Something called the Danish Twin Study established that only about 10 percent of how long the average person lives, within certain biological limits, is dictated by our genes. The other 90 percent is dictated by our lifestyle. So the premise of Blue Zones: if we can find the optimal lifestyle of longevity we can come up with a de facto formula for longevity.
Något som kallas den Danska Tvillingstudien slog fast att endast omkring 10 procent av hur länge en genomsnittsperson lever, inom vissa biologiska gränser, avgörs av våra gener. De övriga 90 procenten avgörs av vår livsstil. Så premisserna för "Blue Zones": Om vi kan finna den optimala livsstilen för att leva länge så kan vi få fram en de facto formel för att leva länge.
But if you ask the average American what the optimal formula of longevity is, they probably couldn't tell you. They've probably heard of the South Beach Diet, or the Atkins Diet. You have the USDA food pyramid. There is what Oprah tells us. There is what Doctor Oz tells us.
Men om du frågar en vanlig amerikan vad den optimala formeln för att leva länge är, så vet denne förmodligen inte. De har förmodligen hört talas om South Beach-dieten eller Atkinsdieten. Vi har USDA:s matpyramid. Det som Oprah berättar för oss. Det finns det som Doktor Oz säger oss.
The fact of the matter is there is a lot of confusion around what really helps us live longer better. Should you be running marathons or doing yoga? Should you eat organic meats or should you be eating tofu? When it comes to supplements, should you be taking them? How about these hormones or resveratrol? And does purpose play into it? Spirituality? And how about how we socialize?
Faktum är att det råder stor förvirring kring vad som verkligen hjälper oss leva längre och bättre. Borde man springa marathon eller syssla med yoga? Borde man äta ekologiskt kött eller borde man äta tofu? När det kommer till kosttillskott, borde man äta dem? Hur är det med hormoner eller resveratrol? Och spelar en högre mening någon roll? Spiritualitet? Och hur är det med den sociala biten?
Well, our approach to finding longevity was to team up with National Geographic, and the National Institute on Aging, to find the four demographically confirmed areas that are geographically defined. And then bring a team of experts in there to methodically go through exactly what these people do, to distill down the cross-cultural distillation.
Nåväl, vårat tillvägagångssätt för att finna vägen till ett långt liv var att arbeta ihop med National Geographic och National Institute on Aging för att finna fyra demografiskt bekräftade områden som är geografiskt definierade. Och sedan ta dit en grupp experter för att metodiskt gå igenom exakt vad dessa människor gör, för att destillera fram detta tvärkulturella destillat.
And at the end of this I'm going to tell you what that distillation is. But first I'd like to debunk some common myths when it comes to longevity. And the first myth is if you try really hard you can live to be 100. False. The problem is, only about one out of 5,000 people in America live to be 100. Your chances are very low. Even though it's the fastest growing demographic in America, it's hard to reach 100. The problem is that we're not programmed for longevity. We are programmed for something called procreative success. I love that word. It reminds me of my college days.
Och vid slutet av detta ska jag berätta vad detta destillat är. Men först skulle jag vilja avslöja några vanliga myter angående att uppnå ett långt liv. Och den första myten är att om man verkligen försöker så kan man leva till 100. Falskt. Problemet är att endast cirka en av 5000 i America blir 100. Era chanser är väldigt små. Trots att det är den snabbast växande befolkningsgruppen i Amerika, är det svårt att nå 100. Problemet är att vi inte är programmerade att leva länge. Vi är programmerade för något som kallas framgång genom reproduktion. Jag älskar det ordet. Det påminner mig om mina dagar vid college.
Biologists term procreative success to mean the age where you have children and then another generation, the age when your children have children. After that the effect of evolution completely dissipates. If you're a mammal, if you're a rat or an elephant, or a human, in between, it's the same story. So to make it to age 100, you not only have to have had a very good lifestyle, you also have to have won the genetic lottery.
Biologernas definierar framgång genom reproduktion som åldern då man får barn och sedan ännu en generation, åldern då ens barn får barn. Efter det försvinner evolutionens effekt. Om du är ett däggdjur, om du är en råtta eller en elefant eller människa, eller mitti emellan det är samma sak. Så för att bli 100 måste man inte bara ha haft en väldigt bra livsstil, man måste även ha vunnit det genetiska lotteriet.
