It feels like we're all suffering from information overload or data glut. And the good news is there might be an easy solution to that, and that's using our eyes more. So, visualizing information, so that we can see the patterns and connections that matter and then designing that information so it makes more sense, or it tells a story, or allows us to focus only on the information that's important. Failing that, visualized information can just look really cool.
Det känns som att vi alla far illa av en flod av information och ett överflöd av data. Och den goda nyheten är att det kan finnas en enkel lösning för detta. och det är att använda våra ögon mer. Alltså, att visualisera information, så att vi kan se de mönster och kopplingar som är meningsfulla och att utforma den informationen så att den blir mer begriplig, eller att den berättar något för oss, eller tillåter oss att fokusera endast på det som är viktigt. Och om det inte lyckas, så kan det ändå se riktigt cool ut.
So, let's see. This is the $Billion Dollar o-Gram, and this image arose out of frustration I had with the reporting of billion-dollar amounts in the press. That is, they're meaningless without context: 500 billion for this pipeline, 20 billion for this war. It doesn't make any sense, so the only way to understand it is visually and relatively. So I scraped a load of reported figures from various news outlets and then scaled the boxes according to those amounts. And the colors here represent the motivation behind the money. So purple is "fighting," and red is "giving money away," and green is "profiteering." And what you can see straight away is you start to have a different relationship to the numbers. You can literally see them. But more importantly, you start to see patterns and connections between numbers that would otherwise be scattered across multiple news reports.
Så, då ska vi se. Detta är miljard-dollar-diagrammet och den här bilden växte fram ur en frustration jag hade med det sätt som summor om miljard rapporterades i pressen. Det vill säga, de är meningslösa utan ett sammanhang. 500 miljarder för den här rörledningen 20 miljarder för det här kriget. Det blir inte begripligt, så det enda sättet att förstå det är visuellt och relativt. Så jag extraherade en mängd rapporterad fakta från ett antal olika nyhetskällor och sedan skalade jag rutorna i förhållande till de beloppen. Och färgerna representerar motivationen bakom pengarna. Lila är krigsföring och rött är att skänka pengar, och grönt är vinstdrivande. Och vad vi kan se på en gång är att man börjar att få ett annat förhållande till siffrorna. Man kan bokstavligen se dem. Men än mer viktigt, börjar man att se mönster och kopplingar mellan siffrorna, som annars skulle vara spridda över olika nyhetsrapporteringar.
Let me point out some that I really like. This is OPEC's revenue, this green box here -- 780 billion a year. And this little pixel in the corner -- three billion -- that's their climate change fund. Americans, incredibly generous people -- over 300 billion a year, donated to charity every year, compared with the amount of foreign aid given by the top 17 industrialized nations at 120 billion. Then of course, the Iraq War, predicted to cost just 60 billion back in 2003. And it mushroomed slightly. Afghanistan and Iraq mushroomed now to 3,000 billion. So now it's great because now we have this texture, and we can add numbers to it as well. So we could say, well, a new figure comes out ... let's see African debt. How much of this diagram do you think might be taken up by the debt that Africa owes to the West? Let's take a look. So there it is: 227 billion is what Africa owes. And the recent financial crisis, how much of this diagram might that figure take up? What has that cost the world? Let's take a look at that. Dooosh -- Which I think is the appropriate sound effect for that much money: 11,900 billion. So, by visualizing this information, we turned it into a landscape that you can explore with your eyes, a kind of map really, a sort of information map. And when you're lost in information, an information map is kind of useful.
