I'm going to tell you a little bit about my TEDxHouston Talk. I woke up the morning after I gave that talk with the worst vulnerability hangover of my life. And I actually didn't leave my house for about three days.
Jag tänkte berätta lite för er om mitt TEDxHouston-föredrag. Jag vaknade upp morgonen efter jag hållit föredraget med den värsta sårbarhets-baksmällan i mitt liv. Och jag lämnade faktiskt inte huset på typ tre dagar.
The first time I left was to meet a friend for lunch. And when I walked in, she was already at the table. I sat down, and she said, "God, you look like hell." I said, "Thanks. I feel really -- I'm not functioning." And she said, "What's going on?" And I said, "I just told 500 people that I became a researcher to avoid vulnerability. And that when being vulnerable emerged from my data, as absolutely essential to whole-hearted living, I told these 500 people that I had a breakdown. I had a slide that said 'Breakdown.' At what point did I think that was a good idea?"
Den första gången jag gick ut var för att möta en väninna på lunch. När jag klev in satt hon redan vid bordet, jag satte mig, och hon sade: "Herre gud, så du ser ut." Jag sade: "Tack. Jag känner mig... Jag är ur funktion." Och hon sade: "Vad har hänt?" Och jag sade: "Jag har just berättat för 500 personer att jag blev forskare för att undgå sårbarhet. Och när att vara sårbar enligt min forskning visade sig vara en absolut nödvändighet för att leva livet fullt ut, så sade jag till dessa 500 personer att jag fick ett sammanbrott. Jag hade en bild med "Sammanbrott" på.
(Laughter)
När fick jag för mig att det var en smart idé?" (Skratt)
And she said, "I saw your talk live-streamed. It was not really you. It was a little different than what you usually do. But it was great." And I said, "This can't happen. YouTube, they're putting this thing on YouTube. And we're going to be talking about 600, 700 people."
Och hon sade: "Jag såg ditt föredrag i direktsändning. Du var dig inte lik. Det var lite annorlunda, men det var jättebra." Och jag sade: Detta får inte hända. YouTube, de lägger upp den på YouTube. Det kommer bli
(Laughter)
typ 6-700 personer som ser den."
And she said, "Well, I think it's too late."
(Skratt) Och hon sade: "Jag tror det är för sent att stoppa."
And I said, "Let me ask you something." And she said, "Yeah." I said, "Do you remember when we were in college, really wild and kind of dumb?" She said, "Yeah." I said, "Remember when we'd leave a really bad message on our ex-boyfriend's answering machine? Then we'd have to break into his dorm room and then erase the tape?"
Och jag sade: "Låt mig fråga dig en sak." Och hon sade: "Visst." "Kommer du ihåg i college när vi var helt vilda och rätt dumma?" Och hon sade: "Ja..." "Kommer du ihåg våra fula meddelanden på våra ex-pojkvänners telefonsvarare? Och att vi bröt oss in på deras studentrum
(Laughter)
och tömde bandet?"
And she goes, "Uh... no."
(Skratt) Och hon sade: "Äh... nej?"
(Laughter)
(Skratt)
Of course, the only thing I could say at that point was, "Yeah, me neither. Yeah -- me neither."
Så det enda jag då kom på att säga då var "Inte jag heller. Det... Inte jag heller."
And I'm thinking to myself, "Brené, what are you doing? Why did you bring this up? Have you lost your mind? Your sisters would be perfect for this."
Och jag tänker för mig själv: "Brené, vad håller du på med? Vad gör du? Varför tog du upp detta? Har du helt tappat förståndet? Dina systrar skulle passa mycket bättre för det här."
(Laughter)
So I looked back up and she said, "Are you really going to try to break in and steal the video before they put it on YouTube?"
Så jag tittade upp och hon sade: "Ska du verkligen försöka bryta dig in och stjäla videon
(Laughter)
innan de lägger upp den på YouTube?"
And I said, "I'm just thinking about it a little bit."
(Skratt)
(Laughter)
Och jag sade: "Jag funderar bara lite på det."
She said, "You're like the worst vulnerability role model ever."
