When I'm starting talks like this, I usually do a whole spiel about sustainability because a lot of people out there don't know what that is. This is a crowd that does know what it is, so I'll like just do like the 60-second crib-note version. Right? So just bear with me. We'll go real fast, you know? Fill in the blanks. So, you know, sustainability, small planet. Right? Picture a little Earth, circling around the sun. You know, about a million years ago, a bunch of monkeys fell out of trees, got a little clever, harnessed fire, invented the printing press, made, you know, luggage with wheels on it. And, you know, built the society that we now live in. Unfortunately, while this society is, without a doubt, the most prosperous and dynamic the world has ever created, it's got some major, major flaws.
När jag inleder såna här föredrag, brukar jag vanligtvis göra ett stort spektakel om hållbarhet eftersom många inte vet vad det är. Det här är en publik som faktiskt vet vad det är, så jag gör bara 60-sekunders fusklappsversionen. Så häng bara med. Vi kör jättesnabbt, och fyll i luckorna. Så, ni vet, hållbarhet, liten planet. Föreställ er ett litet jordklot som cirkulerar runt solen. Ni vet, för omkring en miljon år sen, en bunt apor föll ur träd, blev lite listiga, höll elden vid liv, uppfann tryckpressen, gjorde, ni vet, bagage med hjul på. Och, ni vet, byggde samhället som vi lever i nu. Olyckligtvis, medan detta samhället utan tvekan är det mest blomstrande och dynamiska världen någonsin skapat, så har det några riktigt stora brister.
One of them is that every society has an ecological footprint. It has an amount of impact on the planet that's measurable. How much stuff goes through your life, how much waste is left behind you. And we, at the moment, in our society, have a really dramatically unsustainable level of this. We're using up about five planets. If everybody on the planet lived the way we did, we'd need between five, six, seven, some people even say 10 planets to make it. Clearly we don't have 10 planets. Again, you know, mental, visual, 10 planets, one planet, 10 planets, one planet. Right? We don't have that. So that's one problem.
Ett av dom är att varje samhälle har ett ekologiskt fotavtryck. Det har en effekt på planeten som är mätbar. Hur mycket grejer som passerar igenom ditt liv, hur mycket avfall som lämnas bakom dig. Och vi har, för tillfället, i vårt samhälle, en väldigt dramatiskt ohållbar nivå av detta. Vi förbrukar ungefär fem planeter. Om alla på planeten levde som vi, skulle vi behöva fem, sex, sju, vissa säger till och med 10 planeter, för att klara det. Uppenbarligen har vi inte 10 planeter. Igen, ni vet, mental bild, 10 planeter - 1 planet. 10 planeter - 1 planet. OK? Det har vi inte. Så det är vårt problem.
The second problem is that the planet that we have is being used in wildly unfair ways. Right? North Americans, such as myself, you know, we're basically sort of wallowing, gluttonous hogs, and we're eating all sorts of stuff. And, you know, then you get all the way down to people who live in the Asia-Pacific region, or even more, Africa. And people simply do not have enough to survive. This is producing all sorts of tensions, all sorts of dynamics that are deeply disturbing. And there's more and more people on the way. Right? So, this is what the planet's going to look like in 20 years. It's going to be a pretty crowded place, at least eight billion people.
Det andra problemet är att planeten som vi har används på enormt orättvisa sätt. Eller hur? Nordamerikaner, som jag själv, vi är ungefär som vältrande, glupska grisar, och vi äter allt möjligt. Och sen åker man hela vägen ner till folk som bor i Asien/Stillahavsområdet, eller snarare, Afrika. Och folk har helt enkelt inte tillräckligt för att överleva. Detta skapar alla möjliga spänningar, alla möjliga sorters dynamik, vilket är djupt störande. Och det kommer fler och fler människor hela tiden. Eller hur? Så, planeten kommer se ut så här om 20 år. Det kommer vara ett ganska trångt ställe, med åtminstone åtta miljarder människor.
