I'm here today to show my photographs of the Lakota. Many of you may have heard of the Lakota, or at least the larger group of tribes, called the Sioux. The Lakota are one of many tribes that were moved off their land to prisoner-of-war camps, now called reservations. The Pine Ridge Reservation, the subject of today's slide show, is located about 75 miles southeast of the Black Hills in South Dakota. It is sometimes referred to as Prisoner of War Camp Number 334, and it is where the Lakota now live. Now, if any of you have ever heard of AIM, the American Indian Movement, or of Russell Means, or Leonard Peltier, or of the standoff at Oglala, then you know Pine Ridge is ground zero for Native issues in the US.
Jag är här idag för att visa mina fotografier av Lakota. Många av er kanske har hört talas om Lakota, eller i alla fall samlingsnamnet för de här indianstammarna , Sioux. Lakota är en av många stammar som tvingades ifrån sin mark till krigsfångeläger som nu kallas för reservat. Pineridge-reservatet som kommer att visas i dagens slideshow ligger ungefär 120 km sydöst om Black Hills i South Dakota. Ibland benämnt som Krigsfångeläger nummer 334 och det är där Lakota idag har sin hemvist. Om nu någon har hört talas om AIM den amerikanska indianrörelsen, eller om Russell Means, eller Leonard Peltier, eller om Oglalakonfrontationen, så vet ni att Pine Ridge är ground zero för ursprungsbefolkningsfrågor i USA.
So I've been asked to talk a little bit today about my relationship with the Lakota, and that's a very difficult one for me, because, if you haven't noticed from my skin color, I'm white, and that is a huge barrier on a Native reservation. You'll see a lot of people in my photographs today. I've become very close with them, and they've welcomed me like family. They've called me "brother" and "uncle," and invited me again and again over five years. But on Pine Ridge, I will always be what is called "wasichu." "Wasichu" is a Lakota word that means "non-Indian," but another version of this word means "the one who takes the best meat for himself." And that's what I want to focus on -- the one who takes the best part of the meat. It means "greedy."
Jag har blivit ombedd att idag prata lite om mitt förhållande med Lakotastammen och det är ett väldigt svårt förhållande för mig. Därför att, om du inte redan har märkt det på grund av min hudfärg. Så är jag vit och det är ett oerhört förhinder på ett indianreservat Ni kommer att se många personer i mina fotografier idag och jag har kommit de väldigt nära, de har välkomnat mig som om jag vore en del av deras familj. De har kallat mig både bror och morbror och bjudit in mig igen och igen under fem år. Men i Pine Ridge så kommer jag alltid vara det som heter wasichu och wasichu är ett Lakotaord som betyder icke-Indian men en annan version av det här ordet betyder "den som tar det bästa köttet för sig själv." Och det är det jag vill fokusera på, den som tar det bästa köttet för sig själv. Det betyder girighet.
So take a look around this auditorium today. We are at a private school in the American West, sitting in red velvet chairs with money in our pockets. And if we look at our lives, we have indeed taken the best part of the meat. So let's look today at a set of photographs of a people who lost so that we could gain, and know that when you see these people's faces, that these are not just images of the Lakota; they stand for all indigenous people.
Så titta runt i föreläsningssalen idag. Vi är i en privatskola i västra USA, sittandes i röda sammetsstolar med pengar i våra fickor. Och om vi tittar på våra liv, så har vi ju faktiskt tagit det bästa köttet. Så låt oss idag titta på en serie av fotografier av människor som förlorade så att vi kunde vinna. Och kom också ihåg att när du ser de här människornas ansikten att det här är inte bara bilder av Lakota, de står för alla ursprungsbefolkningar.
On this piece of paper is the history the way I learned it from my Lakota friends and family. The following is a time line of treaties made, treaties broken and massacres disguised as battles. I'll begin in 1824. What is known as the Bureau of Indian Affairs was created within the War Department, setting an early tone of aggression in our dealings with the Native Americans.