Låt mig poängtera några som jag verkligen gillar. Detta är OPEC:s intäkter, den här gröna rutan här - 780 miljarder per år. Och den här pixeln i hörnet - tre miljarder - det är deras fond för klimatförändringarna. Amerikaner, ett oerhört generöst folk - över 300 miljarder per år som doneras till välgörande ändamål varje år, jämfört med mängden bistånd som har delats ut av de 17 främsta industrinationerna som uppgår till 120 miljarder. Och så givetvis, kriget i Irak, som uppskattades att bara kosta 60 miljarder dollar i 2003. Och det svällde en del. Afghanistan svällde nu till 3000 miljarder. Så det är bra, för nu har vi den här ytan, och vi kan lägga till siffror till den också. Så vi kan säga, ja, en ny ruta träder fram, låt oss titta på den afrikanska skulden Hur mycket av det här diagrammet tror du upptas av skulden som Afrika har till västvärlden? Låt oss titta efter. Så, där har vi det. 227 miljarder dollar är vad Afrika är skyldiga. Och den senaste finansiella krisen - Hur mycket av det här diagrammet skulle det beloppet uppta? Vad har den kostat världen? Låt oss ta en titt på det. Dooosh. Det är nog en lämplig ljudeffekt för så mycket pengar. 11 900 miljarder dollar. Så, genom att visualisera den här informationen, så har vi skapat ett landskap som man kan utforska med sina ögon, en sorts karta egentligen, en informationskarta. Och när man har tappat bort sig i informationen så är en informationskarta rätt så användbar.
So I want to show you another landscape now. We need to imagine what a landscape of the world's fears might look like. Let's take a look. This is Mountains Out of Molehills, a timeline of global media panic. (Laughter) So, I'll label this for you in a second. But the height here, I want to point out, is the intensity of certain fears as reported in the media. Let me point them out. So this, swine flu -- pink. Bird flu. SARS -- brownish here. Remember that one? The millennium bug, terrible disaster. These little green peaks are asteroid collisions. (Laughter) And in summer, here, killer wasps.
Så jag vill visa ett annat landskap nu. Vi behöver föreställa oss hur ett landskap av världens rädslor skulle kunna se ut. Låt oss ta en titt. Detta är en bergskedja av mullvadskullar. en tidslinje av global mediapanik. (skratt) Så, jag kommer att visa etiketter för er om en sekund. Men jag vill poängtera att höjden här, är intensiteten av särskilda rädslor, så som de rapporterats i media. Låt mig peka ut dem för er. Det här, svininfluensan - rosa. Fågelinfluensa. SARS - brunaktig här. Kommer ni ihåg den? Millenniumbuggen - fruktansvärd katastrof. De här små gröna topparna är asteroidkollisioner. (skratt) Och under sommaren, här, getingar.
(Laughter)
(skratt)
So these are what our fears look like over time in our media. But what I love -- and I'm a journalist -- and what I love is finding hidden patterns; I love being a data detective. And there's a very interesting and odd pattern hidden in this data that you can only see when you visualize it. Let me highlight it for you. See this line, this is a landscape for violent video games. As you can see, there's a kind of odd, regular pattern in the data, twin peaks every year. If we look closer, we see those peaks occur at the same month every year. Why? Well, November, Christmas video games come out, and there may well be an upsurge in the concern about their content. But April isn't a particularly massive month for video games. Why April? Well, in April 1999 was the Columbine shooting, and since then, that fear has been remembered by the media and echoes through the group mind gradually through the year. You have retrospectives, anniversaries, court cases, even copy-cat shootings, all pushing that fear into the agenda. And there's another pattern here as well. Can you spot it? See that gap there? There's a gap, and it affects all the other stories. Why is there a gap there? You see where it starts? September 2001, when we had something very real to be scared about.
