So, I was in the hospital for a long time. And a few years after I left, I went back, and the chairman of the burn department was very excited to see me -- said, "Dan, I have a fantastic new treatment for you." I was very excited. I walked with him to his office. And he explained to me that, when I shave, I have little black dots on the left side of my face where the hair is, but on the right side of my face I was badly burned so I have no hair, and this creates lack of symmetry. And what's the brilliant idea he had? He was going to tattoo little black dots on the right side of my face and make me look very symmetric.
Jag var inlagd på sjukhus under lång tid. Några år efter jag åkte därifrån, så åkte jag dit igen, och ordföranden för brännskadeavdelningen var mycket uppjagad av att träffa mig -- han sa "Dan, Jag har en fantastisk ny behandling för dig." Jag blev exalterad. Jag gick med honom till hans kontor. Han förklarade för mig, att när jag rakade mig, hade jag små svarta hårprickar på vänster sida av ansiktet, men på högra sidan av mitt ansikte var jag svårt bränd, så där har jag inget hår, och detta skapar en brist på symmetri. Vad var då hans briljanta idé? Han skulle låta tatuera små svarta prickar på höger sida av mitt ansikte och göra att jag såg väldigt symmetrisk ut.
It sounded interesting. He asked me to go and shave. Let me tell you, this was a strange way to shave, because I thought about it and I realized that the way I was shaving then would be the way I would shave for the rest of my life -- because I had to keep the width the same. When I got back to his office, I wasn't really sure. I said, "Can I see some evidence for this?" So he showed me some pictures of little cheeks with little black dots -- not very informative. I said, "What happens when I grow older and my hair becomes white? What would happen then?" "Oh, don't worry about it," he said. "We have lasers; we can whiten it out." But I was still concerned, so I said, "You know what, I'm not going to do it."
Det lät intressant. Han bad mig gå och raka mig. Låt mig berätta, detta var ett konstig sätt att raka sig på, eftersom när jag tänkte på det och förstod att det sätt jag rakade mig då skulle bli det sätt jag skulle behöva raka mig för resten av mitt liv - därför var jag tvungen att behålla bredden lika. När jag kom tillbaka till hans kontor, var jag inte övertygad. Jag sa "Kan jag få se något stöd för detta?" Så han visade mig några bilder. av kinder med små svarta prickar -- inte så informativt. Jag sa, "Vad händer när jag blir äldre och mitt hår blir vitt? Vad händer då?" "Åh, oroa dig inte för det," sa han. "Vi har lasrar; vi kan göra det vitare." Man jag var fortfarande bekymrad, så jag sa "Vet du vad, jag kommer inte göra det."
And then came one of the biggest guilt trips of my life. This is coming from a Jewish guy, all right, so that means a lot. (Laughter) And he said, "Dan, what's wrong with you? Do you enjoy looking non-symmetric? Do you have some kind of perverted pleasure from this? Do women feel pity for you and have sex with you more frequently?" None of those happened. And this was very surprising to me, because I've gone through many treatments -- there were many treatments I decided not to do -- and I never got this guilt trip to this extent. But I decided not to have this treatment. And I went to his deputy and asked him, "What was going on? Where was this guilt trip coming from?" And he explained that they have done this procedure on two patients already, and they need the third patient for a paper they were writing.
Varpå jag fick mitt livs största skamkänsloattack. Detta kommer från Judisk grabb, du förstår, så det innebär ett och annat. (Skratt) Han sa "Dan, vad är för fel på dig?" Är du nöjd med att se osymmetrisk ut? Får du någon slags perverterad njutning från det? Känner kvinnorna medlidande för dig och har sex med dig oftare? Ingen av detta inträffade. Och detta var väldigt förvånande för mig, för att jag har genomgått många behandlingar -- det var många behandlingar som jag bestämde mig för att inte ta -- och jag fick aldrig någon skamkänsloattack över detta. Jag bestämde mig för att inte ta denna behandling och jag gick till hans vice och frågade honom, "Vad handlar detta om? Var kom dessa skuldkänslor från?" Han förklarade att de genomfört behandlingen med två patienter redan, och de behövde en tredje patient för en artikel de skrev på.
(Laughter)
(Skratt)
Now you probably think that this guy's a schmuck. Right, that's what he seems like. But let me give you a different perspective on the same story. A few years ago, I was running some of my own experiments in the lab. And when we run experiments, we usually hope that one group will behave differently than another. So we had one group that I hoped their performance would be very high, another group that I thought their performance would be very low, and when I got the results, that's what we got -- I was very happy -- aside from one person. There was one person in the group that was supposed to have very high performance that was actually performing terribly. And he pulled the whole mean down, destroying my statistical significance of the test.
Nu tror du förmodligen att den killen var en skitstövel. Korrekt, det var precis det han verkade vara. Men låt mig ge dig ett annat perspektiv på samma berättelse. Några år sen, utförde jag några egna experiment själv i labbet. När vi utförde experimenten, hoppades vi vanligtvis att en grupp skulle bete sig olikt från den andra gruppen. Vi hade alltså, en grupp som vi hoppades skulle vara högpresterande, och en annan grupp som vi trodde skulle vara lågpresterande. Resultat jag fick, var detta -- Jag var glad -- bortsett från en person. Det var en person i denna grupp som vi förmodade skulle vara högpresterande, som i verkligheten presterade rysligt dåligt. Och han drog ned hela medelvärdet, och förstörde signifikansen i mitt statistiska test.