The second myth is, there are treatments that can help slow, reverse, or even stop aging. False. When you think of it, there is 99 things that can age us. Deprive your brain of oxygen for just a few minutes, those brain cells die, they never come back. Play tennis too hard, on your knees, ruin your cartilage, the cartilage never comes back. Our arteries can clog. Our brains can gunk up with plaque, and we can get Alzheimer's. There is just too many things to go wrong.
Den andra myten är att det finns behandlingar som kan sakta ned, vända, eller till och med stanna åldrandet. Falskt. När man tänker på det så finns det 99 saker som kan få oss att åldras. Ta bort syret från din hjärna under bara ett fåtal minuter, de hjärncellerna dör, de kommer aldrig tillbaka. Spela tennis för hårt för dina knän, förstör dina menisker, brosket kommer aldrig tillbaka. Våra artärer kan kloggas igen. Våra hjärnor kan fyllas med plack, och vi kan få alzheimer. Det finns alldeles för många saker som kan gå fel.
Our bodies have 35 trillion cells, trillion with a "T." We're talking national debt numbers here. (Laughter) Those cells turn themselves over once every eight years. And every time they turn themselves over there is some damage. And that damage builds up. And it builds up exponentially. It's a little bit like the days when we all had Beatles albums or Eagles albums and we'd make a copy of that on a cassette tape, and let our friends copy that cassette tape, and pretty soon, with successive generations that tape sounds like garbage. Well, the same things happen to our cells. That's why a 65-year-old person is aging at a rate of about 125 times faster than a 12-year-old person.
Våra kroppar består av 35 biljoner celler, biljoner med "B." Vi snackar om statsskuldssummor här. (Skratt) Cellerna byts ut en gång vart åttonde år. Och varje gång de byter ut sig själva uppstår små skador. Och dessa skador läggs till varandra. Och de ökar exponentiellt. Det är lite som på den tiden när vi alla hade Beatlesskivor eller Eaglesskivor och vi gjorde kopior av dem på kassettband, och lät våra vänner kopiera kassettbanden, och ganska snart, med följande generationer lät kassettbandet som skräp. Samma sak händer med våra celler. Det är därför som en 65-åring åldras med en hastighet som är omkring 125 gånger snabbare än hos en 12-åring.
So, if there is nothing you can do to slow your aging or stop your aging, what am I doing here? Well, the fact of the matter is the best science tells us that the capacity of the human body, my body, your body, is about 90 years, a little bit more for women. But life expectancy in this country is only 78. So somewhere along the line, we're leaving about 12 good years on the table. These are years that we could get. And research shows that they would be years largely free of chronic disease, heart disease, cancer and diabetes.
Så om det inte finns något man kan göra för att bromsa eller stanna upp sitt åldrande, vad gör jag då här? Nåväl, faktum är att de mest positiva studierna säger att kapaciteten för den mänskliga kroppen, min kropp, din kropp, är omkring 90 år, lite mer för kvinnor. Men den förväntade livslängden i det här landet är endast 78. Så någonstans längs vägen, kastar vi bort omkring 12 goda år. Det är år som vi skulle kunna få tillbaka. Och forskning har visat att det kunde vara år till stor del fria från kroniska sjukdomar, hjärtsjukdomar, cancer och diabetes.
We think the best way to get these missing years is to look at the cultures around the world that are actually experiencing them, areas where people are living to age 100 at rates up to 10 times greater than we are, areas where the life expectancy is an extra dozen years, the rate of middle age mortality is a fraction of what it is in this country.
Vi tror att det bästa sättet att återfå dessa förlorade år är att studera kulturer världen över som faktiskt upplever dem, områden där folk lever till 100 omkring 10 gånger oftare än vi, områden där den förväntade livslängden är ett extra dussin år, och där andelen som dör i medelåldern är en bråkdel av vad den är i det här landet.