(Skratt)
(Laughter)
Hon sade: "Du är nog den värsta förebilden för sårbarhet någonsin." (Skratt)
Then I looked at her and I said something that at the time felt a little dramatic, but ended up being more prophetic than dramatic. "If 500 turns into 1,000 or 2,000, my life is over."
Då tittade jag på henne och sade något som kändes lite dramatiskt, men visade sig vara mer profetiskt än dramatiskt. Jag sade: "Om 500 blir 1 000 eller 2 000, så är mitt liv över."
(Laughter)
(Skratt)
I had no contingency plan for four million.
Jag hade ingen reservplan för fyra miljoner.
(Laughter)
(Skratt)
And my life did end when that happened. And maybe the hardest part about my life ending is that I learned something hard about myself, and that was that, as much as I would be frustrated about not being able to get my work out to the world, there was a part of me that was working very hard to engineer staying small, staying right under the radar. But I want to talk about what I've learned.
Och mitt liv tog faktiskt slut när det hände. Och det jobbigaste med att mitt liv tog slut var att jag lärde mig något jobbigt om mig själv, och det var att, fast jag skulle bli frustrerad över att inte kunna visa mitt arbete för världen, så var det en del av mig som jobbade med med att försvinna, att ligga lågt. Men jag vill berätta om det jag upptäckt.
There's two things that I've learned in the last year. The first is: vulnerability is not weakness. And that myth is profoundly dangerous. Let me ask you honestly -- and I'll give you this warning, I'm trained as a therapist, so I can out-wait you uncomfortably -- so if you could just raise your hand that would be awesome -- how many of you honestly, when you're thinking about doing or saying something vulnerable think, "God, vulnerability is weakness." How many of you think of vulnerability and weakness synonymously? The majority of people. Now let me ask you this question: This past week at TED, how many of you, when you saw vulnerability up here, thought it was pure courage? Vulnerability is not weakness. I define vulnerability as emotional risk, exposure, uncertainty. It fuels our daily lives. And I've come to the belief -- this is my 12th year doing this research -- that vulnerability is our most accurate measurement of courage -- to be vulnerable, to let ourselves be seen, to be honest.
Det är två saker har jag lärt mig det senaste året. Det första är: Sårbarhet är inte svaghet. Den myten är väldigt farlig. En ärlig fråga - och jag ger er en varning, jag är utbildad terapeut, så jag kan vänta ut er utan problem - kan ni räcka upp handen så vore det jättebra - Hur många av er, när ni ska göra något sårbart eller säga något sårbart, tänker: "Gud, sårbarhet är en svaghet."? Hur många av er sätter likhetstecken mellan sårbarhet och svaghet? De flesta gör det. Får jag då ställa denna fråga: Den här gångna veckan på TED, hur många av er, när ni såg sårbarhet här uppe, tänkte att det var rent mod? Sårbarhet är inte en svaghet. Jag definierar sårbarhet som en emotionell risk, utsatthet, osäkerhet. Det ger våra liv bränsle. Och jag har kommit fram till - jag är inne på mitt 12:e år med forskningen - att våga vara sårbar är vårt tydligaste bevis på mod - att vara sårbar, att låta andra se en, att vara ärlig.
One of the weird things that's happened is, after the TED explosion, I got a lot of offers to speak all over the country -- everyone from schools and parent meetings to Fortune 500 companies. And so many of the calls went like this, "Dr. Brown, we loved your TED talk. We'd like you to come in and speak. We'd appreciate it if you wouldn't mention vulnerability or shame."
En konstig sak som hänt är, efter min TED-explosion fick jag massor med erbjudanden om att tala över hela landet - på allt från skolor och föräldramöten till de mest framgångsrika företag. Så här lät ett typiskt samtal: "Hej! Vi älskade ert TED-tal. Vi skulle vilja att ni kom och pratade för oss. Vi skulle uppskatta om ni inte nämnde sårbarhet och skam."
(Laughter)
(Skratt)
What would you like for me to talk about? There's three big answers. This is mostly, to be honest with you, from the business sector: innovation, creativity and change.
Vad vill ni att jag ska prata om? De tre vanligaste svaren är, de kommer primärt från affärsvärlden: Innovation, kreativitet,
(Laughter)
och förändring.
So let me go on the record and say, vulnerability is the birthplace of innovation, creativity and change.
