I'm going to talk about the power of a word: jihad.
Jag ska prata om kraften i ett ord: jihad.
To the vast majority of practicing Muslims, jihad is an internal struggle for the faith. It is a struggle within, a struggle against vice, sin, temptation, lust, greed. It is a struggle to try and live a life that is set by the moral codes written in the Koran. In that original idea, the concept of jihad is as important to Muslims as the idea of grace is to Christians. It's a very powerful word, jihad, if you look at it in that respect, and there's a certain almost mystical resonance to it. And that's the reason why, for hundreds of years, Muslims everywhere have named their children Jihad, their daughters as much as their sons, in the same way that, say, Christians name their daughters Grace, and Hindus, my people, name our daughters Bhakti, which means, in Sanskrit, spiritual worship.
För majoriteten av utövande muslimer, är jihad en inre kamp för tron. Det är en kamp inom dig själv, en kamp mot fördärv, synd, frestelse, lust, girighet. Det är en kamp för att försöka leva ett liv som är styrt av de moraliska reglerna som står i Koranen. I den läran är konceptet jihad lika viktigt för muslimer som begreppet nåd är för kristna. Det är ett väldigt mäktigt ord, jihad, om du betraktar det på det sättet, och det har en nästan mystisk genklang. Det är skälet till att muslimer i flera hundra år har gett sina barn namnet Jihad, både till sina döttrar och till sina söner, på samma sätt. som kristna döpt sina döttrar till Grace (nåd), och hinduer, mitt folk, gett våra döttrar namnet Bhakti, som betyder "andakt" på Sanskrit.
But there have always been, in Islam, a small group, a minority, who believe that jihad is not only an internal struggle but also an external struggle against forces that would threaten the faith, or the faithul. And some of these people believe that in that struggle, it is sometimes okay to take up arms. And so the thousands of young Muslim men who flocked to Afghanistan in the 1980s to fight against the Soviet occupation of a Muslim country, in their minds they were fighting a jihad, they were doing jihad, and they named themselves the Mujahideen, which is a word that comes from the same root as jihad. And we forget this now, but back then the Mujahideen were celebrated in this country, in America. We thought of them as holy warriors who were taking the good fight to the ungodly communists. America gave them weapons, gave them money, gave them support, encouragement.
Men det har alltid funnits en liten grupp inom islam, en minoritet, som tror att jihad inte bara är en inre kamp, men även en yttre kamp mot krafter som kan hota tron, eller de troende. Och vissa av dessa personer tror att i den kampen, är det ibland okej att ta till vapen. Så tänkte de tusentals unga muslimska män som samlades i Afghanistan på 1980-talet för att strida mot den sovjetiska ockupationen av ett muslimskt land, De var övertygade att de stred i en jihad, de utförde jihad, och de kallade sig själva Mujahideen, som är ett ord från samma rot som jihad. Vi har glömt det nu, men på den tiden var Mujahideen hyllade i detta land, i Amerika. Vi tänkte på dem som heliga krigare som förde den goda striden mot de gudlösa kommunisterna. Amerika gav dem vapen, gav dem pengar, gav dem stöd, uppmuntran.
But within that group, a tiny, smaller group, a minority within a minority within a minority, were coming up with a new and dangerous conception of jihad, and in time this group would come to be led by Osama bin Laden, and he refined the idea. His idea of jihad was a global war of terror, primarily targeted at the far enemy, at the crusaders from the West, against America. And the things he did in the pursuit of this jihad were so horrendous, so monstrous, and had such great impact, that his definition was the one that stuck, not just here in the West. We didn't know any better. We didn't pause to ask. We just assumed that if this insane man and his psychopathic followers were calling what they did jihad, then that's what jihad must mean. But it wasn't just us. Even in the Muslim world, his definition of jihad began to gain acceptance.