So to make matters even more difficult, it's a very young planet. A third of the people on this planet are kids. And those kids are growing up in a completely different way than their parents did, no matter where they live. They've been exposed to this idea of our society, of our prosperity. And they may not want to live exactly like us. They may not want to be Americans, or Brits, or Germans, or South Africans, but they want their own version of a life which is more prosperous, and more dynamic, and more, you know, enjoyable. And all of these things combine to create an enormous amount of torque on the planet. And if we cannot figure out a way to deal with that torque, we are going to find ourselves more and more and more quickly facing situations which are simply unthinkable.
För att försvåra ännu mer, är det en väldigt ung planet. En tredjedel av folket på denna planet är barn. Och dom barnen kommer växa upp på ett helt annat sätt än deras föräldrar gjorde, oavsett var dom bor. Dom har blivit exponerade för den här idén av vårt samhälle, av vårt välstånd. Och dom kanske inte vill leva exakt som oss. Dom kanske inte vill vara amerikaner, eller britter, eller tyskar, eller sydafrikaner, utan dom vill ha en egen version av ett liv som är mer välmående, mer dynamiskt, och, ni vet, trevligare. Och alla dessa saker ger tillsammans ett enormt vridmoment på planeten. Och om vi inte kan komma på ett sätt att ta itu med det vridmomentet, kommer vi snabbare och snabbare påträffa situationer som är helt otänkbara.
Everybody in this room has heard the worst-case scenarios. I don't need to go into that. But I will ask the question, what's the alternative? And I would say that, at the moment, the alternative is unimaginable. You know, so on the one hand we have the unthinkable; on the other hand we have the unimaginable. We don't know yet how to build a society which is environmentally sustainable, which is shareable with everybody on the planet, which promotes stability and democracy and human rights, and which is achievable in the time-frame necessary to make it through the challenges we face. We don't know how to do this yet.
Alla i detta rum har hört de värsta tänkbara scenarierna. Det behöver jag inte gå in på. Men ställer frågan, vad är alternativet? Jag skulle vilja säga att i nuläget är alternativet ofattbart. Så, å ena sidan har vi det vi inte vill tänka oss, å andra sidan har vi det vi inte kan tänka oss. Vi vet ännu inte hur man bygger ett samhälle som är miljömässigt hållbart, som går att dela med alla på planeten, som främjar stabilitet och demokrati och mänskliga rättigheter, och som är uppnåeligt inom den tidsram som behövs för att klara utmaningarna vi står inför. Vi vet inte hur detta ska göras ännu.
So what's Worldchanging? Well, Worldchanging you might think of as being a bit of a news service for the unimaginable future. You know, what we're out there doing is looking for examples of tools, models and ideas, which, if widely adopted, would change the game. A lot of times, when I do a talk like this, I talk about things that everybody in this room I'm sure has already heard of, but most people haven't. So I thought today I'd do something a little different, and talk about what we're looking for, rather than saying, you know, rather than giving you tried-and-true examples. Talk about the kinds of things we're scoping out. Give you a little peek into our editorial notebook. And given that I have 13 minutes to do this, this is going to go kind of quick. So, I don't know, just stick with me. Right?
Så vad är Worldchanging? Man kan se Worldchanging lite som en nyhetstjänst för den ofattbara framtiden. Det vi håller på med är att leta efter exempel av verktyg, modeller och idéer, vilka, vid brett utnyttjande, skulle förändra alltihop. Många gånger, när jag håller såna här tal, pratar jag om saker som alla i detta rum säkerligen redan har hört talas om, men de flesta har inte det. Så jag tänkte göra nåt lite annorlunda idag, och prata om vad vi letar efter, istället för att ge er gamla, beprövade exempel, prata om de saker vi har i kikaren. Ge er en liten titt i vårt redaktionella anteckningsblock. Och med tanke på att jag har 13 minuter att göra detta kommer det gå ganska fort. Så, jag vet inte, häng bara med. OK?
So, first of all, what are we looking for? Bright Green city. One of the biggest levers that we have in the developed world for changing the impact that we have on the planet is changing the way that we live in cities. We're already an urban planet; that's especially true in the developed world. And people who live in cities in the developed world tend to be very prosperous, and thus use a lot of stuff. If we can change the dynamic, by first of all creating cities that are denser and more livable ... Here, for example, is Vancouver, which if you haven't been there, you ought to go for a visit. It's a fabulous city. And they are doing density, new density, better than probably anybody else on the planet right now. They're actually managing to talk North Americans out of driving cars, which is a pretty great thing. So you have density. You also have growth management. You leave aside what is natural to be natural.
