What an intriguing group of individuals you are ... to a psychologist.
Vilken fascinerande grupp av individer ni är ... för en psykolog.
(Laughter)
(Skratt)
I've had the opportunity over the last couple of days of listening in on some of your conversations and watching you interact with each other. And I think it's fair to say, already, that there are 47 people in this audience, at this moment, displaying psychological symptoms I would like to discuss today.
Jag har haft möjligheten de senaste dagarna att lyssna till några av era samtal och se er interagera med varandra. Och jag tror att det är berättigat att säga, redan nu, att det finns 47 personer i publiken, just nu, som uppvisar psykologiska symptom som jag skulle vilja tala om idag.
(Laughter)
(Skratt)
And I thought you might like to know who you are.
Och jag tänkte att ni kanske vill veta vilka ni är.
(Laughter)
(Skratt)
But instead of pointing at you, which would be gratuitous and intrusive, I thought I would tell you a few facts and stories, in which you may catch a glimpse of yourself.
Men istället för att peka ut er, vilket skulle vara onödigt och påträngande, tänkte jag att jag ska ge er lite fakta och några historier, i vilka ni kanske ser en glimt av er själva.
I'm in the field of research known as personality psychology, which is part of a larger personality science which spans the full spectrum, from neurons to narratives. And what we try to do, in our own way, is to make sense of how each of us -- each of you -- is, in certain respects, like all other people, like some other people and like no other person.
Jag arbetar inom ett forskningsområde som kallas personlighetspsykologi, och är en del av en större personlighetsvetenskap som omfattar hela spektrat, från neuroner till narrativ psykologi. Och det vi försöker göra, på vårt eget sätt, är att klura ut hur var och en av oss – var och en av er – på vissa sätt är, som alla andra människor, som vissa andra människor och som inga andra människor.
Now, already you may be saying of yourself, "I'm not intriguing. I am the 46th most boring person in the Western Hemisphere." Or you may say of yourself, "I am intriguing, even if I am regarded by most people as a great, thundering twit."
Du säger kanske redan om dig själv, "Jag är inte fascinerande. Jag är den fyrtiosjätte tråkigaste personen på västra halvklotet." Eller så säger du kanske, "Jag är fascinerande, även om de flesta ser mig som en stor, fet nolla."
(Laughter)
(Skratt)
But it is your self-diagnosed boringness and your inherent "twitiness" that makes me, as a psychologist, really fascinated by you. So let me explain why this is so.
Men det är din självdiagnostiserade tråkighet och din medfödda "nollighet" som gör att jag, som psykolog, är väldigt fascinerad av dig. Låt mig förklara varför det är så.
One of the most influential approaches in personality science is known as trait psychology, and it aligns you along five dimensions which are normally distributed, and that describe universally held aspects of difference between people. They spell out the acronym OCEAN. So, "O" stands for "open to experience," versus those who are more closed. "C" stands for "conscientiousness," in contrast to those with a more lackadaisical approach to life. "E" -- "extroversion," in contrast to more introverted people. "A" -- "agreeable individuals," in contrast to those decidedly not agreeable. And "N" -- "neurotic individuals," in contrast to those who are more stable.
En av de mest inflytelserika grenarna inom personlighetsvetenskap är femfaktorteorin. Den placerar dig i fem dimensioner som är normalfördelade och beskriver universella aspekter av skillnader mellan människor. De benämns med akronymen OCEAN. O står för "open to experience", öppen för erfarenheter, till skillnad från de som är mer slutna. C står för "conscientiousness", samvetsgrannhet, till skillnad från de som har en mer nonchalant inställning till livet. E - "extroversion", extraversion, till skillnad från introverta människor. A - "agreeable individuals", vänliga, varma människor, till skillnad från de som verkligen inte är vänliga och varma. Och N - "neurotic individuals", neurotiker till skillnad från de som är mer stabila.