Men inom den gruppen fanns det en mycket liten grupp, en minoritet inom en minoritet inom en minoritet, som höll på att komma fram till en ny och farlig föreställning om vad jihad är, och med tiden skulle den här gruppen ledas av Osama bin Laden, och han renodlade begreppet. Hans föreställning om jihad var ett globalt terrorkrig, främst riktat mot en avlägsen fiende. mot korsriddarna från väst, mot Amerika. Och det han gjorde i sin strävan efter denna jihad var så fasansfullt, så monstruöst, och hade en så enorm inverkan, att hans definition blev den som fastnade, inte bara här i väst. Vi visste inte bättre. Vi stannade inte upp och frågade. Vi bara antog att om den här galna mannen och hans psykopatiska följeslagare kallade det de gjorde för jihad, så är det vad jihad betyder. Men det var inte bara vi. Även i den muslimska världen, började hans definition av jihad bli accepterad.
A year ago I was in Tunis, and I met the imam of a very small mosque, an old man. Fifteen years ago, he named his granddaughter Jihad, after the old meaning. He hoped that a name like that would inspire her to live a spiritual life. But he told me that after 9/11, he began to have second thoughts. He worried that if he called her by that name, especially outdoors, outside in public, he might be seen as endorsing bin Laden's idea of jihad. On Fridays in his mosque, he gave sermons trying to reclaim the meaning of the word, but his congregants, the people who came to his mosque, they had seen the videos. They had seen pictures of the planes going into the towers, the towers coming down. They had heard bin Laden say that that was jihad, and claimed victory for it. And so the old imam worried that his words were falling on deaf ears. No one was paying attention.
För ett år sen var jag i Tunis, och jag träffade imamen från en väldigt liten moské, en gammal man. För femton år sedan gav han sin dotterdotter namnet Jihad, i den gamla betydelsen. Han hoppades att ett sånt namn skulle inspirera henne att leva ett andligt liv. Men han berättade för mig att efter 9/11, började han tvivla på sitt val. Han oroade sig för att om han kallade henne för det , speciellt utomhus, offentligt, kunde han anses stödja bin Ladens uppfattning om jihad. På fredagar predikade han i sin moské, och försökte återerövra ordets betydelse, men hans församling, folket som kom till hans moské, de hade sett filmerna. De hade sett bilder av flygplanen som flög in i tornen, av tornen som föll. De hade hört bin Laden säga att det var det som var jihad, och hävdade att det var en seger. Och så oroade sig den gamla imamen att han talade för döva öron. Ingen lyssnade på honom.
He was wrong. Some people were paying attention, but for the wrong reasons. The United States, at this point, was putting pressure on all its Arab allies, including Tunisia, to stamp out extremism in their societies, and this imam found himself suddenly in the crosshairs of the Tunisian intelligence service. They had never paid him any attention before -- old man, small mosque -- but now they began to pay visits, and sometimes they would drag him in for questions, and always the same question: "Why did you name your granddaughter Jihad? Why do you keep using the word jihad in your Friday sermons? Do you hate Americans? What is your connection to Osama bin Laden?"
Han hade fel. Några lyssnade noga, men av fel skäl. USA höll vid den här tiden på att sätta press på alla sina allierade arabstater, inklusive Tunisien, för att utrota extremism i sina samhällen, och denna imam var helt plötsligt i centrum för den tunisiska underrättelsetjänstens intresse. De hade aldrig brytt sig om honom förut -- en gammal man i en liten moské -- men nu började de komma på besök, och ibland släpade de iväg honom på förhör, och ställde alltid samma frågor: "Varför gav du din dotterdotter namnet Jihad? Varför fortsätter du använda ordet jihad i din fredagspredikan? Hatar du amerikaner? Vad är din koppling till Osama bin Laden?"
So to the Tunisian intelligence agency, and organizations like it all over the Arab world, jihad equaled extremism, Bin Laden's definition had become institutionalized. That was the power of that word that he was able to do. And it filled this old imam, it filled him with great sadness. He told me that, of bin Laden's many crimes, this was, in his mind, one that didn't get enough attention, that he took this word, this beautiful idea. He didn't so much appropriate it as kidnapped it and debased it and corrupted it and turned it into something it was never meant to be, and then persuaded all of us that it always was a global jihad.
