We all go to doctors. And we do so with trust and blind faith that the test they are ordering and the medications they're prescribing are based upon evidence -- evidence that's designed to help us. However, the reality is that that hasn't always been the case for everyone. What if I told you that the medical science discovered over the past century has been based on only half the population?
Vi går alla till doktorn. Och vi gör det med tillit och blind tro på att proverna som de beställer och medicinerna de skriver ut är evidensbaserade - på vetenskap som är till för att hjälpa oss. Men sanningen är den att så inte alltid har varit fallet för alla. Tänk om jag berättade att den medicinska vetenskapen som utvecklats de senaste 100 åren har grundat sig på bara halva befolkningen?
I'm an emergency medicine doctor. I was trained to be prepared in a medical emergency. It's about saving lives. How cool is that? OK, there's a lot of runny noses and stubbed toes, but no matter who walks through the door to the ER, we order the same tests, we prescribe the same medication, without ever thinking about the sex or gender of our patients. Why would we? We were never taught that there were any differences between men and women.
Jag är en akutläkare. Jag är utbildad för att vara beredd på medicinska akutsituationer. Det handlar om att rädda liv. Hur häftigt är inte det? Okej, det kommer in många rinniga näsor och skadade tår, men oavsett vem som kommer in genom dörren till akuten, beställer vi samma prover, och skriver ut samma mediciner, utan att någonsin tänka på våra patienters könstillhörighet. Varför skulle vi det? Vi fick aldrig lära oss att det fanns några skillnader mellan män och kvinnor.
A recent Government Accountability study revealed that 80 percent of the drugs withdrawn from the market are due to side effects on women. So let's think about that for a minute. Why are we discovering side effects on women only after a drug has been released to the market? Do you know that it takes years for a drug to go from an idea to being tested on cells in a laboratory, to animal studies, to then clinical trials on humans, finally to go through a regulatory approval process, to be available for your doctor to prescribe to you? Not to mention the millions and billions of dollars of funding it takes to go through that process. So why are we discovering unacceptable side effects on half the population after that has gone through? What's happening?
En ny statlig ansvarsutredning avslöjade att 80 procent av de läkemedel som dragits tillbaka från marknaden gjorts det på grund av deras biverkningar hos kvinnor. Låt oss tänka lite mer på det. Varför upptäcker vi biverkningar hos kvinnor först efter det att ett läkemedel släppts på marknaden? Visste ni att det tar många år för ett läkemedel att gå från en idé till att testas på celler i ett labb, till studier med försöksdjur, och sen kliniska studier på människor, för att slutligen gå igenom en reglerad godkännandeprocess, för att finnas tillgänglig för din läkare och kunna skrivas ut till dig. För att inte nämna de miljarder dollar som krävs för att finansiera en sådan process. Så varför upptäcker vi oacceptabla biverkningar hos halva befolkningen efter att ha gått igenom allt detta? Vad är det som händer?
Well, it turns out that those cells used in that laboratory, they're male cells, and the animals used in the animal studies were male animals, and the clinical trials have been performed almost exclusively on men.
Det visar sig att de där cellerna som används i laboratorierna, de kommer från män, och djuren som används i djurförsöken var handjur, och de kliniska studierna har utförts nästan uteslutande på män.
How is it that the male model became our framework for medical research? Let's look at an example that has been popularized in the media, and it has to do with the sleep aid Ambien. Ambien was released on the market over 20 years ago, and since then, hundreds of millions of prescriptions have been written, primarily to women, because women suffer more sleep disorders than men. But just this past year, the Food and Drug Administration recommended cutting the dose in half for women only, because they just realized that women metabolize the drug at a slower rate than men, causing them to wake up in the morning with more of the active drug in their system. And then they're drowsy and they're getting behind the wheel of the car, and they're at risk for motor vehicle accidents. And I can't help but think, as an emergency physician, how many of my patients that I've cared for over the years were involved in a motor vehicle accident that possibly could have been prevented if this type of analysis was performed and acted upon 20 years ago when this drug was first released. How many other things need to be analyzed by gender? What else are we missing?
Varför blev den manliga modellen vår ram för medicinsk forskning? Låt oss ta en titt på ett exempel som blivit populariserat av media, som har att göra med sömnläkemedlet Ambien. Ambien släpptes på marknaden för över 20 år sedan, och sedan dess har hundratals miljoner recept skrivits, mestadels till kvinnor, eftersom kvinnor lider av fler sömnstörningar än män. Men under det gångna året har amerikanska livs- och läkemedelsverket rekommenderat att man halverar dosen för kvinnor, eftersom de just insett att kvinnor bryter ner läkemedlet långsammare än män, vilket gör att de vaknar på morgonen med mer aktivt läkemedel i systemet. De är sömniga när de sätter sig bakom ratten på bilen och de riskerar att råka ut för trafikolyckor. Och jag kan inte hjälpa att jag tänker att, som akutläkare, hur många av mina patienter som jag behandlat genom åren har varit involverade i en trafikolycka som kanske hade kunnat förhindrats om den här typen av analys hade genomförts och åtgärder vidtagits för 20 år sedan när det här läkemedlet släpptes. Hur många andra saker måste analyseras i förhållande till kön? Vad mer är det vi missar?