We found our first Blue Zone about 125 miles off the coast of Italy, on the island of Sardinia. And not the entire island, the island is about 1.4 million people, but only up in the highlands, an area called the Nuoro province. And here we have this area where men live the longest, about 10 times more centenarians than we have here in America. And this is a place where people not only reach age 100, they do so with extraordinary vigor. Places where 102 year olds still ride their bike to work, chop wood, and can beat a guy 60 years younger than them. (Laughter)
Vi fann vår första "Blue Zone" omkring 20 mil utanför Italiens kust, på ön Sardinien. Och inte hela ön, ön har omkring 1.4 miljoner invånare, men endast uppe i bergen, ett område som heter Nuoroprovinsen. Och här har vi ett område där männen lever längst, omkring 10 gånger fler hundraåringar än vad vi har här i Amerika. Och det här är ett område där folk inte bara når åldern 100, de gör det med bibehållen vigör. Områden där 102-åringar fortfarande tar hojen till arbetet, hugger ved och kan slå en kille som är 60 år yngre än dem. (Skratt)
Their history actually goes back to about the time of Christ. It's actually a Bronze Age culture that's been isolated. Because the land is so infertile, they largely are shepherds, which occasions regular, low-intensity physical activity. Their diet is mostly plant-based, accentuated with foods that they can carry into the fields. They came up with an unleavened whole wheat bread called carta musica made out of durum wheat, a type of cheese made from grass-fed animals so the cheese is high in Omega-3 fatty acids instead of Omega-6 fatty acids from corn-fed animals, and a type of wine that has three times the level of polyphenols than any known wine in the world. It's called Cannonau.
Deras historia går tillbaka ungefär till kristi födelse Det är faktiskt en bronsålderskultur som har blivit isolerad. Eftersom marken är så ofruktsamt så är de till stor del herdar, vilket innebär regelbunden lågintensiv fysisk aktivitet. Deras diet är till stor del växtbaserad, med betoning på mat som de kan bära med sig till fälten. De uppfann ett osyrat fullkornsbröd kallat notamusica gjort på durumvete, en sorts ost gjord från gräsätande djur så osten har höga värden av Omega-3 fetter istället för Omega-6 fetter från djur matade med säd, och en sorts vin som har tre gånger så hög nivå av polyfenoler än något annat känt vin i världen. Det heter Cannonau.
But the real secret I think lies more in the way that they organize their society. And one of the most salient elements of the Sardinian society is how they treat older people. You ever notice here in America, social equity seems to peak at about age 24? Just look at the advertisements. Here in Sardinia, the older you get the more equity you have, the more wisdom you're celebrated for. You go into the bars in Sardinia, instead of seeing the Sports Illustrated swimsuit calendar, you see the centenarian of the month calendar.
Men den riktiga hemligheten tror jag snarare ligger mer i hur de organiserar sitt samhälle. Och ett av de viktigaste särdragen i det Sardinska samhället är hur de behandlar äldre människor. Har ni någonsin märkt att här i Amerika tenderar social samvaro att vara på sin höjd kring ca 24-års åldern? Titta bara på all reklam. Här på Sardinien, ju äldre du blir, desto mer social samvaro har du, desto mer visdom hyllas du för. Går du in på barerna på Sardinien, istället för att se Sports Illustrateds baddräktskalender, så ser du kalendern för månadens hundraåring.
This, as it turns out, is not only good for your aging parents to keep them close to the family -- it imparts about four to six years of extra life expectancy -- research shows it's also good for the children of those families, who have lower rates of mortality and lower rates of disease. That's called the grandmother effect.
Detta, har det visat sig, är inte bara bra för åldrande föräldrar för att hålla dem nära familjen; det ger omkring fyra till sex år ökad förväntad livslängd, forskning visar att det även är bra för barnen i dessa familjer, som har lägre nivåer av dödlighet och lägre nivåer av sjukdomar. Detta kallas för farmorseffekten.
We found our second Blue Zone on the other side of the planet, about 800 miles south of Tokyo, on the archipelago of Okinawa. Okinawa is actually 161 small islands. And in the northern part of the main island, this is ground zero for world longevity. This is a place where the oldest living female population is found. It's a place where people have the longest disability-free life expectancy in the world. They have what we want. They live a long time, and tend to die in their sleep, very quickly, and often, I can tell you, after sex.