Så för den tunisiska underrättelsetjänsten, och liknande organisationer i hela arabvärlden, var jihad lika med extremism, Bin Ladens definition hade blivit institutionaliserad. Det var kraften i det ordet som han kunde ta. Och det fyllde denna gamla imam, det fyllde honom med stor sorg. Han sa till mig att, av bin Ladens många brott, så var detta ett som inte fick tillräckligt med uppmärksamhet, att han tog det här ordet, detta vackra begrepp. Han lade inte riktigt beslag på det utan han kidnappade det och försämrade det och förvrängde det och gjorde det till något som det aldrig var ämnat att vara, och sedan övertygade han oss alla att det alltid var en global jihad.
But the good news is that the global jihad is almost over, as bin Laden defined it. It was dying well before he did, and now it's on its last legs. Opinion polls from all over the Muslim world show that there is very little interest among Muslims in a global holy war against the West, against the far enemy. The supply of young men willing to fight and die for this cause is dwindling. The supply of money — just as important, more important perhaps — the supply of money to this activity is also dwindling. The wealthy fanatics who were previously sponsoring this kind of activity are now less generous.
Men de goda nyheterna är att den globala jihaden är nästan över, som bin Laden definierade ordet. Den höll på att dö ut långt innan han dog, och nu sjunger den på sista versen. Opinionsmätningar från hela den muslimska världen visar att det finns väldigt lite intresse hos muslimer av ett globalt heligt krig mot västvärlden, mot en avlägsen fiende. Antalet unga män villiga att strida och dö för denna sak minskar Tillförseln av pengar -- lika viktigt, kanske ännu viktigare -- tillförseln av pengar till den här verksamheten minskar också De rika fanatikerna som tidigare främjade sådana aktiviteter är nu mindre generösa.
What does that mean for us in the West? Does it mean we can break out the champagne, wash our hands of it, disengage, sleep easy at night? No. Disengagement is not an option, because if you let local jihad survive, it becomes international jihad. And so there's now a lot of different violent jihads all over the world. In Somalia, in Mali, in Nigeria, in Iraq, in Afghanistan, Pakistan, there are groups that claim to be the inheritors of the legacy of Osama bin Laden. They use his rhetoric. They even use the brand name he created for his jihad. So there is now an al Qaeda in the Islamic Maghreb, there's an al Qaeda in the Arabian Peninsula, there is an al Qaeda in Mesopotamia. There are other groups -- in Nigeria, Boko Haram, in Somalia, al Shabaab -- and they all pay homage to Osama bin Laden. But if you look closely, they're not fighting a global jihad. They're fighting battles over much narrower issues. Usually it has to do with ethnicity or race or sectarianism, or it's a power struggle. More often than not, it's a power struggle in one country, or even a small region within one country. Occasionally they will go across a border, from Iraq to Syria, from Mali to Algeria, from Somalia to Kenya, but they're not fighting a global jihad against some far enemy.
Vad betyder det här för oss i västvärlden? Betyder det att vi kan ta fram Champagnen, två våra händer, dra oss ur, sova gott om natten? Nej. Att dra sig ur är inget alternativ, för om man låter lokal jihad överleva, så blir den internationell jihad. Och dessutom finns det nu väldigt många olika våldsamma jihad över hela världen. I Somalia, i Mali, i Nigeria, i Irak, i Afghanistan, Pakistan, så finns det grupper som påstår sig vara Osama bin Ladens arvtagare. De använder hans retorik. De använder varumärket han skapade för sin jihad. Så nu finns det en al Qaida i islamiska Maghreb, och det finns en al Qaida på den arabiska halvön, det finns en al Qaida i Mesopotamien. Det finns andra grupper -- Boko Haram i Nigeria, al Shabaab i Somalia, -- och de hyllar alla Osama bin Laden. Men om du tittar närmare strider de inte i en global jihad. De slåss om mycket mindre frågor. Vanligtvis har det att göra med etnicitet eller ras eller sekterism, eller så är det är en maktkamp. Oftast är det en maktkamp i ett land, eller till och med en liten region inom ett land. Emellanåt korsar de en gräns, från Irak till Syrien, från Mali till Algeriet, från Somalia till Kenya, men de utkämpar inte en global jihad mot någon avlägsen fiende
But that doesn't mean that we can relax. I was in Yemen recently, where -- it's the home of the last al Qaeda franchise that still aspires to attack America, attack the West. It's old school al Qaeda. You may remember these guys. They are the ones who tried to send the underwear bomber here, and they were using the Internet to try and instigate violence among American Muslims. But they have been distracted recently. Last year, they took control over a portion of southern Yemen, and ran it, Taliban-style. And then the Yemeni military got its act together, and ordinary people rose up against these guys and drove them out, and since then, most of their activities, most of their attacks have been directed at Yemenis.
