You know, my favorite part of being a dad is the movies I get to watch. I love sharing my favorite movies with my kids, and when my daughter was four, we got to watch "The Wizard of Oz" together. It totally dominated her imagination for months. Her favorite character was Glinda, of course. It gave her a great excuse to wear a sparkly dress and carry a wand.
En av de bästa sakerna med att vara pappa är filmerna man får gå och se. Jag älskar att dela mina favoritfilmer med mina barn, och när min dotter var fyra år, gick vi och tittade på "Trollkarlen från Oz" tillsammans. Den fyllde hennes fantasi i månader. Hennes favoritfigur var Glinda, naturligtvis. Det gav henne en bra ursäkt att ha på sig en glittrig klänning och bära på ett trollspö.
But you watch that movie enough times, and you start to realize how unusual it is. Now we live today, and are raising our children, in a kind of children's-fantasy-spectacular-industrial complex. But "The Wizard of Oz" stood alone. It did not start that trend. Forty years later was when the trend really caught on, with, interestingly, another movie that featured a metal guy and a furry guy rescuing a girl by dressing up as the enemy's guards. Do you know what I'm talking about? (Laughter) Yeah.
Men ser du den filmen tillräckligt många gånger, så börjar du inse hur ovanlig den är Vi lever idag, och uppfostrar våra barn, i en sorts barn-fantasi-spektakulär-industri komplex. Men "Trollkarlen från Oz" var enastående. Den inledde inte en trend. Det tog fyrtio år innan trenden tog fart, intressant nog med en annan film som hade en kille i metall och en pälsklädd kille som räddade en flicka, utklädda till fiendens vakter. Vet ni vad jag talar om? (skratt) Just det.
Now, there's a big difference between these two movies, a couple of really big differences between "The Wizard of Oz" and all the movies we watch today. One is there's very little violence in "The Wizard of Oz." The monkeys are rather aggressive, as are the apple trees. But I think if "The Wizard of Oz" were made today, the wizard would say, "Dorothy, you are the savior of Oz that the prophecy foretold. Use your magic slippers to defeat the computer-generated armies of the Wicked Witch." But that's not how it happens.
Det är stor skillnad på dessa två filmer, ett par riktigt stora skillnader emellan "Trollkarlen från Oz" och alla filmer vi tittar på numera. En är att det finns väldigt lite våld i "Trollkarlen från Oz" Aporna är rätt aggressiva, och äppleträden också.. Men jag tror att om "Trollkarlen från Oz" skulle ha gjorts idag, skulle trollkarlen ha sagt: "Dorothy, du är frälsaren av Oz som profetian förutsåg. Använd dina magiska skor för att besegra den elaka häxans datorskapade armé." Men det är inte så det går till.
Another thing that's really unique about "The Wizard of Oz" to me is that all of the most heroic and wise and even villainous characters are female.
En annan sak som jag tycker är unik med "Trollkarlen från Oz" är att de mest heroiska och kloka och också skurkaktiga figurerna är kvinnor.
Now I started to notice this when I actually showed "Star Wars" to my daughter, which was years later, and the situation was different. At that point I also had a son. He was only three at the time. He was not invited to the screening. He was too young for that. But he was the second child, and the level of supervision had plummeted. (Laughter) So he wandered in, and it imprinted on him like a mommy duck does to its duckling, and I don't think he understands what's going on, but he is sure soaking in it.
Jag började lägga märke till detta när jag visade "Star Wars" för min dotter, vilket var många år senare, och situationen var helt annorlunda. Vid den tiden hade jag fått en son. Han var bara tre år då. Han var inte inbjuden till visningen. Han var för liten. Men han var barn nummer två, och övervakningen var inte lika strikt (skratt) Så han släntrade in, och det präglade honom som en ankmamma gör med sina ankungar, och jag tror inte att han förstod vad som hände, men han är sög verkligen i sig det.
And I wonder what he's soaking in. Is he picking up on the themes of courage and perseverance and loyalty? Is he picking up on the fact that Luke joins an army to overthrow the government? Is he picking up on the fact that there are only boys in the universe except for Aunt Beru, and of course this princess, who's really cool, but who kind of waits around through most of the movie so that she can award the hero with a medal and a wink to thank him for saving the universe, which he does by the magic that he was born with?
Jag undrar vad han sög i sig. Ser han temat om hjältemod och uthållighet och lojalitet? Ser han att Luke ansluter sig till en armé för att störta regeringen? Ser han att det bara är pojkar i universum förutom tant Beru, och prinsessan förstås, som är riktigt cool, men som liksom bara väntar större delen av filmen tills att hon kan ge hjälten en medalj och en blinkning för att tacka honom för att han räddade universum, vilket han gör med den magi som han föddes med?