Så det här är så våra rädslor ser ut över tid i media. Men vad jag gillar - och jag är journalist - och jag gillar att hitta dolda mönster, jag älskar att vara en datadetektiv. Det finns ett väldigt intressant, märkligt mönster dolt i den här datan som man bara kan se om man visualiserar den. Låt mig tydliggöra den för er. Se den här linjen. Det är ett landskap för våldsamma datorspel. Som ni kan se, så finns där ett märkligt, regelbundet mönster i datan. dubbla toppar varje år- och om vi tittar närmare, så ser vi att topparna inträffar vid samma månad varje år. Varför? Ja, i november presenteras datorspelen för julhandeln. och då kan det mycket väl vara en ökning i oro över dess innehåll. Men april är inte en särskilt stor månad för datorspel. Varför april? Ja, i april 1999 var skjutningarna i Columbine. och sedan dess, har den rädslan blivit ihågkommen i media och ger ett eko ifrån sig gradvis under året Man har retrospektiv, minneshögtider, rättsprocesser, även copy-cat-skjutningar. Alla trycker den här rädslan in i agendan. Och det finns ett annat mönster här också. Kan ni se det? Ser ni avståndet här? Det är ett hål här, som påverkar alla andra berättelser. Varför är det ett hål här? Ser ni när det börjar? September 2001. Då hade vi något verkligen äkta att vara rädda för.
So, I've been working as a data journalist for about a year, and I keep hearing a phrase all the time, which is this: "Data is the new oil." Data is the kind of ubiquitous resource that we can shape to provide new innovations and new insights, and it's all around us, and it can be mined very easily. It's not a particularly great metaphor in these times, especially if you live around the Gulf of Mexico, but I would, perhaps, adapt this metaphor slightly, and I would say that data is the new soil. Because for me, it feels like a fertile, creative medium. Over the years, online, we've laid down a huge amount of information and data, and we irrigate it with networks and connectivity, and it's been worked and tilled by unpaid workers and governments. And, all right, I'm kind of milking the metaphor a little bit. But it's a really fertile medium, and it feels like visualizations, infographics, data visualizations, they feel like flowers blooming from this medium. But if you look at it directly, it's just a lot of numbers and disconnected facts. But if you start working with it and playing with it in a certain way, interesting things can appear and different patterns can be revealed.
Så, jag har arbetat som en datajournalist i ungefär ett år och jag får hela tiden höra en fras upprepas hela tiden, vilken är: "Data är den nya oljan". Och data är en slags allestädes närvarande resurs som vi kan forma för att generera nya innovationer och insikter och den finns överallt omkring oss, och kan bli insamlad väldigt enkelt. Det är inte en särskilt bra metafor i dessa dagar, särskilt om du bor runt den Mexikanska Golfen men jag skulle, kanske, förändra metaforen något. Jag skulle säga att data är den nya jorden. För mig, så känns den som ett fertilt, kreativt medium. Genom åren, online, har vi lagrat en enorm mängd information och data, och vi har bevattnat det med nätverk och kontakter, och den har blivit bearbetad och brukad av oavlönad arbetskraft och myndigheter. Okej, jag kanske mjölkar ur metaforen en aning. Men det är verkligen ett fertilt medium, och det känns som om visualiseringar, informationsgrafik, datavisualisering, de känns som blomstrande blommor från det här mediet. Men om man tittar på det direkt, så är det bara en massa siffror och osammanhängande fakta. Börjar man behandla den och leker med den på ett visst sätt, kan intressanta saker framträda och olika mönster skönjas.
Let me show you this. Can you guess what this data set is? What rises twice a year, once in Easter and then two weeks before Christmas, has a mini peak every Monday, and then flattens out over the summer? I'll take answers. (Audience: Chocolate.) David McCandless: Chocolate. You might want to get some chocolate in. Any other guesses? (Audience: Shopping.) DM: Shopping. Yeah, retail therapy might help. (Audience: Sick leave.) DM: Sick leave. Yeah, you'll definitely want to take some time off. Shall we see?
Låt mig visa er det här. Kan ni gissa vad den här datan säger? Vad stiger två gånger om året, en gång vid påsk, och sedan två veckor före jul, har en liten topp varje måndag för att sedan plana ut över sommaren? Jag tar emot svar. Choklad? Du kanske skulle vilja ha choklad då. Några andra gissningar? Shopping... Ja, shoppingterapi kanske hjälper. (Publiken: Sjukskrivning.) DM: Sjukskrivning. Ja, du skulle definitivt vilja ta lite ledigt. Ska vi se?
