Thousands of years from now, we'll look back at the first century of computing as a fascinating but very peculiar time -- the only time in history where humans were reduced to live in 2D space, interacting with technology as if we were machines; a singular, 100-year period in the vastness of time where humans communicated, were entertained and managed their lives from behind a screen.
Om tusentals år kommer vi se tillbaka på det första århundradet med datorer som en fascinerande men väldigt underlig tid, den enda tiden i historien då människor bara levde i två dimensioner, och interagerade med teknik som om vi vore maskiner; en säregen 100-årig period i tidens vidsträckthet då människor kommunicerade, blev underhållna och hanterade sina liv bakom en skärm.
Today, we spend most of our time tapping and looking at screens. What happened to interacting with each other? I don't know about you, but I feel limited inside this 2D world of monitors and pixels. And it is this very limitation and my desire to connect with people that inspires me as a creator. Put simply: I want to create a new reality, a reality where technology brings us infinitely closer to each other, a reality where people, not devices, are the center of everything.
I dag spenderar vi mesta tiden med att trycka och titta på skärmar. Vad hände med interaktionen mellan oss individer? Jag vet inte vad ni tycker, men jag känner mig begränsad inuti denna 2D-värld av monitorer och pixlar. Och det är just denna begränsning och min önskan att möta människor som inspirerar mig som skapare. Enkelt uttryckt; Jag vill skapa en ny verklighet, en verklighet där tekniken gör att vi kommer oändligt mycket närmare varandra, en verklighet där människor, inte enheter, är i centrum av allting.
I dream of a reality where technology senses what we see, touch and feel; a reality where technology no longer gets in our way, but instead embraces who we are. I dream of technology on a human path. We have all experienced technology that enables people to act more like people, products that enable natural interactions, voice controls or biometrics.
Jag drömmer om en verklighet där tekniken anar vad vi ser, rör och känner, en verklighet där tekniken inte längre är i vägen, utan istället omfamnar oss som vi är. Jag drömmer om teknik på ett mänskligt sätt. Vi har alla upplevt teknik som möjliggör att människor kan agera mer som människor, produkter som möjliggör naturlig interaktion, röststyrning eller biometri.
This is the next step in the evolution. This is Microsoft HoloLens, the first fully untethered holographic computer. Devices like this will bring 3D holographic content right into our world, enhancing the way we experience life beyond our ordinary range of perceptions. Now, I'm not thinking about a distant future. I'm talking about today. We are already seeing car companies like Volvo designing cars differently with HoloLens; universities like Case Western redefining the way medical students learn; and my personal favorite, NASA is using HoloLens to let scientists explore planets holographically.
Det här är nästa steg i den utvecklingen. Det här är Microsoft HoloLens, den första frikopplade holografiska datorn. Enheter som denna möjliggör 3D-holografiskt innehåll i vår verkliga värld, vilket förstärker vårt sätt att uppleva livet bortom gränserna för vår vanliga uppfattningsförmåga. Jag tänker inte på någon avlägsen framtid. Jag pratar om idag. Vi ser redan bilföretag som Volvo som designar bilar på ett nytt sätt med HoloLens; universitet som Case Western som helt förändrar hur medicinstuderande lär sig; och min personliga favorit, NASA använder HoloLens för att låta forskare utforska planeter med hologram.
Now, this is important. By bringing holograms into our world, I'm not just talking about a new device or a better computer. I'm talking about freeing ourselves from the 2D confines of traditional computing.
Det här är viktigt. Genom att skapa hologram i verkligheten, jag pratar inte om någon ny enhet eller en bättre dator. Jag pratar om att frigöra oss själva från de 2D-ramar som traditionella datorer har.
Put it this way: temporally adjusted, we're like cave people in computer terms. We've barely discovered charcoal and started drawing the first stick figures in our cave. Now, this is the perspective I apply to my work every single day. And now for the next few minutes, I invite all of you to apply the same perspective to the journey ahead of us.
Enkelt uttryckt: I datorernas tidsålder är vi som grottmänniskor. Vi har precis upptäckt kol och börjat rita de första streckfigurerna i vår grotta. Det är med det perspektivet jag jobbar varenda dag. Och nu, under några minuter, bjuder jag in er alla att tillämpa samma perspektiv på den resa vi har framför oss.
Now, as I put this HoloLens on, let me explain the setup a little bit. It's probably the most risky demo we have ever done on any stage with HoloLens, and I can't think of a better place to do it than here at TED. Momentarily, I am going to be seeing holograms right on this stage, just as clearly as I can see all of you. Now at the same time, we have also this special camera that just walked in onstage so that all of you can share in this experience with me up on all the monitors.