Först och främst, vad letar vi efter? "The Bright Green City". En av de största möjligheterna som vi har i industriländerna för att förändra påverkan vi har på planeten är att förändra sättet som vi bor på i städer. Vi är redan en urban planet, särskilt i I-länderna. Och folk som bor i städer i I-länder tenderar att vara väldigt välmående, och förbrukar därför väldigt mycket. Om vi kan ändra dynamiken, genom att först skapa städer som är tätare och mer beboeliga. Här, till exempel, är Vancouver, som om ni inte varit där, borde besöka. Det är en fantastisk stad. Och dom gör täthet, ny täthet, troligtvis bättre än någon annan på planeten just nu. Dom lyckas faktiskt övertala nordamerikaner att inte köra bil, vilket är rätt stort. Så man har täthet. Man har också förvaltning av tillväxt. Man låter det som är naturligt vara naturligt.
This is in Portland. That is an actual development. That land there will remain pasture in perpetuity. They've bounded the city with a line. Nature, city. Nothing changes. Once you do those things, you can start making all sorts of investments. You can start doing things like, you know, transit systems that actually work to transport people, in effective and reasonably comfortable manners. You can also start to change what you build. This is the Beddington Zero Energy Development in London, which is one of the greenest buildings in the world. It's a fabulous place. We're able to now build buildings that generate all their own electricity, that recycle much of their water, that are much more comfortable than standard buildings, use all-natural light, etc., and, over time, cost less. Green roofs. Bill McDonough covered that last night, so I won't dwell on that too much.
Det här är i Portland. Det är en verklig områdesutveckling. Den marken kommer förbli betesmark för all framtid. De har avgränsat staden med en linje. Natur, stad. Inget förändras. När man väl gjort detta kan man börja göra alla möjliga investeringar. Man kan börja göra saker som, kollektivtrafik som faktiskt funkar för att transportera människor, på ett effektivt och lagom bekvämt sätt. Man kan också börja förändra vad man bygger. Det här är Beddington Zero Energy Development i London, som är en av de grönaste byggnaderna i världen. Det är ett sagolikt ställe. Vi kan nu bygga byggnader som genererar all sin egen el, som återvinner mycket av sitt vatten, som är mycket bekvämare än normala byggnader, som utnyttjar dagsljus, med mera, och som på lång sikt kostar mindre. Gröna tak. Bill McDonough tog det igår, så jag ska inte älta det.
But once you also have people living in close proximity to each other, one of the things you can do is -- as information technologies develop -- you can start to have smart places. You can start to know where things are. When you know where things are, it becomes easier to share them. When you share them, you end up using less. So one great example is car-share clubs, which are really starting to take off in the U.S., have already taken off in many places in Europe, and are a great example. If you're somebody who drives, you know, one day a week, do you really need your own car?
Men när folk väl bor nära varandra, så kan man, medan informationstekniken utvecklas kan man börja ha intelligenta platser. Man kan börja veta var saker är. När man vet var saker är blir det lättare att dela dom. När man delar dom förbrukar man mindre. Så ett jättebra exempel är bildelningsklubbar, vilka verkligen börjar ta fart i USA, och som redan har tagit fart på många ställen i Europa. Om du bara kör, låt säga, en dag i veckan, behöver du verkligen en egen bil?
Another thing that information technology lets us do is start figuring out how to use less stuff by knowing, and by monitoring, the amount we're actually using. So, here's a power cord which glows brighter the more energy that you use, which I think is a pretty cool concept, although I think it ought to work the other way around, that it gets brighter the more you don't use. But, you know, there may even be a simpler approach. We could just re-label things. This light switch that reads, on the one hand, flashfloods, and on the other hand, off. How we build things can change as well. This is a bio-morphic building. It takes its inspiration in form from life. Many of these buildings are incredibly beautiful, and also much more effective. This is an example of bio-mimicry, which is something we're really starting to look a lot more for. In this case, you have a shell design which was used to create a new kind of exhaust fan, which is greatly more effective. There's a lot of this stuff happening; it's really pretty remarkable. I encourage you to look on Worldchanging if you're into it. We're starting to cover this more and more. There's also neo-biological design, where more and more we're actually using life itself and the processes of life to become part of our industry. So this, for example, is hydrogen-generating algae. So we have a model in potential, an emerging model that we're looking for of how to take the cities most of us live in, and turn them into Bright Green cities.
