In 2012, when I painted the minaret of Jara Mosque in my hometown of Gabés, in the south of Tunisia, I never thought that graffiti would bring so much attention to a city.
2012, när jag målade Jara-moskéns minaret i min hemstad Gabès, i södra Tunisien, trodde jag aldrig att graffiti skulle ge en stad så mycket uppmärksamhet.
At the beginning, I was just looking for a wall in my hometown, and it happened that the minaret was built in '94. And for 18 years, those 57 meters of concrete stayed grey. When I met the imam for the first time, and I told him what I wanted to do, he was like, "Thank God you finally came," and he told me that for years he was waiting for somebody to do something on it. The most amazing thing about this imam is that he didn't ask me anything -- neither a sketch, or what I was going to write.
I början letade jag bara efter en vägg i min hemstad, och det föll sig så att minareten byggdes -94. Och i 18 år var de där 57 metrarna av betong grå. När jag mötte imamen första gången och berättade om vad jag ville göra, sa han, "Tack gode gud för att du äntligen kom", och han sa att han i flera år hade väntat på att någon skulle göra något med den. Det mest fantastiska med den här imamen var att han inte frågade mig om något – han bad inte om en skiss eller frågade vad jag skulle skriva.
In every work that I create, I write messages with my style of calligraffiti -- a mix of calligraphy and graffiti. I use quotes or poetry. For the minaret, I thought that the most relevant message to be put on a mosque should come from the Quran, so I picked this verse: "Oh humankind, we have created you from a male and a female, and made you people and tribe, so you may know each other." It was a universal call for peace, tolerance, and acceptance coming from the side that we don't usually portray in a good way in the media.
I varje verk som jag skapar skriver jag meddelanden med min egen stil kalligraffiti – en mix av kalligrafi och graffiti. Jag använder citat eller poesi. För en minaret tänkte jag att det mest relevanta meddelandet att skriva på en moské skulle komma från koranen, så jag valde den här versen: "Åh mänsklighet, vi har skapat er från en man och en kvinna, och gjort er till en stam av människor, så att ni ska känna varandra." Det var en universell uppmaning till fred, tolerans och acceptans som kom från en sida som vi vanligtvis inte porträtterar på ett bra sätt i media.
I was amazed to see how the local community reacted to the painting, and how it made them proud to see the minaret getting so much attention from international press all around the world. For the imam, it was not just the painting; it was really deeper than that. He hoped that this minaret would become a monument for the city, and attract people to this forgotten place of Tunisia. The universality of the message, the political context of Tunisia at this time, and the fact that I was writing Quran in a graffiti way were not insignificant. It reunited the community.
Det var fantastiskt att se hur samhället runt omkring reagerade på målningen, och hur det gjorde dem stolta att se att minareten fick så mycket uppmärksamhet i internationella tidningar från hela världen. För imamen handlade det inte bara om målningen; det var något djupare än så. Han hoppades att den här minareten skulle bli ett monument för staden, och locka människor till den här bortglömda platsen i Tunisien. Meddelandets allmängiltighet, den politiska kontexten i Tunisien vid den här tiden, och det faktum att jag skrev koranens ord med graffiti var inte oviktiga. Det förde samhället samman.
Bringing people, future generations, together through Arabic calligraphy is what I do. Writing messages is the essence of my artwork. What is funny, actually, is that even Arabic-speaking people really need to focus a lot to decipher what I'm writing. You don't need to know the meaning to feel the piece. I think that Arabic script touches your soul before it reaches your eyes. There is a beauty in it that you don't need to translate. Arabic script speaks to anyone, I believe; to you, to you, to you, to anybody, and then when you get the meaning, you feel connected to it. I always make sure to write messages that are relevant to the place where I'm painting, but messages that have a universal dimension, so anybody around the world can connect to it.
Att föra människor, kommande generationer, samman, genom arabisk kalligrafi är det jag gör. Att skriva meddelanden är grunden i min konst. En lustig sak är att också människor som kan arabiska verkligen måste fokusera för att kunna tyda vad jag skriver. Man behöver inte veta betydelsen för att kunna ta in verket. Jag tror att arabisk skrift rör vid själen innan den når ögonen. Det finns en skönhet i den som man inte behöver översätta. Arabisk skrift talar till alla, tror jag; till dig, till dig, till vem som helst, och sen när du förstår innebörden känner du dig sammankopplad med den. Jag ser alltid till att skriva meddelanden som är relevanta för platsen där jag målar dem, men ändå har en universell dimension, så att alla i världen kan ta till sig dem.