När jag nu tar på mig denna HoloLens så ska jag förklara förutsättningarna. Det är troligen den mest riskfyllda demonstrationen vi gjort på en scen med HoloLens, och jag kan inte tänka mig en bättre plats att göra den än här på TED. Om ett ögonblick kommer jag att se hologram rakt framför mig på scenen precis lika tydligt som jag ser er alla. På samma gång så har vi också denna speciella kamera som precis kommit in på scenen så ni alla kan ta del av min upplevelse uppe på skärmarna.
So let's start our journey. And what better place to begin our journey, than in the computer cave of 2D. Let's explore the world all around us with this new lens, and understand the computer world from a brand new perspective.
Så låt oss börja resan. Och vilket ställe vore bättre att börja vår resa än inne i en 2D-dators grotta. Låt oss undersöka världen runt oss med denna nya lins, och få insikt i datorernas värld från ett helt nytt perspektiv.
The computer universe is both marvelous and primitive. It's a universe based on causality. As developers, we dream the different causes and then we program the different effects. Double click on an icon, that's a cause. Open an application, that's an effect. Now when we compare this to our physical universe, it is overly constraining, because our universe is not digital. Our universe is analog. Our universe doesn't think in terms of zero or one, true or false, or black or white. We exist in a world governed by quantum physics, a universe of zero and one both at the same time, a reality based on infinite probabilities and shades of gray. You can see how these two worlds collide.
Datorernas universum är både förunderligt och primitivt. Det är ett universum av orsakssamband. Som utvecklare, drömmer vi om olika typer av orsaker och sedan programmerar vi olika händelser. Att dubbelklicka på en ikon, det är en orsak. Att öppna en applikation, det är en händelse. Om vi nu jämför det med vårt fysiska universum, så är det alltför begränsande, för vårt universum är inte digitalt. Vårt universum är analogt. Vårt universum tänker inte i termer av nollor och ettor, sant eller falskt, svart eller vitt. Vi existerar i en värld som styrs av kvantfysik, ett universum där noll och ett existerar samtidigt, en verklighet baserad på oändliga sannolikheter och nyanser av grått. Ni kan förstå
So why are screens so pervasive in our analog life?
att dessa två världar kolliderar.
We see screens from the moment we wake up, to the moment we fall asleep. Why?
Så varför är skärmar så dominerande i våra analoga liv? Vi ser skärmar från stunden vi vaknar, tills vi går och lägger oss. Varför?
I think it's because computers give us superpowers. Within the digital universe, we have the power to displace space and the power to displace time. It doesn't matter if you're using technology for entertainment, productivity or communication. Think of it this way: let's all go home tonight and watch our favorite show on television. This is theater -- time and space displaced. As soon as I'm done with this TED Talk, I'm going to immediately call my lovely family in Seattle. That's displacement of space. Now, these are such great superpowers that we put up with the two-dimensional limitations of our current digital world. But what if we didn't have to? What if we could have these same digital powers in our world? You can already see glimmers of this, but I believe our children's children will grow up in a world devoid of 2D technology. It's remarkable to dream of this world, a world where technology truly understands us -- where we live, work and communicate -- with tools that enhance the human experience, not machines that limit our humanity.
Jag tror det är för att datorer ger oss superkrafter. Inuti det digitala universum, har vi kraften att förskjuta rummet och kraften att förskjuta tiden. Det spelar ingen roll om du använder tekniken för underhållning, produktivitet eller kommunikation. Tänk på det så här: Låt oss alla gå hem ikväll och titta på vårt favoritprogram på TV. Det är teater - där vi förskjutit tiden och rummet. Så fort jag är klar med det här TED-föredraget, så kommer jag direkt att ringa min kära familj i Seattle. Det är en förskjutning av rummet. Det är ju så himla bra superkrafter att vi står ut med de tvådimensionella begränsningar som finns i dagens digitala värld. Men tänk om vi inte behövde det? Tänk om vi kunde ha samma digitala krafter i vår värld? Ni kan redan se strimmor av detta, men jag tror våra barns barn kommer växa upp i en värld utan 2D-teknik. Det är märkvärdigt att drömma om en sådan värld, en värld där tekniken verkligen förstår oss, var vi bor, arbetar och kommunicerar med verktyg som förbättrar den mänskliga upplevelsen, inte maskiner som begränsar vår mänsklighet.