(Laughter)
("Höjdpunkter för att göra slut.")(Skratt)
(Applause)
(Applåder)
So, the information guru Lee Byron and myself, we scraped 10,000 status Facebook updates for the phrase "break-up" and "broken-up" and this is the pattern we found -- people clearing out for Spring Break, (Laughter) coming out of very bad weekends on a Monday, being single over the summer, and then the lowest day of the year, of course: Christmas Day. Who would do that? So there's a titanic amount of data out there now, unprecedented. But if you ask the right kind of question, or you work it in the right kind of way, interesting things can emerge.
Så, informationen här, samlade Lee Byron och jag, in från 10 000 statusuppdateringar på Facebook och letade efter frasen "göra slut" och "gjort slut" och det här är mönstret vi hittade - personer som städar ur inför vårledigheten, (Skratt) kommer ut ur jobbiga helger på måndagar, är singel över sommaren. Och så den dagen med lägst nivå under hela året, Juldagen. Vem skulle göra det? Så det finns en gigantisk mängd data där ute nu som saknar motstycke. Men om man ställer den rätta frågan, eller om man bearbetar data på rätt sätt, kan intressanta saker träda fram.
So information is beautiful. Data is beautiful. I wonder if I could make my life beautiful. And here's my visual C.V. I'm not quite sure I've succeeded. Pretty blocky, the colors aren't that great. But I wanted to convey something to you. I started as a programmer, and then I worked as a writer for many years, about 20 years, in print, online and then in advertising, and only recently have I started designing. And I've never been to design school. I've never studied art or anything. I just kind of learned through doing. And when I started designing, I discovered an odd thing about myself. I already knew how to design, but it wasn't like I was amazingly brilliant at it, but more like I was sensitive to the ideas of grids and space and alignment and typography. It's almost like being exposed to all this media over the years had instilled a kind of dormant design literacy in me. And I don't feel like I'm unique.
Information är vacker. Data är vackert. Jag undrar om jag kan göra min data vacker. Här är min C.V. visualiserad Jag är inte helt säker på att jag har lyckats Rätt så "rutig". Färgerna är kanske inte så bra. Men jag ville förmedla något till er Jag började som programmerare och sedan arbetade jag som textförfattare i många år, ungefär 20 år. I tryck, sedan online och i marknadsföring och bara den senaste tiden har jag börjat designa. Och jag har aldrig gått på designskola. Jag har aldrig studerat konst eller något sånt. Jag lärde mig genom att göra. Och när jag började designa, så upptäckte jag något märkligt om mig själv. Jag visste redan hur man designar, det var inte så att jag var fantastiskt skicklig eller så, mera så att jag var mottaglig till koncepten om strukturer och ytor, och anpassningar och typografi. Det är nästan som om, att ha varit utsatt för all den här median genom åren har givit mig en slags slumrande designkompetens. Och jag känner mig inte unik.
I feel that everyday, all of us now are being blasted by information design. It's being poured into our eyes through the Web, and we're all visualizers now; we're all demanding a visual aspect to our information. There's something almost quite magical about visual information. It's effortless, it literally pours in. And if you're navigating a dense information jungle, coming across a beautiful graphic or a lovely data visualization, it's a relief, it's like coming across a clearing in the jungle. I was curious about this, so it led me to the work of a Danish physicist called Tor Norretranders, and he converted the bandwidth of the senses into computer terms.
Jag känner att vi alla nu blir bombarderade av informationsdesign. Det hälls in i våra ögon genom Internet och alla av oss kan visualisera nu. Vi kräver nu en visuell aspekt i vår information. Och det är något nästan magiskt över visuell information. Det är obesvärande, det bokstavligen rinner in. Och om du navigerar en tät informationsdjungel, så är att snubbla över en vacker graf eller en underbar datavisualisering, en lättnad, det är som att träda in i en glänta i djungeln. Och jag var nyfiken över detta, så det ledde mig till en dansk fysikers arbete vid namn Tor Norretanders, som konverterade sinnenas bandbredd i datortermer.