I was born and raised in France, in Paris, and I started learning how to write and read Arabic when I was 18. Today I only write messages in Arabic. One of the reasons this is so important to me, is because of all the reaction that I've experienced all around the world.
Jag föddes och växte upp i Frankrike, i Paris, och jag lärde mig att skriva och läsa på arabiska när jag var 18. Idag skriver jag bara meddelanden på arabiska. En av anledningarna till att det är så viktigt för mig är alla reaktioner jag har fått från hela världen.
In Rio de Janeiro, I translated this Portuguese poem from Gabriela Tôrres Barbosa, who was giving an homage to the poor people of the favela, and then I painted it on the rooftop. The local community were really intrigued by what I was doing, but as soon as I gave them the meaning of the calligraphy, they thanked me, as they felt connected to the piece.
I Rio de Janeiro översatte jag en portugisisk dikt från Gabriela Tôrres Barbosa, som hyllade favelornas fattiga människor, och sedan målade jag den på taket. Lokalsamhället var fascinerat av vad jag gjorde, men så snart jag berättade för dem vad kalligrafin stod för tackade de mig, eftersom de kände samhörighet med verket.
In South Africa, in Cape Town, the local community of Philippi offered me the only concrete wall of the slum. It was a school, and I wrote on it a quote from Nelson Mandela, saying, "[in Arabic]," which means, "It seems impossible until it's done." Then this guy came to me and said, "Man, why you don't write in English?" and I replied to him, "I would consider your concern legit if you asked me why I didn't write in Zulu."
I Kapstaden i Sydafrika erbjöd det lilla samhället Philippi mig den enda betongväggen som fanns i slummen. Det var en skola, och jag skrev ett citat från Nelson Mandela på den, och det stod, (Pratar arabiska) vilket betyder, "Det verkar omöjligt tills det är gjort." En kille kom fram till mig och sa, "Du, varför skriver du inte på engelska?" och jag svarade, "Jag skulle ta dig på allvar om du frågade varför jag inte skrev på zulu."
In Paris, once, there was this event, and someone gave his wall to be painted. And when he saw I was painting in Arabic, he got so mad -- actually, hysterical -- and he asked for the wall to be erased. I was mad and disappointed. But a week later, the organizer of the event asked me to come back, and he told me that there was a wall right in front of this guy's house. So, this guy -- (Laughter) like, was forced to see it every day. At the beginning, I was going to write, "[In Arabic]," which means, "In your face," but -- (Laughter) I decided to be smarter and I wrote, "[In Arabic]," which means, "Open your heart."
I Paris, under ett evenemang var det någon som gav bort sin vägg att måla på. Och när han såg att jag målade på arabiska blev han så ilsken – faktiskt hysterisk – och han ville att väggen skulle rensas. Jag var arg och besviken. Men en vecka senare bad organisatören av evenemanget mig att komma tillbaka, och han sa att det fanns en ledig vägg framför killens hus. Och den här killen – (Skratt) han blev tvungen att se den varje dag. Först hade jag tänkt skriva (Pratar arabiska) vilket betyder, "Rätt åt dig," men – (Skratt) Jag försökte vara smartare och skrev (Pratar arabiska) vilket betyder, "Öppna ditt hjärta."
I'm really proud of my culture, and I'm trying to be an ambassador of it through my artwork. And I hope that I can break the stereotypes we all know, with the beauty of Arabic script. Today, I don't write the translation of the message anymore on the wall. I don't want the poetry of the calligraphy to be broken, as it's art and you can appreciate it without knowing the meaning, as you can enjoy any music from other countries. Some people see that as a rejection or a closed door, but for me, it's more an invitation -- to my language, to my culture, and to my art.
Jag är stolt över min kultur, och jag försöker att vara en ambassadör för den genom min konst. Och jag hoppas att jag kan bryta igenom de stereotyper vi känner till, med skönheten hos den arabiska skriften. Idag skriver jag inte längre ut översättningen för meddelandet på väggen. Jag vill inte att poesin hos kalligrafin ska förtas, eftersom den är konst som man kan uppskatta utan att veta vad den betyder, på samma sätt som man kan njuta av musik från andra länder. Vissa människor ser det som ett utestängande eller en stängd dörr, men för mig är det mer som en inbjudan – till mitt språk, till min kultur, till min konst.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)