC. Och boken heter "The Garden of Priapus". Och hon skriver att humorn i romarriket avspeglar samhällsstrukturen i romarriket. Så samhället under romarriket var väldigt hierarkiskt, som vårt på ett sätt. Och på samma sätt fungerade humor. Det behövde alltid finnas några som alla kunde skämta om. Så det fanns alltid en satiriker, som Juvenal eller Marshall, som representerade publiken, och han skämtade om den person som stod utanför, den person som inte delade status som subjekt.
And in stand-up of course, the stand-up comedian is supposed to dominate the audience. A lot of heckling is the tension of trying to make sure that the comedian is going to be able to dominate, and overcome the heckler. And I got good at that when I was in stand up. But I always hated it because they were dictating the terms of the interaction, in the same way that engaging in a serious argument determines the content, to some degree, of what you're talking about. And I was looking for a form that didn't have that. And so I wanted something that was more interactive. I know that word is so debased now by the use of it by Internet marketers.
Och i stand-up så är det naturligtvis så att stand-up komikern antas kunna dominera publiken. En massa häcklande krävs för att skapa spänningen som garanterar att komikern ska kunna dominera, och bli bättre än en häcklare. Och jag blev bra på det när jag var i stand up. Men jag avskydde det alltid eftersom det utformade samspelets villkor. På samma sätt som att engageras i ett seriöst argument avgör innehållet, till viss grad, av vad ni pratar om. Och jag sökte en form som inte hade detta. Och jag ville ha något som var mer interaktivt. Jag vet att ord försämrats nuförtiden på grund av hur annonsörer på Internet använt dem.
I really miss the old telemarketers now, I'll tell you that. (Laughter) I do, because at least there you stood a chance. You know? I used to actually hang up on them. But then I read in "Dear Abby" that that was rude. So the next time that one called I let him get halfway through his spiel and then I said, "You sound sexy." (Laughter) He hung up on me!
Jag kan säga er att jag verkligen saknar de gamla telefonförsäljarna. (skratt) Det är sant. För där hade jag åtminstone en chans, vet ni. Jag brukade vanligtvis bara lägga på luren. Men sedan läste jag i en fråga om råd-spalt att det var otrevligt. Så nästa gång en försäljare ringde så lät jag honom komma halvvägs i sin svada och sedan sa jag, "Du låter sexig". (skratt) Så han la på luren!
(Laughter)
(skratt)
But the interactivity allows the audience to shape what you're going to do as much as you shape their experience of the world. And that's really what I'm looking for. And I was sort of, as I was starting to analyze what exactly it is that I do, I read a book called "Trickster Makes This World," by Lewis Hyde. And it was like being psychoanalyzed. I mean he had laid it all out. And then coming to this conference, I realized that most everybody here shared those same qualities because really what trickster is is an agent of change. Trickster is a change agent. And the qualities that I'm about to describe are the qualities that make it possible to make change happen. And one of these is boundary crossing. I think this is what so, in fact, infuriated the scientists. But I like to cross boundaries. I like to, as I said, talk about things I know nothing about.
Men interaktiviteten tillåter publiken att forma vad du ska göra lika mycket som du formar deras upplevelse av världen. Och det är det som jag söker efter. Och jag gjorde, när jag började analysera vad exakt det är som jag gör, så läste jag en bok som heter "Trickster Makes This World", av Lewis Hyde. Och det var som att bli psykoanalyserad. Jag menar, han förklarade precis allt. Och när jag sedan kom till denna konferens, så insåg jag att de flesta här delade samma kvaliteter eftersom en lurendrejare faktiskt är är en representant i förändring. En lurendrejare är ett förändringsombud. Och de kvaliteter som jag ska beskriva är kvaliteter som gör det möjligt att få förändringar att ske. Och en av dessa är gränsöverskridningar. Jag tror detta är vad som faktiskt gjorde vetenskapsmännen så arga. Men jag gillar att överskrida gränser. Jag gillar som jag sa att prata om saker jag inte vet något om.
(Phone Ringing)
(en telefon ringer)
I hope that's my agent, because you aren't paying me anything.
Jag hoppas det är min agent, eftersom ni inte betalar mig något.
