There are a lot of ways the people around us can help improve our lives. We don't bump into every neighbor, so a lot of wisdom never gets passed on, though we do share the same public spaces.
Det finns mängder av sätt som människorna runt oss kan förbättra våra liv Vi möter inte på varje granne, och en stor del kunskap förs då aldrig vidare, även om vi delar samma offentliga utrymmen.
So over the past few years, I've tried ways to share more with my neighbors in public space, using simple tools like stickers, stencils and chalk. And these projects came from questions I had, like: How much are my neighbors paying for their apartments?
Under de senaste åren har jag försökt dela med mig till mina grannar genom offentliga utrymmen, med enkla verktyg som klistermärken, stenciler och krita. Och dessa projekt kom ur frågor som jag själv hade, t.ex: hur mycket betalar mina grannar för sina lägenheter?
(Laughter)
(skratt) Hur kan vi låna mer saker av varandra
How can we lend and borrow more things, without knocking on each other's doors at a bad time? How can we share more memories of our abandoned buildings, and gain a better understanding of our landscape? How can we share more of our hopes for our vacant storefronts, so our communities can reflect our needs and dreams today?
utan att knacka på varandras dörrar i olägliga stunder? Hur kan vi dela med oss mer av våra minnen från våra övergivna byggnader, och få en bättre förståelse för vårt landskap? Och hur kan vi dela med oss mer av våra förhoppningar för våra lediga skyltfönster, så att våra samhällen kan spegla våra behov och drömmar idag?
Now, I live in New Orleans, and I am in love with New Orleans. My soul is always soothed by the giant live oak trees, shading lovers, drunks and dreamers for hundreds of years, and I trust a city that always makes way for music. I feel like every time someone sneezes, New Orleans has a parade.
Så, jag bor i New Orleans, och jag älskar New Orleans. Min själ är alltid lugnad av de jättelika ekarna, som har skuggat älskare, fyllon och drömmare i hundratals år, och jag litar på en stad som alltid gör plats för musik. (Skratt) Det känns som att varje gång någon nyser,
(Laughter)
har New Orleans en parad. (Skratt)
The city has some of the most beautiful architecture in the world, but it also has one of the highest amounts of abandoned properties in America.
Staden har något av den vackraste arkitekturen i världen, men har också bland den högsta siffran av övergivna fastigheter i Amerika.
I live near this house, and I thought about how I could make it a nicer space for my neighborhood, and I also thought about something that changed my life forever.
Jag bor nära det här huset, och jag tänkte på hur jag kunde göra det till en trevligare plats för mitt grannskap, och jag tänkte också på något
In 2009, I lost someone I loved very much. Her name was Joan, and she was a mother to me. And her death was sudden and unexpected. And I thought about death a lot. And ... this made me feel deep gratitude for the time I've had. And ... brought clarity to the things that are meaningful to my life now. But I struggle to maintain this perspective in my daily life. I feel like it's easy to get caught up in the day-to-day, and forget what really matters to you.
som förändrade mitt liv för alltid. 2009 förlorade jag någon jag älskade väldigt mycket. Hon hette Joan, och hon var som en mor till mig. Hennes död var plötslig och oväntad. Och jag började tänka mycket på döden, och detta fick mig att känna djup tacksamhet för den tid jag har haft, och förde klarhet till de saker som är meningsfulla i mitt nuvarande liv. Men jag kämpar för att hålla detta perspektiv i mitt dagliga liv. Det känns som det är lätt att fastna i vardagen och glömma vad som verkligen är viktigt.
So with help from old and new friends, I turned the side of this abandoned house into a giant chalkboard, and stenciled it with a fill-in-the-blank sentence: "Before I die, I want to ..." So anyone walking by can pick up a piece of chalk, reflect on their life, and share their personal aspirations in public space.
Så med hjälp av gamla och nya vänner, förvandlade jag sidan av detta övergivna hus till en gigantisk "svarta tavlan" och stencilerade den med en fyll-i-tomrummet-mening: "innan jag dör vill jag:..." Så att alla som går förbi kan plocka upp en bit krita reflektera över sina liv och dela sina personliga ambitioner i det offentliga.
