Hello, friends. I'm happy to see all of you here today. This is actually exactly what I say to the people who visit us at the La Crosse Public Library. And I say it because I mean it. The children who come into our library are my friends in that I care about their needs and their futures. I want them to be happy and successful. I hope that they'll find great books or a movie that delights them. Or the solution to a tricky problem.
Hej vänner. Vad glad jag blir att se er alla här idag. Det är faktiskt exakt det jag säger till dem som besöker oss på La Crosse Public Library. Jag säger det för att jag menar det. Barnen som kommer till vårt bibliotek är mina vänner eftersom att jag bryr mig om deras behov och deras framtid. Jag vill att de ska vara glada och framgångsrika. Jag hoppas att de hittar bra böcker eller en film de finner nöje i. Eller en lösning på ett problem.
Libraries in general have this wonderful reputation of really caring about our communities. We put out mission statements and statements of purpose that say that we connect our community to the broader world. We engage minds, we create lifelong learners. And these ideals are really important to us as libraries, because we know the power they have to create a better world. A more connected world, a more engaged and empathetic world. Books have power, information has power. And for the powerless in our communities, being able to connect to that is even more important.
Bibliotek i allmänhet har det här underbara ryktet att de verkligen bryr sig om sina samhällen. Vi lägger ut uppdragsbeskrivningar och målsättningar som säger att vi sammanför våra samhällen med världen utanför. Vi engagerar hjärnor, vi skapar livslånga inlärare. Dessa ideal är viktiga för oss bibliotek, för vi vet att de har förmågan att skapa en bättre värld. En mer sammanlänkad, mer engagerad och empatisk värld. Böcker har makt, information har makt. För de maktlösa i våra samhällen är det desto viktigare att få kontakt med den.
In 1995, Betty Hart and Todd Risley published a study that found that working class families and those being served by welfare experience what we now refer to as the "30 million word gap." Essentially, what they learned is that children in these families are hearing so many fewer words each day that by the time they are three years old, there's this enormous disparity in their learned language. And that gap in words follows them as they enter school, and it results in later reading, poorer reading skills, a lack of success overall. Children need to hear words every day and they need to hear not just our day-to-day conversation, they have to hear rare words: those outside the common lexicon we share, of around 10,000.
1995 publicerade Betty Hart och Todd Risley en studie som visade att familjer i arbetarklassen och de som får välfärdsstöd upplever det som vi kallar "30 miljoner ord-klyftan". De kom fram till att barnen i dessa familjer hör så många färre ord per dag att när de nått tre års ålder, finns det en enorm skillnad i deras språkkunskaper. Denna "ordklyfta" följer med dem när de börjar skolan, och resulterar i senare läskunnighet, sämre läskunnighet, och mindre framgångar i allmänhet. Barn behöver höra ord varje dag och de behöver inte bara höra våra vardagliga samtal, de behöver höra ovanliga ord: de som finns utanför vår gemensamma vokabulär
I'm going to read you a short snippet from a children's book
på cirka 10 000 ord.
by one of our favorite authors in the children's room, Eric Carle. Some of you might know his work "The Very Hungry Caterpillar." But this is from "'Slowly, Slowly, Slowly,' said the Sloth."
Jag ska läsa ett kort utdrag ur en barnbok för er av en av våra favoritförfattare i barnavdelningen, Eric Carle. Vissa av er kanske känner till hans bok "Den mycket hungriga larven." Det här kommer från "'Långsamt, långsamt, långsamt', sade sengångaren."
"Finally, the sloth replied, 'It is true that I am slow, quiet and boring. I am lackadaisical, I dawdle and I dillydally. I am also unflappable, languid, stoic, impassive, sluggish, lethargic, placid, calm, mellow, laid-back and, well, slothful! I am relaxed and tranquil, and I like to live in peace. But I am not lazy.' Then the sloth yawned and said, 'That's just how I am. I like to do things slowly, slowly, slowly.'" So you can see from this very brief example from one book in our library how Eric Carle used 20 different words to get the same idea across to children.
"Till slut svarade sengångaren, 'Det stämmer att jag är långsam, tyst och tråkig. Jag är slapp, Jag sölar och jag velar. Jag är också samlad, trött, orubblig, passiv, trög, slö, blid, lugn, lågmäld, obekymrad och, tja, sengångaraktig! Jag är avslappnad och fridfull och jag gillar att leva i lugn och ro. Men jag är inte lat.' Sedan gäspade sengångaren och sade, 'Det är bara sådan jag är. Jag gillar att göra saker långsamt, långsamt, långsamt.'" Ni kan se i det här väldigt korta exemplet från en av våra böcker hur Eric Carle använde 20 olika ord för att få fram en och samma idé till barnen.
