By the end of this year, there'll be nearly a billion people on this planet that actively use social networking sites. The one thing that all of them have in common is that they're going to die. While that might be a somewhat morbid thought, I think it has some really profound implications that are worth exploring.
I slutet av detta år kommer det finnas närmare en miljard människor på denna planet som aktivt använder sociala nätverk på internet. Det enda alla dessa människor har gemensamt är att de kommer att dö. Trots att det kan vara en något morbid tanke, tycker jag det har några djupgående konsekvenser som är värda att utforska.
What first got me thinking about this was a blog post authored earlier this year by Derek K. Miller, who was a science and technology journalist who died of cancer. And what Miller did was have his family and friends write a post that went out shortly after he died. Here's what he wrote in starting that out. He said, "Here it is. I'm dead, and this is my last post to my blog. In advance, I asked that once my body finally shut down from the punishments of my cancer, then my family and friends publish this prepared message I wrote -- the first part of the process of turning this from an active website to an archive."
Det som först fick mig att tänka på detta var ett blogginlägg från tidigare i år, av Derek K Miller, en vetenskaps- och teknikjournalist som dog i cancer. Det Miller gjorde var att han bad familj och vänner skriva ett inlägg som publicerades kort efter hans död. Detta är vad han skrev i början av det. Han sa: "Här är det. Jag är död och detta är mitt sista inlägg i bloggen. I förväg bad jag om att när min kropp slutligen gav upp inför cancerns straff, då skulle min familj och mina vänner publicera detta förberedda meddelande -- som en första del i processen att förvandla detta från en aktiv webbsida till ett arkiv."
Now, while as a journalist, Miller's archive may have been better written and more carefully curated than most, the fact of the matter is that all of us today are creating an archive that's something completely different than anything that's been created by any previous generation.
Som journalist kan Millers arkiv ha varit mer välskrivet och bättre skött än de flestas, för faktum är att alla vi idag skapar ett arkiv som är helt annorlunda än någonting som skapats av någon föregående generation.
Consider a few stats for a moment. Right now there are 48 hours of video being uploaded to YouTube every single minute. There are 200 million Tweets being posted every day. And the average Facebook user is creating 90 pieces of content each month. So when you think about your parents or your grandparents, at best they may have created some photos or home videos, or a diary that lives in a box somewhere. But today we're all creating this incredibly rich digital archive that's going to live in the cloud indefinitely, years after we're gone. And I think that's going to create some incredibly intriguing opportunities for technologists.
Fundera på de här siffrorna en stund. Just nu laddas 48 timmar video upp på YouTube varje minut. 200 miljoner tweets postas varje dag. Och den genomsnittlige Facebook-användaren skapar 90 bitar innehåll varje månad. När du tänker på dina föräldrar eller mor- och farföräldrar, skapade de som bäst några foton eller hemmavideos, eller en dagbok som ligger i en låda någonstans. Men idag skapar vi alla detta otroligt rika digitala arkiv som kommer att leva i molnet på obestämd tid, många år efter att vi är borta. Jag tror det kommer skapa en del intressanta möjligheter för teknologiexperterna.
Now to be clear, I'm a journalist and not a technologist, so what I'd like to do briefly is paint a picture of what the present and the future are going to look like. Now we're already seeing some services that are designed to let us decide what happens to our online profile and our social media accounts after we die. One of them actually, fittingly enough, found me when I checked into a deli at a restaurant in New York on foursquare.
För tydlighetens skull: jag är journalist, inte teknolog, så det jag skulle vilja göra helt kort är att måla upp en bild av hur nutiden och framtiden kommer att se ut. Vi ser redan en del tjänster som är skapade för att låta oss avgöra vad som ska hända med våra online-profiler och användarkonton när vi dör. En av dem, passande nog, nådde mig när jag checkade in på en servering på en restaurang i New York på sajten foursquare.
(Recording) Adam Ostrow: Hello. Death: Adam? AO: Yeah. Death: Death can catch you anywhere, anytime, even at the Organic. AO: Who is this? Death: Go to ifidie.net before it's too late.
(Inspelning) Adam Ostrow: Hallå. Döden: Adam? AO: Ja. Döden: Döden kan fånga dig var som helst, när som helst, till och med på The Organic. AO: Vem är detta? Döden: Gå till ifidie.net innan det är för sent
(Laughter)
(Skratt)
Adam Ostrow: Kind of creepy, right? So what that service does, quite simply, is let you create a message or a video that can be posted to Facebook after you die. Another service right now is called 1,000 Memories. And what this lets you do is create an online tribute to your loved ones, complete with photos and videos and stories that they can post after you die. But what I think comes next is far more interesting.