I didn't know what to expect from this experiment, but by the next day, the wall was entirely filled out, and it kept growing. And I'd like to share a few things that people wrote on this wall.
Jag visste inte vad jag hade att förvänta mig från detta experiment, men nästa dag, var väggen helt och hållet ifylld, och den fortsatte växa. Och jag skulle vilja dela med mig av några saker som
"Before I die, I want to be tried for piracy."
folk skrev på väggen.
(Laughter)
"Innan jag dör vill jag att ställas inför rätta för sjöröveri." (Skratt)
"Before I die, I want to straddle the International Dateline."
"Innan jag dör vill jag att grensla den internationella datumlinjen."
"Before I die, I want to sing for millions."
"Innan jag dör vill jag sjunga inför miljoner."
"Before I die, I want to plant a tree."
"Innan jag dör vill jag plantera ett träd."
"Before I die, I want to live off the grid."
"Innan jag dör vill jag leva utanför nätet."
"Before I die, I want to hold her one more time."
"Innan jag dör vill jag hålla henne en gång till."
"Before I die, I want to be someone's cavalry."
"Innan jag dör vill jag vara någons kavalleri."
"Before I die, I want to be completely myself."
"Innan jag dör vill jag fullständigt vara mig själv."
So this neglected space became a constructive one, and people's hopes and dreams made me laugh out loud, tear up, and they consoled me during my own tough times. It's about knowing you're not alone; it's about understanding our neighbors in new and enlightening ways; it's about making space for reflection and contemplation, and remembering what really matters most to us as we grow and change.
Så detta försummade utrymme blev ett konstruktivt ett, och människors förhoppningar och drömmar fick mig att skratta högt, få tårar i ögonen, och de tröstade mig under mina egna svåra tider. Det handlar om att veta att ni är inte ensamma. Det handlar om att förstå våra grannar på nya och upplysande sätt. Det handlar om att göra plats för eftertanke och kontemplation, och komma ihåg vad som verkligen betyder mest för oss när vi växer och förändras.
I made this last year, and started receiving hundreds of messages from passionate people who wanted to make a wall with their community. So, my civic center colleagues and I made a tool kit, and now walls have been made in countries around the world, including Kazakhstan, South Africa, Australia, Argentina, and beyond. Together, we've shown how powerful our public spaces can be if we're given the opportunity to have a voice, and share more with one another.
Jag gjorde detta förra året och började ta emot hundratals meddelanden från passionerade människor som ville göra en vägg med deras samhälle, så mina kulturhus-kolleger och jag gjorde en verktygslåda, och nu har väggar gjorts i länder över hela världen, inklusive Kazakstan, Sydafrika, Australien, Argentina och så vidare, Tillsammans har vi visat hur kraftfull våra offentliga utrymmen kan vara om vi får möjlighet att ha en röst och dela mer med varandra.
Two of the most valuable things we have are time, and our relationships with other people. In our age of increasing distractions, it's more important than ever to find ways to maintain perspective, and remember that life is brief and tender. Death is something that we're often discouraged to talk about, or even think about, but I've realized that preparing for death is one of the most empowering things you can do. Thinking about death clarifies your life.
Två av de mest värdefulla saker vi har är tid och våra relationer med andra människor. I vår tid av ökande distraktioner, är det viktigare än någonsin att hitta sätt att upprätthålla perspektiv och komma ihåg att livet är kort och skört. Döden är något som vi ofta avskräcks ifrån att tala om eller ens tänka på, men Jag har insett att förbereda sig inför döden är en av de mest styrkande saker man kan göra. Tänka på döden klargör ens liv.
Our shared spaces can better reflect what matters to us, as individuals and as a community, and with more ways to share our hopes, fears and stories, the people around us can not only help us make better places, they can help us lead better lives.
Våra gemensamma utrymmen kan bättre spegla vad som är viktigt för oss som individer och som en gemenskap, och med fler sätt att dela våra förhoppningar, rädslor och historier, människorna omkring oss kan inte bara hjälpa oss skapa bättre platser, kan de hjälpa oss att leva ett bättre liv.
Thank you.
Tack. (applåder)
(Applause)
(applåder)
Thank you.
Tack. (applåder)
(Applause)
(applåder)