(Laughter)
(skratt)
And I think it's good to talk about things I know nothing about because I bring a fresh viewpoint to it, you know? I'm able to see the contradiction that you may not be able to see. Like for instance a mime once -- or a meme as he called himself. He was a very selfish meme. And he said that I had to show more respect because it took up to 18 years to learn how to do mime properly. And I said, "Well, that's how you know only stupid people go into it." (Laughter) It only takes two years to learn how to talk.
Och jag tror det är bra att jag pratar om saker jag inte vet något om eftersom jag bidrar med ett fräscht perspektiv på det hela, eller hur? Jag kan se motsägelser som ni kanske inte kan se. Som en mimare som jag kände -- eller mimgestaltare som han kallade sig själv. Han var en väldigt självisk mimgestaltare. Och han sa att jag måste visa mer respekt eftersom det tog 18 år att lära sig att mima ordentligt. Och jag sa, "Nåväl, det är så man vet att endast dumma människor börjar lära sig mima." (skratt) Du behöver bara två år för att lära dig prata.
(Laughter)
(skratt)
(Applause)
(applåder)
And you know people, this is the problem with quote, objectivity, unquote. When you're only surrounded by people who speak the same vocabulary as you, or share the same set of assumptions as you, you start to think that that's reality. Like economists, you know, their definition of rational, that we all act out of our own economic self-interest. Well, look at Michael Hawley, or look at Dean Kamen, or look at my grandmother.
Och vet ni, gott folk, detta är problemet med "objektivitet". När du endast är omgiven av människor som använder samma vokabulär som du, eller som delar samma typer av antaganden som du, så börjar du tänka att detta är verkligheten. Som ekonomer, ni vet, vars definition på rationalitet, som vi alla använder utifrån vårt egna ekonomiska självintresse. Ja, titta på Michael Hawley, eller titta på Dean Kamen, eller titta på min mormor.
My grandmother always acted in other people's interests, whether they wanted her to or not. (Laughter) If they had had an Olympics in martyrdom, my grandmother would have lost on purpose. (Laughter) "No, you take the prize. You're young. I'm old. Who's going to see it? Where am I going? I'm going to die soon."
Min mormor handlade alltid utifrån andra människors intressen, oavsett om de ville att hon skulle göra det eller inte. (skratt) Om de hade ett OS i martyrskap, så hade min mormor förlorat med avsikt. (skratt) "Nej, ta priset du. Du är ung. Jag är gammal. Vem bryr sig? Vad jag ska göra? Jag ska dö snart."
(Laughter)
(skratt)
So that's one -- this boundary crossing, this go-between which -- Fritz Lanting, is that his name, actually said that he was a go-between. That's an actual quality of the trickster. And another is, non-oppositional strategies. And this is instead of contradiction. Where you deny the other person's reality, you have paradox where you allow more than one reality to coexist,
Så det är en -- detta överskridande av gränser, detta gå-emellan som -- Fritz Lanting, är det hans namn, sa faktiskt att han var en gå-emellan person. Det är en verklig kvalitet hos lurendrejaren. En annan är icke-oppositionella strategier. Och detta är istället för motsägelser. Där du förnekar den andre personens verklighet, så finns paradoxen där du tillåter att mer än en verklighet får samexistera,
I think there's another philosophical construction. I'm not sure what it's called. But my example of it is a sign that I saw in a jewelry store. It said, "Ears pierced while you wait." (Laughter) There the alternative just boggles the imagination. (Laughter) "Oh no. Thanks though, I'll leave them here. Thanks very much. I have some errands to run. So I'll be back to pick them up around five, if that's OK with you. Huh? Huh? What? Can't hear you."
jag tror det är en annan filosofisk konstruktion. Jag är inte säker på vad den kallas. Men mitt exempel på det är en skylt som jag såg i en guldaffär. Där stod, "Öronhåltagning medan du väntar". (skratt) Alternativen till det får ens tanke att svindla. (skratt) "Åh nej. Tack ändå. Jag lämnar dem här. Tack. Jag har lite sysslor att göra. Så jag kommer tillbaks för att hämta dem runt fem, om det är OK för er. Va? Va? Vad sa ni? Jag kan inte höra."