Jag kan skriva under på att sårbarhet är källan till innovation, kreativitet och förändring.
(Applause)
(Applåder)
To create is to make something that has never existed before. There's nothing more vulnerable than that. Adaptability to change is all about vulnerability.
Att skapa är att göra något som aldrig funnits tidigare. Det finns inget mer sårbart. Anpassning till förändring handlar bara om sårbarhet.
The second thing, in addition to really finally understanding the relationship between vulnerability and courage, the second thing I learned, is this: We have to talk about shame. And I'm going to be really honest with you. When I became a "vulnerability researcher" and that became the focus because of the TED talk -- and I'm not kidding.
För det andra, förutom att till sist förstå sambandet mellan sårbarhet och mod, så är det här det andra jag insett: Vi måste tala om skam. Och jag ska vara helt ärlig med er. När jag blev en "sårbarhetsforskare" och det blev mitt fokus på grund av TED-talet - och jag skojar inte.
I'll give you an example. About three months ago, I was in a sporting goods store buying goggles and shin guards and all the things that parents buy at the sporting goods store. About from a hundred feet away, this is what I hear: "Vulnerability TED! Vulnerability TED!"
Låt mig ge er ett exempel: För tre månader sedan så var jag på en sportaffär och köpte glasögon och benskydd och sådant som föräldrar köper på sportaffärer. Och från långt håll hör jag: "Sårbarhets-TED! Sårbarhets-TED!"
(Laughter)
(Skratt)
(Laughter ends)
I'm a fifth-generation Texan. Our family motto is "Lock and load." I am not a natural vulnerability researcher. So I'm like, just keep walking, she's on my six.
Jag är femte generationens Texasbo. Vår familjs motto är "Säkra och ladda". Jag är inte den borne sårbarhetsforskaren. Så jag fortsätter framåt, jag hör henne bakom mig.
(Laughter)
(Skratt)
And then I hear, "Vulnerability TED!" I turn around, I go, "Hi." She's right here and she said, "You're the shame researcher who had the breakdown."
Och så hör jag "Sårbarhets-TED!" Jag vänder mig om och säger "Hej". Hon är precis framför mig och hon säger: "Du är skam-forskaren som fick ett sammanbrott."
(Laughter)
(Skratt)
At this point, parents are, like, pulling their children close.
Vid det här laget
(Laughter)
drar föräldrar i närheten sina barn närmre sig
"Look away." And I'm so worn out at this point in my life, I look at her and I actually say, "It was a fricking spiritual awakening."
"Titta bort." Och vid den här tiden var jag så utsliten att jag tittade på henne och sade: Det var ett jäkla spirituellt uppvaknande.
(Laughter)
(Skratt)
(Applause)
(Applåder)
And she looks back and does this, "I know."
Och hon tittar på mig och gör så här, "Jag vet."
(Laughter)
Och hon sade:
And she said, "We watched your TED talk in my book club. Then we read your book and we renamed ourselves 'The Breakdown Babes.'"
"Vi tittade på ditt TED-föredrag i min bokklubb. Sedan läste vi din bok och så döpte vi om oss till Sammanbrotts-brudarna."
(Laughter)
(Skratt)
And she said, "Our tagline is: 'We're falling apart and it feels fantastic.'"
Och hon sade: "Och vårt motto är: "Vi bryter samman och det känns fantastiskt."
(Laughter)
(Skratt)
You can only imagine what it's like for me in a faculty meeting.
Ni kan ju bara tänka er
(Sighs)
hur det känns på ett fakultetsmöte.
So when I became Vulnerability TED, like an action figure -- Like Ninja Barbie, but I'm Vulnerability TED -- I thought, I'm going to leave that shame stuff behind, because I spent six years studying shame before I started writing and talking about vulnerability. And I thought, thank God, because shame is this horrible topic, no one wants to talk about it. It's the best way to shut people down on an airplane. "What do you do?" "I study shame." "Oh."
Så när jag blev Sårbarhets-TED, som en actionfigur-- (Skratt) som Ninja Barbie, men jag är Sårbarhets-TED - tänkte jag: Jag ska sluta med skam, för jag studerade skam i sex år innan jag kom igång med att skriva och tala om sårbarhet. Och jag tänkte: "Tack gode Gud", för skam är ett hemskt ämne. Ingen vill prata om det. Det bästa sättet att få tyst på folk på planet: "Vad sysslar du med?" "Jag studerar skam." "Oj."