En annan sak informationstekniken låter oss göra är att klura ut hur man minskar förbrukningen av saker genom att veta och övervaka mängden vi faktiskt använder. Här är en strömsladd som lyser starkare ju mer energi man använder, vilket jag tycker är ett ganska häftigt koncept, även om jag tycker det borde fungera tvärtom, att den lyser starkare ju mer man inte använder den. Men det finns kanske ett ännu enklare sätt att angripa detta. Vi skulle kunna bara märka om saker. Som den här strömbrytaren som det på ena sidan står "översvämningar" och på den andra sidan, "av". Hur vi bygger saker kan ändras likaså. Detta är en biomorfisk byggnad. Den tar sin inspiration till form från liv. Många av dessa byggnader är otroligt vackra, och samtidigt mycket effektivare. Detta är ett exempel på biomimik, vilket är något vi verkligen börjar eftersöka. I det här fallet har man en skaldesign som användes för att skapa en ny typ av frånluftsfläkt som är mycket effektivare. Det är mycket sånt här på gång, det är faktiskt ganska anmärkningsvärt. Jag uppmuntrar er att titta på Worldchanging om ni är intresserade. Vi börjar bevaka det här mer och mer. Det finns också neobiologisk design, där vi mer och mer använder liv i sig och livsprocesserna för att bli en del av vår industri. Det här, till exempel, är vätegenererande alger. Så vi har en modell med potential, en ny modell, som vi letar efter, av hur man ska ta städerna de flesta av oss bor i och göra dom till "Bright Green"-städer.
But unfortunately, most of the people on the planet don't live in the cites we live in. They live in the emerging megacities of the developing world. And there's a statistic I often like to use, which is that we're adding a city of Seattle every four days, a city the size of Seattle to the planet every four days. I was giving a talk about two months ago, and this guy, who'd done some work with the U.N., came up to me and was really flustered, and he said, look, you've got that totally wrong; it's totally wrong. It's every seven days. So, we're adding a city the size of Seattle every seven days, and most of those cities look more like this than the city that you or I live in. Most of those cites are growing incredibly quickly. They don't have existing infrastructure; they have enormous numbers of people who are struggling with poverty, and enormous numbers of people are trying to figure out how to do things in new ways.
Olyckligtvis så bor inte de flesta människorna på planeten i städerna vi bor i. Dom bor i de framväxande megastäderna i U-länderna. Och det finns ett statistiskt faktum jag gillar att använda, vilket är att vi lägger till ett Seattle var fjärde dag, en stad av Seattles storlek till planeten, var fjärde dag. Jag gjorde en presentation för ungefär två månader sen, och en kille, som hade arbetat en del för FN, kom upp till mig och var riktigt förvirrad, och han sa: -Kolla här, du har fattat helt fel, det är helt fel. Det är var sjunde dag. Så, vi lägger till en stad lika stor som Seattle var sjunde dag, och de flesta av dom städerna ser mer ut så här än staden som du eller jag bor i. De flesta av dom städerna växer otroligt snabbt. Dom har ingen infrastruktur, dom har enorma antal människor som kämpar med fattigdom, och enorma antal människor försöker lista ut hur man ska göra saker på nya sätt.