På det här pappret är historien, som jag lärde mig den från mina vänner och min familj i Lakota. Det följande är en tidslinje av avtal som uppfördes, avtal som bröts och massakrer förklädda till strider. Jag börjar 1824. "Det som är känt som Avdelningen för Indianfrågor skapades under Krigsdepartementet och satte tidigt en aggressiv ton i relationen med ursprungsbefolkningen.
1851: The first treaty of Fort Laramie was made, clearly marking the boundaries of the Lakota Nation. According to the treaty, those lands are a sovereign nation. If the boundaries of this treaty had held -- and there is a legal basis that they should -- then this is what the US would look like today. Ten years later. The Homestead Act, signed by President Lincoln, unleashed a flood of white settlers into Native lands.
1851: Det första Fort Laramie-avtalet slöts, vilket tydligt markerade Lakotanationens gränser. Enligt avtalet är den marken en suverän nation. Om avtalets gränser hade fortsatt gälla och det finns en juridisk grund för att de skulle ha gjort det så är det så här USA skulle se ut idag. 10 år senare, skrevs Homestead-akten under av president Lincoln, vilket utlöste en våg av vita bosättare till ursprungsbefolkningens mark.
1863: An uprising of Santee Sioux in Minnesota ends with the hanging of 38 Sioux men, the largest mass execution in US history. The execution was ordered by President Lincoln, only two days after he signed the Emancipation Proclamation.
1863: Ett uppror av Santee Sioux i Minnesota slutar med att 38 Siouxmän hängs, den största massavrättningen i USAs historia. Avrättningen var beordrad av president Lincoln bara två dagar efter han skrev under självständighetsförklaringen.
1866: The beginning of the Transcontinental Railroad -- a new era. We appropriated land for trails and trains to shortcut through the heart of the Lakota Nation. The treaties were out the window. In response, three tribes led by the Lakota chief Red Cloud attacked and defeated the US army, many times over. I want to repeat that part: The Lakota defeat the US army.
1866, begynnelsen av den transkontinentala järnvägen, en ny era. Vi tillskansade oss mark för spår och tåg för att ta en genväg rakt igenom Lakotanationens marker. Avtalet flög ut genom fönstren. Till svars attackerade och besegrade tre stammar ledda av Lakotahövdingen Röda Molnet den amerikanska arméen ett flertal gånger. Jag vill upprepa det här. Lakota besegrade den amerikanska arméen.
1868: The second Fort Laramie Treaty clearly guarantees the sovereignty of the Great Sioux Nation and the Lakotas' ownership of the sacred Black Hills. The government also promises land and hunting rights in the surrounding states. We promise that the Powder River country will henceforth be closed to all whites. The treaty seemed to be a complete victory for Red Cloud and the Sioux. In fact, this is the only war in American history in which the government negotiated a peace by conceding everything demanded by the enemy.
1868: Det andra Fort Laramie-avtalet garanterar tydligt den stora Siouxnationens suveränitet och Lakotas äganderätt av de heliga bergen Black Hills. Regeringen lovar också mark och jakträttigheter i närliggande stater. Vi lovar att Power River-regionen härefter kommer vara stängd för alla vita. Avtalet verkade vara en fullständig seger för Röda Molnet och Sioux. I själva verket så är detta det en krig i amerikansk historia där regeringen förhandlade ett fredsavtal genom att bevilja alla fiendens krav.
1869: The Transcontinental Railroad was completed. It began carrying, among other things, large numbers of hunters, who began the wholesale killing of buffalo, eliminating a source of food, clothing and shelter for the Sioux.
1869: Den transkontinentala järnvägen färdigställdes. Den började frakta bland annat ett stort antal jägare som började massdöda bisonoxar, vilket slog ut en mat-, klädes- och skyddskälla för Sioux.
1871: The Indian Appropriation Act makes all Indians wards of the federal government. In addition, the military issued orders forbidding western Indians from leaving reservations. All western Indians at that point in time were now prisoners of war. Also in 1871, we ended the time of treaty-making. The problem with treaties is they allow tribes to exist as sovereign nations, and we can't have that. We had plans.