Compare this to 1939 with "The Wizard of Oz." How does Dorothy win her movie? By making friends with everybody and being a leader. That's kind of the world I'd rather raise my kids in -- Oz, right? -- and not the world of dudes fighting, which is where we kind of have to be. Why is there so much Force -- capital F, Force -- in the movies we have for our kids, and so little yellow brick road?
Jämför detta med 1939 och "Trollkarlen från Oz" Hur vinner Dorothy sin seger? Genom att bli god vän med alla och genom att vara en ledare. Det är den slags värld som jag hellre skulle uppfostra mina barn i -- Oz, alltså? -- och inte i den värld där killar slåss, där vi vi liksom måste vara. Varför är det så mycket Kraft -- Stort K, Kraft -- i filmerna som vi har till våra barn, och så lite gul tegelväg?
There is a lot of great writing about the impact that the boy-violent movie has on girls, and you should do that reading. It's very good. I haven't read as much on how boys are picking up on this vibe. I know from my own experience that Princess Leia did not provide the adequate context that I could have used in navigating the adult world that is co-ed. (Laughter) I think there was a first-kiss moment when I really expected the credits to start rolling because that's the end of the movie, right? I finished my quest, I got the girl. Why are you still standing there? I don't know what I'm supposed to do.
Det finns mycket bra skrivet om intrycket som våldsamma pojk-filmer har på flicker, och ni skulle läsa in er på det. Det är mycket nyttigt. Jag har inte läst lika mycket om hur pojkar reagerar på det. Jag vet från egen erfarenhet att Prinsessan Leia inte erbjöd ett adekvat sammanhang som jag kunde använda för att hitta rätt i vuxenvärlden som är rumsrent. (Skratt) Jag tror det fanns ett ögonblick för den första kyssen när jag egentligen förväntade mig att eftertexterna skulle börja rulla för det är ju slutet på filmen, eller hur? Jag slutförde mitt uppdrag, jag fick flickan. Varför står ni fortfarande där? Jag vet inte vad jag förväntas göra.
The movies are very, very focused on defeating the villain and getting your reward, and there's not a lot of room for other relationships and other journeys. It's almost as though if you're a boy, you are a dopey animal, and if you are a girl, you should bring your warrior costume. There are plenty of exceptions, and I will defend the Disney princesses in front of any you. But they do send a message to boys, that they are not, the boys are not really the target audience. They are doing a phenomenal job of teaching girls how to defend against the patriarchy, but they are not necessarily showing boys how they're supposed to defend against the patriarchy. There's no models for them. And we also have some terrific women who are writing new stories for our kids, and as three-dimensional and delightful as Hermione and Katniss are, these are still war movies. And, of course, the most successful studio of all time continues to crank out classic after classic, every single one of them about the journey of a boy, or a man, or two men who are friends, or a man and his son, or two men who are raising a little girl. Until, as many of you are thinking, this year, when they finally came out with "Brave." I recommend it to all of you. It's on demand now. Do you remember what the critics said when "Brave" came out? "Aw, I can't believe Pixar made a princess movie." It's very good. Don't let that stop you.
Filmerna är väldigt fokuserade på att besegra skurken och få belöningen, och det finns inte mycket utrymme för andra förhållanden och andra resor. Det är nästan som om ifall du är pojke, är du ett dumt djur, och om du är flicka, skall du ta med dig stridskostymen. Det finns gott om undantag, och jag försvarar Disneys prinsessor inför vem som helst. Men de är ett meddelande till alla pojkar, att de inte är, alltså pojkarna är inte riktigt målgruppen. De gör en fenomenal insats med att lära flickor hur man skall försvara sig mot patriarkatet, men de visar inte nödvändigtvis pojkar hur de kan försvara sig emot patriarkatet. Det finns inga förebilder åt dem. Vi har också några fantastiska kvinnor som skriver historier till våra barn, men hur tredimensionella och härliga Hermione och Katniss än är så är det fortfarande krigsfilmer. Och den mest framgångsrika studion genom tiderna fortsätter att veva ut klassiker efter klassiker som allihop handlar om en pojkes resa, eller en man, eller två män som är kompisar, eller en man och hans son, eller två män som uppfostrar en liten flicka. Fram till i år, som många av er tänker på då de slutligen gjorde "Modig". Jag rekommenderar den. Den finns att hyra nu. Kommer ni ihåg vad kritikerna sa när "Modig" kom? "Oj, jag kan inte förstå varför Pixar har gjort en prinsessfilm." Den är mycket bra. Låt inte sådant hindra er.