Men det betyder inte att vi kan slappna av. Jag var nyligen i Jemen -- det är basen för den sista resten av al Qaida som fortfarande strävar efter att attackera Amerika, attackera västvärlden. Det är gammaldags al Qaida. Ni kanske kommer ihåg dem Det var dom som försökte skicka kalsongbombaren hit, och de använde Internet för att försöka uppvigla till våldsamheter bland amerikanska muslimer. Men de har blivit distraherade nyligen. Förra året tog de över en del av södra Jemen, och styrde det på Talibaners vis. Och sen ryckte den jemenitiska militären upp sig, och vanligt folk gjorde uppror mot dem och körde ut dem, och sedan dess har de flesta av deras handlingar har de flesta av deras attacker, varit riktade mot jemeniter.
So I think we've come to a point now where we can say that, just like all politics, all jihad is local. But that's still not reason for us to disengage, because we've seen that movie before, in Afghanistan. When those Mujahideen defeated the Soviet Union, we disengaged. And even before the fizz had gone out of our celebratory champagne, the Taliban had taken over in Kabul, and we said, "Local jihad, not our problem." And then the Taliban gave the keys of Kandahar to Osama bin Laden. He made it our problem. Local jihad, if you ignore it, becomes global jihad again.
Så jag tror att vi har kommit till en punkt där vi kan säga att, precis som all politik, så är jihad alltid lokal. Men det är fortfarande inte ett skäl för oss att dra oss ur, för vi har sett det förut. I Afghanistan. När Mujahideen besegrade Sovjetunionen, drog vi oss ur striden. Och redan innan bubblorna hade försvunnit från vår segerchampagne, hade Talibanerna tagit över i Kabul, och vi sa "Lokal jihad, inte vårt problem." Och sen gav Talibanerna nycklarna till Kandahar till Osama bin Laden. Han gjorde det till vårt problem. Lokal jihad blir global jihad igen om man struntar i det.
The good news is that it doesn't have to be. We know how to fight it now. We have the tools. We have the knowhow, and we can take the lessons we've learned from the fight against global jihad, the victory against global jihad, and apply those to local jihad.
De goda nyheterna är att det inte behöver bli så. Vi vet hur vi ska kämpa nu. Vi har verktygen. Vi har kunnandet, och vi kan ta läxorna vi har lärt oss, från kampen mot global jihad, segern mot global jihad, och tillämpa dom på lokal jihad.
What are those lessons? We know who killed bin Laden: SEAL Team Six. Do we know, do we understand, who killed bin Ladenism? Who ended the global jihad? There lie the answers to the solution to local jihad.
Vilka läxor? Vi vet vem som dödade bin Laden: SEAL Team Six. Men vet vi, förstår vi, vem som dödade bin Ladenismen? Vem gjorde slut på den globala jihaden? Där är svaren. Lösningen på lokal jihad.