1871: The Indian Appropriation Act sätter alla indianer under förvaltarskap av den federala regeringen. Dessutom gav militären order som förbjöd indianer från de västra delarna att lämna reservaten. Alla indianer från de västra delarna är från den här tidpunkten krigsfångar. Därutöver under 1871, upphörde vi med att sluta avtal. Problemet med avtal är att de tillåter stammarna att existera som suveräna nationer, vilket vi inte kan tillåta, vi hade planer.
1874: General George Custer announced the discovery of gold in Lakota territory, specifically the Black Hills. The news of gold creates a massive influx of white settlers into Lakota Nation. Custer recommends that Congress find a way to end the treaties with the Lakota as soon as possible.
1874: Annonserade general George Custer upptäckten av guld i Lakotas marker, speciellt i Black Hills. Nyheten att det fanns guld resulterade i en enorm tillströmning av vita bosättare till Lakotanationen. Custer rekommenderade Kongressen att försöka hitta ett sätt att upplösa avtalen med Lakota så snart som möjligt.
1875: The Lakota war begins over the violation of the Fort Laramie Treaty. 1876: On July 26th, on its way to attack a Lakota village, Custer's 7th Cavalry was crushed at the battle of Little Big Horn. 1877: The great Lakota warrior and chief named Crazy Horse surrendered at Fort Robinson. He was later killed while in custody. 1877 is also the year we found a way to get around the Fort Laramie Treaties. A new agreement was presented to Sioux chiefs and their leading men, under a campaign known as "Sell or Starve" -- sign the paper, or no food for your tribe. Only 10 percent of the adult male population signed. The Fort Laramie Treaty called for at least three-quarters of the tribe to sign away land. That clause was obviously ignored.
1875: Lakotakriget börjar på grund av Fort Laramie-avtalet hade brutits. 1876: 26:e juli på sin väg för att attackera en Lakotaby besegrades Custers 7:e Kavalleri vid slaget vif Little Big Horn. 1877: Kapitulerade den store Lakotakrigaren och hövdingen Crazy Horse vid Fort Robinson. Han dödades senare i fångenskap. 1877 är också året när vi hittade ett sätt att gå runt Fort Laramie-avtalen. Ett nytt avtal presenterades till Siouxhövdingarna och andra framstående män via en kampanjen "sälj eller svält." Skriv under avtalet eller så får ni ingen mat till er stam. Bara 10 procent av de myndiga männen skrev under. Fort Laramire-avtalet krävde att åtminstone tre fjärdedelar av stammen skrev under för att ge bort mark. Den delen var uppenbarligen ignorerad.
1887: The Dawes Act. Communal ownership of reservation lands ends. Reservations are cut up into 160-acre sections, and distributed to individual Indians with the surplus disposed of. Tribes lost millions of acres. The American dream of individual land ownership turned out to be a very clever way to divide the reservation until nothing was left. The move destroyed the reservations, making it easier to further subdivide and to sell with every passing generation. Most of the surplus land and many of the plots within reservation boundaries are now in the hands of white ranchers. Once again, the fat of the land goes to wasichu.
1887: Dawes-lagen. Gemensamt ägandeskap av reservatens marker upphör. Reservaten delas upp i delar ungefär 64 hektar stora och delas ut till enskilda indianer och överskottet avskaffat. Stammarna förlorade miljoner hektar. Den amerikanska drömmen om enskilt markägande visade sig vara ett väldigt smart sätt att dela upp reservatet tills det inte fanns någonting kvar. Utvecklingen bröt ner reservaten, och gjorde det enklare att ytterligare dela upp och sälja med varje efterföljande generation. Det mesta av den överblivna marken och mycket av den inuti reservatens gränser ägs nu av vita ranchägare. Återigen går den bördiga marken till wasichu.