So how do we get there? For me, the answer required looking at the problem from a different perspective. It required sensing the world from the perspective of a machine. If you're a machine trying to sense our world, how would you actually break the problem down? You'd probably try to classify things as a human, an environment or an object. But how would that machine then interact with reality? And I can think of three ways.
Så hur kommer vi dit? För mig, så krävde svaret att vi tittade på problemet från ett annorlunda perspektiv. Det krävde att uppleva världen från en maskins perspektiv. Om du är en maskin som försöker uppleva vår värld, hur skulle du då bryta ner problemet? Du skulle troligtvis försöka klassificera saker som en människa, som en miljö, eller ett objekt. Men hur skulle denna maskin sedan interagera med verkligheten? Jag kan komma på tre sätt.
First, as a machine, I would observe or I would input reality. Speech recognition and biometric authentication are great examples of a machine interacting with humans from an input perspective. Secondly, as a machine, I could place digital information, or output information, into reality. Holograms are examples of a machine interacting with an environment from an output perspective. Finally, as a machine, I could exchange energy with the world via haptics. Now, imagine being able to feel the temperature of a virtual object, or better yet, imagine pushing a hologram and having it push you back with equal force.
Först, som en maskin, skulle jag observera eller så skulle jag mata in verkligheten. Röstigenkänning och biometrisk autentisering är bra exempel på när en maskin interagerar med människor från ett inmatningsperspektiv. För det andra, som en maskin, skulle jag kunna placera ut eller mata ut digital information i verkligheten. Hologram är exempel på när en maskin interagerar med omgivningen från ett utmatningsperspektiv. Till sist, om jag var en maskin skulle jag kunna utbyta energi med omvärlden via en taktil upplevelse. Tänk dig att kunna känna temperaturen från ett virtuellt objekt, eller ännu bättre, tänk dig att du trycker på ett hologram och det trycker tillbaka med lika stark kraft.
With this perspective, we are able to collapse reality into a simple matrix. Now here's a secret: as an engineer, I get really excited anytime I can reduce something to the matrix. From self-driving cars to smartphones to this holographic computer on my head, machines are becoming capable of understanding our world. And they are starting to interact with us in significantly more personal ways.
Med det perspektivet så kan vi förminska verkligheten till en enkel matris. Här är en hemlighet: Som ingenjör blir jag upphetsad varje gång jag kan reducera något till en matris. Från självkörande bilar till smarta telefoner till den här holografiska datorn på mitt huvud. Maskiner börjar nu få förmågan att förstå vår värld. Och de börjar interagera med oss på ett signifikant mycket mer personligt sätt.
Now, imagine having granular control over everything in the world. Move the dial one way, and you get reality. Move the dial the other way, and you get virtual reality. Now, imagine dialing your entire environment between virtual and real worlds. I love it down here. Now, imagine if I could look at all of you and dial from real humans into elves. When technology truly understands our world, it will again transform the ways we interact, the ways we work and the ways we play.
Tänk dig nu att ha detaljerad kontroll över allting i den här världen. Flytta reglaget åt ena hållet så får du verkligheten. Flytta reglaget åt andra hållet så får du den virtuella verkligheten. Föreställ dig nu att du kan kontrollera hela din omgivning mellan den virtuella och den verkliga världen. Jag älskar att vara här nere. Föreställ er nu att jag kan titta på alla er och växla mellan att se er som människor eller som älvor. När tekniken verkligen förstår vår värld, kommer den ännu en gång förändra hur vi interagerar, hur vi arbetar och hur vi leker.
Less than half a century ago, two courageous men landed on the moon, using computers that were less powerful than the phones in your pockets. Six hundred million humans watched them on grainy, black-and-white televisions. And the world? The world was mesmerized.
För mindre än ett halvt århundrade sen landade två modiga män på månen, med hjälp av datorer som var mindre kraftfulla än era telefoner, Sexhundra miljoner människor tittade på dem på en grynig, svartvit TV-bild. Och vad tyckte världen? Världen var hänförd.
Now imagine how our children and their children will experience the continued exploration of space with technology that understands this world. We already live in a world where real-time universal translators exist. And I can squint, and I can already see holographic telepresence in our near future. In fact, since we've been lucky with our demo so far, let's try doing something else even more crazy. I invite you to experience, for the first time anywhere in the world, here on the TED stage, a real-life holographic teleportation, between me and my friend, Dr. Jeffrey Norris, from NASA's Jet Propulsion Laboratory.