Now, almost none of these movies pass the Bechdel Test. I don't know if you've heard of this. It has not yet caught on and caught fire, but maybe today we will start a movement. Alison Bechdel is a comic book artist, and back in the mid-'80s, she recorded this conversation she'd had with a friend about assessing the movies that they saw. And it's very simple. There's just three questions you should ask:
Nästan ingen av dessa filmer klarar Bechdel-testet. Jag vet inte om ni hört talas om det. Det har inte blivit populärt än, men kanske kan vi idag skapa en folkrörelse. Alison Bechdel är en serietecknare, och på mitten av 80-talet, skrev hon ner det här samtalet som hon haft med en vän om att bedöma filmer som de såg. Det är väldigt enkelt. Du skall bara ställa tre frågor:
Is there more than one character in the movie that is female who has lines? So try to meet that bar.
Är fler än en av figurerna i filmen en kvinna med repliker? Försök att nå upp till den ribban.
And do these women talk to each other at any point in the movie?
Talar dessa kvinnor med varandra vid något tillfälle i filmen?
And is their conversation about something other than the guy that they both like? (Laughter)
Och talar de då om någonting annat än killen de båda gillar? (skratt)
Right? Thank you. (Applause) Thank you very much.
Sådär? Tack. (applåd) Tack så mycket.
Two women who exist and talk to each other about stuff. It does happen. I've seen it, and yet I very rarely see it in the movies that we know and love.
Två kvinnor som talar med varandra om saker. Det händer. Jag har sett det, och ändå ser jag det mycket sällan i de filmer som vi känner igen och älskar.
In fact, this week I went to see a very high-quality movie, "Argo." Right? Oscar buzz, doing great at the box office, a consensus idea of what a quality Hollywood film is. It pretty much flunks the Bechdel test. And I don't think it should, because a lot of the movie, I don't know if you've seen it, but a lot of the movie takes place in this embassy where men and women are hiding out during the hostage crisis. We've got quite a few scenes of the men having deep, angst-ridden conversations in this hideout, and the great moment for one of the actresses is to peek through the door and say, "Are you coming to bed, honey?" That's Hollywood for you.
Faktum är att i veckan gick jag och såg en riktig kvalitetsfilm, "Argo". Oscar-varning, drar in massor pengar, ett koncentrat av vad en kvalitetsfilm från Hollywood skall vara. Den klarar inte Bechdel-testet. Och jag tycker egentligen inte att den borde göra det, för en stor del av filmen, jag vet inte om ni har sett den, men mycket av filmen utspelar sig på en ambassad där män och kvinnor gömmer sig under ett gisslandrama. Där finns ett stort antal scener med män som har djupa, ångestfyllda samtal i detta gömsle, och det stora ögonblicket för en av skådespelerskorna är att titta in genom en dörr och säga, "Kommer du och lägger dig, älskling?" Det är Hollywood.
So let's look at the numbers. 2011, of the 100 most popular movies, how many of them do you think actually have female protagonists? Eleven. It's not bad. It's not as many percent as the number of women we've just elected to Congress, so that's good. But there is a number that is greater than this that's going to bring this room down.
Så låt oss titta på siffrorna. År 2011, av de 100 mest populära filmerna hur många av tror ni faktiskt har kvinnliga huvudpersoner? Elva. Det är inte illa. Det är inte procentuellt lika många kvinnor som vi just valt in i kongressen, så det är ju bra. Men det finns ett tal som är ännu större som kommer att slå er med häpnad.
Last year, The New York Times published a study that the government had done. Here's what it said. One out of five women in America say that they have been sexually assaulted some time in their life.
New York Times publicerade förra året en undersökning som regeringen hade gjort. Här har ni resultatet. En av fem kvinnor i Amerika påstår att de blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp någon gång i sitt liv.
Now, I don't think that's the fault of popular entertainment. I don't think kids' movies have anything to do with that. I don't even think that music videos or pornography are really directly related to that, but something is going wrong, and when I hear that statistic, one of the things I think of is that's a lot of sexual assailants. Who are these guys? What are they learning? What are they failing to learn? Are they absorbing the story that a male hero's job is to defeat the villain with violence and then collect the reward, which is a woman who has no friends and doesn't speak? Are we soaking up that story?