Vi fann vår andra "Blue Zone" på andra sidan jordklotet, omkring 130 mil söder om Tokyo, på ögruppen Okinawa. Okinawa är egentligen 161 små öar. Och den norra delen av huvudön, är centrum för världens längst levande. Detta är platsen där världens äldsta kvinnliga population finns. Det är platsen där människor har den längsta förväntade livslängden med bibehållen hälsa i världen. De har det vi vill ha. De lever länge och tenderar att dö i sömnen, väldigt fort, och ofta, kan jag berätta för er, efter sex.
They live about seven good years longer than the average American. Five times as many centenarians as we have in America. One fifth the rate of colon and breast cancer, big killers here in America. And one sixth the rate of cardiovascular disease. And the fact that this culture has yielded these numbers suggests strongly they have something to teach us. What do they do? Once again, a plant-based diet, full of vegetables with lots of color in them. And they eat about eight times as much tofu as Americans do.
De lever omkring sju goda år längre än den genomsnittlige amerikanen. De har fem gånger så många 100-åringar som vi har i Amerika. En femtedel av andelen ändtarms- och bröstcancer, som tar många liv i Amerika. Och en sjättedel av andelen hjärt- och kärlsjukdomar. Och det faktum att den här kulturen uppvisar dessa siffror är ett starkt argument för att de har något att lära oss. Hur gör de? Ännu en gång, en växtbaserad diet, full av grönsaker med en massa färg i. Och de äter omkring åtta gånger så mycket tofu som amerikaner gör.
More significant than what they eat is how they eat it. They have all kinds of little strategies to keep from overeating, which, as you know, is a big problem here in America. A few of the strategies we observed: they eat off of smaller plates, so they tend to eat fewer calories at every sitting. Instead of serving family style, where you can sort of mindlessly eat as you're talking, they serve at the counter, put the food away, and then bring it to the table.
Mer betydelsefullt än vad de äter är hur de äter det. De har alla möjliga sorters små strategier för att inte föräta sig, vilket, som ni vet, är ett stort problem här i Amerika. Några av de strategier som vi observerat: de äter från små tallrikar, så de äter mindre kalorier vid varje måltid. Istället för att servera i familjestil, då man liksom tanklöst kan äta medan man samtalar, serverar de vid disk, plockar undan maten, och tar den sedan till bordet.
They also have a 3,000-year-old adage, which I think is the greatest sort of diet suggestion ever invented. It was invented by Confucius. And that diet is known as the Hara, Hatchi, Bu diet. It's simply a little saying these people say before their meal to remind them to stop eating when their stomach is [80] percent full. It takes about a half hour for that full feeling to travel from your belly to your brain. And by remembering to stop at 80 percent it helps keep you from doing that very thing.
De har även ett 3000 år gammalt ordspråk, som jag anser vara det bästa diet-rådet någonsin. Det uppfanns av Konfucius. Och dieten är känd som Hara Hachi Bu dieten. Helt enkelt någonting dessa personer säger innan måltiden för att påminna sig om att sluta äta när de är 80 procent mätta. Det tar omkring en halvtimme för mättnadskänslan att nå från magen till hjärnan. Och genom att komma ihåg att sluta vid 80 procent så hjälper det dig med precis det.
But, like Sardinia, Okinawa has a few social constructs that we can associate with longevity. We know that isolation kills. Fifteen years ago, the average American had three good friends. We're down to one and half right now. If you were lucky enough to be born in Okinawa, you were born into a system where you automatically have a half a dozen friends with whom you travel through life. They call it a Moai. And if you're in a Moai you're expected to share the bounty if you encounter luck, and if things go bad, child gets sick, parent dies, you always have somebody who has your back. This particular Moai, these five ladies have been together for 97 years. Their average age is 102.
Men, likt Sardinien, har Okinawa ett antal sociala konstruktioner som vi kan förknippa med ett långt liv. Vi vet att isolering dödar. För femton år sedan hade genomsnittsamerikanen tre goda vänner. Vi är nere på en och en halv nu. Om du var lycklig nog att vara född på Okinawa så föddes du in i ett system där du automatiskt har ett halvt dussin vänner som du färdas genom livet tillsammans med. De kallar det Moai. Och om du är i ett Moai så förväntas du dela med dig av bytet då du upplever lycka, och om det går dåligt, barn blir sjuka, föräldrar dör, så har du alltid någon som stöder dig. Just denna moai, dessa fem damer har hållit samman i 97 år. Deras medelålder är 102.