So what do we need in order to make developing nation megacities into Bright Green megacities? Well, the first thing we need is, we need leapfrogging. And this is one of the things that we are looking for everywhere. The idea behind leapfrogging is that if you are a person, or a country, who is stuck in a situation where you don't have the tools and technologies that you need, there's no reason for you to invest in last generation's technologies. Right? That you're much better off, almost universally, looking for a low-cost or locally applicable version of the newest technology. One place we're all familiar with seeing this is with cell phones. Right? All throughout the developing world, people are going directly to cell phones, skipping the whole landline stage. If there are landlines in many developing world cities, they're usually pretty crappy systems that break down a lot and cost enormous amounts of money. So I rather like this picture here. I particularly like the Ganesh in the background, talking on the cell phone. So what we have, increasingly, is cell phones just permeating out through society. We've heard all about this here this week, so I won't say too much more than that, other than to say what is true for cell phones is true for all sorts of technologies.
Så vad behöver vi för att göra U-länders megastäder till "Bright Green"-megastäder? Det första vi behöver är utvecklingssprång. Och det är en av sakerna som vi eftersöker överallt. Idén bakom utvecklingssprång är att om du är en person, eller ett land, som är fast i en situation där du inte har verktygen och tekniken som du behöver, så finns det ingen anledning för dig att investera i förra generationens tekniker. Eller hur? Att du får det mycket bättre, nästan i allmänhet, om du letar efter en lågkostnads- eller lokalt anpassningsbar version av den nyaste tekniken. Ett område som vi alla är vana att se detta är mobiltelefoni. Eller hur? I alla U-länder går folk direkt till mobiltelefoni, och hoppar över hela det markbundna steget. Om det finns markbundna telefonledningar, så är det i många U-länder rätt kassa system som ofta går ner och kostar enorma summor. Eller hur? Därför gillar jag verkligen den här bilden. Särskilt gillar jag Ganeshan i bakgrunden som pratar i en mobiltelefon. Så vad vi har, alltmer, är att mobiltelefoner tränger sig ut igenom hela vårt samhälle. Vi har hört allt om detta den här veckan, så jag kommer inte säga mycket mer om det förutom att vad som är sant för mobiltelefoner är sant för all teknik.
The second thing is tools for collaboration, be they systems of collaboration, or intellectual property systems which encourage collaboration. Right? When you have free ability for people to freely work together and innovate, you get different kinds of solutions. And those solutions are accessible in a different way to people who don't have capital. Right? So, you know, we have open source software, we have Creative Commons and other kinds of Copyleft solutions. And those things lead to things like this. This is a Telecentro in Sao Paulo. This is a pretty remarkable program using free and open source software, cheap, sort of hacked-together machines, and basically sort of abandoned buildings -- has put together a bunch of community centers where people can come in, get high-speed internet access, learn computer programming skills for free. And a quarter-million people every year use these now in Sao Paulo. And those quarter-million people are some of the poorest people in Sao Paolo. I particularly like the little Linux penguin in the back. (Laughter)
Den andra saken är verktyg för samarbete, vare sig det är samarbetssystem, eller immateriella system som uppmuntrar samarbete. Eller hur? När man har fri möjlighet för folk att fritt arbeta tillsammans och innovera, får man annorlunda typer av lösningar. Och dom lösningarna är tillgängliga på ett annat sätt till människor som saknar kapital. Så vi har, ni vet, mjukvara med öppen källkod, vi har "Creative Commons" och andra typer av "Copyleft"-lösningar. OK? Och dom sakerna leder till saker som detta. Det här är ett Telecentro i São Paulo. Det är ett ganska anmärkningsvärt program som använder öppen mjukvara, billiga, ihopkopplade maskiner, och mer eller mindre övergivna byggnader -- har satt ihop en massa samlingscenter dit folk kan komma in, få tillgång till bredband och lära sig programmering gratis. Och en kvarts miljon människor varje år använder nu dessa i São Paulo. Och den kvartsmiljonen människor är bland dom fattigaste i São Paulo. Jag gillar framförallt den lilla Linuxpingvinen i bakgrunden.
So one of the things that that's leading to is a sort of southern cultural explosion. And one of the things we're really, really interested in at Worldchanging is the ways in which the south is re-identifying itself, and re-categorizing itself in ways that have less and less to do with most of us in this room. So it's not, you know, Bollywood isn't just answering Hollywood. Right? You know, Brazilian music scene isn't just answering the major labels. It's doing something new. There's new things happening. There's interplay between them. And, you know, you get amazing things. Like, I don't know if any of you have seen the movie "City of God?" Yeah, it's a fabulous movie if you haven't seen it. And it's all about this question, in a very artistic and indirect kind of way.