Nu tror inte jag att vi kan skylla det på populärunderhållningen. Jag tror inte att barnfilmer har något med detta att göra. Jag tror inte ens att musikvideos eller pornografi har något direkt med detta att göra, men något är fel, och när jag ser den statistiken, är en av de saker jag tänker på att det där är en massa sexualbrottslingar. Vilka är de killarna? Vad lär de sig? Vad lär de sig inte? Tar de till sig storyn att en hjältes jobb är att besegra skurken med våld och sedan hämta belöningen, som är en kvinna som inte har några vänner och inte pratar? Suger vi i oss den historien?
You know, as a parent with the privilege of raising a daughter like all of you who are doing the same thing, we find this world and this statistic very alarming and we want to prepare them. We have tools at our disposal like "girl power," and we hope that that will help, but I gotta wonder, is girl power going to protect them if, at the same time, actively or passively, we are training our sons to maintain their boy power? I mean, I think the Netflix queue is one way that we can do something very important, and I'm talking mainly to the dads here. I think we have got to show our sons a new definition of manhood.
Ni förstår, som en förälder med förmånen att uppfostra en dotter precis som alla ni andra som håller på med samma sak, upplever vi världen och sådan statistik som mycket skrämmande och vi vill förbereda dem. Det finns verktyg vi kan använda, som "girl power", och vi hoppas att dom hjälper, men jag frågar mig, kommer "girl power" att beskydda dem om vi samtidigt, aktivt eller passivt, tränar våra pojkar att behålla sin "boy power"? Jag tror faktiskt att filmlistan är ett sätt att göra något mycket viktigt, och jag vänder mig främst till papporna nu. Jag tror att vi måste visa våra söner en ny definition av manlighet.
The definition of manhood is already turning upside down. You've read about how the new economy is changing the roles of caregiver and wage earner. They're throwing it up in the air. So our sons are going to have to find some way of adapting to this, some new relationship with each other, and I think we really have to show them, and model for them, how a real man is someone who trusts his sisters and respects them, and wants to be on their team, and stands up against the real bad guys, who are the men who want to abuse the women. And I think our job in the Netflix queue is to look out for those movies that pass the Bechdel Test, if we can find them, and to seek out the heroines who are there, who show real courage, who bring people together, and to nudge our sons to identify with those heroines and to say, "I want to be on their team," because they're going to be on their team.
Definitionen av manlighet är redan uppochnervänd. Ni har läst om hur den nya ekonomin förändrar rollerna som vårdgivare och familjeförsörjare. De är helt annorlunda. Så våra söner kommer att behöva hitta något sätt att anpassa sig till detta, att skapa nya förhållningssätt till varandra, och jag tror att vi verkligen måste visa dem, och vara förebilder för dem, hur en riktig man är någon som litar på sina systrar respekterar dem och vill ha dem i sitt team, och står emot de riktiga skurkarna, de män som misshandlar kvinnor. Jag tror att vårt jobb med filmlistan är att ta med de filmer som klarar Bechdel-testet, om vi kan hitta dem, och att leta efter hjältinnor som finns där och som visar verkligt mod, som för människor samman, och få våra söner att identifiera sig med dessa hjältinnor och säga, "Jag vill vara med i deras lag" för de kommer att vara med i deras lag.
When I asked my daughter who her favorite character was in "Star Wars," do you know what she said? Obi-Wan. Obi-Wan Kenobi and Glinda. What do these two have in common? Maybe it's not just the sparkly dress. I think these people are experts. I think these are the two people in the movie who know more than anybody else, and they love sharing their knowledge with other people to help them reach their potential. Now, they are leaders. I like that kind of quest for my daughter, and I like that kind of quest for my son. I want more quests like that. I want fewer quests where my son is told, "Go out and fight it alone," and more quests where he sees that it's his job to join a team, maybe a team led by women, to help other people become better and be better people, like the Wizard of Oz. Thank you.
När jag frågade min dotter vem som var hennes favoritfigur i "Star Wars" vet du vad hon sa? Obi-Wan. Obi-Wan Kenobi och Glinda. Vad har dessa två gemensamt? Kanske inte bara den glittriga klänningen. Jag tror att dessa människor är experter. Jag tror att det är de två figurerna i filmen som vet mer än någon annan, och älskar att dela sin kunskap med andra och hjälpa andra att nå sin potential. Alltså, de är ledare. Jag tycker det är bra att min dotter strävar efter sådant, och jag tycker om den typen av strävan för min son. Jag skulle önska att fler strävade mot detta. Jag vill ha färre äventyr för min son där han får höra "Gå och kämpa ensam" och fler äventyr där han ser att det är hans jobb att gå med i ett lag, kanske ett lag lett av kvinnor, för att hjälpa andra människor att bli bättre och vara bättre människor, som i Trollkarlen från Oz. Tack.