Typically in America we've divided our adult life up into two sections. There is our work life, where we're productive. And then one day, boom, we retire. And typically that has meant retiring to the easy chair, or going down to Arizona to play golf. In the Okinawan language there is not even a word for retirement. Instead there is one word that imbues your entire life, and that word is "ikigai." And, roughly translated, it means "the reason for which you wake up in the morning."
Vanligtvis i Amerika har vi delat upp våra vuxna liv i två sektioner. Vårat arbetsliv, där vi är produktiva. Och sedan en dag, pang, går vi i pension. Och vanligtvis innebär det att man tar det lugnt, eller åker ned till Arizona för att spela golf. På det Okinawska språket finns det inte ens något ord för pensionering. Istället finns det ett ord som inbegriper hela livet, och det ordet är "ikigai." Och grovt översatt betyder det "anledningen till att du stiger upp på morgonen"
For this 102-year-old karate master, his ikigai was carrying forth this martial art. For this hundred-year-old fisherman it was continuing to catch fish for his family three times a week. And this is a question. The National Institute on Aging actually gave us a questionnaire to give these centenarians. And one of the questions, they were very culturally astute, the people who put the questionnaire. One of the questions was, "What is your ikigai?" They instantly knew why they woke up in the morning. For this 102 year old woman, her ikigai was simply her great-great-great-granddaughter. Two girls separated in age by 101 and a half years. And I asked her what it felt like to hold a great-great-great-granddaughter. And she put her head back and she said, "It feels like leaping into heaven." I thought that was a wonderful thought.
För den här 102-åriga karatemästaren, var hans ikigai att föra vidare denna kampsport. För den här hundraåriga fiskaren var det att fortsätta fånga fisk till sin familj tre gånger i veckan. Och det här är en fråga. National Institute on Aging gav oss ett frågeformulär att ge till dessa hundraåringar. Och en av dessa frågor, de var väldigt kulturellt klipska, de som framställde frågeformulären. En av frågorna var, "Vad är din ikigai?" De visste omedelbart varför de steg upp om morgnarna. För denna 102-åriga kvinna, hennes ikigai var helt enkelt hennes barnbarns barnbarn. Två flickor, separerade i ålder av 101 och ett halvt år. Och jag frågade henne hur det kändes att hålla i ett barnbarns barnbarn. Och hon lade sitt huvud bakåt och sa, "Det känns som att stiga in i himmelen." Jag tyckte att det var en underbar tanke.
My editor at Geographic wanted me to find America's Blue Zone. And for a while we looked on the prairies of Minnesota, where actually there is a very high proportion of centenarians. But that's because all the young people left. (Laughter) So, we turned to the data again. And we found America's longest-lived population among the Seventh-Day Adventists concentrated in and around Loma Linda, California. Adventists are conservative Methodists. They celebrate their Sabbath from sunset on Friday till sunset on Saturday. A "24-hour sanctuary in time," they call it. And they follow five little habits that conveys to them extraordinary longevity, comparatively speaking.
Min redaktör vid Geographic ville att jag skulle hitta Amerikas "Blue Zone." Och under en period letade vi på Minnesotas prärier, där det faktiskt finns en väldigt hög andel hundraåringar. Men det beror på att alla ungdomar flyttat. (Skratt) Så, vi studerade våra data igen. Och vi fann Amerikas längst levande befolkning bland sjundedagsadventisterna koncentrerade i och omkring Loma Linda i Kalifornien. Adventister är konservativa metodister. De firar sabbaten från solnedgången på fredag till solnedgången på lördag. En "24-timmars fristad i tiden," kallar de det. Och de följer fem små vanor som ger dem, extraordinärt långa liv, jämförelsevis.
In America here, life expectancy for the average woman is 80. But for an Adventist woman, their life expectancy is 89. And the difference is even more pronounced among men, who are expected to live about 11 years longer than their American counterparts. Now, this is a study that followed about 70,000 people for 30 years. Sterling study. And I think it supremely illustrates the premise of this Blue Zone project.