Föreställ er nu hur våra barn, och deras barn kommer uppleva den fortsatta utforskningen av rymden med teknik som förstår denna värld. Vi lever redan i en värld där universella realtidsöversättare existerar. Om jag kisar kan jag redan se holografisk telenärvaro i vår närmsta framtid. Och eftersom vi varit lyckosamma med vår demo hitills, låt oss göra något annat, ännu mer galet. Jag bjuder in er att uppleva för första gången någonsin i världen, här på denna TED-scen, en verklig holografisk teleportering mellan mig och min vän Dr. Jeffrey Norris, från NASAs Jet Propulsion Laboratory.
Finger crossed. Hi, Jeff.
Håll tummarna. Hej Jeff.
Jeff Norris: Hey, Alex.
Jeff Norris: Hej Alex.
Alex Kipman: Phew! That worked. How are you doing today, Jeff?
Alex Kipman: Puh! Det fungerade. Hur mår du i dag, Jeff?
(Applause)
(Applåder)
JN: Doing great. I had an awesome week.
JN: Mår toppen, haft en fantastisk vecka.
AK: So, can you tell us a little bit, Jeff, about where you are?
AK: Så kan du berätta lite för oss, Jeff, var är du någonstans?
JN: Well, I'm actually in three places. I'm standing in a room across the street, while I'm standing on this stage with you, while I'm standing on Mars, a hundred million miles away.
JN: Jag är faktiskt på tre platser. Jag står i ett rum tvärs över gatan, samtidigt som jag står här på scenen med dig, samtidigt som jag står på Mars, hundra miljoner miles härifrån.
AK: Wow, a hundred million miles away. This is crazy! Can you tell us a little bit more about where all this data from Mars is coming from?
AK: Wow, hundra miljoner miles härifrån, det är ju galet! Kan du berätta lite mer om var all denna data från Mars kommer ifrån?
JN: Absolutely. This is a precise holographic replica of Mars, built from data captured by the Curiosity Mars Rover, that I can explore as easily as a place on Earth. Humans are natural explorers. We can instantly understand an environment, just by being present in it. We've built tools like our Mars Rover to extend our vision and lengthen our reach. But for decades, we've explored from a seat behind screens and keyboards. Now, we're leaping over all of that, over the giant antennas and the relay satellites and the vastness between worlds to take our first steps on this landscape as if we were truly there. Today, a group of scientists on our mission are seeing Mars as never before -- an alien world made a little more familiar, because they're finally exploring it as humans should.
JN: Absolut. Det här är en exakt holografisk kopia av Mars byggd utifrån data insamlad av Mars-utforskaren Curiosity, som jag kan utforska lika enkelt som en plats på jorden. Människor är naturliga utforskare. Vi kan direkt förstå en omgivning bara genom att vara närvarande i den. Vi har byggt verktyg som Mars-utforskaren för att förlänga vår syn och förlänga vår räckvidd. Men under årtionden så har vi utforskat från en stol bakom en skärm och tangentbord. Nu hoppar vi över allt detta, över de gigantiska antennerna och de förstärkande satelliterna och avstånden mellan våra världar för att ta dessa första steg på detta landskap, som om vi faktiskt var där. I dag kan en grupp forskare på vårt uppdrag se på Mars som aldrig förr, en främmande värld har blivit lite mer familjär för att vi äntligen utforskar den som människor bör göra.
But our dreams don't have to end with making it just like being there. When we dial this real world to the virtual, we can do magical things. We can see in invisible wavelengths or teleport to the top of a mountain. Perhaps someday, we'll feel the minerals in a rock just by touching it. We're taking the first steps. But we want the whole world to join us in taking the next, because this is not a journey for a few, but for all of us.
Men våra drömmar behöver inte stanna med känslan att vara där. När vi kontrollerar denna riktiga värld som vi gör med en virtuell så kan vi göra magiska saker. Vi kan se osynliga våglängder eller teleportera oss till toppen av ett berg. Kanske kommer vi en dag kunna känna mineraler i berg bara genom att nudda dem. Vi tar de första stegen. Men vi vill att hela världen ska vara med oss när vi tar nästa steg, för det här är inte en resa för några få, utan för oss alla.
AK: Thank you Jeff, this was amazing. Thank you so much for joining us on the TED stage today.
AK: Tack Jeff, det var fantastiskt. Tack för att du var med oss på TEDs scen i dag.
(Applause)
(Applåder)
JN: Thank you Alex, bye bye.