So here we go. This is your senses, pouring into your senses every second. Your sense of sight is the fastest. It has the same bandwidth as a computer network. Then you have touch, which is about the speed of a USB key. And then you have hearing and smell, which has the throughput of a hard disk. And then you have poor old taste, which is like barely the throughput of a pocket calculator. And that little square in the corner, a naught .7 percent, that's the amount we're actually aware of. So a lot of your vision -- the bulk of it is visual, and it's pouring in. It's unconscious. The eye is exquisitely sensitive to patterns in variations in color, shape and pattern. It loves them, and it calls them beautiful. It's the language of the eye. If you combine the language of the eye with the language of the mind, which is about words and numbers and concepts, you start speaking two languages simultaneously, each enhancing the other. So, you have the eye, and then you drop in the concepts. And that whole thing -- it's two languages both working at the same time.
Så nu ser vi. Det här är dina sinnen, informationen flödar in i dina sinnen varje sekund. Ditt synsinne är det snabbaste. Det har samma bandbredd som ett datornätverk. Sen har du känseln, som är ungefär samma hastighet som ett USB-minne. Sen har du hörsel och doft, som har ungefär samma hastighet som en hårddisk. Och sedan har du stackars gamla smaken, som har en hastighet knappt likvärdig en miniräknare. Och den här lilla fyrkanten i hörnet, 0,7 procent, det är mängden som vi faktiskt är medvetna om. Så en stor del av våra synintryck - merparten av det som är visuellt och flödar in i oss, är omedvetet. Och ögat är oerhört känsligt för mönster och variationer i färg, form och mönster. Det älskar dem, och kallar dem vackra. Det är ögats språk. Och om ni kombinerar ögats språk med hjärnans språk, vilket handlar om ord, nummer och koncept, så börjar man att prata två språk samtidigt, vilka förstärker varandra. Så man har ögat, och så lägger man till koncepten. Och det är hela saken - det är två språk båda arbetandes samtidigt.
So we can use this new kind of language, if you like, to alter our perspective or change our views. Let me ask you a simple question with a really simple answer: Who has the biggest military budget? It's got to be America, right? Massive. 609 billion in 2008 -- 607, rather. So massive, in fact, that it can contain all the other military budgets in the world inside itself. Gobble, gobble, gobble, gobble, gobble. Now, you can see Africa's total debt there and the U.K. budget deficit for reference. So that might well chime with your view that America is a sort of warmongering military machine, out to overpower the world with its huge industrial-military complex. But is it true that America has the biggest military budget? Because America is an incredibly rich country. In fact, it's so massively rich that it can contain the four other top industrialized nations' economies inside itself, it's so vastly rich. So its military budget is bound to be enormous. So, to be fair and to alter our perspective, we have to bring in another data set, and that data set is GDP, or the country's earnings. Who has the biggest budget as a proportion of GDP? Let's have a look. That changes the picture considerably. Other countries pop into view that you, perhaps, weren't considering, and American drops into eighth.
Så vi kan använda detta nya sortens språk, om man vill, till att förändra vårt perspektiv eller förändra vår vy. Låt mig ställa en enkel fråga med ett väldigt enkelt svar. Vem har den största militära budgeten? Det måste vara USA, eller hur? Den är massiv. 609 miljarder dollar i 2008 - 607, ska det vara. Den faktiskt så massiv, att den är större än alla andra militärbudgetar i världen tillsammans. Slurp, slurp, slurp, slurp, slurp. Här kan ni se Afrikas totala skuld och Storbritanniens budgetunderskott som referens. Så det kanske låter rimligt i relation till er syn på USA som en krigsskapande militärmakt som kan överta världen med deras enorma militärindustriella komplex. Men är det sant att USA har den största militärbudgeten? För det är ett oerhört rikt land. Faktum är, att det är så enormt rikt Att det kan rymma de fyra andra industrialiserade toppländernas ekonomier inuti sig självt, så väldigt rikt är det. Så deras militära budget är förstås väldigt stor. För att vara rättvisa och för att förändra vårt perspektiv, måste vi föra in ett annat dataunderlag, och den datan är BNP, eller bruttonationalprodukt. Vem har den största budgeten i relation till sin BNP? Låt oss se efter. Det förändrar bilden markant. Andra länder dyker upp i vyn som man kanske inte föreställt sig, och USA faller till åttonde plats.