1890: A date I believe to be the most important in this slide show. This is the year of the Wounded Knee Massacre. On December 29, US troops surrounded a Sioux encampment at Wounded Knee Creek, and massacred Chief Big Foot and 300 prisoners of war, using a new rapid-fire weapon that fired exploding shells, called a Hotchkiss gun. For this so-called "battle," 20 Congressional Medals of Honor for Valor were given to the 7th Cavalry. To this day, this is the most Medals of Honor ever awarded for a single battle. More Medals of Honor were given for the indiscriminate slaughter of women and children than for any battle in World War One, World War Two, Korea, Vietnam, Iraq or Afghanistan.
1890, det datum som jag tycker är det viktigaste i den här presentationen. Det här är året där Wounded Knee-massakern tog plats. Den 29:e december omringade amerikanska trupper ett Siouxläger vid Wounded Knee Creek och massakrerade hövdingen Big Foot och 300 krigsfångar, genom att använda ett nytt snabbelds-vapen som sköt exploderande rundor, ett så kallat Hotchkissgevär. För den här så kallade striden tilldelades 20 av kongressens hedersmedalj till det 7:e kavalleriet. Upp till idag, är det fortfarande det största antalet hedersmedaljer som delats ut för ett enskilt slag. Fler hedersmedaljer delades ut för den hänsynslösa slakten av kvinnor och barn än för något slag under Första världskriget Andra världskriget, Korea, Vietnam, Irak eller Afghanistan.
The Wounded Knee Massacre is considered the end of the Indian wars. Whenever I visit the site of the mass grave at Wounded Knee, I see it not just as a grave for the Lakota or for the Sioux, but as a grave for all indigenous peoples. The holy man Black Elk, said, "I did not know then how much was ended. When I look back now from this high hill of my old age, I can still see the butchered women and children lying heaped and scattered all along the crooked gulch, as plain as when I saw them with eyes still young. And I can see that something else died there in the bloody mud and was buried in the blizzard. A people's dream died there. And it was a beautiful dream."
Wounded Knee-massakern ses som slutet av Indiankrigen. När jag besöker platsen för massgraven vid Wounded Knee, ser jag inte bara en grav för Lakota eller för Sioux, men en grav för alla ursprungsbefolkningar. Den helige mannen, Black Elk, sa "Jag visste inte då hur mycket som tog slut. När jag nu tittar tillbaka från den höga kullen som är min gamla ålder, kan jag fortfarande see de slaktade kvinnorna och barnen liggandes i högar och kringspridda längs med den sneda ravinen lika tydligt som jag kunde se de när mina ögon fortfarande var unga. Och jag kan se att något annat dog där i den blodiga leran och som blev begravt i snöstormen. Ett folks dröm dog där, och det var en vacker dröm."
With this event, a new era in Native American history began. Everything can be measured before Wounded Knee and after, because it was in this moment, with the fingers on the triggers of the Hotchkiss guns, that the US government openly declared its position on Native rights. They were tired of treaties. They were tired of sacred hills. They were tired of ghost dances. And they were tired of all the inconveniences of the Sioux. So they brought out their cannons. "You want to be an Indian now?" they said, finger on the trigger.
Med det här slaget, började en ny era i den amerikanska ursprungsbefolkningen historia. Allting kan ses som antingen före Wounded Knee eller efter. För det var i och med detta, med fingrarna på avtryckaren på Hotchkissgeväret, som den amerikanska regeringen öppet visade sin positon på ursprungsbefolkningens rättigheter. De var trötta på avtalen. De var trötta på heliga berg. De var trötta på spökdanser. Och de var trötta på alla besvär orsakade av Sioux. Så de tog fram sina kanoner. "Vill du vara en indian nu" frågade de, med fingret på avtryckaren.
1900: the US Indian population reached its low point -- less than 250,000, compared to an estimated eight million in 1492.
1900: den amerikanska indianbefolkningen når en ny bottennivå på mindre än 250,000 jämfört med ungefär åtta miljoner 1492.