(Laughter)
(Skratt)
And I see you.
Och jag ser er.
(Laughter)
(Skratt)
But in surviving this last year, I was reminded of a cardinal rule -- not a research rule, but a moral imperative from my upbringing -- "you've got to dance with the one who brung ya". And I did not learn about vulnerability and courage and creativity and innovation from studying vulnerability. I learned about these things from studying shame. And so I want to walk you in to shame. Jungian analysts call shame the swampland of the soul. And we're going to walk in. And the purpose is not to walk in and construct a home and live there. It is to put on some galoshes -- and walk through and find our way around. Here's why.
När jag överlevde det här året blev jag påmind om en grundregel - inte en forskningsregel, utan ett moraliskt imperativ från min barndom - "Du måste dansa med den som tog dig till dansen." Och jag lärde mig inte om sårbarhet och mod och kreativitet och innovation genom att studera sårbarhet. Det lärde jag mig genom att studera skam. Så därför vill jag förklara skam för er. Jungianska analytiker kallar skam för själens sumpmark. Och vi ska ge oss in där. Tanken är inte att vi ska ge oss in där och bygga oss ett hem och bosätta oss där. Tanken är att sätta på oss galoscher och gå omkring och lära oss hitta där. Och här är skälet:
We heard the most compelling call ever to have a conversation in this country, and I think globally, around race, right? Yes? We heard that. Yes? Cannot have that conversation without shame. Because you cannot talk about race without talking about privilege. And when people start talking about privilege, they get paralyzed by shame. We heard a brilliant simple solution to not killing people in surgery, which is, have a checklist. You can't fix that problem without addressing shame, because when they teach those folks how to suture, they also teach them how to stitch their self-worth to being all-powerful. And all-powerful folks don't need checklists.
Vi hörde det mest lockande upprop någonsin att föra en diskussion i det här landet, jag kan tycka globalt, om ras, eller hur? "Ja, vi hörde det." "Ja." Den diskussionen kan inte föras utan skam, för man kan inte prata om ras utan att prata om privilegium. Och när folk börjar prata om privilegium, blir de stela av skam. Vi hörde en briljant enkel lösning för att inte ta död på folk vid operationer: Ha en checklista. Problemet kan inte lösas utan att adressera skam, för när de lär ut hur man syr ihop sår så lär de även ut hur man blir allsmäktig. Och de som är allsmäktiga behöver inga checklistor.
And I had to write down the name of this TED Fellow so I didn't mess it up here. Myshkin Ingawale, I hope I did right by you.
Här är namnet på den som höll TED-föredraget så att jag inte skulle säga fel. Myshkin Ingawale, hoppas jag fick till det.
(Applause)
(Applåder)
I saw the TED Fellows my first day here. And he got up and he explained how he was driven to create some technology to help test for anemia, because people were dying unnecessarily. And he said, "I saw this need. So you know what I did? I made it." And everybody just burst into applause, and they were like "Yes!" And he said, "And it didn't work.
Jag såg "The TED Fellows" första dagen. Han ställde sig upp och sade att han drevs att skapa teknisk utrustning för test av blodbrist för folk dog i onödan. Och han sade: "Jag såg ett behov. Så vet ni vad? Jag löste det." Och alla började applådera, och de sade: "Snyggt!" Och han sa: "Och det fungerade inte.
(Laughter)
And then I made it 32 more times, and then it worked."
Så jag försökte 32 gånger till, och då fungerade det."
You know what the big secret about TED is? I can't wait to tell people this. I guess I'm doing it right now.
Vet ni vad som är den stora hemligheten med TED? Jag skulle vilja berätta detta. Jag håller nog på att göra det nu förresten.
(Laughter)
(Skratt)
This is like the failure conference.
Det här är misslyckande-konferensen.
(Laughter)
(Skratt)
No, it is.
Jo, det är det.
(Applause)
(Applåder)
You know why this place is amazing? Because very few people here are afraid to fail. And no one who gets on the stage, so far that I've seen, has not failed. I've failed miserably, many times. I don't think the world understands that, because of shame.