Who killed bin Ladenism? Let's start with bin Laden himself. He probably thought 9/11 was his greatest achievement. In reality, it was the beginning of the end for him. He killed 3,000 innocent people, and that filled the Muslim world with horror and revulsion, and what that meant was that his idea of jihad could never become mainstream. He condemned himself to operating on the lunatic fringes of his own community. 9/11 didn't empower him; it doomed him.
Vem dödade Bin Ladenismen? Låt oss börja med bin Laden själv. Han trodde säkert att 9/11 var hans största bedrift. I verkligheten så var det början till slutet för honom. Han dödade 3.000 oskyldiga människor, och det fyllde den muslimska världen med förfäran och avsky, och vad det betydde var att hans uppfattning om jihad aldrig skulle kunna bli allmänt accepterad. Han fördömde sig själv till att verka i de sinnessjuka ytterkanterna av sin egen folkgrupp. 9/11 stärkte honom inte, det blev hans undergång.
Who killed bin Ladenism? Abu Musab al-Zarqawi killed it. He was the especially sadistic head of al Qaeda in Iraq who sent hundreds of suicide bombers to attack not Americans but Iraqis. Muslims. Sunni as well as Shiites. Any claim that al Qaeda had to being protectors of Islam against the Western crusaders was drowned in the blood of Iraqi Muslims.
Vem dödade bin Ladenismen? Abu Musab al-Zarqawi dödade den. Han var den mycket sadistiska ledaren för al Qaida i Irak som skickade hundratals självmordsbombare för att attackera inte amerikaner, utan irakier. Muslimer. Sunni och shiiter. Varje anspråk som al Qaida hade på vara beskyddare av Islam mot de västerländska korsriddarna drunknade i blodet från irakiska muslimer.
Who killed Osama bin Laden? The SEAL Team Six. Who killed bin Ladenism? Al Jazeera did, Al Jazeera and half a dozen other satellite news stations in Arabic, because they circumvented the old, state-owned television stations in a lot of these countries which were designed to keep information from people. Al Jazeera brought information to them, showed them what was being said and done in the name of their religion, exposed the hypocrisy of Osama bin Laden and al Qaeda, and allowed them, gave them the information that allowed them to come to their own conclusions.
Vem dödade Osama bin Laden? SEAL Team Six. Vem dödade bin Ladenismen? Det gjorde Al Jazeera, Al Jazeera och ett halvt dussin andra arabiska satellitkanaler för de kringgick de gamla, statsägda TV-kanalerna i många av dessa länder som höll informationen borta ifrån folket. Al Jazeera gav folket information, visade dem vad som sades och gjordes i islams namn, avslöjade hyckleriet hos Osama bin Laden och al Qaida, och lät dem -- gav dem den information som lät dem dra sina egna slutsatser.
Who killed bin Ladenism? The Arab Spring did, because it showed a way for young Muslims to bring about change in a manner that Osama bin Laden, with his limited imagination, could never have conceived.
Vem dödade bin Ladenismen? Den gjorde den arabiska våren, eftersom den visade hur unga muslimer kunde få till stånd en förändring på ett sätt som Osama bin Laden, med sin begränsade fantasi, aldrig skulle kommit på.
Who defeated the global jihad? The American military did, the American soldiers did, with their allies, fighting in faraway battlefields. And perhaps, a time will come when they get the rightful credit for it.
Vem besegrade den globala jihaden? Det gjorde den amerikanska militären, de amerikanska soldaterna, med sina allierade, som slogs på avlägsna slagfält. Och kanske får de en dag den rättmätiga äran för det.
So all these factors, and many more besides, we don't even fully understand some of them yet, these came together to defeat a monstrosity as big as bin Ladenism, the global jihad, you needed this group effort.
Alla dessa orsaker, och många fler, Vissa av dem förstår vi inte till fullo ännu, dessa samverkade för att besegra den monstruösa bin Ladenismen, den globala jihaden, så behövdes det här samarbetet.
Now, not all of these things will work in local jihad. The American military is not going to march into Nigeria to take on Boko Haram, and it's unlikely that SEAL Team Six will rappel into the homes of al Shabaab's leaders and take them out.