Fast-forward. 1980: The longest-running court case in US history, the Sioux Nation versus the United States, was ruled upon by the US Supreme Court. The court determined that when the Sioux were resettled onto reservations and seven million acres of their land were opened up to prospectors and homesteaders, the terms of the second Fort Laramie Treaty had been violated. The court stated that the Black Hills were illegally taken, and that the initial offering price, plus interest, should be paid to the Sioux Nation. As payment for the Black Hills, the court awarded only 106 million dollars to the Sioux Nation. The Sioux refused the money with the rallying cry, "The Black Hills are not for sale."
Snabbspola. 1980: Det längst pågående rättsmålet i amerikansk historia Siouxnationen mot USA fick sitt utslag från den amerikanska högsta domstolen. Domstolen slog fast att när Sioux blev omflyttade till reservaten och nära tre miljoner hektar av deras mark öppnades för markspekulanter och bosättare, hade villkoren i det andra Fort Laramie-avtalet brutits. Domstolen slog fast att anskaffningen av Black Hills var olaglig och att ursprungspriset plus ränta skulle betalas till Siouxnationen. Som betalning för Black Hills, erbjöd domstolen bara 106 miljoner dollar till Siouxnationen. Sioux vägrade att acceptera betalningen med mobiliserande rop, "Black Hills är inte till salu."
2010: Statistics about Native population today, more than a century after the massacre at Wounded Knee, reveal the legacy of colonization, forced migration and treaty violations. Unemployment on the Pine Ridge Indian Reservation fluctuates between 85 and 90 percent. The housing office is unable to build new structures, and existing structures are falling apart. Many are homeless, and those with homes are packed into rotting buildings with up to five families. Thirty-nine percent of homes on Pine Ridge have no electricity. At least 60 percent of the homes on the reservation are infested with black mold. More than 90 percent of the population lives below the federal poverty line. The tuberculosis rate on Pine Ridge is approximately eight times higher than the US national average. The infant mortality rate is the highest on this continent, and is about three times higher than the US national average. Cervical cancer is five times higher than the US national average. The school dropout rate is up to 70 percent. Teacher turnover is eight times higher than the US national average. Frequently, grandparents are raising their grandchildren because parents, due to alcoholism, domestic violence and general apathy, cannot raise them. Fifty percent of the population over the age of 40 suffers from diabetes. The life expectancy for men is between 46 and 48 years old -- roughly the same as in Afghanistan and Somalia.
2010: Dagens statistik om ursprungsbefolkningen, mer än ett sekel efter massakern vid Wounded Knee, avslöjar kolonisationsarvet, tvångsförflyttningarna och avtalsbrotten. Arbetslösheten i Pine Ridge-reservatet växlar mellan 85 och 90 procent. Byggnadsnämnden klarar inte av att bygga nya byggnader, och de gamla håller på att falla sönder. Många är hemlösa, och de som har ett hem är ihopträngda i ruttnande byggningar med upp till fem familjer i samma hus. 39 procent av husen i Pine Ridge har ingen elektricitet. Minst 60 procent av husen på reservatet är drabbade av svart mögel. Mer än 90 procent av befolkningen lever under den federala fattigdomsgränsen. Utspridningen av tuberkelos i Pine Ridge är ungefär åtta gånger högre än det amerikanska genomsnittet. Barnadödligheten är den högsta på kontinenten och är ungefär tre gånger högre än det amerikanska genomsnittet. Nivån av livmoderhalscancer är fem gånger högre än det amerikanska genomsnittet. Andelen skolavhopp är upp till 70 procent. Läraromsättningen är åtta gånger högre än det amerikanska genomsnittet. Morföräldrar uppfostrar ofta sina barnbarn på grund av att deras föräldrar, på grund av alkoholism, hemmavåld och allmän apati, kan inte uppfostra dem. 50 procent av befolkningen över 40 har diabetes. Den förväntade livslängden för män är mellan 46 och 48 år, ungefär lika lång som i Afghanistan och Somalia.