Vet ni varför den här platsen är så fantastisk? Därför att väldigt få här är rädda för att misslyckas. Och ingen som gått upp på scenen, så här långt, har inte misslyckats. Jag har misslyckats totalt, många gånger. Jag tror inte världen förstår det. På grund av skam...
There's a great quote that saved me this past year by Theodore Roosevelt. A lot of people refer to it as the "Man in the Arena" quote. And it goes like this: "It is not the critic who counts. It is not the man who sits and points out how the doer of deeds could have done things better and how he falls and stumbles. The credit goes to the man in the arena whose face is marred with dust and blood and sweat. But when he's in the arena, at best, he wins, and at worst, he loses, but when he fails, when he loses, he does so daring greatly."
Det finns ett citat som räddat mig det gångna året av Theodore Roosevelt. Många refererar till det som "Mannen i arenan"-citatet. Det lyder så här: "Det är inte kritikern som räknas; inte den som sitter på läktaren och klagar på hur goda gärningar kunde ha gjorts bättre och när någon inte riktigt lyckas. Istället går all heder till mannen i arenan vars ansikte är fläckat av damm och blod och svett. Men när han är i arenan, i bästa fall så vinner han, i värsta fall så förlorar han, men när han misslyckas, när han förlorar, gör han det med stort mod."
And that's what this conference, to me, is about. Life is about daring greatly, about being in the arena. When you walk up to that arena and you put your hand on the door, and you think, "I'm going in and I'm going to try this," shame is the gremlin who says, "Uh, uh. You're not good enough. You never finished that MBA. Your wife left you. I know your dad really wasn't in Luxembourg, he was in Sing Sing. I know those things that happened to you growing up. I know you don't think that you're pretty, smart, talented or powerful enough. I know your dad never paid attention, even when you made CFO." Shame is that thing.
Och det är det den här konferensen går ut på, tycker jag. Det är det som livet går ut på; att våga, att vara i arenan. När man kommer till arenan och lägger handen på handtaget, och tänker: "Jag ska gå in och jag ska försöka", då är det skammen som säger "Å nej. Du är inte bra nog. Du tog aldrig din examen. Din fru lämnade dig. Din pappa var inte i Luxemburg, han var på Sing Sing. Jag vet vad som hände när du växte upp, att du inte tycker du är snygg nog eller tillräckligt smart eller begåvad eller stark; att du inte fick någon uppmärksamhet av din pappa, inte ens när du blev chef." Det är vad skam är.
And if we can quiet it down and walk in and say, "I'm going to do this," we look up and the critic that we see pointing and laughing, 99 percent of the time is who? Us. Shame drives two big tapes -- "never good enough" -- and, if you can talk it out of that one, "who do you think you are?" The thing to understand about shame is, it's not guilt. Shame is a focus on self, guilt is a focus on behavior. Shame is "I am bad." Guilt is "I did something bad." How many of you, if you did something that was hurtful to me, would be willing to say, "I'm sorry. I made a mistake?" How many of you would be willing to say that? Guilt: I'm sorry. I made a mistake. Shame: I'm sorry. I am a mistake.
Och om vi kan tysta den och kliva in och säga: "Jag ska göra det här", då tittar vi upp och kritikern på läktaren som pekar och skrattar, vem är kritikern 99% av gångerna? Vi själva. Skam har två banderoller, "Aldrig bra nog" och, om du kan övertyga den om det, "Vem tror du att du är?" Det man måste vet om skam är att det inte är skuld. Skam handlar om jaget, skuld handlar om beteendet. Skam är "Jag är dålig". Skuld är "Jag gjorde något dumt". Hur många av er, om ni gjorde något som sårade mig, skulle säga: "Förlåt mig, jag gjorde ett misstag"? Hur många av er skulle säga det? Skuld: Förlåt mig. Jag gjorde ett misstag. Skam: Förlåt mig. Jag är ett misstag.
There's a huge difference between shame and guilt. And here's what you need to know. Shame is highly, highly correlated with addiction, depression, violence, aggression, bullying, suicide, eating disorders. And here's what you even need to know more. Guilt, inversely correlated with those things. The ability to hold something we've done or failed to do up against who we want to be is incredibly adaptive. It's uncomfortable, but it's adaptive.