So I looked carefully at this guy. He was 20-some years older than anybody else in the sample. And I remembered that the old and drunken guy came one day to the lab wanting to make some easy cash and this was the guy. "Fantastic!" I thought. "Let's throw him out. Who would ever include a drunken guy in a sample?"
Så jag tittade närmare på denna man. Han var omkring 20 äldre än någon annan i urvalsgruppen. Och jag kom ihåg denna äldre och alkoholiserade man som kom en dag till labbet och ville göra sig enkla pengar och det var just denna man. "Perfekt! Tänkte jag ". Låt oss slänga ut honom. Vem skulle någonsin inkludera en alkoholist i urvalsgruppen?"
But a couple of days later, we thought about it with my students, and we said, "What would have happened if this drunken guy was not in that condition? What would have happened if he was in the other group? Would we have thrown him out then?" We probably wouldn't have looked at the data at all, and if we did look at the data, we'd probably have said, "Fantastic! What a smart guy who is performing this low," because he would have pulled the mean of the group lower, giving us even stronger statistical results than we could. So we decided not to throw the guy out and to rerun the experiment.
Men några dagar senare, tänkte vi på detta tillsammans med mina studenter, och vi sa "Vad skulle hänt om denna alkoholist inte var i det tillståndet? Och vad skulle hänt om han varit i den andra gruppen? Skulle vi då ha slängt ut han från studien? Vi hade troligtvis inte tittat närmare på datan överhuvud taget, och om vi hade tittat på datan, hade vi hade förmodligen sagt, "Fantastiskt! Vilken passande kille som prestera så här lågt," därför att han hade dragit ned medelvärdet för lågpresterargruppen, och givit oss starkare statistiska resultat än vi borde. Därför bestämde vi oss att inte slänga ut denna man och att köra om experiment.
But you know, these stories, and lots of other experiments that we've done on conflicts of interest, basically kind of bring two points to the foreground for me. The first one is that in life we encounter many people who, in some way or another, try to tattoo our faces. They just have the incentives that get them to be blinded to reality and give us advice that is inherently biased. And I'm sure that it's something that we all recognize, and we see that it happens. Maybe we don't recognize it every time, but we understand that it happens.
Men du vet, dessa berättelser, och en mängd experiment som vi utfört om intressekonflikter, Belyser två saker för mig. Den första är att i livet stöter vi på många människor vilka, på ett eller annat sätt, försöker tatuera våra ansikten. De råkar bara ha motiv som gör dem förblindade för verkligheten och ger oss råd vilka har en inneboende partiskhet. Jag är säkert på att detta är något vi alla känner igen, och vi ser detta hända. Men vi kanske inte alltid uppfattar det varje gång, men vi förstår att det händer.
The most difficult thing, of course, is to recognize that sometimes we too are blinded by our own incentives. And that's a much, much more difficult lesson to take into account. Because we don't see how conflicts of interest work on us. When I was doing these experiments, in my mind, I was helping science. I was eliminating the data to get the true pattern of the data to shine through. I wasn't doing something bad. In my mind, I was actually a knight trying to help science move along. But this was not the case. I was actually interfering with the process with lots of good intentions. And I think the real challenge is to figure out where are the cases in our lives where conflicts of interest work on us, and try not to trust our own intuition to overcome it, but to try to do things that prevent us from falling prey to these behaviors, because we can create lots of undesirable circumstances.
Den svåraste saken är förstås att känna igen att vi själva ibland är förblindade av vår egna motiv. Något som är en mycket, mycket svårare lärdom att ta till sig. Därför ser vi inte hur intressekonflikter påverkar oss. När jag gjorde dessa experiment, så var min tanke att jag hjälpte vetenskapen. Jag tog bort data för att få ett verkligt mönster att skina igenom. Jag gjorde inget som var förkastligt. I min tanke, var jag en riddare som försökte hjälpa vetenskapen framåt. Men detta var inte fallet. Jag påverkade verkligen processen med en mängd goda intensioner. Och jag tror att de stora utmaningarna är att förstå när dessa fall uppstår i våra liv, när intressekonflikterna påverkar oss, och att försöka att inte lita på min egen intuition för komma förbi detta men att försöka att göra saker som förhindrar oss från att falla offer för dessa beteenden, eftersom vi kan skapa en massa ofördelaktiga omständigheter genom detta.
I do want to leave you with one positive thought. I mean, this is all very depressing, right -- people have conflicts of interest, we don't see it, and so on. The positive perspective, I think, of all of this is that, if we do understand when we go wrong, if we understand the deep mechanisms of why we fail and where we fail, we can actually hope to fix things. And that, I think, is the hope. Thank you very much.
Jag vill ändå lämna er med en positiv tanke. Jag menar det här är väldigt deprimerande, eller hur -- människor har intressekonflikter, vi ser dem inte och så vidare. Den positiva synvinkeln kring allt detta är att, om vi förstår när vi går åt fel håll, så förstår vi den djupare mekanismen varför vi misslyckas och var vi felar, och vi kan förhoppningsvis ordna till detta. Och detta tror jag inger hopp. Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)