Around the globe, there are approximately 60 million people who have been forced to leave their homes to escape war, violence, and persecution. The majority of them have become internally displaced persons, which means they have fled their homes but are still within their own countries. Others have crossed a border and sought shelter outside of their own countries. They are commonly referred to as refugees. But what exactly does that term mean? The world has known refugees for millennia, but the modern definition was drafted in the UN's 1951 Convention relating to the status of refugees in response to mass persecutions and displacements of the Second World War. It defines a refugee as someone who is outside their country of nationality, and is unable to return to their home country because of well-founded fears of being persecuted. That persecution may be due to their race, religion, nationality, membership in a particular social group, or political opinion, and is often related to war and violence. Today, roughly half the world's refugees are children, some of them unaccompanied by an adult, a situation that makes them especially vulnerable to child labor or sexual exploitation. Each refugee's story is different, and many must undergo dangerous journeys with uncertain outcomes. But before we get to what their journeys involve, let's clear one thing up. There's a lot of confusion regarding the difference between the terms "migrant" and "refugee." "Migrants" usually refers to people who leave their country for reasons not related to persecution, such as searching for better economic opportunities or leaving drought-stricken areas in search of better circumstances. There are many people around the world who have been displaced because of natural disasters, food insecurities, and other hardships, but international law, rightly or wrongly, only recognizes those fleeing conflict and violence as refugees. So what happens when someone flees their country? Most refugee journeys are long and perilous with limited access to shelter, water, or food. Since the departure can be sudden and unexpected, belongings might be left behind, and people who are evading conflict often do not have the required documents, like visas, to board airplanes and legally enter other countries. Financial and political factors can also prevent them from traveling by standard routes. This means they can usually only travel by land or sea, and may need to entrust their lives to smugglers to help them cross borders. Whereas some people seek safety with their families, others attempt passage alone and leave their loved ones behind with the hopes of being reunited later. This separation can be traumatic and unbearably long. While more than half the world's refugees are in cities, sometimes the first stop for a person fleeing conflict is a refugee camp, usually run by the United Nations Refugee Agency or local governments. Refugee camps are intended to be temporary structures, offering short-term shelter until inhabitants can safely return home, be integrated to the host country, or resettle in another country. But resettlement and long-term integration options are often limited. So many refugees are left with no choice but to remain in camps for years and sometimes even decades. Once in a new country, the first legal step for a displaced person is to apply for asylum. At this point, they are an asylum seeker and not officially recognized as a refugee until the application has been accepted. While countries by and large agree on one definition of refugee, every host country is responsible for examining all requests for asylum and deciding whether applicants can be granted the status of refugee. Different countries guidelines can vary substantially. Host countries have several duties towards people they have recognized as refugees, like the guarantee of a minimum standard of treatment and non-discrimination. The most basic obligation towards refugees is non-refoulement, a principle preventing a nation from sending an individual to a country where their life and freedom are threatened. In reality, however, refugees are frequently the victims of inconsistent and discriminatory treatment. They're increasingly obliged to rebuild their lives in the face of xenophobia and racism. And all too often, they aren't permitted to enter the work force and are fully dependent on humanitarian aid. In addition, far too many refugee children are out of school due to lack of funding for education programs. If you go back in your own family history, chances are you will discover that at a certain point, your ancestors were forced from their homes, either escaping a war or fleeing discrimination and persecution. It would be good of us to remember their stories when we hear of refugees currently displaced, searching for a new home.