All of these dimensions have implications for our well-being, for how our life goes. And so we know that, for example, openness and conscientiousness are very good predictors of life success, but the open people achieve that success through being audacious and, occasionally, odd. The conscientious people achieve it through sticking to deadlines, to persevering, as well as having some passion. Extroversion and agreeableness are both conducive to working well with people. Extroverts, for example, I find intriguing. With my classes, I sometimes give them a basic fact that might be revealing with respect to their personality: I tell them that it is virtually impossible for adults to lick the outside of their own elbow.
Alla dessa dimensioner påverkar vårt välbefinnande, hur vårt liv går. Vi vet till exempel att öppenhet och samvetsgrannhet är bra prediktorer för livsframgång, men de öppna människorna når framgången genom att vara djärva och ibland udda. De samvetsgranna når framgången genom att hålla sig till deadlines och vara ihärdiga samtidigt som de brinner för saker. Extraversion och vänlighet befrämjar gott samarbete med människor. Jag fascineras till exempel av extroverter. I mina föreläsningar ger jag dem ibland grundläggande fakta som kan vara avslöjande med avseende på deras personlighet: Jag berättar att det är i princip omöjligt för vuxna att slicka på utsidan av armbågen.
(Laughter)
(Skratt)
Did you know that? Already, some of you have tried to lick the outside of your own elbow. But extroverts amongst you are probably those who have not only tried, but they have successfully licked the elbow of the person sitting next to them.
Visste ni det? En del av er har redan försökt att slicka på utsidan av er armbåge. Men extroverterna bland er är förmodligen de som inte bara testat, men som också framgångsrikt slickat på armbågen hos personen bredvid dem.
(Laughter)
(Skratt)
Those are the extroverts.
Det är extroverterna.
Let me deal in a bit more detail with extroversion, because it's consequential and it's intriguing, and it helps us understand what I call our three natures. First, our biogenic nature -- our neurophysiology. Second, our sociogenic or second nature, which has to do with the cultural and social aspects of our lives. And third, what makes you individually you -- idiosyncratic -- what I call your "idiogenic" nature.
Låt mig gå in lite mer på extraversion, för det är betydelsefullt och fascinerande, och det hjälper oss förstå det jag kallar våra tre naturer. Först, vår biogena natur - vår neurofysiologi. Sedan, vår sociogena eller andra natur, vilket har att göra med kulturella och sociala aspekter av våra liv. Och sist, det som gör dig individuellt till dig - idiosynkratiskt - det jag kallar din "idiogena" natur.
Let me explain. One of the things that characterizes extroverts is they need stimulation. And that stimulation can be achieved by finding things that are exciting: loud noises, parties and social events here at TED -- you see the extroverts forming a magnetic core. They all gather together. And I've seen you. The introverts are more likely to spend time in the quiet spaces up on the second floor, where they are able to reduce stimulation -- and may be misconstrued as being antisocial, but you're not necessarily antisocial. It may be that you simply realize that you do better when you have a chance to lower that level of stimulation.
Låt mig förklara. En sak som karaktäriserar extroverter är att de behöver stimulans. Den stimulansen kan uppnås genom att hitta sånt som är spännande: höga ljud, fester och sociala evenemang här på TED – man ser extroverterna bilda en magnetisk kärna. De samlas. Jag har sett er. Introverterna är mer benägna att vistas i de lugna delarna på andra våningen, där de kan minska stimulansen – vilket kan misstas för att de är asociala, men man är inte nödvändigtvis asocial. Det kan vara så att du bara inser att du funkar bättre när du har möjlighet att sänka stimulansnivån.
Sometimes it's an internal stimulant, from your body. Caffeine, for example, works much better with extroverts than it does introverts. When extroverts come into the office at nine o'clock in the morning and say, "I really need a cup of coffee," they're not kidding -- they really do. Introverts do not do as well, particularly if the tasks they're engaged in -- and they've had some coffee -- if those tasks are speeded, and if they're quantitative, introverts may give the appearance of not being particularly quantitative. But it's a misconstrual.
Ibland är det en inre stimulans, från kroppen. Koffein funkar till exempel mycket bättre på extroverter än på introverter. När extroverter kommer till kontoret klockan nio på morgonen och säger, "Jag behöver verkligen kaffe", så skojar de inte – de behöver det verkligen. Introverter funkar inte lika bra, särskilt inte om uppgifterna de arbetar med – och de har druckit kaffe – om uppgifterna snabbas upp, och om de är kvantitativa, kan introverter ge intryck av att inte vara särskilt kvantitativa. Men det är ett missförstånd.