World War II changed a lot of things, and one of them was this need to protect people from becoming victims of medical research without informed consent. So some much-needed guidelines or rules were set into place, and part of that was this desire to protect women of childbearing age from entering into any medical research studies. There was fear: what if something happened to the fetus during the study? Who would be responsible? And so the scientists at this time actually thought this was a blessing in disguise, because let's face it -- men's bodies are pretty homogeneous. They don't have the constantly fluctuating levels of hormones that could disrupt clean data they could get if they had only men. It was easier. It was cheaper. Not to mention, at this time, there was a general assumption that men and women were alike in every way, apart from their reproductive organs and sex hormones. So it was decided: medical research was performed on men, and the results were later applied to women.
Andra världskriget förändrade mycket, och en av dem var behovet att skydda människor från att utsättas för medicinsk forskning utan informerat samtycke. Så välbehövliga riktlinjer eller regler sattes i verket och en del av det var den här viljan att skydda kvinnor i barnafödande ålder från att delta i någon medicinsk forskning. Man var rädda: tänk om något hände med fostret under studiens gång? Vems ansvar skulle det vara? Så forskarna vid den här tiden tänkte faktiskt att det i själva verket var en välsignelse eftersom mäns kroppar trots allt är ganska homogena. De har inga konstant fluktuerande hormonnivåer som kan störa den okomplicerade data de kunde få om de bara använde män. Det var lättare. Det var billigare. För att inte nämna att man då utgick från att män och kvinnor var lika på alla sätt och vis om man bortsåg från könsorgan och könshormoner. Så man bestämde sig för att medicinsk forskning var något som utfördes på män och att resultaten senare skulle gälla även kvinnor.
What did this do to the notion of women's health? Women's health became synonymous with reproduction: breasts, ovaries, uterus, pregnancy. It's this term we now refer to as "bikini medicine." And this stayed this way until about the 1980s, when this concept was challenged by the medical community and by the public health policymakers when they realized that by excluding women from all medical research studies we actually did them a disservice, in that apart from reproductive issues, virtually nothing was known about the unique needs of the female patient.
Hur påverkade det här synen på kvinnors hälsa? Kvinnors hälsa blev synonymt med reproduktion: bröst, äggstockar, livmoder, graviditet. Det är det som vi idag kallar för "bikinimedicin." Och det förblev så till ungefär 1980-talet, när det här konceptet kom att ifrågasättas både från den medicinska sidan och av beslutsfattare inom folkhälsa när de insåg att uteslutning av kvinnor från all medicinsk forskning faktiskt gjorde dem en björntjänst, eftersom bortsett från i reproduktionsfrågor, så visste man i stort sett inget om kvinnliga patienters unika behov.
Since that time, an overwhelming amount of evidence has come to light that shows us just how different men and women are in every way. You know, we have this saying in medicine: children are not just little adults. And we say that to remind ourselves that children actually have a different physiology than normal adults. And it's because of this that the medical specialty of pediatrics came to light. And we now conduct research on children in order to improve their lives. And I know the same thing can be said about women. Women are not just men with boobs and tubes. But they have their own anatomy and physiology that deserves to be studied with the same intensity.
Sedan dess har en överväldigande mängd bevis kommit fram som visar hur olika män och kvinnor är på alla vis. Inom sjukvården har vi ett talesätt: Barn är inte bara små vuxna. Och vi säger det för att påminna oss om att barn faktiskt har en annorlunda fysiologi än normala vuxna. Och det är därför pediatrik har blivit en egen medicinsk specialitet. Och numera forskar vi på barn för att förbättra deras liv. Och jag vet att samma sak kan sägas om kvinnor. Kvinnor är inte bara män med bröst och äggstockar. De har sin egen anatomi och fysiologi som förtjänar att studeras med samma intensitet.
Let's take the cardiovascular system, for example. This area in medicine has done the most to try to figure out why it seems men and women have completely different heart attacks. Heart disease is the number one killer for both men and women, but more women die within the first year of having a heart attack than men. Men will complain of crushing chest pain -- an elephant is sitting on their chest. And we call this typical. Women have chest pain, too. But more women than men will complain of "just not feeling right," "can't seem to get enough air in," "just so tired lately." And for some reason we call this atypical, even though, as I mentioned, women do make up half the population.