Now we know that a lot of the families visiting us at the library, a lot of our friends, are struggling financially. We know that some of them are living in poverty, and don't have enough to eat or anywhere safe to live. We know that our friend James, who comes in after school and is staying at a local shelter, isn't reading at grade level and has probably never read at grade level. We know we have that 30 million word gap and a corresponding achievement gap by the time kids enter the third grade, both of which directly correlate to income level.
Vi vet att många av familjerna som besöker oss på biblioteket, många av våra vänner, kämpar med sin ekonomi. Vi vet att vissa av dem lever i fattigdom, och inte har tillräckligt att äta eller ett tryggt hem. Vi vet att vår vän James, som besöker oss efter skolan, och bor i ett lokalt härbärge, inte läser på samma nivå som jämnåriga och antagligen aldrig har läst på samma nivå som jämnåriga. Vi vet att vi har en "30 miljoner ord-klyfta" och en motsvarande prestationsklyfta när barnen börjar tredje klass, vilka båda korrelerar med inkomstnivå.
So what's the responsibility of libraries in addressing these gaps? How can we help our friends be more successful, more educated and some day, better global citizens? It starts with ensuring free and equitable access to everything libraries offer them. Books level the playing field by exposing children of every socioeconomic background to words. At the library, we provide programs that are based on the five tenants of early literacy: playing, singing, talking, reading and writing. We offer programs for adults on computer classes and job-skills training. Business start-ups. We do all of this great work for our community members and at the same time, we counteract it by charging fines and fees of our patrons.
Vilket ansvar har biblioteken när det gäller dessa klyftor? Hur kan vi hjälpa våra vänner att bli mer framgångsrika, mer utbildade och i slutändan, bättre världsmedborgare? Det börjar med att säkerställa gratis och rättvis tillgång till allt som biblioteken erbjuder dem. Böcker utjämnar spelplanen genom att exponera barn från alla socioekonomiska bakgrunder för ord. På biblioteket erbjuder vi program som utgår från fem kärnaspekter av tidig läskunnighet: lek, sång, samtal, läsning och skrivning. Vi erbjuder program för vuxna i form av datorkurser och träning av arbetsförmågor. Att starta ett företag. Vi gör det här jättebra jobbet för våra samhällsmedborgare och samtidigt motarbetar vi det
Today in La Crosse,
genom att ta ut böter och avgifter från våra stamgäster.
10,000 of our users are unable to check out library materials because of fines and fees. If we narrow in on our neighborhoods experiencing the most poverty, those where 82 percent of the student body is considered economically disadvantaged, the number rises to 23 percent of the neighborhood. And these are local numbers, it's true, but they hold true nationwide. In libraries across the country that charge fines, the poorest neighborhoods have the most number of people blocked from use. In fact, the Colorado State Library was so worried about this, they published a white paper and they stated unequivocally that it's the fear of fines that keeps poor families out of libraries.
Idag på La Crosse kan 10 000 av våra kunder inte låna biblioteksmaterial på grund av böter och avgifter. Om vi tittar på våra bostadsområden där fattigdomen är mest utbredd, de områden där 82 procent av alla elever betraktas som ekonomiskt missgynnade, stiger antalet till 23 procent i området. Detta är visserligen lokala siffror, men de stämmer även i resten av landet. I de bibliotek i landet som tar ut böter och avgifter har de fattigaste områdena högst antal personer som är spärrade från tjänsterna. På Colorado State Library var de så oroliga över detta, att de publicerade en rapport och de konstaterade entydigt att det är rädslan för avgifter som håller fattiga familjer borta från bibliotek.
A colleague of mine took a ride in a Lyft in Atlanta last year, and he started chatting with his driver about libraries, as we do. And she told him she grew up visiting her local library, she loved it. But now that she's a parent with three children of her own, there's no way she would allow them to get a library card, because of the strict deadlines libraries impose. She said, "It would be like another credit card that I can't pay."