So here are the consequences that are really quite intriguing: we're not always what seem to be, and that takes me to my next point. I should say, before getting to this, something about sexual intercourse, although I may not have time. And so, if you would like me to -- yes, you would? OK.
Så här är slutsatserna som verkligen är fascinerande: Vi är inte alltid vad vi verkar vara, vilket för mig till min nästa punkt. Innan jag går in på det, bör jag säga något om samlag, men jag har kanske inte tid. Om ni vill att jag ska – ja, det vill ni? OK.
(Laughter)
(Skratt)
There are studies done on the frequency with which individuals engage in the conjugal act, as broken down by male, female; introvert, extrovert. So I ask you: How many times per minute -- oh, I'm sorry, that was a rat study --
Det har gjorts studier på hur ofta människor vistas i den äktenskapliga sängen, nedbrutet på män, kvinnor, introverter, extroverter. Så jag frågar: Hur många gånger i minuten – oj, förlåt, det var en studie på råttor -
(Laughter)
(Skratt)
How many times per month do introverted men engage in the act? 3.0. Extroverted men? More or less? Yes, more. 5.5 -- almost twice as much. Introverted women: 3.1. Extroverted women? Frankly, speaking as an introverted male, which I will explain later -- they are heroic. 7.5. They not only handle all the male extroverts, they pick up a few introverts as well.
Hur många gånger i månaden ägnar sig introverta män åt akten? 3,0. Extroverta män? Mer eller mindre? Ja, mer. 5,5 - nästan dubbelt så ofta. Introverta kvinnor: 3,1. Extroverta kvinnor? Ärligt talat, som introvert man, vilket jag ska förklara senare – så är de heroiska. 7,5. De tar inte bara hand om alla manliga extroverter, de plockar upp några introverter också.
(Laughter)
(Skratt)
(Applause)
(Applåder)
We communicate differently, extroverts and introverts. Extroverts, when they interact, want to have lots of social encounter punctuated by closeness. They'd like to stand close for comfortable communication. They like to have a lot of eye contact, or mutual gaze. We found in some research that they use more diminutive terms when they meet somebody. So when an extrovert meets a Charles, it rapidly becomes "Charlie," and then "Chuck," and then "Chuckles Baby."
Vi kommunicerar olika, extroverter och introverter. När extroverter interagerar, ville de ha många sociala möten präglade av närhet. De vill stå nära för bekväm kommunikation. De tycker om att ha mycket ögonkontakt, eller ömsesidiga blickar. I viss forskning ser vi att de använder fler diminutiva termer när de möter någon. Så när en extrovert möter en Charles, blir det snabbt "Charlie," sedan "Chuck," och sedan "Chuckles Baby."
(Laughter)
(Skratt)
Whereas for introverts, it remains "Charles," until he's given a pass to be more intimate by the person he's talking to. We speak differently. Extroverts prefer black-and-white, concrete, simple language. Introverts prefer -- and I must again tell you that I am as extreme an introvert as you could possibly imagine -- we speak differently. We prefer contextually complex, contingent, weasel-word sentences --
Medan det för introverter, är "Charles" tills han har inbjudit till ökad förtrolighet med personen han talar med. Vi talar olika. Extroverter föredrar svart/vitt, konkret, enkelt språk. Introverter föredrar – och jag måste återigen säga att jag är så extremt introvert som man kan föreställa sig – vi talar olika. Vi föredrar kontextuellt komplexa, kontingenta, svävande meningar –
(Laughter)
(Skratt)
More or less.
Mer eller mindre.
(Laughter)
(Skratt)
As it were.
Så att säga.
(Laughter)
(Skratt)
Not to put too fine a point upon it -- like that.
Inte för att vara den som är den – så.
When we talk, we sometimes talk past each other. I had a consulting contract I shared with a colleague who's as different from me as two people can possibly be. First, his name is Tom. Mine isn't.