Runt om i världen finns det cirka 60 miljoner människor som har tvingats lämna sina hem för att fly krig, våld och förföljelse. De flesta av dem har blivit internflyktingar, vilket betyder att de har flytt sina hem men fortfarande är kvar i sina hemländer. Andra har korsat en gräns och sökt skydd i andra länder. De kallas vanligtvis flyktingar. Men vad exakt betyder det ordet? Flyktingar har funnits i årtusenden, men den moderna definitionen utarbetades av FN i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning som svar på andra världskrigets förföljelser och tvångsförflyttningar. Den definierar en flykting som någon som befinner sig utanför sitt ursprungsland och som inte kan återvända till sitt hemland på grund av välgrundad rädsla för att bli förföljd. Förföljelsen kan ske på grund av ras, religion, nationalitet, viss socialgruppstillhörighet eller politisk åsikt, och är ofta relaterad till krig och våld. Ungefär hälften av världens flyktingar idag är barn en del av dem utan en vuxens sällskap, en situation som gör dem särskilt utsatta för barnarbete eller sexuellt utnyttjande. Varje flykting har sin egen historia, och många genomför farliga resor med osäker utgång. Men innan vi kommer till vad deras resor innebär, låt oss reda ut en sak. Det råder en hel del förvirring kring skillnaderna mellan orden "migrant" och "flykting". Med "migranter" menas oftast människor som lämnar sitt land av anledningar som inte har med förföljelse att göra, som att man söker efter bättre ekonomiska möjligheter eller lämnar torkdrabbade områden på jakt efter bättre förhållanden. Det finns många runt om i världen som har tvingats flytta på grund av naturkatastrofer, osäker tillgång till mat och andra svårigheter, men internationell lag, rätt eller fel, erkänner bara de som flyr konflikter och våld som flyktingar. Så vad händer när någon flyr från sitt land? De flesta flyktingresor är långa och farofyllda med begränsad tillgång till skydd, vatten eller mat. Eftersom avresan kan bli plötslig och oväntad, kanske tillhörigheter lämnas kvar, och folk som försöker undkomma konflikter saknar ofta de handlingar som krävs, som visum, för att borda flygplan och resa in lagligt i andra länder. Ekonomiska och politiska faktorer kan också hindra dem från att resa via de vanliga resvägarna. Detta innebär vanligen att de bara kan resa via land eller hav, och kan behöva anförtro sina liv till smugglare för att kunna korsa gränser. En del människor söker trygghet tillsammans med familjen, medan andra försöker resa över ensamma och lämnar kvar sina nära och kära med hopp om att återförenas senare. Den här separationen kan vara traumatisk och outhärdligt lång. Medan hälften av världens flyktingar befinner sig i städer, så är ibland det första stoppet för en person på flykt ett flyktingläger, som vanligtvis drivs av FN:s flyktingorgan eller lokala myndigheter. Flyktingläger är avsedda att vara tillfälliga konstruktioner, och erbjuder skydd under en kort tid tills invånarna tryggt kan återvända hem, integreras i värdlandet, eller bosätta sig i ett annat land. Men omflyttning och långsiktiga integrationsalternativ är ofta begränsade. Så många flyktingar har inget annat val än att bli kvar i lägren i många år och ibland även årtionden. Väl i ett nytt land så är det första rättsliga steget för en flykting att söka asyl. Då är de asylsökande och inte officiellt erkända som flyktingar förrän ansökan har blivit godkänd. Medan länder i stort sett är överens om en definition av flykting, är varje enskilt värdland ansvarigt för att pröva alla ansökningar om asyl och bestämma om den sökande kan beviljas flyktingstatus. Olika länders riktlinjer kan variera avsevärt. Värdländerna har flera skyldigheter gentemot människor de har erkänt som flyktingar, som garantin för en minimistandard av behandling och icke-diskriminering. Den mest grundläggande skyldigheten mot flyktingar är non-refoulement, en princip som förhindrar en nation från att skicka en individ till ett land där deras liv och frihet är hotade. Men i verkligheten är flyktingar ofta offer för inkonsekvent och diskriminerande behandling. Allt oftare tvingas de återuppbygga sina liv ställda inför främlingsfientlighet och rasism. Och alltför ofta släpps de inte in på arbetsmarknaden och är helt beroende av humanitär hjälp. Dessutom går alltför många flyktingbarn inte i skolan på grund av brist på pengar till utbildningsprogram. Om du går tillbaka i din egen familjehistoria, är det ganska troligt att du kommer upptäcka att vid en viss tidpunkt tvingades dina förfäder bort från sina hem, antingen för att fly från ett krig eller diskriminering och förföljelse. Det vore bra om vi kom ihåg deras berättelser när vi hör om flyktingar som är tvångsförflyttade för tillfället,