I Amerika är den förväntade livslängden för genomsnittskvinnan 80. Men för en adventistkvinna, är den förväntade livslängden 89. Och skillnaden är ännu utmärkande hos män, som förväntas leva omkring 11 år längre än sina amerikanska landsmän. Detta är en studie som följde c:a 70 000 människor under 30 år. Sterlingstudien. Och jag anser att den i allra högsta grad illustrerar förutsättningarna för det här "Blue Zone"-projektet.
This is a heterogeneous community. It's white, black, Hispanic, Asian. The only thing that they have in common are a set of very small lifestyle habits that they follow ritualistically for most of their lives. They take their diet directly from the Bible. Genesis: Chapter one, Verse [29], where God talks about legumes and seeds, and on one more stanza about green plants, ostensibly missing is meat. They take this sanctuary in time very serious.
Detta är ett heterogent samhälle. Det är vitt, svart, latinamerikanskt, asiatiskt. Det enda som de har gemensamt är en uppsättning av väldigt små livsstilsvanor som de följer rituellt under större delen av sina liv. De tar sin diet direkt från bibeln. Första Mosebok: Kapitel ett, vers [29], där Gud talar om ärtväxter och frön, och en till strof om gröna växter, det som till synes saknas är kött. De tar väldigt allvarligt på denna fristad i tiden.
For 24 hours every week, no matter how busy they are, how stressed out they are at work, where the kids need to be driven, they stop everything and they focus on their God, their social network, and then, hardwired right in the religion, are nature walks. And the power of this is not that it's done occasionally, the power is it's done every week for a lifetime. None of it's hard. None of it costs money. Adventists also tend to hang out with other Adventists. So, if you go to an Adventist's party you don't see people swilling Jim Beam or rolling a joint. Instead they're talking about their next nature walk, exchanging recipes, and yes, they pray. But they influence each other in profound and measurable ways.
Under 24 timmar varje vecka, oberoende av hur upptagna de är, hur stressigt det är på jobbet, vart barnen behöver bli skjutsade, så stannar de upp med allt och fokuserar på sin Gud, sitt sociala nätverk, och sedan, hårdkodat in i deras religion är promenader i naturen. Och styrkan i detta ligger inte i att det sker sporadiskt, styrkan ligger i att det sker varje vecka under en livstid. Inget av det är svårt. Det kostar inte pengar. Adventister tenderar även att umgås med andra adventister. Så om du går på en adventistfest ser du inte folk hälla i sig Jim Beam eller rulla en joint. Istället samtalar de om nästa promenad i naturen, utbyter recept, och ja, de ber. Men de påverkar varandra på djupgående och mätbara sätt.
This is a culture that has yielded Ellsworth Whareham. Ellsworth Whareham is 97 years old. He's a multimillionaire, yet when a contractor wanted 6,000 dollars to build a privacy fence, he said, "For that kind of money I'll do it myself." So for the next three days he was out shoveling cement, and hauling poles around. And predictably, perhaps, on the fourth day he ended up in the operating room. But not as the guy on the table; the guy doing open-heart surgery. At 97 he still does 20 open-heart surgeries every month.
Detta är en kultur som har frambringat Ellsworth Wheram. Ellsworth Wheram är 97 år gammal. Han är multimiljonär, men när en entreprenör ville ha 6000 dollar för att bygga ett staket, sa han, "För de pengarna gör jag det själv." Så under de kommande tre dagarna var han ute och skyfflade cement, och släpade runt på pålar. Och förutsägbart, kanske, på den fjärde dagen hamnade han vid operationsbordet. Men inte som personen på bordet; som den som utförde öppen hjärtkirurgi. Vid 97 års ålder utför han fortfarande öppen hjärtkirurgi 20 gånger varje månad.
Ed Rawlings, 103 years old now, an active cowboy, starts his morning with a swim. And on weekends he likes to put on the boards, throw up rooster tails.
Ed Rawling, 103 år gammal nu, en aktiv cowboy, startar sin morgon med en simtur. Och på helgerna gillar han att ta på sig vattenskidorna, få vattnet att spruta.