JN: Tack själv Alex, hej hej.
AK: Bye, Jeff.
AK: Hej då, Jeff.
(Applause)
(Applåder)
I dream about this future every single day. I take inspiration from our ancestors. We used to live in tribes where we interacted, communicated and worked together. We are all beginning to build technology that will enable us to return to the humanity that brought us where we are today -- technology that will let us stop living inside this 2D world of monitors and pixels, and let us start remembering what it feels like to live in our 3D world. It's a phenomenal time to be human.
Jag drömmer om denna framtid varenda dag. Jag inspireras av våra förfäder. Vi brukade leva i stammar där vi interagerade, kommunicerade och arbetade tillsammans. Vi har alla börjat bygga teknologi som kommer möjliggöra att vi återvänder till den mänsklighet som tog oss dit vi är idag, teknik som tillåter att vi slutar leva inuti denna 2D-värld bestående av skärmar och pixlar och låter oss börja komma ihåg hur det känns att leva i vår 3D-värld. Det är en fenomenal tid att vara människa.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)
Helen Walters: Thanks so much. I have some questions.
Helen Walters: Tack så mycket. Jag har några frågor.
AK: OK.
AK: OK.
HW: So there's been some talk in the press. And I'll just ask you straight, then we have a straight answer. There's been talk about the difference between the demos and the reality of the commercial product. Talk about this field of view issue. Is this type of experience what someone who buys the product will get?
HW: Det har skrivits lite i tidningarna. Och jag kommer fråga dig rakt på, och så får vi ett rakt svar. Det har pratats om skillnaden mellan demonstrationer och verkligheten med kommersiella produkter. Berätta om det här synfältsproblemet. Är det en upplevelse som någon som köper produkten kommer få leva med?
AK: It's a great question, Or, said better, this is a question we've been receiving in the media for possibly the last year. If you do your research, I haven't answered that question. I've purposely ignored it, because ultimately, it's the wrong question to ask. That's the equivalent of me showing holograms to someone for the first time, and you then saying, "What's the size of your television?" The field of view for the product is almost irrelevant. What we should be talking about is the density of lights, or radiance, that shows up. Better said, what the angular resolution is of the things that you see. So from that perspective, what you saw -- you know, the camera is wearing a HoloLens. So even if I wanted to cheat, I can't.
AK: Det är en jättebra fråga, eller, rättare sagt, det är en fråga vi fått från media under det senaste året. Om du ser efter, har jag inte svarat på den frågan. Jag har avsiktligt ignorerat den, för i slutändan är det fel fråga att ställa. Det är jämförbart med att jag visar hologram för någon för första gången, och sen säger du, "Vad är storleken på din TV?" Synfältet för denna produkt är nästan irrelevant. Vad vi borde prata om är luminans eller ljusflux. Bättre uttryckt, vad den optiska upplösningen är på saker du ser. Så från det perspektivet, det du såg - du förstår, kameran bär en HoloLens. Även om jag ville fuska, så kan jag inte.
HW: But the camera has a different lens on it than our eye. Right?
HW: Men kameran har en annorlunda lins än vårt öga, eller hur?
AK: The camera has a fish-eye lens on it. It's seeing a much wider view than the human eye is. So if you think about the points of light that show up radially from the vision of the camera, which is the thing that matters: how many points of light can I get in a given volume? That's the same as I get on this HoloLens as I will on that one. Now, this camera sees a much wider view of the world, right?
AK: Kameran har en "fish-eye"-lins på sig. Den har ett mycket bredare synfält än vårt mänskliga öga har. Så om du tänker på ljuspunkterna som syns radiellt från kamerans synfält, vilket är det som betyder något: Hur många ljuspunkter kan jag få in i en viss volym? Det är samma jag får på denna HoloLens som jag får på den där. Den här kameran ser en bredare vy av världen, eller hur?
HW: Jesus Christ!
HW: Herregud!
(Laughter)
(Skratt)
AK: He did show up! I told you he'd show up. Come this way.
AK: Han kom! Jag sa ju det till dig. Kom den här vägen.
(Laughter)
(Skratt)
HW: Oh, shit.
HW: Oj, jäklar.
AK: And there's holographic Jeff Norris.
AK: Det här är holografiska Jeff Norris.
HW: I knew something was happening, but I really wasn't sure what.
HW: Jag visste att något hände, men jag var inte riktigt säker på vad.
AK: So in short: to be super crisp, the camera that you see on the screen has a wider field of view than the human eye. But the angular resolution of the holograms that you see, the points of light per unit of area, are actually the same.