Det är en stor skillnad mellan skam och skuld. Och det här är viktigt att känna till: Skam är mycket starkt korrelerat med missbruk, depression, våld, aggression, mobbning, självmord, ätstörningar. Och det här är ännu viktigare: Skuld, är negativt korrelerad med detta. Att lasta sig själv för det man gjort eller inte gjort kontra den man vill vara är otroligt konstruktivt. Det känns dåligt men gör att vi anpassar oss.
The other thing you need to know about shame is it's absolutely organized by gender. If shame washes over me and washes over Chris, it's going to feel the same. Everyone sitting in here knows the warm wash of shame. We're pretty sure that the only people who don't experience shame are people who have no capacity for connection or empathy. Which means, yes, I have a little shame; no, I'm a sociopath. So I would opt for, yes, you have a little shame. Shame feels the same for men and women, but it's organized by gender.
Det andra ni bör känna till är att skam uppstår av helt olika skäl beroende på kön. Om skam drabbar mig och Chris, så känns det likadant för oss båda. Alla här vet hur skam känns. De enda som aldrig känner skam är de som inte har förmågan att knyta an och som saknar empati. Det står mellan: Jag känner lite skam; eller: Jag är sociopat. Då röstar jag för: Du känner lite skam. Skam känns likadant för män och kvinnor, men uppstår av helt olika skäl.
For women, the best example I can give you is Enjoli, the commercial. "I can put the wash on the line, pack the lunches, hand out the kisses and be at work at five to nine. I can bring home the bacon, fry it up in the pan and never let you forget you're a man." For women, shame is, do it all, do it perfectly and never let them see you sweat. I don't know how much perfume that commercial sold, but I guarantee you, it moved a lot of antidepressants and anti-anxiety meds.
För kvinnor är det bästa exmplet jag vet Enjoli reklamen: "Jag kan hänga tvätt, fixa lunchpaket, pussa barn och vara på jobbet fem i nio. Jag kan handla bacon, steka den och se till att du aldrig glömmer att du är man." För kvinnor är skam: gör allt, gör det perfekt och låt aldrig någon se att du kämpar. Jag vet inte hur mycket mer parfymen sålde men jag garanterar att det gick bra för medicinerna mot depression och ångest.
(Laughter)
(Skratt)
Shame, for women, is this web of unobtainable, conflicting, competing expectations about who we're supposed to be. And it's a straight-jacket.
För kvinnor är skam ett nät av ouppnåeliga, motstridiga, konkurrerande förväntningar om vem vi borde vara. Och det är en tvångströja.
For men, shame is not a bunch of competing, conflicting expectations. Shame is one, do not be perceived as what? Weak. I did not interview men for the first four years of my study. It wasn't until a man looked at me after a book signing, and said, "I love what say about shame, I'm curious why you didn't mention men." And I said, "I don't study men." And he said, "That's convenient."
För män är inte skam konkurrerande, motstridiga förväntningar. Skam är bara detta: Framstå inte som... vadå? Svag. Jag intervjuade inte män under de första fyra åren av min studie. Men när en man efter en boksignering sade: "Jag gillar det du berättar om skam, men varför nämner du inte män?" Och jag sade: "Jag studerar inte män." Och han sade: "Det var ju bekvämt."
(Laughter)
(Skratt)
And I said, "Why?" And he said, "Because you say to reach out, tell our story, be vulnerable. But you see those books you just signed for my wife and my three daughters?" I said, "Yeah." "They'd rather me die on top of my white horse than watch me fall down. When we reach out and be vulnerable, we get the shit beat out of us. And don't tell me it's from the guys and the coaches and the dads. Because the women in my life are harder on me than anyone else."
"Varför då?" Och han sade: "Du ber oss sträcka ut en hand, berätta vår historia, vara sårbara. Men böckerna du just signerade till min fru och mina tre döttrar?" Jag sade: "Ja..." "De skulle hellre se mig dö på min vita springare än se mig falla ner. När vi sträcker ut en hand och är sårbara får vi så mycket skit. Och inte kommer det från grabbarna och coacherna och papporna; kvinnorna i mitt liv är tuffare mot mig än någon annan är."