Låt oss titta på det kardiovaskulära systemet, till exempel. Det är ett medicinskt område där man gjort sitt bästa för att ta reda på varför det verkar som att kvinnor och män har helt olika hjärtattacker. Hjärtsjukdomar är den främsta dödsorsaken hos både män och kvinnor, men fler kvinnor än män dör inom ett år efter en hjärtattack. Män klagar över en tryckande bröstsmärta som om en elefant satt på deras bröst. Vi säger att det är typiskt. Kvinnor upplever också bröstsmärtor. Men fler kvinnor än män beskriver det som "att det inte känns rätt", "kan inte få tillräckligt med luft", "har varit så trött senaste tiden". Och av någon anledning så kallar vid det för atypiskt, trots att, som jag nämnde, kvinnor utgör halva befolkningen.
And so what is some of the evidence to help explain some of these differences? If we look at the anatomy, the blood vessels that surround the heart are smaller in women compared to men, and the way that those blood vessels develop disease is different in women compared to men. And the test that we use to determine if someone is at risk for a heart attack, well, they were initially designed and tested and perfected in men, and so aren't as good at determining that in women. And then if we think about the medications -- common medications that we use, like aspirin. We give aspirin to healthy men to help prevent them from having a heart attack, but do you know that if you give aspirin to a healthy woman, it's actually harmful?
Vilka bevis finns då som kan hjälpa oss förstå några av dessa skillnader? Om vi tittar på anatomin så är blodkärlen som omger hjärtat mindre hos kvinnor än män, och sättet på vilket dessa blodkärl utvecklar en sjukdom är annorlunda hos kvinnor jämfört med män. Och provet som vi använder för att avgöra om någon riskerar att få en hjärtattack, det är ursprungligen designat och provat och fulländat på män, och är därför inte så bra på att avgöra detsamma hos kvinnor. Och om vi tänker på medicinerna - vanliga läkemedel som vi använder, som Aspirin. Vi ger det till friska män för att förebygga hjärtattacker men visste du att om man ger det till en frisk kvinna så är det faktiskt skadligt?
What this is doing is merely telling us that we are scratching the surface. Emergency medicine is a fast-paced business. In how many life-saving areas of medicine, like cancer and stroke, are there important differences between men and women that we could be utilizing? Or even, why is it that some people get those runny noses more than others, or why the pain medication that we give to those stubbed toes work in some and not in others?
Det visar bara att vi ännu så länge bara har skrapat på ytan. Akutmedicin har ett högt tempo. I hur många livsviktiga medicinska områden som cancer och stroke finns det viktiga skillnader mellan män och kvinnor som vi borde uppmärksamma? Eller varför vissa får rinnsnuva oftare än andra, eller varför värktabletterna som vi ger för de där skadade tårna fungerar för vissa men inte andra?
The Institute of Medicine has said every cell has a sex. What does this mean? Sex is DNA. Gender is how someone presents themselves in society. And these two may not always match up, as we can see with our transgendered population. But it's important to realize that from the moment of conception, every cell in our bodies -- skin, hair, heart and lungs -- contains our own unique DNA, and that DNA contains the chromosomes that determine whether we become male or female, man or woman.
The Institute of Medicine har sagt att alla celler har ett kön. Vad innebär det? Biologiskt kön är genetiskt. Könsuttryck är hur någon presenterar sig själv i samhället. Dessa två överlappar inte alltid, som vi kan se hos vår transpopulation. Men det är viktigt att veta att från den stunden vi blir till så innehåller varje cell i våra kroppar - hud, hår, hjärta och lungor - innehåller vårt egna unika DNA och detta DNA innehåller kromosomer som avgör huruvida vi föds som män eller kvinnor.
It used to be thought that those sex-determining chromosomes pictured here -- XY if you're male, XX if you're female -- merely determined whether you would be born with ovaries or testes, and it was the sex hormones that those organs produced that were responsible for the differences we see in the opposite sex. But we now know that that theory was wrong -- or it's at least a little incomplete. And thankfully, scientists like Dr. Page from the Whitehead Institute, who works on the Y chromosome, and Doctor Yang from UCLA, they have found evidence that tells us that those sex-determining chromosomes that are in every cell in our bodies continue to remain active for our entire lives and could be what's responsible for the differences we see in the dosing of drugs, or why there are differences between men and women in the susceptibility and severity of diseases. This new knowledge is the game-changer, and it's up to those scientists that continue to find that evidence, but it's up to the clinicians to start translating this data at the bedside, today. Right now. And to help do this, I'm a co-founder of a national organization called Sex and Gender Women's Health Collaborative, and we collect all of this data so that it's available for teaching and for patient care. And we're working to bring together the medical educators to the table. That's a big job. It's changing the way medical training has been done since its inception.