En kollega tog en tur i en Lyft i Atlanta förra året och han började prata med chauffören om bibliotek, som man gör. Hon berättade att hon under sin uppväxt älskade att besöka det lokala biblioteket. Men nu när hon själv är förälder med tre egna barn, skulle hon aldrig låta dem skaffa ett bibliotekskort, på grund av bibliotekets strikta deadlines. Hon sade, "Det skulle vara som ytterligare ett kreditkort jag inte kan betala av."
Meanwhile, when other libraries have experimented with eliminating fines, like one in San Rafael that took away children's fines, they had a 126-percent increase in child card applications within the first few months. When people aren't afraid of the fines they might accrue, they line up to access what we have to offer. So what are we telling people, then? We have these two disparate ideas.
Samtidigt har andra bibliotek prövat att ta bort avgifter, exempelvis ett i San Rafael som tog bort avgifter för barn. De hade en ökning på 126 procent av ansökningar för barnlånekort inom de första månaderna. När folk inte är rädda för avgifter köar de för att få tillgång till det vi erbjuder. Vad säger vi till folk då? Vi har dessa två åtskilda idéer.
On the one hand, we're champions of democracy and we claim that we're there so that every citizen can educate themselves. We're advocates for the power early literacy has to reduce that achievement gap and eliminate the word gap. We tell people, "We're here to help you." On the other hand, if you're struggling financially, and you make a mistake, the kind of mistake that anyone in this room could make -- your tote bag that belongs to the library sits by your back door for a couple of weeks longer than it should, you lose a CD, you spill your coffee on a book, suddenly, we're not here for you so much anymore, because if that happens, we're going to make you pay for it. And if you can't pay for it, you're out of luck.
Å ena sidan kämpar vi för demokrati och vi påstår att vi är här för att alla medborgare ska kunna utbilda sig. Vi är förespråkare för den tidiga läskunnighetens kraft att minska prestationsklyftan och eliminera ordklyftan. Vi säger till folk, "Vi finns här för att hjälpa er." Å andra sidan, ifall du har ekonomiska svårigheter och gör ett misstag, den typ av misstag vem som helst av oss skulle kunna göra - om din tygväska som tillhör biblioteket ligger vid din bakdörr ett par veckor längre än den borde, om du tappar bort en CD, om du spiller kaffe på en bok, finns vi helt plötsligt inte här för dig så mycket längre, för att om det händer, kommer vi få dig att betala för det. Och om du inte kan betala för det, otur för dig.
I have been a librarian for a lot of years. And in the past few years, I myself have paid over 500 dollars in late fines. Now, you might wonder why, I mean, I'm there every day, and I certainly know how the system works. But like all of our friends at the library, I am busy, I lose track of things, my house is sometimes messy, and I have lost a DVD or two under the sofa. And I have been fortunate enough to be able to pay that 500 dollars over the last several years. If not happily, I at least had the means to do it. So is that fair and equitable service if some of us can pay our fines and continue to operate as we always have, and others of us make one mistake and no longer are welcome back? It's simply not.
Jag har varit bibliotekarie i många år. Under de senaste åren har jag själv betalat över 500 dollar i förseningsavgifter. Nu undrar ni kanske varför. Jag är ju där varje dag och jag vet hur systemet fungerar. Men precis som alla våra vänner på biblioteket är jag också upptagen, tappar kollen, ibland är mitt hus stökigt, och jag har förlagt en och annan DVD under soffan. Jag har varit lyckligt lottad nog att kunna betala dessa 500 dollar under de senaste åren. Även om det var lite motvilligt hade jag ändå råd att göra det. Är det rättvis och rimlig service när några av oss kan betala våra avgifter och fortsätta leva som vanligt, medan andra av oss som gör ett misstag inte längre är välkomna tillbaka? Det är det helt enkelt inte.
Now, why would we continue to operate under a model that hurts our most vulnerable patrons the most? There are reasons. There are reasons like responsibility. There are some libraries that really feel that it's our job to teach people responsibility. And they haven't figured out that there might be ways to do that that don't equate to dollars. There's also this idea that we share the resources collectively in a community, and so we have to take turns. If I keep my "My Little Pony" movie for too long, and somebody else wants to watch it, it's not fair. And then, there's the money. Community members often love their libraries, and they don't want us to not be able to sustain the services we offer.