Adam Ostrow: Rätt så läskigt, eller hur? Det den här tjänsten gör, helt enkelt, är att du får skapa ett meddelande eller en video som kan postas på Facebook när du har dött. En annan tjänst just nu heter 1000 minnen. Den låter dig skapa en online-hyllning till dina nära och kära, komplett med foton, videos och berättelser som de kan posta när du har dött. Men det jag tror kommer härnäst är mycket mer intressant.
Now a lot of you are probably familiar with Deb Roy who, back in March, demonstrated how he was able to analyze more than 90,000 hours of home video. I think as machines' ability to understand human language and process vast amounts of data continues to improve, it's going to become possible to analyze an entire life's worth of content -- the Tweets, the photos, the videos, the blog posts -- that we're producing in such massive numbers. And I think as that happens, it's going to become possible for our digital personas to continue to interact in the real world long after we're gone thanks to the vastness of the amount of content we're creating and technology's ability to make sense of it all.
En hel del av er känner förmodligen till Deb Roy, som i mars visade hur han kunde analysera mer än 90.000 timmar hemvideo. Jag tror att i takt med att maskiners förmåga att förstå mänskligt språk och bearbeta enorma mängder data fortsätter förbättras, kommer det bli möjligt att analysera innehåll från ett helt liv -- alla tweets, foton, videos, blogginlägg -- som vi producerar i så enorm mängd. Och jag tror att i takt med att det händer, kommer det bli möjligt för våra digitala personligheter att fortsätta interagera i den verkliga världen länge efter att vi gått bort tack vara den enorma mängd innehåll som vi skapar och teknologins möjlighet att göra det förståeligt.
Now we're already starting to see some experiments here. One service called My Next Tweet analyzes your entire Twitter stream, everything you've posted onto Twitter, to make some predictions as to what you might say next. Well right now, as you can see, the results can be somewhat comical. You can imagine what something like this might look like five, 10 or 20 years from now as our technical capabilities improve. Taking it a step further, MIT's media lab is working on robots that can interact more like humans. But what if those robots were able to interact based on the unique characteristics of a specific person based on the hundreds of thousands of pieces of content that person produces in their lifetime?
Vi börjar redan se en del experiments på det. En tjänst som heter My Next Tweet analyserar hela ditt Twitterflöde, allt du postat på Twitter, för att förutsäga vad du kan tänkas säga härnäst. Just för tillfället, som ni ser, kan resultaten bli en aning komiska. Ni kan föreställa er hur något som detta kan se ut om fem, 10 eller 20 år när vår tekniska kapacitet förbättras. Tar man det ett steg längre, så arbetar MITs medialabb på robotar som kan interagera mer som människor. Men tänk om de robotarna kunde interagera baserat på en persons unika karaktärsdrag baserat på hundratusentals småbitar av innehåll som personen skapar under sin livstid?
Finally, think back to this famous scene from election night 2008 back in the United States, where CNN beamed a live hologram of hip hop artist will.i.am into their studio for an interview with Anderson Cooper. What if we were able to use that same type of technology to beam a representation of our loved ones into our living rooms -- interacting in a very lifelike way based on all the content they created while they were alive? I think that's going to become completely possible as the amount of data we're producing and technology's ability to understand it both expand exponentially. Now in closing, I think what we all need to be thinking about is if we want that to become our reality -- and if so, what it means for a definition of life and everything that comes after it. Thank you very much.
Slutligen, tänk tillbaka på den här berömda scenen från valnatten 2008 i USA, där CNN visade ett live-hologram av hiphop-artisten will.i.am i sin studio för en intervju med Anderson Cooper. Tänk om vi kunde använda samma typ av teknologi för att ta fram representationer av våra nära och kära i våra vardagsrum -- och interagera på ett verklighetstroget sätt baserat på allt innehåll de skapade medan de fortfarande levde. Jag tror att det kommer att bli helt möjligt när mängden data vi använder och teknologins möjlighet att förstå den båda växer eponentiellt. Avslutningsvis tror jag att vi alla behöver fundera på om vi vill att det ska bli vår verklighet -- och, om så är fallet, vad det innebär för definitionen av liv och allt som kommer därefter. Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)