So I started interviewing men and asking questions. And what I learned is this: You show me a woman who can actually sit with a man in real vulnerability and fear, I'll show you a woman who's done incredible work. You show me a man who can sit with a woman who's just had it, she can't do it all anymore, and his first response is not, "I unloaded the dishwasher!"
Jag började intervjua män och ställa frågor. Det jag fick reda på är följande: Om en kvinna klarar att hantera en man som visar verklig sårbarhet och rädsla, så har hon gjort en otrolig insats. Om en man klarar att hantera en kvinna som fått nog, som inte orkar mer, och vars första reaktion inte är: "Men jag tömde ju diskmaskinen",
(Laughter)
utan att han faktiskt lyssnar
But he really listens -- because that's all we need -- I'll show you a guy who's done a lot of work.
- för det är allt vi behöver - så har den mannen gjort en otrolig insats.
Shame is an epidemic in our culture. And to get out from underneath it -- to find our way back to each other, we have to understand how it affects us and how it affects the way we're parenting, the way we're working, the way we're looking at each other. Very quickly, some research by Mahalik at Boston College. He asked, what do women need to do to conform to female norms? The top answers in this country: nice, thin, modest and use all available resources for appearance.
Skam går som en epidemi i vår kultur. För att komma undan den, för att hitta tillbaka till varandra, så måste vi förstå hur den påverkar oss och hur den påverkar hur vi uppfostrar våra barn, hur vi fungerar, sättet vi ser på varandra. Till sist, lite forskning av professor Mahalik vid Boston College. Han frågade: Vad ställs för krav på kvinnor i vårt samhälle? Det vanligaste svaren här i landet var: trevlig, smal, blygsam, och satsa allt på utseendet. (Skratt)
(Laughter)
När han frågade om män,
When he asked about men, what do men in this country need to do to conform with male norms, the answers were: always show emotional control, work is first, pursue status and violence.
vad ställs för krav på män i vårt samhälle, så blev svaren: behärska dina känslor, arbetet går först, sträva efter status, och våld.
If we're going to find our way back to each other, we have to understand and know empathy, because empathy's the antidote to shame. If you put shame in a Petri dish, it needs three things to grow exponentially: secrecy, silence and judgment. If you put the same amount in a Petri dish and douse it with empathy, it can't survive. The two most powerful words when we're in struggle: me too.
För att hitta tillbaka till varandra, så måste vi förstå och känna empati, för empati är motgiftet mot skam. Om man skulle lägga skam i en petriskål, så behövs tre saker för exponentiell tillväxt: hemlighetsmakeri, tystnad och kritik. Om man lägger skam i en petriskål och dränker den i empati, så kan den inte överleva. Det vi mest av allt behöver höra när vi kämpar är: "Jag också."
And so I'll leave you with this thought. If we're going to find our way back to each other, vulnerability is going to be that path. And I know it's seductive to stand outside the arena, because I think I did it my whole life, and think to myself, I'm going to go in there and kick some ass when I'm bulletproof and when I'm perfect. And that is seductive. But the truth is, that never happens. And even if you got as perfect as you could and as bulletproof as you could possibly muster when you got in there, that's not what we want to see. We want you to go in. We want to be with you and across from you. And we just want, for ourselves and the people we care about and the people we work with, to dare greatly.
Jag avslutar med att plantera denna tanke hos er: Om vi ska hitta tillbaka till varandra, så är att visa sårbarhet sättet vi måste göra det på. Det är lockande att stå utanför arenan - jag tror jag gjort det hela mitt liv - och tänka: Jag ska gå in där och ge dem vad de tål när jag är skottsäker och perfekt. Och det är lockande. Men sanningen är att det aldrig händer. Även om du blev så perfekt som bara går och så skottsäker som är möjligt när du går in där, så är det inte vad vi vill se. Vi vill att du går in. Vi vill vara med dig och mitt emot dig. Och det enda vi önskar, för oss själva och för människorna vi bryr oss om och dem vi arbetar med, är att de är väldigt modiga.
So thank you all very much. I really appreciate it.
Tack så mycket allesammans. Jag uppskattar det verkligen.
(Applause)
(Applåder)