När vi pratar, pratar vi ibland förbi varandra. Jag hade ett konsultjobb tillsammans med en kollega och vi är så olika som två människor kan vara. Han heter Tom. Det gör inte jag.
(Laughter)
(Skratt)
Secondly, he's six foot five. I have a tendency not to be.
Sedan är han 195 cm lång. Vilket jag tenderar att inte vara.
(Laughter)
(Skratt)
And thirdly, he's as extroverted a person as you could find. I am seriously introverted. I overload so much, I can't even have a cup of coffee after three in the afternoon and expect to sleep in the evening.
Och för det tredje är han den mest extroverta person du kan hitta. Jag är otroligt introvert. Jag blir så överstimulerad att jag inte ens kan dricka kaffe efter tre på eftermiddagen och tro att jag ska kunna sova på natten.
We had seconded to this project a fellow called Michael. And Michael almost brought the project to a crashing halt. So the person who seconded him asked Tom and me, "What do you make of Michael?" Well, I'll tell you what Tom said in a minute. He spoke in classic "extrovert-ese." And here is how extroverted ears heard what I said, which is actually pretty accurate. I said, "Well Michael does have a tendency at times of behaving in a way that some of us might see as perhaps more assertive than is normally called for."
Till projektet hade vi plockat in Michael. Michael satte nästan stopp för projektet. Personen som tog in honom frågade mig och Tom, "Vad tycker ni om Michael?" Jag ska strax berätta vad Tom sa. Han pratade klassisk "extrovertiska." Så här lät det jag sa för extroverta öron, och det är hyfsat korrekt. Jag sa, "Jo, Michael har ibland en tendens att bete sig på ett sätt som en del av oss kan uppfatta som möjligen något mer självsäkert än vad som är nödvändigt."
(Laughter)
(Skratt)
Tom rolled his eyes and he said, "Brian, that's what I said: he's an asshole!"
Tom himlade med ögonen och sa, "Brian, det var ju det jag sa: Han är en skitstövel!"
(Laughter)
(Skratt)
(Applause)
(Applåder)
Now, as an introvert, I might gently allude to certain "assholic" qualities in this man's behavior, but I'm not going to lunge for the a-word.
Som introvert, kan jag försiktigt antyda vissa skitstövel-egenskaper i denna mans uppförande, men jag kastar mig inte över s-ordet.
(Laughter)
(Skratt)
But the extrovert says, "If he walks like one, if he talks like one, I call him one." And we go past each other.
Medan extroverten säger, "Om han går som en och talar som en, så kallar jag honom en." Och så talar vi förbi varandra.
Now is this something that we should be heedful of? Of course. It's important that we know this. Is that all we are? Are we just a bunch of traits? No, we're not. Remember, you're like some other people and like no other person. How about that idiosyncratic you? As Elizabeth or as George, you may share your extroversion or your neuroticism. But are there some distinctively Elizabethan features of your behavior, or Georgian of yours, that make us understand you better than just a bunch of traits? That make us love you? Not just because you're a certain type of person.
Är detta något vi borde vara uppmärksamma på? Självklart. Det är viktigt att vi vet detta. Är det allt vi är? Är vi bara en bunt karaktärsdrag? Nej, det är vi inte. Kom ihåg, du är som en del andra och som ingen annan. Men ditt idiosynkratiska jag då? Som Elizabeth eller George, kan du dela din extraversion eller neuroticism. Men finns det några distinkt Elisabethanska drag i ditt beteende, eller Georgianska i ditt, som får oss att förstå dig bättre än som bara ett antal karaktärsdrag? Som får oss att älska dig? Inte bara för att du är en viss sorts person.
I'm uncomfortable putting people in pigeonholes. I don't even think pigeons belong in pigeonholes. So what is it that makes us different? It's the doings that we have in our life -- the personal projects. You have a personal project right now, but nobody may know it here. It relates to your kid -- you've been back three times to the hospital, and they still don't know what's wrong. Or it could be your mom. And you'd been acting out of character. These are free traits. You're very agreeable, but you act disagreeably in order to break down those barriers of administrative torpor in the hospital, to get something for your mom or your child.