Men, allt kommer inte fungera för en lokal jihad. Den amerikanska militären kommer inte att marschera in i Nigeria för att ta sig an Boko Haram, och det är osannolikt att SEAL Team Six kommer storma in i al Shabaabs ledares hem och slå ut dem.
But many of these other factors that were in play are now even stronger than before. Half the work is already done. We don't have to reinvent the wheel. The notion of violent jihad in which more Muslims are killed than any other kind of people is already thoroughly discredited. We don't have to go back to that. Satellite television and the Internet are informing and empowering young Muslims in exciting new ways. And the Arab Spring has produced governments, many of them Islamist governments, who know that, for their own self-preservation, they need to take on the extremists in their midsts. We don't need to persuade them, but we do need to help them, because they haven't really come to this place before.
Men många av de andra orsakerna är ännu starkare än förut. Halva jobbet är redan gjort. Vi behöver inte uppfinna hjulet igen. Tanken på en våldsam jihad där fler muslimer dör än något annat folkslag har redan tappat all trovärdighet. Det behöver inte hända igen. Satellit-TV och Internet informerar och ger unga muslimer nya spännande möjligheter. Och den arabiska våren har format regeringar, många är islamistiska regeringar, som vet att de, för sin egen skull, måste bemöta extremisterna som de har mitt ibland sig. Vi behöver inte övertyga dem, men vi behöver hjälpa dem, för de har inte riktigt kommit så långt förut.
The good news, again, is that a lot of the things they need we already have, and we are very good at giving: economic assistance, not just money, but expertise, technology, knowhow, private investment, fair terms of trade, medicine, education, technical support for training for their police forces to become more effective, for their anti-terror forces to become more efficient. We've got plenty of these things.
De goda nyheterna, än en gång, är att mycket av det de behöver har vi redan, och vi är väldigt duktiga på att ge: ekonomiskt bistånd, inte bara pengar, utan även expertis, teknik, kunnande, privata investeringar, rättvisa villkor för handel, läkemedel, utbildning, teknisk hjälp för att träna upp deras egna polisstyrkor att bli kraftfullare, så att deras anti-terrorstyrkor blir skickligare.. Vi gör många såna saker.
Some of the other things that they need we're not very good at giving. Maybe nobody is. Time, patience, subtlety, understanding -- these are harder to give. I live in New York now. Just this week, posters have gone up in subway stations in New York that describe jihad as savage.
Vissa andra saker som de behöver är vi inte så duktiga på att ge. Kanske är ingen det. Tid, tålamod, finess, förståelse -- dessa är svårare att ge. Jag bor nu i New York. Just den här veckan, sattes det upp affischer i tunnelbanestationerna i New York som beskriver jihad som barbariskt.
But in all the many years that I have covered the Middle East, I have never been as optimistic as I am today that the gap between the Muslim world and the West is narrowing fast, and one of the many reasons for my optimism is that, because I know there are millions, hundreds of millions of people, Muslims like that old imam in Tunis, who are reclaiming this word and restoring to its original, beautiful purpose. Bin Laden is dead. Bin Ladenism has been defeated. His definition of jihad can now be expunged. To that jihad we can say, "Goodbye. Good riddance." To the real jihad we can say, "Welcome back. Good luck." Thank you. (Applause)
Men under alla år som jag har bevakat mellanöstern, har jag aldrig varit så optimistisk som jag är idag att klyftan mellan den muslimska världen och västvärlden snabbt håller på att minska, och en av de många skälen till min optimism är att, eftersom jag vet att det finns miljoner, hundratals miljoner människor, muslimer som den där gamla imamen i Tunis, som håller på att återerövra det här ordet och återställa det till sin ursprungliga, vackra mening. Bin Laden är död. Bin Ladenismen är besegrad. Hans definition av jihad kan nu utplånas. Till den jihaden kan vi säga "Hejdå. Skönt att slippa dig." Till den verkliga jihaden kan vi säga, "Välkommen tillbaka. Lycka till." Tack. (Applåder)