Det brukade anses att de könsbestämmande kromosomerna som visas här - XY som är den manliga, XX den kvinnliga - bara bestämmer om du skulle födas med äggstockar eller testiklar och att det var könshormonerna som organen producerade som var ansvariga för skillnaderna vi ser mellan de båda könen. Men vi vet nu att den teorin var fel. Eller åtminstone otillräcklig. Men lyckligtvis, tack vare forskare som Dr. Page från Whitehead-institutet, som forskar på Y-kromosomen, och Dr. Yang från UCLA, har man hittat bevis för att könskromosomerna som finns i varje cell i våra kroppar fortsätter att vara aktiva under hela våra liv och skulle kunna vara orsaken till de skillnaderna vi ser i läkemedelsdosering, eller varför det finns skillnader mellan könen i hur ofta och hur allvarligt man drabbas av sjukdomar. Den här nya kunskapen förändrar allt, och det är upp till forskarna att fortsätta hitta bevis, men det är läkarnas ansvar att börja översätta den här datan till sjukvården, idag. Nu genast. Därför är jag medgrundare till en nationell organisation som heter Sex and Gender Women's Health Collaborative och vi samlar in all den här datan så att den finns tillgänglig för undervisning och vård av patienter. Och vi arbetar för att föra samman de medicinska utbildarna. Det är ett stort projekt. Det förändrar sättet som medicinsk utbildning skett på sedan allra första början.
But I believe in them. I know they're going to see the value of incorporating the gender lens into the current curriculum. It's about training the future health care providers correctly. And regionally, I'm a co-creator of a division within the Department of Emergency Medicine here at Brown University, called Sex and Gender in Emergency Medicine, and we conduct the research to determine the differences between men and women in emergent conditions, like heart disease and stroke and sepsis and substance abuse, but we also believe that education is paramount.
Men jag tror på dem. Jag vet att de kommer att se värdet i att inkorporera könsperspektivet i den nuvarande läroplanen. De handlar om att utbilda framtida sjukvårdare på rätt sätt. På regional nivå är jag medskapare till en grupp inom avdelningen för akutmedicin här på Brown University som heter Sex and Gender in Emergency Medicine, och vi forskar på att hitta skillnader mellan män och kvinnor i akutsituationer, som hjärtsjukdom och stroke och blodförgiftning och missbruk, men vi tror också att utbildning är kritiskt.
We've created a 360-degree model of education. We have programs for the doctors, for the nurses, for the students and for the patients. Because this cannot just be left up to the health care leaders. We all have a role in making a difference. But I must warn you: this is not easy. In fact, it's hard. It's essentially changing the way we think about medicine and health and research. It's changing our relationship to the health care system. But there's no going back. We now know just enough to know that we weren't doing it right.
Vi har skapat en 360-gradersmodell för undervisning. Vi har program för läkarna, sjuksköterskorna och studenterna och för patienterna. Eftersom vi kan inte bara överlåta det här åt vårdbeslutsfattarna. Vi spelar alla en roll för att skapa förändring. Men ett varningens ord: det är inte lätt. I själva verket är det svårt. Det handlar i grund och botten om att förändra hur hur vi tänker på medicin och hälsa och forskning. Det förändrar vårt förhållande till sjukvårdssystemet. Men vi kan inte gå tillbaka till hur det var. Nu vet vi precis tillräckligt för att veta att vi inte gjorde rätt.
Martin Luther King, Jr. has said, "Change does not roll in on the wheels of inevitability, but comes through continuous struggle."
Martin Luther King Jr. sade: "Förändring rullar inte in på oundviklighetens hjul, den kommer genom kontinuerlig kamp."
And the first step towards change is awareness. This is not just about improving medical care for women. This is about personalized, individualized health care for everyone. This awareness has the power to transform medical care for men and women. And from now on, I want you to ask your doctors whether the treatments you are receiving are specific to your sex and gender. They may not know the answer -- yet. But the conversation has begun, and together we can all learn. Remember, for me and my colleagues in this field, your sex and gender matter.
Första steget mot förändring är medvetenhet. Det här handlar inte bara om att förbättra sjukvården för kvinnor. Det handlar om personlig, individualiserad sjukvård för alla. Den här medvetenheten har möjlighet att förvandla sjukvården för män och kvinnor. Och från och med nu, så vill jag att ni frågar era läkare huruvida behandlingarna ni får är anpassade för ditt kön och könsuttryck. De kanske inte vet svaret - än. Men diskussionen har börjat, och tillsammans kan vi alla lära oss. Kom ihåg, att för mig och mina kollegor inom det här fältet, så spelar ditt kön och könsuttryck roll.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)