Two years ago here at TED I reported that we had discovered at Saturn, with the Cassini Spacecraft, an anomalously warm and geologically active region at the southern tip of the small Saturnine moon Enceladus, seen here. This region seen here for the first time in the Cassini image taken in 2005. This is the south polar region, with the famous tiger-stripe fractures crossing the south pole. And seen just recently in late 2008, here is that region again, now half in darkness because the southern hemisphere is experiencing the onset of August and eventually winter.
För två år sedan här på TED rapporterade jag att vi hade upptäckt vid Saturnus, med hjälp av Cassinisonden, en avvikande varm och geologiskt aktiv region vid den södra änden av en av Saturnus månar Enceladus, som ni ser här. Regionen som syns här för första gången i Cassinis bild som togs 2005. Detta är den södra polarregionen. Med de kända tigerrandiga mönstret över sydpolen. Och här som det såg ut i slutet av 2008, här är regionen igen, nu i halvmörker på grund av att det södra halvklotet genomgår början av Augusti och slutligen vinter.
And I also reported that we'd made this mind-blowing discovery -- this once-in-a-lifetime discovery of towering jets erupting from those fractures at the south pole, consisting of tiny water ice crystals accompanied by water vapor and simple organic compounds like carbon dioxide and methane. And at that time two years ago I mentioned that we were speculating that these jets might in fact be geysers, and erupting from pockets or chambers of liquid water underneath the surface, but we weren't really sure. However, the implications of those results -- of a possible environment within this moon that could support prebiotic chemistry, and perhaps life itself -- were so exciting that, in the intervening two years, we have focused more on Enceladus.
Jag rapporterade också att vi hade gjort den otroliga upptäckten -- denna en-gång-per-livstids upptäckt av uppstigande strålar utskjutande från de där sprickorna vid sydpolen, bestående av små iskristaller tillsammans med vattenånga och enkla organiska komponenter som koldioxid och metan. Och vid den tiden för två år sedan nämnde jag att vi spekulerade i att dessa strålar kunde vara gejsrar, som sprutar från fickor eller kammare av flytande vatten under ytan. Men vi var inte riktigt säkra. Hur som helst, konsekvenserna av dessa resultat med möjligheten av en miljö inom denna månen som kan innehålla prebiotisk kemi, och möjligen liv, var så spännande att under de följande två åren fokuserade vi mer på Enceladus.
We've flown the Cassini Spacecraft by this moon now several times, flying closer and deeper into these jets, into the denser regions of these jets, so that now we have come away with some very precise compositional measurements. And we have found that the organic compounds coming from this moon are in fact more complex than we previously reported. While they're not amino acids, we're now finding things like propane and benzene, hydrogen cyanide, and formaldehyde. And the tiny water crystals here now look for all the world like they are frozen droplets of salty water, which is a discovery that suggests that not only do the jets come from pockets of liquid water, but that that liquid water is in contact with rock. And that is a circumstance that could supply the chemical energy and the chemical compounds needed to sustain life.
Vi har flugit Cassinisonden förbi denna månen många gånger. Flugit närmare och djupare in i dessa strålar in i de tätare områdena av strålarna, så att vi nu har kommit upp med några mycket exakta mätningar på sammansättningen. Och vi har funnit att de organiska komponenterna som kommer från denna måne faktiskt är mycket mer komplexa än vad vi rapporterat tidigare. Även om de inte var aminosyror, hittar vi nu saker som propan och bensen, cyanväte och formaldehyd. Och de små vattenkristallerna här ser nu ut för hela världen som om de är frusna droppar av saltvatten. Vilket är en upptäckt som antyder att strålarna inte bara kommer från fickor med flytande vatten, men även att det flytande vattnet är i kontakt med sten. Och det är en omständighet som kan förse den kemiska energin och de kemiska komponenterna som behövs för att upprätthålla liv.
So we are very encouraged by these results. And we are much more confident now than we were two years ago that we might indeed have on this moon, under the south pole, an environment or a zone that is hospitable to living organisms. Whether or not there are living organisms there, of course, is an entirely different matter. And that will have to await the arrival, back at Enceladus, of the spacecrafts, hopefully some time in the near future, specifically equipped to address that particular question. But in the meantime I invite you to imagine the day when we might journey to the Saturnine system, and visit the Enceladus interplanetary geyser park, just because we can.
Vi är mycket uppmuntrade av dessa resultat. Vi är mycket mer säkra nu än vi var för två år sedan att vi faktiskt kan ha på denna måne, under sydpolen, en miljö eller en zon som är gästvänlig för levande organismer. Vare sig det finns levande oganismer där eller inte, är en helt annan fråga. Och den måste vänta tills återkomsten, till Enceladus, av de rymdfarkoster, som förhoppningsvis kommer i en nära framtid, speciellt utrustade för att lösa just denna fråga. Men under tiden inbjuder jag er till att föreställa er dagen då vi kan resa till Saturnus system, och besöka Enceladus interplanetariska gejserpark, bara för att vi kan.
Thank you.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)