The last chapter in any successful genocide is the one in which the oppressor can remove their hands and say, "My god -- what are these people doing to themselves? They're killing each other. They're killing themselves while we watch them die." This is how we came to own these United States. This is the legacy of Manifest Destiny. Prisoners are still born into prisoner of war camps, long after the guards are gone. These are the bones left after the best meat has been taken.
Det sista kapitlet i alla framgångsrika folkmord är det när förtryckaren kan lyfta sina händer och säga, "Herregud, vad är det de här människorna gör mot sig själva? De dödar varandra. De dödar sig själva medan vi ser de dö." Det är så här vi kom till att äga dessa förenta stater. Det här är arvet av "det manifesta ödet". Fångar föds fortfarande in i krigsfångeläger långt efter att vakterna har försvunnit. Det är benen som är kvar efter att det bästa köttet har blivit taget.
A long time ago, a series of events was set in motion by a people who look like me, by wasichu, eager to take the land and the water and the gold in the hills. Those events led to a domino effect that has yet to end.
För länge sedan, sattes en serie av händelser i rörelse av människor som ser ut som jag, av wasichu, ivriga att ta marken och vattnet och allt guld i bergen. De händelserna ledde till en dominoeffekt som fortfarande inte har slutat.
As removed as we, the dominant society, may feel from a massacre in 1890, or a series of broken treaties 150 years ago, I still have to ask you the question: How should you feel about the statistics of today? What is the connection between these images of suffering and the history that I just read to you? And how much of this history do you need to own, even? Is any of this your responsibility today? I have been told that there must be something we can do. There must be some call to action. Because for so long, I've been standing on the sidelines, content to be a witness, just taking photographs. Because the solutions seem so far in the past, I needed nothing short of a time machine to access them.
Som avskärmat som vi, vårt dominanta samhälle, är från en massaker i 1890, eller en serie av brutna avtal 150 år sedan, måste jag fortfarande ställa er frågan, hur skulle du känna dig om du såg statistiken idag? Vad är kopplingen mellan de här bilderna av lidande och historien jag just läste för dig? Och hur mycket historia behöver du ens äga? Är ens något av det här ditt ansvar idag? Jag har blivit tillsagd att det måste finnas någonting vi kan göra. Det måste finnas något kall till handling. För att så länge som jag har stått vid sidan nöjd med att vara ett vittne, och bara ta fotografier. För att lösningen verkar vara så långt tillbaka i tiden, behövde jag inget annat än en tidsmaskin för att komma åt den.
The suffering of indigenous peoples is not a simple issue to fix. It's not something everyone can get behind the way they get behind helping Haiti, or ending AIDS, or fighting a famine. The "fix," as it's called, may be much more difficult for the dominant society than, say, a $50 check or a church trip to paint some graffiti-covered houses, or a suburban family donating a box of clothes they don't even want anymore. So where does that leave us? Shrugging our shoulders in the dark?
Ursprungsbefolkningars lidande är ingen enkel fråga att lösa. Det är inte något som alla kan ställa sig bakom såsom människor sluter upp bakom Haiti, att stoppa AIDS eller bekämpa hunger. Lösningen, som den kallas, är kanske mycket svårare för det dominanta samhället än till exempel att ge en check på 50 dollar eller att gå till kyrkan, eller att måla över lite graffiti, eller för en förortsfamilj att donera en låda med kläder de inte längre vill ha. Så vart leder det oss? Ryckandes på axlarna i skymundan?
The United States continues on a daily basis to violate the terms of the 1851 and 1868 Fort Laramie Treaties with the Lakota. The call to action I offer today -- my TED wish -- is this: Honor the treaties. Give back the Black Hills. It's not your business what they do with them.
USA fortsätter på en daglig basis att bryta villkoren av avtalen från 1851 och 1868 som skrevs med Lakota vid Fort Laramie. Det upprop för handling jag erbjuder idag min TED önskan är detta: hedra avtalen, ge tillbaka Black Hills. Det är inte upp till er vad de gör med dem.
(Applause)
(Applåder)