A few years ago, my eyes were opened to the dark side of the construction industry. In 2006, young Qatari students took me to go and see the migrant worker camps. And since then I've followed the unfolding issue of worker rights.
För några år sen fick jag upp ögonen för den mörka sidan av byggindustrin. 2006, tog några unga studenter från Qatar med mig att gå och titta på utvandrarnas arbetsläger. Och sen dess har jag följt frågan om arbetares rättigheter.
In the last six months, more than 300 skyscrapers in the UAE have been put on hold or canceled. Behind the headlines that lay behind these buildings is the fate of the often-indentured construction worker. 1.1 million of them. Mainly Indian, Pakistani, Sri Lankan and Nepalese, these laborers risk everything to make money for their families back home. They pay a middle-man thousands of dollars to be there. And when they arrive, they find themselves in labor camps with no water, no air conditioning, and their passports taken away.
Under de senaste sex månaderna, har mer än 300 skyskrapor i UAE (Förenta Arabemiraten) parkerats eller ställts in. I skuggan av nyhetsrubrikerna kring dessa byggnader ligger ödet för de ofta livegna byggarbetarna. 1.1 miljoner av dem. Huvudsakligen från Indien, Pakistan, Sri Lanka, och Nepal, de här arbetarna riskerar allt för att tjäna pengar åt sina familjer där hemma. De betalar en mellanman tusentals dollar för att vara där. Och när de kommer fram, finner de sig själva i arbetsläger utan vatten, utan luftkonditionering, och de fråntas sina pass.
While it's easy to point the finger at local officials and higher authorities, 99 percent of these people are hired by the private sector, and so therefore we're equally, if not more, accountable. Groups like Buildsafe UAE have emerged, but the numbers are simply overwhelming. In August 2008, UAE public officials noted that 40 percent of the country's 1,098 labor camps had violated minimum health and fire safety regulations. And last summer, more than 10,000 workers protested for the non-payment of wages, for the poor quality of food, and inadequate housing.
Det är visserligen enkelt att peka finger åt lokala tjänstermän och högre myndigheter, så anställs 99 procent av de här människorna av den privata sektorn. Och därför är vi lika mycket, om inte mer, ansvariga. Grupper som "Buildsafe UAE" har dykt upp. Men statistiken är helt enkelt överväldigande. I Augusti 2008, påpekade offentliga tjänstemän i UAE att 40 procent av landets 1098 arbetsläger hade brutit mot minimikraven för hälsa och säkerhet. Och förra sommaren, protesterade mer än 10,000 arbetare mot utebliven betalning av löner, mot den dåliga kvalitén på maten, och de bristfälliga bostäderna.
And then the financial collapse happened. When the contractors have gone bust, as they've been overleveraged like everyone else, the difference is everything goes missing, documentation, passports, and tickets home for these workers. Currently, right now, thousands of workers are abandoned. There is no way back home. And there is no way, and no proof of arrival. These are the boom-and-bust refugees.
Och sen kom finanskrisen. När byggbolagen gått i konkurs, eftersom de varit överbelånade precis som alla andra, var skillnaden att allting försvann, dokumentation, pass, och arbetarnas biljetter hem. För närvarande, just nu, är tusentals arbetare övergivna. Det finns ingen väg hem. Och det finns inget sätt, och inget ankomstbevis. Dessa är finanskrisens flyktingar.
The question is, as a building professional, as an architect, an engineer, as a developer, if you know this is going on, as we go to the sights every single week, are you complacent or complicit in the human rights violations? So let's forget your environmental footprint. Let's think about your ethical footprint. What good is it to build a zero-carbon, energy efficient complex, when the labor producing this architectural gem is unethical at best? Now, recently I've been told I've been taking the high road. But, quite frankly, on this issue, there is no other road.
Frågan är, som byggproffs, som arkitekt, som ingenjör, som exploatör, om vi vet vad som sker, eftersom vi besöker byggplatserna varje vecka, är vi självbelåtna eller delaktiga i kränkningarna av de mänskliga rättigheterna? Så låt oss glömma er miljöpåverkan. Låt oss tänka på er etiska påverkan. VIlken nytta är det att bygga ett koldioxidneutral, energieffektivt höghus när arbetskraften som producerar denna arkitektoniska juvel är, i bästa fall, oetisk? OK, jag har nyligen fått höra att jag tar den smala vägen. Men, helt ärligt, i det här fallet, så finns ingen annan väg.
So let's not forget who is really paying the price of this financial collapse. And that as we worry about our next job in the office, the next design that we can get, to keep our workers. Let's not forget these men, who are truly dying to work. Thank you. (Applause)
Så låt oss inte glömma vilka som verkligen betalar priset för den ekonomiska kollapsen. Och medans vi oroar oss för vårt nästa kontorsjobb, nästa design vi kan få, så att vi kan behålla våra arbetare. Låt oss inte glömma dessa män, som bokstavligen ger sina liv för ett jobb. Tack. (Applåder)