Now you can also do this with soldiers. Who has the most soldiers? It's got to be China. Of course, 2.1 million. Again, chiming with your view that China has a militarized regime ready to, you know, mobilize its enormous forces. But of course, China has an enormous population. So if we do the same, we see a radically different picture. China drops to 124th. It actually has a tiny army when you take other data into consideration. So, absolute figures, like the military budget, in a connected world, don't give you the whole picture. They're not as true as they could be.
Man kan också göra detta med soldater. Vem har flest soldater? Det måste vara Kina. Så klart, 2,1 miljoner. Återigen, i linje med vår bild att Kina är en militariserad regim redo att, ni vet, mobilisera sina enorma styrkor. Men så klart, Kina har också en väldigt stor befolkning. Så om vi gör samma sak, ser vi en radikalt annorlunda bild. Kina dyker ner till tolfte plats. De har egentligen en liten armé när man tar i beaktning annan data. Så, absoluta tal, som militärbudget, i en ihopkopplad värld, ger en på något sätt inte hela bilden. De är inte så sanna som de skulle kunna vara.
We need relative figures that are connected to other data so that we can see a fuller picture, and then that can lead to us changing our perspective. As Hans Rosling, the master, my master, said, "Let the dataset change your mindset." And if it can do that, maybe it can also change your behavior.
Vi behöver relativa sifforr som är kopplade till annan data så att vi kan se en mera fullödig bild och det i sin tur kan leda till att vi kan förändra våra perspektiv. Som Hans Rosling, mästaren, min mästare, sa "Låt datan förändra ditt tankesätt." Och om det kan göra det, kanske kan det också förändra ert beteende.
Take a look at this one. I'm a bit of a health nut. I love taking supplements and being fit, but I can never understand what's going on in terms of evidence. There's always conflicting evidence. Should I take vitamin C? Should I be taking wheatgrass? This is a visualization of all the evidence for nutritional supplements. This kind of diagram is called a balloon race. So the higher up the image, the more evidence there is for each supplement. And the bubbles correspond to popularity as regards to Google hits. So you can immediately apprehend the relationship between efficacy and popularity, but you can also, if you grade the evidence, do a "worth it" line. So supplements above this line are worth investigating, but only for the conditions listed below, and then the supplements below the line are perhaps not worth investigating.
Ta en titt på den här. Jag är något av ett hälsofreak. Jag älskar typ att ta kosttillskott och att hålla mig hälsosam, men jag kan aldrig förstå vad som gäller bevismässigt. Det finns alltid motstridiga bevis. Ska jag äta vitamin C? Ska jag äta vetegräs? Det här är en visualisering av alla bevis för kosttillskott. Den här sortens diagram kallas för en ballongtävling. Så ju högre upp i bilden, desto mer bevis finns det för varje kosttillskott. Och bubblorna representerar popularitet enligt antal träffar på Google. Så man kan nästan omedelbart uppfatta relationen mellan effekt och popularitet men man kan också, om man graderar bevisen, göra en slags "är det värt det" linje. Så kosttillskott som är över linjen är värda att undersöka, men bara för de tillstånd som listas nedanför. Och kosttillskotten nedanför linjen är, kanske, inte värda att undersöka.