Jag är inte bekväm med att placera folk i fack. Jag tycker inte ens att post hör hemma i fack. Så vad är det som gör oss olika? Det är handlingarna i våra liv – våra personliga projekt. Du har ett personligt projekt just nu, men det är kanske ingen här som vet det. Det handlar om ditt barn – ni har varit på sjukhuset tre gånger, men de vet fortfarande inte vad som är fel. Eller så är det din mamma. Och du har inte varit dig själv. Dessa är fria karaktärsdrag. Du är väldigt vänlig, men du beter dig ovänligt för att nå fram genom den administrativa förlamningen på sjukhuset, för att få något till din mamma eller ditt barn.
What are these free traits? They're where we enact a script in order to advance a core project in our lives. And they are what matters. Don't ask people what type you are; ask them, "What are your core projects in your life?" And we enact those free traits. I'm an introvert, but I have a core project, which is to profess. I'm a professor. And I adore my students, and I adore my field. And I can't wait to tell them about what's new, what's exciting, what I can't wait to tell them about. And so I act in an extroverted way, because at eight in the morning, the students need a little bit of humor, a little bit of engagement to keep them going in arduous days of study.
Vad är dessa fria karaktärsdrag? De är när vi spelar upp ett manus för att komma framåt i ett kärnprojekt i våra liv. Och det är de som betyder något. Fråga inte andra vilken typ du är; fråga istället, "Vilka är kärnprojekten i ditt liv?" Och vi spelar ut de där fria dragen. Jag är introvert, men jag har ett kärnprojekt, och det är att lära ut. Jag är professor. Jag avgudar mina elever, och jag avgudar mitt fält. Jag kan inte vänta på att få berätta för dem om nya, spännande saker, som jag inte kan vänta på att få berätta. Så jag agerar extrovert, för klockan åtta på morgonen, behöver eleverna lite humor, lite engagemang för att hålla igång dem under jobbiga skoldagar.
But we need to be very careful when we act protractedly out of character. Sometimes we may find that we don't take care of ourselves. I find, for example, after a period of pseudo-extroverted behavior, I need to repair somewhere on my own. As Susan Cain said in her "Quiet" book, in a chapter that featured the strange Canadian professor who was teaching at the time at Harvard, I sometimes go to the men's room to escape the slings and arrows of outrageous extroverts.
Men vi måste vara försiktiga när vi går in i rollen under längre tid. Ibland kan man upptäcka att man inte tar hand om sig själv. Jag märker till exempel, efter en tid med pseudo-extrovert beteende, att jag behöver återställa mig nånonstans, helt själv. Som Susan Cain sa i sin bok "Tyst", i ett kapitel med den underliga kanadensiska professorn som vid den tiden arbetade vid Harvard, Jag går ibland till herrtoaletten för att undkomma extroverternas galna nycker.
(Laughter)
(Skratt)
I remember one particular day when I was retired to a cubicle, trying to avoid overstimulation. And a real extrovert came in beside me -- not right in my cubicle, but in the next cubicle over -- and I could hear various evacuatory noises, which we hate -- even our own, that's why we flush during as well as after.
Jag minns särskilt en dag då jag dragit mig undan i ett bås, för att försöka undvika överstimulering. En riktig extrovert kom in bredvid mig – inte in i mitt bås, men i båset bredvid – och jag kunde höra diverse toalettljud, som vi avskyr – till och med våra egna, det är därför vi spolar både under tiden och efteråt.
(Laughter)
(Skratt)
And then I heard this gravelly voice saying, "Hey, is that Dr. Little?"
Och så hörde jag en raspig röst säga, "Hallå, är det Dr. Little?"
(Laughter)
(Skratt)
If anything is guaranteed to constipate an introvert for six months, it's talking on the john.
Om det finns något som garanterar förstoppning i ett halvår för introverten, så är det att prata på toa.
(Laughter)
(Skratt)
That's where I'm going now. Don't follow me.
Det är dit jag ska gå nu. Följ inte efter mig.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)