Så en av sakerna som det leder till är nånting i stil med en sydländsk kulturexplosion. Och en av sakerna som vi är riktigt intresserade av på Worldchanging är sätten som Sydamerika omidentifierar sig, och omkategoriserar sig på sätt som har mindre och mindre att göra med de flesta av oss i detta rum. Så det är inte, ni vet, Bollywood besvarar inte bara Hollywood. Eller hur? Den brasilianska musikscenen besvarar inte bara dom stora skivbolagen. Den gör nånting nytt. Nya saker händer. Det finns samspel mellan dom. Och man får otroliga resultat. Jag vet inte om någon av er har sett filmen "City of God"? Ja, det är en fantastisk film om ni inte sett den. Och den handlar om den här frågan, på ett väldigt konstnärligt och indirekt sätt.
You have other radical examples where the ability to use cultural tools is spreading out. These are people who have just been visited by the Internet bookmobile in Uganda. And who are waving their first books in the air, which, I just think that's a pretty cool picture. You know? So you also have the ability for people to start coming together and acting on their own behalf in political and civic ways, in ways that haven't happened before. And as we heard last night, as we've heard earlier this week, are absolutely, fundamentally vital to the ability to craft new solutions, is we've got to craft new political realities.
Det finns andra radikala exempel där möjligheten att använda kulturella verktyg sprids. Det här är människor som precis har blivit besökta av internetbokbussen i Uganda. Och som viftar sina första böcker i luften, jag tycker bara det är en ganska häftig bild. Så man har också möjligheten för människor att förenas och agera för egen räkning på politiska och medborgerliga sätt. På sätt som inte skett förut. Och som vi hörde igår kväll, som vi hört tidigare i veckan, är absolut, fundamentalt avgörande för möjligheten att skapa nya lösningar, är att vi måste skapa politiska verkligheter.
And I would personally say that we have to craft new political realities, not only in places like India, Afghanistan, Kenya, Pakistan, what have you, but here at home as well. Another world is possible. And sort of the big motto of the anti-globalization movement. Right? We tweak that a lot. We talk about how another world isn't just possible; another world's here. That it's not just that we have to sort of imagine there being a different, vague possibility out there, but we need to start acting a little bit more on that possibility. We need to start doing things like Lula, President of Brazil. How many people knew of Lula before today? OK, so, much, much better than the average crowd, I can tell you that. So Lula, he's full of problems, full of contradictions, but one of the things that he's doing is, he is putting forward an idea of how we engage in international relations that completely shifts the balance from the standard sort of north-south dialogue into a whole new way of global collaboration. I would keep your eye on this fellow.
Jag skulle personligen vilja säga att vi måste skapa nya politiska verkligheter, inte bara i länder som Indien, Afghanistan, Kenya, Pakistan, vadsom, utan även på hemmaplan. En annan värld är möjlig. Och ungefär anti-globaliseringsrörelsens stora motto. Eller hur? Vi justerar det en del. Vi pratar om hur en annan värld inte bara är möjlig, en annan värld är här. Att det inte bara är att vi liksom måste föreställa oss en annan, vag möjlighet därute, utan att vi måste börja agera lite utifrån den möjligheten. Vi behöver börja göra saker som Lula, Brasiliens president. Hur många kände till Lula innan idag? OK, så, mycket bättre än genomsnittspubliken, kan jag berätta. Så Lula, han är full med problem, full med motsägelser, men en sak som han gör är, han för fram en idé om hur vi tar internationella relationer i anspråk som fullständigt skiftar balansen från den vanliga nord-syd-dialogen till en helt ny typ av globalt samarbete. Ni bör hålla ett öga på den här mannen.