Now this image constitutes a huge amount of work. We scraped like 1,000 studies from PubMed, the biomedical database, and we compiled them and graded them all. And it was incredibly frustrating for me because I had a book of 250 visualizations to do for my book, and I spent a month doing this, and I only filled two pages. But what it points to is that visualizing information like this is a form of knowledge compression. It's a way of squeezing an enormous amount of information and understanding into a small space. And once you've curated that data, and once you've cleaned that data, and once it's there, you can do cool stuff like this.
Det ligger väldigt mycket arbete bakom den här bilden. Vi samlade in ungefär 1000 studier från PubMed, den biomedicinska databasen, och vi sammanställde och graderade dem alla. Och det var oerhört frustrerande för mig eftersom jag hade en bok med 250 visualiseringar att göra, och jag ägnade en månad åt att göra denna, och den upptog bara två sidor. Men vad det pekar på är att visualisera information som det här är en slags kunskapskompression. Det är ett sätt att trycka ihop en väldigt stor mängd av information och förståelse på en väldigt liten yta. Och när man väl har bearbetat datan, och när man rengjort datan, och när den väl är där, så kan man göra coola saker som det här.
So I converted this into an interactive app, so I can now generate this application online -- this is the visualization online -- and I can say, "Yeah, brilliant." So it spawns itself. And then I can say, "Well, just show me the stuff that affects heart health." So let's filter that out. So heart is filtered out, so I can see if I'm curious about that. I think, "No, no. I don't want to take any synthetics, I just want to see plants and -- just show me herbs and plants. I've got all the natural ingredients." Now this app is spawning itself from the data. The data is all stored in a Google Doc, and it's literally generating itself from that data. So the data is now alive; this is a living image, and I can update it in a second. New evidence comes out. I just change a row on a spreadsheet. Doosh! Again, the image recreates itself. So it's cool. It's kind of living.
Så jag konverterade detta till en interaktiv applikation, så att jag nu kan generera informationen i applikationen online det här är visualiseringen online - och jag kan säga, "ja, strålande." Den genererar sig självt. Och sen kan jag säga "ja, visa mig bara det som påverkar hjärtat." Så låt oss filtrera ut det. Så hjärtat är filtrerat från resten, och om jag är nyfiken om detta, så tänker jag "nej, nej, jag vill inte ta konstgjorda preparat, jag vill bara se växter och - bara visa mig örter och växter. Jag vill se alla naturliga ingridienser". Nu växer bilden fram i applikationen från datan. Datan är sparad i ett Googledokument. och den bokstavligt talat genererar sig själv från den datan. Så datan är på ett sätt levande, och det blir en levande bild. jag kan uppdatera den på en sekund. Kommer nya bevis så ändrar jag bara en rad i datatabellen. Doosh! Bilden återskapar sig själv igen. Det är coolt, på något sätt levande.
But it can go beyond data, and it can go beyond numbers. I like to apply information visualization to ideas and concepts. This is a visualization of the political spectrum, an attempt for me to try and understand how it works and how the ideas percolate down from government into society and culture, into families, into individuals, into their beliefs and back around again in a cycle. What I love about this image is it's made up of concepts, it explores our worldviews and it helps us -- it helps me anyway -- to see what others think, to see where they're coming from. And it feels just incredibly cool to do that.
Men på ett sätt kan det gå utöver själva datan. och det kan gå utöver siffrorna. Och jag gillar att applicera informationsvisualisering till idéer och koncept. Det här är en visualisering av det politiska spektrat, i ett försök av mig att pröva att förstå hur det fungerar och hur idéer sipprar ner från staten in i samhället och kulturen in i familjer, till individer och deras föreställningar och tillbaks igen i en cykel. Vad jag gillar med den här bilden är att den är skapad av koncept den utforskar våra bilder av världen och hjälper oss - eller hjälper mig i alla fall - att se vad andra tänker, att se varifrån de kommer. Och det känns bara obeskrivligt coolt att kunna göra det.