(Laughter)
(skratt)
And another attribute of the trickster is smart luck. That accidents, that Louis Kahn, who talked about accidents, this is another quality of the trickster. The trickster has a mind that is prepared for the unprepared. That, and I will say this to the scientists, that the trickster has the ability to hold his ideas lightly so that he can let room in for new ideas or to see the contradictions or the hidden problems with his ideas. I had no joke for that. I just wanted to put the scientists in their place. (Laughter)
Och en annan kvalitet hos lurendrejaren är smart tur. Som olyckor, som Louis Kahn, som pratade om olyckor, är en annan kvalitet hos lurendrejaren. Lurendrejaren har en hjärna som är förberedd för det oförberedda. Att, och detta säger jag till vetenskapsmännen, lurendrejaren har förmågan att hålla sina idéer lätt så att han kan skapa rum för nya idéer eller se motsägelserna eller de dolda problemen med hans idéer. Jag har inget skämt till detta. Jag ville bara sätta vetenskapsmännen på sina platser. (skratt)
But here's how I think I like to make change, and that is in making connections. This is what I tend to see almost more than contradictions. Like the, what do you call those toes of the gecko? You know, the toes of the gecko, curling and uncurling like the fingers of Michael Moschen. I love connections.
Men jag skulle vilja berätta något om hur jag skulle vilja förändra saker och ting, och det är genom att skapa samband. Detta är vad jag brukar se nästan mer än motsägelser. Som de där, vad kallar man de där tårna som geckoödlorna har? Ni vet, en geckoödlas tår, som viker sig och viker upp sig som Michael Moschens fingrar. Jag älskar samband.
Like I'll read that one of the two attributes of matter in the Newtonian universe -- there are two attributes of matter in the Newtonian universe -- one is space occupancy. Matter takes up space. I guess the more you matter the more space you take up, which explains the whole SUV phenomenon. (Laughter) And the other one though is impenetrability.
Ungefär som att jag läste att en av de två egenskaperna hos materia i det Newtonska universumet -- det finns två egenskaper hos materia i det Newtonska universumet -- en är ockupationen av rum. Materia kräver rum. Jag antar att det är ungefär samma som ju mer viktig någon är, desto mer plats tar han upp, vilket förklarar hela fenomenet med SUV. (skratt) Och den andra egenskapen är ogenomtränglighet.
Well, in ancient Rome, impenetrability was the criterion of masculinity. Masculinity depended on you being the active penetrator. And then, in economics, there's an active producer and a passive consumer, which explains why business always has to penetrate new markets. Well yeah, I mean why we forced China to open her markets. And didn't that feel good? (Laughter) And now we're being penetrated. You know the biotech companies are actually going inside us and planting their little flags on our genes. You know we're being penetrated. And I suspect, by someone who actively dislikes us. (Laughter) That's the second of the quadruple. Yes of course you got that. Thank you very much. I still have a way to go.
Nåväl, i antika Rom så var ogenomtränglighet kriteriet för maskulinitet. Maskulinitet krävde att du var den aktiva som penetrerade. Och i ekonomier så finns det en aktiv producent och en passiv konsument, vilket förklarar varför företag alltid måste penetrera nya marknader. Ja, varför vi tvingade Kina att öppna hennes marknader. Och var inte det skönt? (skratt) Och nu blir vi penetrerade. Ni vet de biotekniska företagen går verkligen in i oss och placerar deras små flaggor på våra gener. Ni vet, vi blir penetrerade. Och jag misstänker av någon som aktivt ogillar oss. (skratt) Det är den andra biten i fyrkanten. Ja, naturligtvis förstod ni det. Tack så hemskt mycket. Jag har fortfarande en hel del kvar.