And then Marge Deton. Marge is 104. Her grandson actually lives in the Twin Cities here. She starts her day with lifting weights. She rides her bicycle. And then she gets in her root-beer colored 1994 Cadillac Seville, and tears down the San Bernardino freeway, where she still volunteers for seven different organizations. I've been on 19 hardcore expeditions. I'm probably the only person you'll ever meet who rode his bicycle across the Sahara desert without sunscreen. But I'll tell you, there is no adventure more harrowing than riding shotgun with Marge Deton. "A stranger is a friend I haven't met yet!" she'd say to me.
Och sedan Marge Deton. Marge är 104. Hennes barnbarn bor faktiskt här i Twin Cities. Hon startar sin dag med att lyfta vikter. Hon cyklar på sin cykel. Och sedan stiger hon in i sin root-beer färgade 1994 års Cadillac Seville, och vrålar nedför San Bernardino-motorvägen, där hon fortfarande är volontär för sju olika organisationer. Jag har varit på 19 stenhårda expeditioner. Jag är förmodligen den enda person ni någonsin kommer träffa som har åkt cykel genom Saharaöknen utan solskydd. Men jag säger er, det finns inget äventyr hemskare än att åka shotgun med Marge Deton. "En främling är en vän jag inte träffat ännu!" sa hon till mig.
So, what are the common denominators in these three cultures? What are the things that they all do? And we managed to boil it down to nine. In fact we've done two more Blue Zone expeditions since this and these common denominators hold true. And the first one, and I'm about to utter a heresy here, none of them exercise, at least the way we think of exercise. Instead, they set up their lives so that they are constantly nudged into physical activity. These 100-year-old Okinawan women are getting up and down off the ground, they sit on the floor, 30 or 40 times a day.
Så, vilka är de gemensamma nämnarna för dessa tre kulturer? Vilka är sakerna som de alla gör? Vi lyckades koka ner det till nio saker. Faktum är att vi gjort två Blue Zone-expeditioner till efter detta och de gemensamma nämnarna stämmer. Och den första, och jag kommer att häda nu, inga av dem motionerar, i alla fall inte på det sätt som vi tänker på motion. Istället, ordnar de sina liv så att de konstant utför fysisk aktivitet. Dessa 100-åriga kvinnor på Okinawa reser sig upp och ned från marken, de sitter på golvet, 30 eller 40 gånger per dag.
Sardinians live in vertical houses, up and down the stairs. Every trip to the store, or to church or to a friend's house occasions a walk. They don't have any conveniences. There is not a button to push to do yard work or house work. If they want to mix up a cake, they're doing it by hand. That's physical activity. That burns calories just as much as going on the treadmill does. When they do do intentional physical activity, it's the things they enjoy. They tend to walk, the only proven way to stave off cognitive decline, and they all tend to have a garden. They know how to set up their life in the right way so they have the right outlook.
Folk på Sardinien bor i vertikala hus, upp och nedför trapporna. Varje resa till affären, eller till kyrkan eller till en väns hus ger tillfälle för en promenad. De har inga bekvämligheter. Det finns ingen knapp att trycka på för att utföra trädgårds- eller hushållsarbete. Om de vill röra ihop en kaka, så gör de det för hand. Det är fysisk aktivitet. Det bränner kalorier precis lika mycket som löpbandet gör. Då de avsiktligt utför fysisk träning, är det saker de tycker om. De tenderar att vandra, det enda bevisade sättet att stävja kognitiv försämring, och alla verkar ha en trädgård. De vet hur de ska leva sina liv på rätt sätt så de har rätt sätt att se på omvärlden.
Each of these cultures take time to downshift. The Sardinians pray. The Seventh-Day Adventists pray. The Okinawans have this ancestor veneration. But when you're in a hurry or stressed out, that triggers something called the inflammatory response, which is associated with everything from Alzheimer's disease to cardiovascular disease. When you slow down for 15 minutes a day you turn that inflammatory state into a more anti-inflammatory state.