Another example of this sort of second superpower thing is the rise of these games that are what we call "serious play." We're looking a lot at this. This is spreading everywhere. This is from "A Force More Powerful." It's a little screenshot. "A Force More Powerful" is a video game that, while you're playing it, it teaches you how to engage in non-violent insurrection and regime change. (Laughter) Here's another one. This is from a game called "Food Force," which is a game that teaches children how to run a refugee camp. These things are all contributing in a very dynamic way to a huge rise in, especially in the developing world, in people's interest in and passion for democracy. We get so little news about the developing world that we often forget that there are literally millions of people out there struggling to change things to be fairer, freer, more democratic, less corrupt. And, you know, we don't hear those stories enough. But it's happening all over the place, and these tools are part of what's making it possible.
Ett annat exempel på den här typen av en andra supermaktsgrej är frammarschen av spelen som är vad vi kallar för allvarlig lek. Vi kollar mycket på det här. Det här sprider sig överallt. Det här är från "A Force More Powerful". Det är en liten skärmdump. "A Force More Powerful" är ett dataspel som, medan du spelar det, lär dig hur du ska delta i fredliga uppror och regimskiften. Här är ett annat. Det här är från ett spel som heter "Food Force", som lär barn hur man driver ett flyktingläger. Dom här sakerna bidrar alla på ett väldigt dynamiskt sätt till en enorm ökning, särskilt i utvecklingsländerna, i människors intresse och passion för demokrati. Vi får så lite nyheter om utvecklingsländerna, att vi ofta glömmer att det finns bokstavligen miljontals människor där ute som kämpar för att förändra saker och ting till att bli mer rättvist, friare, mer demokratiskt, mindre korrupt. Och vi hör inte dessa historier nog. Men det händer överallt, och dessa verktyg är en del i vad som gör det möjligt.
Now when you add all those things together, when you add together leapfrogging and new kinds of tools, you know, second superpower stuff, etc., what do you get? Well, very quickly, you get a Bright Green future for the developing world. You get, for example, green power spread throughout the world. You get -- this is a building in Hyderabad, India. It's the greenest building in the world. You get grassroots solutions, things that work for people who have no capital or limited access. You get barefoot solar engineers carrying solar panels into the remote mountains. You get access to distance medicine. These are Indian nurses learning how to use PDAs to access databases that have information that they don't have access to at home in a distant manner. You get new tools for people in the developing world. These are LED lights that help the roughly billion people out there, for whom nightfall means darkness, to have a new means of operating. These are refrigerators that require no electricity; they're pot within a pot design.
När man nu lägger ihop alla dom sakerna, när man lägger ihop utvecklingssprång och nya sorters verktyg, ni vet, andra supermaktsgrejen och så vidare, vad får man? Tja, mycket snabbt, får man en "Bright Green" framtid för utvecklingsländerna. Man får, till exempel, grön el över hela världen. Man får -- det här är en byggnad i Hyderabad, Indien. Det är den grönaste byggnaden i världen. Man får gräsrotslösningar, saker som fungerar för människor utan kapital eller begränsad tillgång. Man får solkraftsingenjörer som barfota bär solcellspaneler till de avlägsna bergen. Man får tillgång till distansmedicin. Det här är indiska sjuksköterskor som lär sig använda handdatorer för att få tillgång till databaser som innehåller information som dom inte har tillgång till hemma. Man får nya verktyg för människor i utvecklingsländerna. Det här är lysdiodslampor som hjälper omkring en miljard människor där ute för vilka skymning betyder mörker, att få ett nytt sätt att arbeta. Det här är kylskåp som inte kräver någon elektricitet, de är en "behållare i en behållare"-konstruktion.
And you get water solutions. Water's one of the most pressing problems. Here's a design for harvesting rainwater that's super cheap and available to people in the developing world. Here's a design for distilling water using sunlight. Here's a fog-catcher, which, if you live in a moist, jungle-like area, will distill water from the air that's clean and drinkable. Here's a way of transporting water. I just love this, you know -- I mean carrying water is such a drag, and somebody just came up with the idea of well, what if you rolled it. Right? I mean, that's a great design. This is a fabulous invention, LifeStraw. Basically you can suck any water through this and it will become drinkable by the time it hits your lips. So, you know, people who are in desperate straits can get this. This is one of my favorite Worldchanging kinds of things ever. This is a merry-go-round invented by the company Roundabout, which pumps water as kids play. You know? Seriously -- give that one a hand, it's pretty great. And the same thing is true for people who are in absolute crisis. Right?