AK: Så i korthet, för att vara tydlig, kameran som du ser på skärmen har ett bredare synfält än det mänskliga ögat. Men den optiska upplösningen på hologrammen du ser, ljuspunkterna per areaenhet, är faktiskt densamma.
HW: So you spent -- Jeff, I'll get to you in a minute -- so you spent a lot of time mapping the stage --
HW: Men du spenderade... Jeff, jag återkommer till dig om en minut... (Skratt) Du spenderade en hel del tid med att kartlägga scenen -
AK: That's right.
AK: Det är helt riktigt.
HW: So help me out here: if I buy a HoloLens and have it at home, I don't need to map my apartment, right?
HW: Så hjälp mig förstå: Om jag köper en HoloLens och tar hem den, behöver jag kartlägga mitt hem då?
AK: The HoloLens maps in real time at about five frames per second, with this technology that we call spatial mapping. So in your home, as soon as you put it on, holograms will start showing up, and you'll start placing them and they'll start learning your home. In a stage environment where we're trying to get something on my head to communicate with something over there with all of the wireless connectivity that usually brings all conferences down, we don't take the risk of trying to do this live. So what we do is pre-map the stage at five frames per second with the same spatial-mapping technology that you'll use with the product at home, and then we store it, so that when there's shenanigans of wireless in an environment like this, between the camera's HoloLens and the one on my head, we don't have things disappear. Because ultimately, the holograms are coming from this HoloLens, and that one is just viewing the HoloLens. So if I lose connectivity, you would stop seeing beautiful things on the screen.
AK: HoloLens kartlägger i realtid, ungefär fem bilder per sekund, med en teknik vi kallar "spatial mapping". Så när du kommer hem, när du startar den kommer hologram dyka upp, och du kan börja placera dem och de kommer börja lära sig ditt hem. I en sådan här miljö, när vi försöker få något på mitt huvud att kommunicera med något där borta, med all den trådlösa kommunikation som brukar få konferenser som denna på knä, vi tar inte riskerna med att göra det live. Så vi kartlägger scenen i förväg fem bilder i sekunden med samma "spatial mapping"-teknik som du använder i produkten hemma, sedan lagrar vi den så i spektaklet av trådlös kommunikation i en miljö som denna mellan kamerans HoloLens och den på mitt huvud, slipper vi saker som försvinner. För i slutändan, så kommer hologrammen från denna HoloLens, och den där visar bara vad HoloLens ser. Så om jag förlorar uppkopplingen skulle du sluta se vackra saker på skärmen.
HW: And it was beautiful. Um ... Jeff?
HW: Och det var vackert. Öh...Jeff?
JN: Yes?
JN: Ja?
HW: Hi.
HW: Hej.
AK: I'll take a step back.
AK: Jag kliver tillbaka.
HW: So Jeff, you were on Mars, you were here, you were in a room across the street. Tell me more about the fact that, with holograms, you have sight but you don't have touch, you don't have smell. Is this scientifically useful now? That's my question for a hologram.
HW: Så Jeff, du var på Mars, du var här, du var i ett rum tvärs över gatan. Berätta mer om det faktum att med hologram har du synen men du har inte känsel, och du har ingen lukt. Är det här vetenskapligt användbart nu? Det är min fråga till ett hologram.
JN: Thanks for the question. Absolutely, I believe that these technologies are scientifically useful right now, and that's why we're using them in multiple parts of our work at NASA. So we're using it to improve the ways that we explore Mars. We're also using it for our astronauts on the space station. We're even using it now to design the next generation of our spacecraft.
JN: Tack för frågan. Absolut, jag tror att dessa tekniker är vetenskapligt användbara nu, och det är därför som vi använder dem i flera delar av vårt arbete hos NASA. Så vi använder dem för att förbättra hur vi utforskar Mars. Vi använder dem också för våra astronauter på rymdstationen. Vi använder dem till och med för att utveckla nästa generation av vår rymdfarkost.
HW: Amazing. OK, Jeff, please go away. Thank you very much.
HW: Fantastiskt. OK, Jeff, snälla försvinn. Tack så mycket.
(Laughter)
(Skratt)
Alex, really, that was amazing. Thank you so much.
Alex, det var verkligen helt otroligt. Tack så hemskt mycket.
AK: Thank you.
AK: Tack.
HW: Thank you. Thank you.
HW: Tack. Tack.
(Applause)
(Applåder)