Samtliga dessa kulturer tar sig tid att varva ned. Sardinierna ber. Sjundedagsadventisterna ber. Okinawerna har sin vördnad för sina förfäder. Men då man har bråttom eller är stressad utlöser detta något som kallas för inflammatorisk respons , som förknippas med allt ifrån alzheimers sjukdom till hjärt- och kärlsjukdomar. Då man saktar ned under 15 minuter varje dag omvänder man detta inflammerade tillstånd till ett mer antiinflammatoriskt tillstånd.
They have vocabulary for sense of purpose, ikigai, like the Okinawans. You know the two most dangerous years in your life are the year you're born, because of infant mortality, and the year you retire. These people know their sense of purpose, and they activate in their life, that's worth about seven years of extra life expectancy.
De har ord för känslan av mening, ikigai, hos Okinawerna. De två farligaste åren i livet är året då man föds, på grund av spädbarnsdödlighet, och året då man går i pension. Dessa människor vet vad meningen med deras liv är, och de är aktiva under sina liv, det är värt omkring sju år av extra förväntad livslängd.
There's no longevity diet. Instead, these people drink a little bit every day, not a hard sell to the American population. (Laughter) They tend to eat a plant-based diet. Doesn't mean they don't eat meat, but lots of beans and nuts. And they have strategies to keep from overeating, little things that nudge them away from the table at the right time.
Det finns ingen diet för ett långt liv. Istället, dessa personer dricker lite varje dag, inte så svårt att sälja in till det amerikanska folket. (Skratt) De tenderar att följa en växtbaserad diet. Det innebär inte att de inte äter kött, men massvis av bönor och nötter. Och de har strategier som hindrar dem från att föräta sig, små saker som knuffar bort dem från bordet i rättan tid.
And then the foundation of all this is how they connect. They put their families first, take care of their children and their aging parents. They all tend to belong to a faith-based community, which is worth between four and 14 extra years of life expectancy if you do it four times a month. And the biggest thing here is they also belong to the right tribe. They were either born into or they proactively surrounded themselves with the right people.
Och sedan grunden för allt detta är hur de knyter samman. De sätter sina familjer först, tar hand om sina barn och åldrande föräldrar. De tenderar alla att tillhöra troende samhällsgrupper, vilket är värt mellan fyra och 14 extra år av förväntad livslängd om du gör det fyra gånger per månad. Och den viktigaste saken här är att de även tillhör rätt stam. De föddes alla in i den eller så har de aktivt strävat efter att omge sig med rätt folk.
We know from the Framingham studies, that if your three best friends are obese there is a 50 percent better chance that you'll be overweight. So, if you hang out with unhealthy people, that's going to have a measurable impact over time. Instead, if your friend's idea of recreation is physical activity, bowling, or playing hockey, biking or gardening, if your friends drink a little, but not too much, and they eat right, and they're engaged, and they're trusting and trustworthy, that is going to have the biggest impact over time.
Vi vet från Framinghamstudierna, att om dina tre bästa vänner är överviktiga så är det en 50 procent större chans att du blir överviktig. Så, om du umgås med ohälsosamma personer så kommer det att ha en mätbar effekt över tid. Istället, om dina vänners föreställning om förströelse är fysisk aktivitet, att bowla, eller spela hockey, cykla eller rå om trädgården, om dina vänner dricker lite, men inte för mycket, och de äter korrekt, och de är engagerade, och de litar på dig och är pålitliga, så kommer det att ha den största påverkan över tid.
Diets don't work. No diet in the history of the world has ever worked for more than two percent of the population. Exercise programs usually start in January; they're usually done by October. When it comes to longevity there is no short term fix in a pill or anything else. But when you think about it, your friends are long-term adventures, and therefore, perhaps the most significant thing you can do to add more years to your life, and life to your years. Thank you very much. (Applause)
Dieter funkar inte, Ingen diet i världshistorien har någonsin fungerat för mer än två procent av befolkningen. Träningsprogram startar vanligtvis i januari, de är vanligtvis över i oktober. Då det kommer till lång liv så finns ingen snabb lösning genom ett piller eller något annat. Men om man funderar på det så är dina vänner långvariga äventyr, och är därför, kanske detr viktigaste du kan göra för att lägga fler år till ditt liv, och mer liv till dina år. Tack så mycket. (Applåder)