Och man får vattenlösningar. Vatten är ett av de mest akuta problemen. Här är en lösning för att tillvarata regnvatten, vilken är superbillig och tillgänglig till folk i utvecklingsländerna. Här är en konstruktion för att destillera vatten med hjälp av solljus. Här är en dimfångare, som, om du bor i ett fuktigt djungellikt område, kan destillera vatten från luften som blir rent och drickbart. Här är ett sätt att transportera vatten. Jag bara älskar detta, ni vet -- Jag menar, att bära vatten är så jobbigt, och nån bara kom på idén att rulla det. Jag menar, det är en fantastisk design. Det här är en sagolik uppfinning, LifeStraw. I princip kan du suga vilket vatten som helst genom den och det blir drickbart innan det når dina läppar. Så, ni vet, folk som har det väldigt svårt kan skaffa såna. Det här är en av mina absoluta Worldchanging-favoriter någonsin. Det här är en karusell skapad av företaget Roundabout, som pumpar vatten medans barn leker. Seriöst -- ge den en applåd, den är ganska lysande. Samma sak gäller för människor som befinner sig i fullständig kris. Eller hur?
We're expecting to have upwards of 200 million refugees by the year 2020 because of climate change and political instability. How do we help people like that? Well, there's all sorts of amazing new humanitarian designs that are being developed in collaborative ways all across the planet. Some of those designs include models for acting, such as new models for village instruction in the middle of refugee camps. New models for pedagogy for the displaced. And we have new tools. This is one of my absolute favorite things anywhere. Does anyone know what this is?
Vi räknar med att ha drygt 200 miljoner flyktingar år 2020 på grund av klimatförändringar och politisk instabilitet. Hur hjälper vi dessa människor? Det finns mängder av nya, häpnadsväckande, humanitära lösningar som utvecklas kollaborativt över hela världen. Några av dessa lösningar innefattar modeller för agerande, såsom nya modeller för byundervisning i mitten av flyktingläger. Nya modeller för pedagogi för flyktingar. Och vi har nya verktyg. Detta är en av mina absoluta favoritsaker. Vet någon vad det är?
Audience: It detects landmines.
Publiken: Den detekterar landminor.
Alex Steffen: Exactly, this is a landmine-detecting flower. If you are living in one of the places where the roughly half-billion unaccounted for mines are scattered, you can fling these seeds out into the field. And as they grow up, they will grow up around the mines, their roots will detect the chemicals in them, and where the flowers turn red you don't step. Yeah, so seeds that could save your life. You know?
Exakt, det är en landminedetekterande blomma. Om du bor i ett av områdena där cirka halvmiljarden oredovisade minor finns utspridda, kan du kasta ut dessa frön över fältet. När dom växer upp runtom minorna kommer deras rötter känna av kemikalierna i minorna och där blommorna blir röda trampar man inte. Frön som kan rädda ditt liv.
(Applause)
(Applåder)
I also love it because it seems to me that the example, the tools we use to change the world, ought to be beautiful in themselves. You know, that it's not just enough to survive. We've got to make something better than what we've got. And I think that we will. Just to wrap up, in the immortal words of H.G. Wells, I think that better things are on the way. I think that, in fact, that "all of the past is but the beginning of a beginning. All that the human mind has accomplished is but the dream before the awakening." I hope that that turns out to be true. The people in this room have given me more confidence than ever that it will.
Jag älskar det dessutom för att för mig verkar det som att, som i exemplet, verktygen vi använder för att förändra världen, borde vara vackra i sig själva. Ni vet, att det är inte nog att bara överleva. Vi måste skapa någonting bättre än vi har. Och det tror jag vi kommer att göra. För att knyta ihop säcken, med H.G. Wells odödliga ord, tror jag att bättre saker är på väg. Jag tror faktiskt att "Allt det förflutna är bara början av en början;" "Allt som det mänskliga sinnet har åstadkommit" "är blott drömmen före uppvaknandet." Jag hoppas det visar sig sant. Människorna i detta rum har gett mig mer förtroende än nånsin att det kommer göra det.
Thank you very much.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)