Varför ska vi fortsätta följa en modell som skadar våra mest utsatta stamgäster? Det finns anledningar. Anledningar som exempelvis ansvar. Vissa bibliotek menar verkligen att det är vårt jobb att lära folk att vara ansvariga. De har inte kommit på att det kan finnas sätt att göra det, som inte har med pengar att göra. Det finns även en idé att vi alla delar på resurserna i samhället, och att vi måste turas om. Om jag behåller min "My Little Pony"-film för länge, och någon annan vill se den, så är det orättvist. Och sen är det pengarna. Folk tycker ofta mycket om sina bibliotek och de vill inte att vi ska bli oförmögna att hålla igång vår verksamhet.
Luckily, we can address all of these things in a variety of ways without scaring away our most vulnerable populations. Some libraries have gone to a Netflix model. You might be familiar with this: you check things out, when you're done with them, you return them. If you don't return them, you can't check more things out, but once you do, it's all forgiven, it's fine. You can check out again. Others continue to charge fines, but they want to offer alternatives to their library patrons, and so they do things like food for fines, where you bring in canned goods, or read away your fines, where you can read off your fines. There's even another library in Wisconsin that offers scratch-off tickets at their counter, so you can scratch off and get 10 or 20 percent off your fines that day. And there are amnesty days. One day a year, you bring back your late materials and all is forgiven. There was a library in San Francisco that did an amnesty day last year, and they welcomed back 5,000 users who had been blocked. That same day, they received more than 700,000 items that were overdue. Among them was one book that was 100 years overdue.
Som tur är kan vi hantera dessa saker på en mängd olika sätt, utan att skrämma iväg våra mest utsatta grupper. Några bibliotek harngått över till en Netflix-modell. Ni känner kanske till detta: du checkar ut saker, och när du är färdig med dem, lämnar du tillbaka dem. Lämnar du inte tillbaka dem, kan du inte checka ut fler saker, men när du lämnat tillbaka dem är allt förlåtet, allt är okej. Du kan checka ut saker igen. Andra fortsätter att ta ut avgifter, men de vill erbjuda alternativ till sina biblioteksgäster, de har till exempel "mat som avgift", där du kan lämna in konserver, eller "läs bort dina avgifter", där du kan läsa bort dina avgifter. Ett annat bibliotek i Wisconsin erbjuder skraplotter vid disken, som du kan skrapa och få 10 eller 20 procent på dina avgifter den dagen. Och sedan finns det benådningsdagar. En dag om året kan du lämna tillbaka ditt försenade material och allt är förlåtet. Ett bibliotek i San Francisco hade en benådningsdag förra året och de välkomnade tillbaka 5 000 kunder som varit blockade. Samma dag fick de tillbaka över 700 000 artiklar som var försenade. Bland dem fanns en bok som var 100 år försenad.
So I know that sounds ridiculous, but I know from experience that people will stay away from the library rather than face the authority of the librarian when they have late items. As Michael might have mentioned, I've been a librarian for 15 years and my mom hasn't been in a library in decades, because when she was young, she lost a book.
Jag vet att det låter absurt, men jag vet av egen erfarenhet att folk hellre låter bli att gå till biblioteket än att konfrontera bibliotekariens auktoritet när de har försenade artiklar. Som Michael kanske nämnde så har jag varit bibliotekarie i 15 år och min mamma har inte gått till ett bibliotek på årtionden, för att hon tappade bort en bok när hon var ung.
So, these are great baby steps. But they don't go far enough, because they make people jump through hoops. They have to come on the right days, at the right times. They might have to have extra food to share. They want to read away their fines, they need to be literate. If we want people to use the library again, we should just get rid of fines altogether.
Så, dessa är utmärkta små första steg. Men de når inte tillräckligt långt, eftersom att de skapar hinder för folk. De måste komma på de rätta dagarna, på de rätta tiderna. De måste eventuellt ha extra mat över att dela med sig av. Om de vill läsa bort sina avgifter måste de vara läskunniga. Om vi vill att folk ska börja använda biblioteket igen, borde vi helt enkelt göra oss av med avgifter överhuvudtaget.
Now, you might think I've forgotten a money piece, where we need to finance libraries, right? But there's a couple of things to consider when we think about how fines function in library budgets. The first is that fines have never been a stable source of revenue. They've always fluctuated, and in fact, they've continued to go down over the last few decades. When the recession hit, especially, people's ability to pay was hit, as well. So for a lot of those 10,000 friends that we've got at the library that aren't able to use it, they might never be able to pay us. When we talk about eliminating their fines, we're not losing money so much as the idea of money. And thirdly, you might be surprised to know fines on average, nationally, are about one and a half percent of a library's operating budget. Now that can still be a lot of money. If you're looking at a large library or a large library system, the dollar amount can be high. But it's an achievable cut for most libraries to absorb.