(Laughter)
(skratt)
And what I hope to do, when I make these connections, is short circuit people's thinking. You know, make you not follow your usual train of association, but make you rewire. It literally -- when people say about the shock of recognition, it's literally re-cognition, rewiring how you think -- I had a joke to go with this and I forgot it. I'm so sorry. I'm getting like the woman in that joke about --
Och vad jag hoppas kunna göra, när jag skapar dessa samband, är att kortsluta människors tänkande. Ni vet, få er att inte följa ert vanliga mönster av associerande, utan få er att koppla om. Det är bokstavligen -- när människor säger att de kände igen något så starkt att de blev perplexa, så handlar det bokstavligen om att åter-känna, att koppla om hur du tänker -- Jag hade ett skämt om detta och jag har glömt det. Jag är ledsen. Jag börjar bli som kvinnan i skämtet om --
have you heard this joke about the woman driving with her mother? And the mother is elderly. And the mother goes right through a red light. And the daughter doesn't want to say anything. She doesn't want to be like, "You're too old to drive." And the mother goes through a second red light. And the daughter says, as tactfully as possible, "Mom, are you aware that you just went through two red lights?" And the mother says, "Oh! Am I driving?"
har ni hört skämtet om kvinnan som åkte bil med hennes mor? Och modern är en äldre kvinna. Och modern kör rakt förbi rött ljus. Och dottern vill inte säga något. Hon vill inte få det att låta som, "Du är för gammal för att köra bil". Men så kör modern återigen förbi rött ljus. Och dottern säger, så taktfullt som möjligt, "Mamma, vet du att du just körde förbi två rödljus?" Och modern säger, "Åh! Kör jag bil?"
(Laughter)
(skratt)
And that's the shock of recognition at the shock of recognition. That completes the quadruple.
Och det är igenkännandets chock när det chockas av att känna igen. Och det avslutar fyrkanten.
(Laughter)
(skratt)
I just want to say two more things. One is, another characteristic of trickster is that the trickster has to walk this fine line. He has to have poise. And you know the biggest hurdle for me, in doing what I do, is constructing my performance so that it's prepared and unprepared. Finding the balance between those things is always dangerous because you might tip off too much in the direction of unprepared. But being too prepared doesn't leave room for the accidents to happen.
Jag vill bara säga två saker till. Ett är att en annan egenskap hos lurendrejaren är att lurendrejaren måste gå en fin balans. Han måste vara i jämvikt. Och ni ska veta att det största hindret för mig, när jag gör det jag gör, är att skapa mitt uppträdande så att det är förberett och oförberett. Att hitta en balans mellan dessa två saker är alltid farligt eftersom du kan luta dig för mycket i riktningen mot att vara oförberedd. Men att vara för förberedd lämnar inte utrymme för olyckor att ske.
I was thinking about what Moshe Safdie said yesterday about beauty because in his book, Hyde says that sometimes trickster can tip over into beauty. But to do that you have to lose all the other qualities because once you're into beauty you're into a finished thing. You're into something that occupies space and inhabits time. It's an actual thing. And it is always extraordinary to see a thing of beauty. But if you don't do that, if you allow for the accident to keep on happening, you have the possibility of getting on a wavelength. I like to think of what I do as a probability wave. When you go into beauty the probability wave collapses into one possibility. And I like to explore all the possibilities in the hope that you'll be on the wavelength of your audience.
Jag tänker på vad Moshe Safdie igår sa om skönhet eftersom Hyde i sin bok skrev att lurendrejeri ibland kan likna skönhet. Men för att det ska lyckas måste du tillåta dig att tappa alla andra kvaliteter eftersom när du väl närmar dig skönhet så närmar du dig en avslutad sak. Du kommer då in i något som ockuperar utrymmet och befolkar tiden. Det är en verklig sak. Och det är alltid extraordinärt att se en vacker sak. Men om du inte gör det, om du tillåter olyckorna att ske gång på gång, så har du möjligheten att hamna i en våglängd. Jag gillar att tänka på det jag gör som en möjlighetsvåg. När du kommer in i skönhet så kollapsar möjlighetsvågen in i en möjlighet. Och jag vill utforska alla möjligheter i förhoppningen att jag ska vara på min publiks våglängd.
And the one final quality I want to say about trickster is that he doesn't have a home. He's always on the road. I want to say to you Richard, in closing, that in TED you've created a home. And thank you for inviting me into it. Thank you very much.
Och den sista kvalitet jag vill säga finns i lurendrejeri är att lurendrejaren inte har något hem. Han är alltid på väg. Och som avslutning vill jag säga till dig Richard att i TED så har du skapat ett hem. Och tack för att du bjöd in mig. Tack så hemskt mycket.
(Applause)
(applåder)