What was most exciting for me designing this was that, when I was designing this image, I desperately wanted this side, the left side, to be better than the right side -- being a journalist, a Left-leaning person -- but I couldn't, because I would have created a lopsided, biased diagram. So, in order to really create a full image, I had to honor the perspectives on the right-hand side and at the same time, uncomfortably recognize how many of those qualities were actually in me, which was very, very annoying and uncomfortable. (Laughter) But not too uncomfortable, because there's something unthreatening about seeing a political perspective, versus being told or forced to listen to one. You're capable of holding conflicting viewpoints joyously when you can see them. It's even fun to engage with them because it's visual. So that's what's exciting to me, seeing how data can change my perspective and change my mind midstream -- beautiful, lovely data.
Och vad som är mest spännande för mig i att designa det här var att, när jag designade bilden så ville jag att den här sidan, den vänstra sidan skulle vara bättre än den högra sidan eftersom jag är journalist och lutar något till vänster men jag kunde inte, eftersom jag skulle ha skapat ett obalanserat och onyanserat diagram. Så, för att verkligen skapa en fullständig bild, var jag tvungen att hedra perspektiven på den högra sidan och att samtidigt, kanske lite obehagligt upptäcka hur många av de kvaliteter som faktiskt fanns i mig, något som var väldigt, väldigt irriterande och obehagligt. (Skratt) Men inte allt för obehagligt, för det är något som lugnar med att se ett politiskt perspektiv, jämfört med att bli berättad för eller forcerad att lyssna till ett. Det är egentligen - man är kapabel att hålla motstridiga perspektiv med glädje, när man kan se dem. Det är till och med roligt att engagera sig med dem eftersom de är visuella. Så det är vad som är spännande för mig, att se hur ny data kan förändra mitt perspektiv och förändra min upplevelse i stunden - vackra, underbara data.
So, just to wrap up, I wanted to say that it feels to me that design is about solving problems and providing elegant solutions, and information design is about solving information problems. It feels like we have a lot of information problems in our society at the moment, from the overload and the saturation to the breakdown of trust and reliability and runaway skepticism and lack of transparency, or even just interestingness. I mean, I find information just too interesting. It has a magnetic quality that draws me in.
Så, för att summera, ville jag säga att det känns för mig att design handlar om att lösa problem och att förse en med eleganta lösningar. Och informationsdesign handlar om att lösa informationsproblem. Och det känns som om vi har många informationsproblem i vårt samhälle just nu, från överflöd och informationsmättnad till nedbrytningen av förtroende och pålitlighet och en tilltagande skepticism och brist på transparens, eller huruvida något är intressant eller inte. Jag menar, jag känner att information är nästan för intressant, det her en magnetisk kvalitet som drar mig till den.
So, visualizing information can give us a very quick solution to those kinds of problems. Even when the information is terrible, the visual can be quite beautiful. Often we can get clarity or the answer to a simple question very quickly, like this one, the recent Icelandic volcano. Which was emitting the most CO2? Was it the planes or the volcano, the grounded planes or the volcano? So we can have a look. We look at the data and we see: Yep, the volcano emitted 150,000 tons; the grounded planes would have emitted 345,000 if they were in the sky. So essentially, we had our first carbon-neutral volcano.
Så, att visualisera information kan ge oss en väldigt snabb lösning till den typen av problem. Och även när informationen är fruktansvärd, kan det visuellt bli rätt vackert. Och oftan kan vi får klarhet eller ett svar på en enkel fråga väldigt snabbt, som den här, den senaste isländska vulkanen. Vilken avgav mest koldioxid? Var det flygplanen eller vulkanen, de strandade flygplanen eller vulkanen? Låt oss se efter. Tittar vi på datan så ser vi, japp, vulkanen gav ifrån sig 150 000 ton. och de strandade planen skulle ha givit ifrån sig 345 000 ton om de hade flugit. Så, i princip, har vi haft vårt första koldioxidneutrala vulkanutbrott.
(Laughter)
(skratt)
(Applause)
(Applåder)
And that is beautiful. Thank you.
Är inte det vackert. Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)