Nu tänker ni kanske att jag har glömt pengaaspekten, vi behöver ju finansiera biblioteken, eller hur? Men det finns några andra saker att beakta när vi tänker på hur avgifter fungerar i en biblioteksbudget. Den första är att avgifter aldrig har varit en stadig inkomstkälla. De varierar alltid, och de har faktiskt fortsatt att minska under de senaste årtiondena. Speciellt när finanskrisen slog till påverkades folks förmåga att betala. Många av de 10 000 vänner vi har på biblioteket, som inte kan använda det, kanske aldrig kommer kunna betala oss. När vi pratar om att ta bort avgifter, förlorar vi inte pengar så mycket som idén om pengar. För det tredje blir ni kanske förvånade att höra att avgifter generellt, på nationell nivå, utgör cirka en och en halv procent av ett biblioteks budget. Det kan fortfarande vara mycket pengar. Om ni tittar på ett stort bibliotek eller bibliotekssystem kan mängden dollar vara stor. Men det är en sänkning som de flesta bibliotek kan hantera.
And finally, and maybe most importantly, fines cost us money to collect. When you start to factor in all of the ways that we collect fines, supplies like mailers that we send out to remind people of their fines, services, like collections management services, even telephone and email notifications can cost libraries money. And staff time is a huge cost for libraries. So that our frontline staff is standing there, talking to people about their fines, sometimes arguing with people about fines. When we eliminate all of those pieces, if we got rid of fines, we might actually save money in our libraries. Or at the very least, we would be able to reallocate our staff time to pursuits that better fit those missions we talked about.
Till slut, och kanske det viktigaste, det kostar oss pengar att ta ut avgifter. När du räknar in alla sätt som vi tar ut avgifter på, material, som post vi skickar ut för att påminna folk om deras avgifter, tjänster som insamlingsförvalting, till och med telefon- och emailpåminnelser kan kosta biblioteken pengar. Medarbetarnas arbetstid är en stor kostnad för biblioteken; att våra medarbetare står där och pratar med folk om deras avgifter, ibland bråkar med folk om avgifter. När vi eliminerar alla dessa aspekter, ifall vi tar bort avgifter, kan vi kanske spara pengar i våra bibliotek. Eller åtminstone skulle vi kunna omfördela våra anställdas tid på sätt som bättre passar de uppdrag vi talade om.
The other thing I want everybody to come away understanding is that fines don't actually work to do what we think they do. The debate about fines -- whether we should fine, how much we should fine, it isn't new. We've been talking about it for almost 100 years. As long as that book was overdue. Study after study has shown that the reason libraries fine is because of strongly held beliefs about the effectiveness of getting materials back on time backed by no evidence. Basically, we fine because we've always fined. So, the best option for your libraries is to put their mission first. And they will do that if their community members ask it of them.
Den andra saken jag vill att alla ska förstå är att avgifter faktiskt inte fungerar på det sättet vi tror. Debatten om avgifter - huruvida vi ska ta ut avgifter, hur mycket det ska kosta, är inget nytt. Vi har pratat om det i nästan 100 år. Lika länge som den där boken var försenad. Studie efter studie visar att orsaken till att bibliotek tar ut avgifter är en stark övertygelse om att det är effektivt för att få tillbaka material i tid, men det finns inga belägg för detta. I princip tar vi ut avgifter för att vi alltid tagit ut avgifter. Det bästa alternativet för era bibliotek är att sätta sina uppdrag främst. De kommer att göra det om deras medlemmar ber dem om det.
When you leave here, I hope you'll visit your public library and talk to your librarians, talk to your neighbors and community members who serve on library boards. Tell them that you know how important literacy is to everyone in your community. That if our libraries are truly for everyone, that they have to get rid of fines and embrace their entire community.
När ni går härifrån hoppas jag att ni besöker era offentliga bibliotek, pratar med era bibliotekarier, prata med grannar och bekanta som arbetar i biblioteksstyrelser. Berätta för dem att ni vet hur viktigt läskunnighet är för alla i samhället, att om våra bibliotek verkligen finns till för alla, borde de göra sig av med avgifter och omfamna hela sitt samhälle.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)